Etikett: lyktstolpe

Glädjande nyheter, strålande…

Av Maria Lundmark Hällsten, 20 mars 2023 kl 09:42, 2 kommentarer

Glädjande nyheter, strålande nyheter, det är ju den internationella Glädjedagen, just idag!!

Glädje är inte nödvändigtvis något man skrattar åt, däremot kan det vara någon, man skrattar med. Glädje och lycka, går väl hand i hand. Fast skratt, kan absolut vara en glädje höjare, det med.

Jag såg Farmen finalen igår efter jag kommit hem från jobbet. Och jag blev så glad att Nebil vann. Men ännu gladare av hans lycka och samtal till hans fru. Det blev så äkta, så det var nästan svårt att inte ryckas med. Man kan glädjas åt andra med

Den här filmsnutten är en bra, kort beskrivning på ren och skär glädje…+ Lycka! Klicka på bilden.

Jag och Mr Rosa (Winstone), gick en sväng förbi VK huset och under järnvägen, igår. Då vi står under järnvägsbron, började det plötsligt låta som om det kom ett JAS plan på låg höjd. Haha, så skumt, det var ett tåg, det lustiga var att man hörde ingenting innan den passerade bron. Kan ju ha varit för att vi stod under, men ändå.

Fotade träd o himmel, tyckte absolut att molnet där bakom, visade ett ansikte. Fast då jag kom hem och kollade bilderna, så såg jag nada.

Kom dock ihåg då jag gick den där svängen, long time ago.

Det enda jag vet, tidsmässigt, är att det var efter, oktober 2012. Eftersom min pappa hade vandrat vidare till andra dimensioner. Tror att det var rätt nybyggt, just den gång och cykelbanan. I vart fall, rätt ny för min del. Det var eftermiddag och skymningen började göra sig påmind. Gatlyktorna var tända. När jag kommer upp på höjden, innan man går över bilvägen, så slocknar plötsligt en gatlykta, precis framför mig. Och då jag passerat, tänds den igen.

Jag lyfter på ena ögonbrynet men tänker inte mer på det, förrän jag kommer fram till nästa gatlykta, och samma sak händer…igen. Då rynkar jag säkerligen på dom där ögonbrynen och tittar bakåt. Och vet ni vad, det fortsätter ända fram till bron. Då började jag istället fnissa för mig själv och jag tänkte på min pappa.

Vem vet? Antingen är det så här vi gör då vi inte kan förklara saker, och minnen av dom vi en gång haft oss nära, gör sig påminda på lustiga sätt. Jag kan inte heller svara på varför jag kom att tänka på honom, just i det ögonblicket, men nånting var det. Det vet vi ju också, att vi ofta säger då oförklarliga saker sker, att det är en hälsning.

Så kan det vara! Det kan också vara att vi vill bli påminda om saker för att hålla dom vid liv. Vår hjärna är ju mer komplex, än vad vi vill erkänna, och tro. Jag hade väl aldrig heller förr, förknippat Winstone, med min pappa. Winstone kom ju till oss, först 2013, så min pappa fick aldrig träffa honom.

Men här minns jag att Winstone kom till mig, jag kom honom väldigt nära då han ville bli omklappad. Och hela han, luktar pappa. Haha, ja, det låter ju jätte dumt, men.. Winstone luktade skog, barr, och kåda. Jag minns att jag sa det högt till Åke. Min pappa jobbade ju hela sitt liv, i skogen, så att jag förknippade doften med honom, var inte alls så konstigt. Det luriga var, vart Winstone kunde ha fått den doften ifrån. Ingen skogsvandring i alla fall. För vi var här hemma.

Oförklarligt, men hjärtligt och glädjande att människor lever kvar, oavsett, vart dom, eller vi, befinner oss.

Ha en underbar, glädjefylld måndag, mina vänner!

Månen 🌛 är inte vänstergängad 😁 Den sitter inte heller på en stolpe.

Av Maria Lundmark Hällsten, 11 oktober 2022 kl 08:54, Bli först att kommentera

Gick bort till återvinningen, med x antal flaskor på söndags eftermiddagen. Det går fort då mörkret faller och jag tyckte det såg vackert ut med månen, där i bakgrunden.

