Etikett: lurigt

Han kämpade in i det sista…

Av , , Bli först att kommentera 12

Winstone kämpade in i det sista med att försöka hålla sig upprätt, men det gick inte. Då han fått den lugnande sprutan så tog det inte mer än 5-7 minuter innan han blev tvungen att lägga sig ner på golvet, om än, högst motvilligt.

Att vara till veterinären, är inget han tycker är helt fantastiskt roligt, snarare tvärtom. Även fast han fortfarande springer in dit, så vill han lika fort ut igen.

Nå, han hade inte alls så mycket tandsten som dom trott, och i övrigt var han bara fin i munnen, så det var skönt att höra. Och nu glänser hörntänderna ikapp med hans vita päls. Dom passade även på att klippa hans klor, rejält, och det, utan att ta betalt för det, perfekt, kunde inte ha blivit bättre.

Då han kom ut i rummet där jag satt och väntade, så om han först fram till mig en snabbis, sedan direkt mot dörren…och ut…han drog hela vägen till bilen, precis som om han var rädd att jag skulle ändra mig och gå tillbaka in igen. Då vi kom fram till vårt hus och skulle svänga in på gården så grinade han lätt, därbak i baksätet, förmodligen glädjetårar över att pärsen var över.

26756689_10155970447781585_2740740057673847568_oNu hoppas vi att det dröjer ett bra tag innan nästa gång man måste dit. Både för hans skull men även om man tänker rent ekonomiskt :D

Åke kom hem på lunchen igår, och lyckades med konststycket att köra fast, precis i svängen in till Blomstervägen, och där blev han stående, det bara slirade. Jag tog spaden och joinade honom för att se om vi skulle kunna gräva fram lite av däcket, som tur var kom en traktor och körde förbi, tog ett varv i rondellen och kom tillbaka för att höra om Åke ville ha en putt i baken, och det ville han och loss kom han på 3 röda:

26805315_10155970442056585_8465857400827651594_nVi har varit ut på morgonsvängen och jag må ju sända ut en varning. Jag var förberedd på halka, men då vi gick iväg kändes det bara bra, det var till och med bra, hela rundan, förutom ett parti, på cirka tio meter, som var en ren isbana, fast det syntes inte, det var lika vitt och fint som överallt annars. Jag hade tur att mina pareringar med armar och ben, gjorde att jag tog mig förbi stället utan att stå på huvudet. Så lita inte på hur det känns eller ser ut…det kan vara lurigt på sina ställen.

Hoppas ni har en bra dag, vart ni än må befinna er!