Se där, redan inne i mars och det känns inte som om det vore längre än en vecka sedan man var i december och tänkte att man hade en lååång månad framför sig, och nu är den avverkad, samt den korta månaden efteråt. Kan ju inte bli bättre 😀

Fast ska jag vara ärlig så var det nog längesedan jag ens tyckte att någon månad kändes lång och trist. Har hört någonstans att det kan vara åldersrelaterat. Att man tycker det går fort, alltså 😀 Trist eller tråkig kan man ju påverka själv, i alla fall till viss del.

Något som var trist igår, var söndagsmiddagen. Jag hade stekt lövbiff och den var så guuu´ förbenat seg, att jag sa till Åke att den där skulle vi ha haft till långfredagen istället, den dagen som man ska göra så lång som möjlig och tråkig ska den vara också. Då hade vi kunnat roa oss med att tugga på den där saken.

Jag tycker att dom fuskar numer, då dom skär till lövbiffarna, tunn ska dom vara, som rackarn, men dom här skivorna var 3 gånger så tjock och det påverkar förmodligen segheten. Och svårt var det att se hur dom såg ut, då dessa låg på varandra, annat blir det dom då lägger in dom i paketen som skinkskivor, då kan man se tjockleken. Nå, vi överlevde i alla fall och nu lär det dröja innan vi äter det där igen.

Sovmorgon hade jag i morse, det är sportlov och ingen Nicco man behöver väcka upp. Gissa hur lång sovmorgon jag hade? Till 6.00, då Åkes väckare ringde, han hade redan stigit upp och glömt bort att slå av den. Lustigt också att jag vaknade då han steg upp, typ 5.40, och jag hann tänka, undrar om han kom ihåg väckaren nu, ingen tanke jag brukar ha, normalt, och det bidde ju precis som jag tänkt. Men som tur var kunde jag somna om igen och fick åtminstone 2 timmar till, skönt.

Nu vill Winstone ta sin morgonpromenad, så det är väl bara att göra sig i ordning och ge sig ut i regnet, eller om det är snöblandat, svårt att se, blött är det då. Önskar er alla en bra måndag!

Näää, vadå gå ut…i det här hundvädret…jag har ingen brådska!!!