Kommer hem, vi sitter i soffan. Åke påpekar att månen ser cool ut, det är lite moln runt den och så där. Jo jag vet, sa jag, jag fotade den. Fast det är nåt som inte stämmer. Åke tittar nämligen ut genom fönstret snett åt vänster, det var inte där jag gick i alla fall. Och såpass mycket vet jag, att månen är inte vänstergängad utan rör sig åt höger.
Plockar fram mobilen och granskar bilden jag tagit, börjar skratta högt, det är ingen jäkla måne jag fotat, utan en lyktstolpe.

Igår kväll fick jag i alla fall ett träd på bild, då jag åkte hem från jobbet. Det stod där och lyste i mörkret.

Och här ett annat träd jag fotade tidigare på dagen. Jag VET vem som varit där.

Bävern, förstås.

Tur att det inte var ett ståtligt stort träd utan här hjälpte den snarare till med nödvändig trädfällning.

La ut mitt recept och bilder på hur jag gjorde potatistårtorna till lördagens middag, i en matlagningsgrupp på fejjan. Har hittills fått över 645 likes, 50 kommentarer och 8 delningar. Så igår kväll, kom den… den där kommentaren man inte riktigt förstår hur den ens kom till.

-Vad är det?

Vad svarar man på det? Det står potatis tusenfjorton gånger i texten och i kommentarer. Jag svarade kort, potatis med lite extra. Tänker bara att om man är ärligt nyfiken, kanske man läser mer noggrant innan man frågar, eller… nä, tydligen inte

Nåja, jag tänker inte läxa upp nån, och jag behöver ju inte svara på alla frågor heller, även om jag har svårt att låta bli.

Ha en fin tisdag, allihop, och ett stort grattis från oss på Ettan, till Birgitta, en gammal granne till oss, som fyller år idag.

Lyktstolpe vs brevlåda 📬

Av Maria Lundmark Hällsten, 11 juli 2022 kl 10:25, 2 kommentarer

Skrev detta för några år sedan och är väl säkert, högst aktuellt, även idag.

Vi har ju, som säkert många andra i vårt land, besvärats av insekterna. Har hittills inte hittat ett endaste myggmedel som håller vad dom lovar. ”Räcker i upp till 8 timmar” my ass. Efter 5 minuter har du dom runt skallen igen.

Jag sprutade direkt på en knott och den dog inte av medlet, utan den gick drunkningsdöden tillmötes.

Har hört att dom reagerar på vår utandningsluft, och det kan ju stämma, men då undrar jag varför inget smartskaft har uppfunnit en tablett vi kan ha i munnen som maskerar koldioxiden som vi andas ut…kom igen nu, give it too me!

Sen undrar jag i mitt stilla sinne, varför i hela världen, mygg och knott måste vara blodsugande, varför duger det inte med blåbär och tallbarr, jisses!

Jo n´Åke, fick ju en sån här Thermacell av Nicco.

Dom är effektiv, men inte helt billiga. Tabletter och gaspatroner ska man ju fylla på med. 299 spänn för 4 tabletter och 1 gaspatron. 1 tablett räcker 4 timmar, gaspatronen…9-12 timmar
Sååå… om jag använder den där under en dag ute, utan att stänga av den så kostar myggmedlet precis 299 spänn, helt galet.

Nåja, jag klagar inte… inte än i alla fall. När vi har semester så är kanske, förhoppningsvis, värsta mygginvasionen över. Dom brukar om inte annat, vara giftigast i början av sommaren. Mer för att vi inte vant oss, kanske

Jag har ju turen att inte få mer än 1-2 myggbett på en sommar. Dom biter mig, men det blir inga kliande myggbett…peppar peppar.

Tvärån denna morgon, och man kan inte låta bli att älska kombinationen, blommor, vatten, himmel och lite annat.

Har sett denna brevlåda och lyktstolpe, ett flertal gånger och förundras lite över arrangemanget runt det hela.

Står brevlådan så stadigt att den ska stödja upp stolpen? Har brevlådan fästs fast innan stolpen tippade och lådan har varit överfull med betungande post så stolpen tippade under vikten? Hm… måste klura vidare på den.

