Etikett: lyktstolpar

P-rulle och kaffe…

Av , , Bli först att kommentera 19

Idag, mina vänner, är det 148 dagar kvar till punschrullens dag. Nu menar jag inte att man ska börja längta efter det och att man inte får äta eller köpa en punschrulle innan dess, men… Såg ju den här bilden på Klotterplanket och kunde ju inte vänta, ända till dess med att dela med mig 🤣


Apropå bilder, såg ni vad det här var för bild jag la ut igår?


Annelie kommenterade, sent omsider, att NU, fattade hon vad det var. Ja svarade jag, tänk, jag trodde att nån skulle kommentera och fråga om jag ramlat under promenaden och låg där på rygg och fotade upp i det blå.

Talade om för Tina att kommunen skyddar lyktstolparna med att skydda den nedre delen av stolparna med en ytbeläggning. Ser ut så här…

2018 kunde man läsa detta, klicka på länk för att komma till den aktuella sidan.

Det är ammoniaken i hundars kiss som tär på stolparna. Till slut orkar inte galvaniseringen med och då rostar de.
Man kan inte alltid se på lyktstolparna att de är rostiga. Hundkisset tar sig nämligen in mellan fundamentet och stolpen och korroderar stolparna underifrån.

– När hundkiss rinner ned kan det börja korrodera under mark och det är de stolparna som är extremt farliga, som helt plötsligt bara faller, säger Anna Byström på företaget Roch Service, som jobbar med stabilitets- och hållfasthetsprovningar av lyktstolpar, till SVT.

I Gävle kommun byts cirka 100 lyktstolpar ut varje år på grund av rostskador. För kommunen innebär det en kostnad på cirka 250 000 kronor – bara i materialkostnader. Men att de rostar är inte bara hundarnas fel. Vägsalt och lossnade rostskydd gör sitt till.

Problemet har varit större förut, men nu har man stolpar med ytbehandling. Ytbeläggning på stolparna går cirka en meter upp från basen och skyddar mot hundkiss och salt.
Det tar dock tid att byta ut alla äldre lyktstolpar mot de nya. Till exempel i Gävle kommun finns det cirka 21 000 lyktstolpar och om 200 lyktstolpar byts ut varje år dröjer det 105 år innan alla är utbytta. slutcitat

Jäklar anamma att hundar och vägsalt kan skapa arbetstillfällen. Men det behöver inte alltid vara så att det är hundpink eller vägsalt heller, som gör att stolpar börjar luta. Se bara här, hur den måttar med benet för att sparka till stolpen… *nickar*

 


Nu läser vi om strömmen som kan komma att stängas ner för att spara el. Lyktstolpar, trafiklysen och hissar, kan sättas ur funktion. Hushållselen kommer sist på en prioriteringslista. Här undrar jag på riktigt, HUR, dom ska veta vart dom kan kapa strömmen.


Dom kan väl inte mena, på fullaste allvar, att man stänger hissar utan att kolla om det finns folk som är i behov av hiss för att ens komma sig ut. Eller människor med hjälpmedel som kräver ström, som till exempel, specialanpassade sängar, taklyftar, mobila lyftar, el rullar, ja ni fattar.

Och ja, jag fattar också att krig är absolut fullt allvar, och det finns en anledning till varför det ser ut som det gör idag. Men jag undrar ändå, hur den planen ser ut. Det blir lite som vanligt, att dom som straffas är dom som inte klarar sig själv, och som är i större behov av att saker ska fungera.

Nej, jag sa till Åke, att vi också kanske ska tänka på att dra ner på onödig förbrukning. Vi behöver inga större mysbelysningar. Man kan börja med att ha dom stängda på veckorna kanske, och kosta på en och annan tänd lampa till helgen. Vi kan spara mer än vi tror.

Många säger att en lampa drar inte så mycket, men räknar jag så brukar vi ha igång 7 onödiga lampor, och om alla i hela Sverige, stängde av minst 3, så borde det dra ihop lite.

Ha en fin måndag, allihop!

Hök syn

Av , , Bli först att kommentera 3

 

Jag har glasögon, inte alltjämt men när jag ser på teve, kör bil och ibland framför datorn. Jag fick glasögonen för ca 9 år sedan. Innan dess hade jag syn som en hök och kunde till och med se saker som Åke inte såg fast han hade sina glasögon på sig.
 
De var på en hälsoundersökning som sköterskan ifrågasatte att jag ens fick köra bil utan glasögon, hon tyckte att jag var meste halvblind på ena ögat, äsch tyckte jag, inte har jag fel på synen inte. Det är väl så, att när synen långsamt blir sämre så kompenserar man det, med att bland annat kisa framför teven då man hade lite svårt att se vad som stod där.
 
Nåväl, min pappa tyckte att jag skulle fara och köpa ett par, då jag skämtade med honom och sa att jag inte sett att jag legat och kört bakom honom på mariehem och att det enda jag egentligen behövde var en vit käpp som jag kunde sticka ut genom fönstret då jag körde bil, för att lokalisera lyktstolparna.
 
Så blev det också, jag beställde en tid hos optikern och dom sa väl i princip samma sak, dom fattade inte att jag klarat mig så bra utan glasögon. Bestämde mig för ett par som jag skulle få hämta ut efter en vecka, vilket jag gjorde.
 
Väl hemkommen med dom nyinköpta glasögonen så ställde jag mig på balkongen för att titta om jag såg nummerskyltarna på bilarna, nere på gatan, typ 30 meter bort. Och det gick inte att utläsa bokstäverna eller siffrorna. Det var en stor besvikelse, det var nämligen så här att när jag lånade Åkes glasögon så kunde jag se vad det stod på nummerplåtarna på bilar som var parkerad 50 meter bort, utan problem. Något stämde inte. Jag ringde upp optikern och sa att det måste vara nåt fel på styrkan och sen talade jag om hur jag testat Åkes och mina glasögon. Vänta sa hon, jag ringer upp.
 
5 minuter senare ringer hon upp och säger med ett glatt uttryck, att det var inget fel på styrkan, man ska nämligen inte ens se så där bra. Då spelar det ingen roll hur roligt och perfekt man tycker att det är. Ögonen är tydligen inte skapta som en höks 🙂
 
Idag har jag inget speciellt inplanerat, förutom 10 promenaden. Ganska skönt egentligen, men jag kan lova att dagen kommer att försvinna i alla fall, planerad eller oplanerad. Önskar er alla en bra sådan.
Maria Lundmark Hällsten