Nu brakade det till med åska. Hoppas den kommer med värmen. Det har ju varit lite kylslaget dom senaste dagarna.

Påbörjade Sallys lofthängs place igår. Ska väl dock ha osagt om hon ens är intresserad av att hänga däruppe, men jag tänker att det kan vara rätt så mysigt, en regnig dag, att ligga där med plattan eller läsa en bok. Det smattrar på ordentligt under plåttaket.

Här är den nya klädhängaren.

Roligt att krok anordningen köpte Åke på en utförsäljning i Vindeln, tror jag att det var. För säkert 7-8 år sedan. Han köpte 2 stycken för 50 kronor styck. Jag hittade dom på designbutiken för några månader sedan, dom kostar INTE 50 kronor. Utan tusenlappen 😳

Fast egentligen spelar det ingen roll, den funkar varken bättre eller sämre, oavsett priset, Dessutom är vi ju inte rikare för det, eller hur 😉 Tror inte att vi ens skulle få en 500 hundring för dom, tillsammans.

Jag pimpade också vårt paraply/dammborste ställ, bakom förarsätet. Det är en vanlig rörbit som var grå och ful. Nu ser den lite eljest ut.

Har även börjat fylla upp lite i skafferiet, med sånt som får vara kvar under sommaren. Skönt att slippa bära allt, fram och tillbaka, mellan hus och buss.

För att handla åkte jag på Strömpilen igår. Då jag tagit kundvagnen och går mot ingången, ser jag en Taxibil parkerad utanför och en äldre man, halvligger nedanför bilen. Chauffören, en yngre, inte så storvuxen kille, står och pratar med mannen och ska hjälpa honom upp.

Det är jättemycket folk i rörelse, men gissa vad, inte en endaste människa stannar upp och frågar om dom ska hjälpa till. Vilken bedrövelse! Ja jag kan då inte strunta i detta, utan frågar om jag ska hjälpa, chauffören tycker att jag kan hålla i mannens krycka. Vilket jag gör och han försöker dra upp mannen från backen, nåt jag ser, att han inte kommer att klara av. Det gör han inte heller, utan mannen åker ner i backen igen.

Jag släpper vagnen, går fram, tar tag i mannen under armen, chauffören på andra sidan, jag säger 1, 2, 3 och sedan tjopp, så stod mannen på benen. Stå still, sa jag, och hämtade kryckan, gav den till mannen som storögt tittade på mig, och sedan lämnade jag platsen.

Stolt över vad jag gjorde i situationen, men förbannad, på ALLA, som var där och inte ens erbjöd nån typ av hjälpande hand. Skämmes, säger jag bara!

Nu ska ni få höra nåt roligt…eller oroligt, jag vet inte, det är en tolkningsfråga. I fredags skjutsade jag ner Nicco på stan. Jag och Åke hänger hemma i soffan. Då klockan närmar sig tolvslaget, så börjar jag stänga ner för att gå i säng.

Det plingar till i mobilen och jag tänker att det kanske är Nicco, som undrar om jag kan hämta henne. Nä, det är det inte, men Annelies namn är markerat, det innebär att hon skrivit nåt…trodde ju jag då.

Detta är vad jag ser…

Och jag tror ju att det hänt nåt förfärligt, vi ringer inte till varandra den tiden på dygnet. Så givetvis ringer jag upp och hon svarar med en gång. Skrattar lite tyst och viskar…Ulf ligger och sover, vad ringer du för…fniss 😅

Ehh… du skrev ju att jag skulle ringa, vad händer. Nej, jag ha inte skrivit… Sen ser jag ju, det är jag som skrivit ring nu, men det var i ett annat sammanhang, ingen panik ringning. Och varför det plingade till och hennes namn var markerat, var för att hon gjort en tema förändring. Ojoj, tur vi kan skratta åt eländet, vi pratade 45 minuter, och hon hann gå ut och fota den där fina bilden, som jag sedan lånade 😁

Ha en underbar måndag, allihop!