Ha en fin måndag, allihop och njut för tusan, av dom kommande 24 timmarna

Nicco flyttar 😳

Av Maria Lundmark Hällsten, 10 september 2020 kl 16:18, 2 kommentarer

Nicco ska flytta till Thailand 😳 Men, men…hur ska det gå för jag och pappa, frågade jag då hon berättade för oss.

Det kommer inte att hända nånting, med du och pappa. Ni är som köttbullar och potatismos, och korv och makaroner…

Sen vaknade jag!

Kan detta komma sig av att jag skrev en matlista igår kväll, månntro 🤔😁

Fick visa upp mina blomskills, redan igår, tyvärr var det en obetalande kund. Nämligen jag själv, men se, det funkade:

Såg väldigt trött och ledsen ut på morgonen, men efter ett dopp i fatet så piggnade den till:

Satt ute och åt lunch och kollade på, då dom planterade lyktstolpar, på vår gata i schtan:

Nu är det bara att hoppas på att man inte blir bländad, mörka vinterkvällar då man sitter och ser på teve eller datorn. Fast det blir nog ljust och fint i alla fall, har ju aldrig suttit nån lampa där förut.

Funderar på hur man klarade sig utan uppkoppling förut:

Jisses, man är nalta beroende, lite tragiskt faktiskt. Men vissa saker kan man kanske inte stoppa. Andra saker är jag glad att jag får ta del av. Som det här klippet på djur, haha… så roliga 😀

Ha en fin torsdag, allihop!

Laddade för krig, men…

Av Maria Lundmark Hällsten, 13 augusti 2020 kl 08:47, Bli först att kommentera

Projektledaren för bygget här utanför, hörde av sig 3 gånger igår. Apropå min synpunkt jag lämnat till Umeå kommun. Om hur dom tänkt med lyktstolpen och vad som blir om vi inte tar oss ut med bussen.

Jag, som vanligt i såna här situationer, då man förväntar sig att det ska bli ett litet krig, sitter krigsberedd, då han presenterar sig. Men det var absolut inte nödvändigt. Dom är hur tillmötesgående som helst, och stolpen var redan flyttad en bit, från ursprungsläget. Fast vi var ju ändå inte helt hundra på om det räckte.

Han kom med ett förslag, att vi skulle prova att köra ut bussen och se hur stor plats som behövs. Dom ritade upp vart gräset ska planteras och sen sa han, om bussen hamnar där så är det ju inte heller nån idé att lägga gräs, på just den ytan. Perfecto!

Vi provade igår kväll, och stolpplaceringen är helt ok. I det fallet måste man ju ha bakändan på bussen, i beräkning. Den sticker iväg en bit längre än bakdäcken. Däremot ryker en bit av den tilltänkta gräsmattan, vilket man ser på spåren:

Nå, det där blir jättebra, och som sagt, dom skulle flytta stolpen dit vi ville ha den om det blev problem. Så tumme upp för det:

Egentligen borde det här gynna oss i vinter. För då kan dom ju inte längre använda den där plätten till avstjälpningsplats för all snö 😀 Vilket varit ett aber då det kan skymma sikten vid in och utfart.

Nu hörs dom ska asfaltera om 2-3 veckor, vad tror ni, blir man glad då man äntligen kommer att slippa detta.

Bilen var ren, 2 dagar innan. Och när ni ser detta så förstår ni, att det är ingen skillnad på våra fönsterrutor Jädrans tjat om våra fönster, eller hur 😀

För att nu gå över till nåt helt annat, så kommer här, en liten filmsnutt på en orm, som tydligen försvarar sina ägg. Så varning till er som inte gillar ormen, jag däremot, tycker dom är cool. Fast med det sagt, vill jag inte ha nåt möte med dom, direkt. Dom gör sig bäst ute i naturen, lite osynliga, så där.

Hoppas på en fin torsdag, för er alla!

Åke tror det, men, jag vet, att tro är att inte veta…

Av Maria Lundmark Hällsten, 12 augusti 2020 kl 09:19, 2 kommentarer

Nu ska ni få ett litet tips, fast jag är rätt osäker på om det verkligen är så många fler än jag som inte tänkt på detta förut 😀

Plastpåsarna ni vet, dom som numer kostar, i runda slängar, 6 kronor stycket. Dom är ju ett aber, om man gett sig tusan på att man inte ska betala för några påsar som oftast går sönder innan man ens hunnit hem.

Jag köpte ju stammiskorgen, helt övertygad om att den skulle stå i bilen, hela tiden, så jag aldrig skulle vara utan nåt att bära hem varorna i.

Svårt det där, jag upplever att den står hemma 75 år procent av tiden, men det är ju en bra sak, i alla fall.

Jag får väl ställa den innanför dörren, då jag tömt den på varor, så jag blir tvingad att lyfta i den för att ta mig ut, då kanske jag kommer ihåg att ställa in den i bilen.

Nå, så var jag där igen, igår, inne på kvantum utan både påse och korg. Förbenat!

Och jag lovar, jag betalar inte så där mycket för en påse, aldrig i livet Men så kom jag plötsligt på, vad jag faktiskt hade tänkt köpa tidigare, men glömt bort.

Avfallspåsar 😀

Katchiiing, 7 kronor, drygt. för 25 stycken, som hittat, och betalade givetvis, tog bort papperet runt om, och använde en till det andra jag handlat.

Nu kan ni gissa vart jag har den rullen med avfallspåsar.

Jo, i nätpåsen bakom förarsätet i bilen, då vore det väl som rackarn, om jag inte har nåt nästa gång, stammiskorgen står hemma. Det var väl smart 😀

Några som inte är så smarta och genomtänkta, är dom som bestämt hur det ska se ut här utanför oss. Dom tar uppenbarligen inte hänsyn till vad vi har på gården, och har haft i 9 år. Våran 13 meter långa buss. Kul att tråckla sig in och ut då dom tänkt ställa en gatlykta utanför våran grindstolpe.

Tycker att det är nog snävt redan utan. Dessutom har det aldrig stått nån stolpe där, så varför börja nu? Mja, Åke tror sig i alla fall kunna komma sig in, men att tro, är inte att veta, det vet jag 😀

Så jag har mejlat in bilder och synpunkter, får se om dom svarar på det. Annars får framtiden utvisa om stolpen får lov att repareras varje gång vi ska ut, eller så får Umeå kommun fixa bussplats åt oss, här utanför kortsidan huset, på vägen. Jojo, det skulle vara nåt, det.

Hann gå ut med Winstone, fixa färg till det solblekta håret och käka frukost, innan regnet. Att jobba idag, tar inte emot särskilt mycket, bra väder för arbete, tänker jag.

Samma sak igår kväll, då det blev rätt kallt då vi satt ute och drack det sista kaffet, runt åtta snåret. Då gick jag in och tvättade fönstret i hallen, i vårt sovrum, glasdörren till matrummet. Planterade om 2 blommor och bar bort lite smågrejs till källaren. Man jobbar bättre då man är lite småfrusen.

Ha en fin onsdag, allihop!

Lite får man tåla…

Av Maria Lundmark Hällsten, 8 februari 2017 kl 08:51, 4 kommentarer

Jag kom att tänka på…från ingenstans, egentligen, det här då man får en tid, hos till exempel läkare, tandläkare eller det är någon annan som vill boka in en tid hos en själv, för nåt. Och man säger till exempel, jag börjar jobba 14.00, och då får men en tid, typ 13.30. Jamen jag sa ju att jag börjar 14.

Och exakt likadant är det på jobbet, det ska bokas in besök, och jag säger att passbytet är, till exempel 12, ja, då vill dom ha tid, 12. Jisses…som om det inte är tillräckligt med folk i rörelse, precis då man ska byta av varandra. Det kanske bara är jag, men jag skulle aldrig föreslå precis den tiden som någon säger att dom just då, ska göra nåt, folk vill väl landa, eller så skulle jag fråga, vilken annan tid som skulle kunna passa.

Det är som om det inte finns någon beräkning, överhuvudtaget.

Ta bara det här, man stiger upp nu på morgonen och termometern visar på -17 grader, jag menar, vem hade räknat med det??? 😀

Med tanke på temperaturen så kommer jag osökt ihåg barndoms tider, och alla minusgrader det var då, på vintrarna, då är ju det här, blahablaha. Vi var ju väldigt ofta uppe i Malå, och -30 var ingenting att rädas.

Dessutom var det inget som stoppade skoterturer på sjön, heller, vadå, -30, det var bara att fälla ner öronlapparna på militärmössan och gasa på. Från ögonfransarna hängde det stora sjok med is, och tog man av sig skoterhandsken då man klev upp på bron för att öppna dörren, så frös handen fast på handtaget, precis som tungan gör om man slickar på en lyktstolpe i minusgrader.

Nä, jag vet inte om jag ska skriva att det var tider det, men man kanske var mer obrydd om just kylan.

Igår var det café kväll på klubben så vi begav oss dit för att få oss en kaffe.

Inte ofta man ser en amerikanare ute på vintern, men här fanns det minsann en som trotsade minusgraderna:

Brällas senaste inköp, vad månde bliva av detta?

Och lite annat, som fanns där nere:

Önskar er alla en fin onsdag!

Riktig närkontakt, utgången blev döden.

Av Maria Lundmark Hällsten, 30 november 2012 kl 07:47, 6 kommentarer

Jag hade en riktig närkontakt med en sån där lockespindel, i förrgår, då jag skulle vara bussig och städa uppe på Niccos badrum. Jojo, *hurven*, jag stod på alla fyra och höll på torka golvet bakom toaletten, kom upp med handen på sidan av toalettstolen och DÅ… kom en stor s*t*n*s spindel och kravlade mot handen, HU!!!

Jag har ju sagt att jag inte längre är rädd för spindlar, och nej, jag är inte det, men dom kan väl för sjutton hålla sig på behörigt avstånd, jag vill inte bli överraskad och jag måste, tyvärr, dräpa dom stackare som kommer i min väg och det gillar jag inte.

Jag har ännu inte lärt mig att tacklas med just det problemet, själva dödandet alltså, så jag ryckte en parfym och besprutade den stackaren så där lagom att den blev alldeles vimmelkantig sedan kastade jag mig över den och nöp till… borta. Låter ju onekligen lite dramatiskt sådär, men jag gillar dramatik 🙂

Inte nog med detta, då gick Maria ner i källaren och hämtade upp den där elaka sprayen jag köpt från Anticimex, den där som är så giftig att man ska spruta fyra sekunder i ett rum på 30 kvadrat, sedan stänga alla dörrar och på en halvtimme ska allt levande, vara dött, jopp, och jag sprutade fyra sekunder i hennes lilla badrum så jag hoppas att grannarna bor tillräckligt långt bort 🙂

Den behandlingen ska jag upprepa om en vecka och då vore det väl själva… den, om vi inte slapp dom där sakerna… ett tag åtminstone.

Jag och Tina gjorde lasarettet igår, åkte Pater Noster hissen runt ett varv, och det gick förvånansvärt smärtfritt, jag trodde allt att man skulle kastas lite åt sidan då den skulle göra vändningen, men den gick obemärkt förbi. Sedan gick vi ner på tågstationen och åkte Willy Wonka hissen, glashissen som inte går rakt ner utan som rulltrappan, typ. Och den startar med ett ryck så det är bara att hålla i hatten.

Bilden tagen av Tina Florin

Vi passerade byggnaden och kom ner på Öbacka strand där vi promenerade runt i omgivningarna och avslutade sedan med en kaffe på tågstationen. Det är ju riktigt fint därnere vid älven.

Bilen tagen (lånad) av Tina Florin

Vid middagstid stod jag och tittade ut genom köksfönstret, såg en som var ute och gick med barnvagnen och tyckte att något inte stämde överens med bilden, det såg ljust ut, jag hade tänkt ropa till Åke och säga att det var som han sa, lite snö gör att det blir ljust, men jag gjorde inte det.

Vid middagen undrade han om jag sett att det var ljust härutanför… lyktstolpen har kommit på plats… YEEES, nu behöver vi inte leva i mörkret längre, och inte konstigt då att jag inte tyckte att bilden av barnvagnen stämde, jag såg ju den och inte bara en svart skugga.

Jag mejlade till Umeå kommun, gator och parker, för 15 dagar sedan:

Jag undrar om det är missat att sätta ut en lyktstolpe utanför vårat staket… det är bara mörker här utanför, och ett hål i gräsmattan med en kabel som sticker upp, och det har varit så i snart två år. Bilder på det finns på min blogg: http://blogg.vk.se/maria-lundmark-hallsten-umea/2012/11/07/vilket-morker-1128140

Med vänliga hälsningar

Maria Lundmark Hällsten

Fick sedan till svar:

Hej

Jag ska undersöka har en känsla att det är ett gammalt fundament som är missat att ta bort

Vi håller på att titta över belysningen längs cykelvägar

Vi har börjat med prio ett cykelvägar

MVH

K***** E*****

Och det där trodde vi ju inte riktigt på så jag svarade:

Hej igen!

Nej, detta är inget gammal fundament, det har aldrig stått någon stolpe där förut, enligt min man som bott i huset sedan 1958. Så detta har dom grävt men inte gjort färdigt.

//Maria

Och se, nu står den där i sin fulla prakt, oj vad fint det blev, med lite ljus 🙂 Och oja, jag tror nog allt att det var som jag skrev tidigare i min blogg, att den där stolpen nog hade hamnat mellan några stolar och glömts bort, eftersom fundamentet varit där i 1½ år.

Jag önskar er alla en fin fredag!

Vilket mörker!!!

Av Maria Lundmark Hällsten, 7 november 2012 kl 08:11, 6 kommentarer

Man kan ju undra vad dom håller på med… seriöst. Ni kommer ihåg att jag skrev att dom kapat av björkarna som planterats här utanför… ja, ren stympning alltså. Och igår fick jag ett mejl från en undrande ”Kul-Janne” vad som nu försiggick med björkarna. Jag kan tyvärr inte skryta med att jag noterat det (kan bero på mitt förvirrade tillstånd), men hör och häpna (och kolla in korten jag tog), nu har dom plockat upp björkarna och ställt dom i högar runt på området:

Ehhh…ok, har dom ångrat sig eller vad? Passar också på att tacka Janne och Ingegerd för kaffet igår, tack tack!

Kolla nu in vart vi bor, huset till höger alltså, vilket mörker:

Det finns ingen lyktstolpe på cykel/gångbanan utanför oss, och kommer man hem på kvällssidan så är det ju totalt mörker som råder, så länge vi inte tänt brolampan, man kan ju tro att vi bor i ödemarken.

Här är ett kort taget i vårt grindhål, till höger, och sen vänder man sig om och fotar andra hållet –OJ, vad ljust och fint det är, (skrev hon lätt ironiskt).

Jag undrar jag, om dom på kommunen låtit en lyktstolpe ramla mellan stolarna (i detta fall, kanske i en vallgrav). Det ser ju ut som dom haft planer på att plantera en stolpe här, för detta finns fem meter ut från vår grindstolpe:

Ser ju definitivt ut som ett hål, lagom till en stolpe, och kabeln sticker upp ur hålet… men så där har det sett ut i snart två år nu, så det kanske vore dags att åtgärda hålet… eller stolpen eller vad dom nu har tänkt sig. Det är då inte speciellt kul varken för dom gående eller cyklisterna som färdas här i mörkret och inte heller för vår del, då man ska backa in på gården i totalt mörker och det kommer folk som varken har reflexer eller lampor tända.

Jag träffade ju Anna igår, vi åkte på Victoria och tog en macka där, då hon tyckte att ett glas vatten på ”Donken”, lät för billigt. Det var trevligt, om än tiden blev aningens för kort. Sedan åkte jag upp till mamma en stund innan jag fortsatte ner på Dressman, där jag köpte både skjorta, slips, och byxor till Åke. Jodå, ska det vara så ska det vara.

Hittade en tröja till mig själv, som jag tänkte ha på begravningen, jag noterade lite glitter på framsidan, men tänkte inte mer på det. Provade den där och jag tyckte den blev perfekt, när jag sen kom hem och provade den igen så får jag se vad det är för glitter… stjärnor. Alltså, till er som kanske missat det, så har jag skrivit att just stjärnor, får mig att tänka på pappa. Han var intresserad av stjärnor, och det är till och med så att han pratade om en viss stjärnbild då dom var här i augusti, han vänder sig till mig och frågar om jag vet vilken det är, och nu ska ni veta att jag kan absolut, ingenting om stjärnor, förutom Karlavagnen, den kan jag ta igen.

Och jag säger Cassiopeja, och det är just den han var ute efter. Vart jag fick det namnet ifrån den gången, har jag inte den minsta aningen om, men det gör att jag kanske ännu mer, förknippar just stjärnorna med honom. Önskar er alla en fin onsdag!

Lutande stolpen på…

Av Maria Lundmark Hällsten, 11 augusti 2011 kl 07:10, 7 kommentarer

Enya är som en baby, ibland springer hon runt och jagar mig och så fort jag tittar på henne och böjer mig lätt framåt, så gör hon sig beredd att hoppa upp. Hon har än inte gjort det, förmodligen för hon känner att det kan bli fel om hon måste ta tag med klorna för att hålla sig kvar.

Nä, däremot får jag böja mig ner så pass att hon når att sätta upp tassarna kring min hals, vilket hon gör, sedan lägger jag ner handen bakom henne och då stiger hon upp med tassarna i handen och jag ställer mig då upp. Hon tar ett ordentligt tag om min hals med tassarna och borrar in huvudet under hakan på mig…sedan kan hon sitta där i två-tre minuter och sen vill hon ner igen. Vid såna tillfällen är det svårt att ta ett kort på henne, för hon kommer emot mig så fort jag sänker blicken mot henne 🙂

När jag nu liks hade kameran framme igår så passade jag på att ta ett kort på den fina lyktstolpen som dom planterat eller för all del, placerat, på andra sidan vägen:

Visst har dom fått den rak och snygg (skrev hon och smålog). Nicco sa att dom stått där jättelänge med diverse fordon för att få den rak, men sedan lade dom ner och åkte därifrån. Nu har dom kopplat i strömmen i den så jag vet inte jag, men det ser ju då ut som om dom är nöjda med sin insats.

I eftermiddag ska jag nog sätta mig på bron och fota alla knäppa fotgängare, cyklister och bilister, som passerar här. Det är verkligen cirkus. Vår in och utfart är inte märkt med vare sig övergångsställe eller cykelöverfart…inte än. Men av någon ofattbar anledning ska ändå alla över, just här. Och hälften eller mer, av alla bilister stannar för at släppa över dom.

Inget ont sagt om att man kanske vill vara snäll…men dom tvingar ju dessutom mötande att agera likadant. Gå bort till dom riktiga övergångsställena istället, så det blir någon ordning. Dessutom genar jättemånga över den nyplanterade gräsmattan…varför? Ni ser bara löjliga ut där ni går och försöker undvika att skopa upp jord i sandalerna.

Jag råkade sitta ute på bron igår, då Åke kom hem från jobbet, han blinkar för vänstersväng, stannar för det kommer mötande och givetvis kommer det folk från höger och på vår infart ställer det sig två cyklister som ska över åt andra hållet…mitt i vägen. Dessutom stannar nu den mötande trafiken för att släppa över människorna, ser ni scenariot framför er? *SUCK*

Nu har jag slutat sucka, ska ordna någon typ av frukost och sedan får vi se vad jag gör. Kanske städar upp lite och sedan ringer och hör vad mamma tänkt göra idag. Önskar er alla en fin dag!

Etikett: lyktstolpe

Glädjande nyheter, strålande…

Månen 🌛 är inte vänstergängad 😁 Den sitter inte heller på en stolpe.

Lyktstolpe vs brevlåda 📬

Nicco flyttar 😳

Laddade för krig, men…

Åke tror det, men, jag vet, att tro är att inte veta…

Lite får man tåla…

Riktig närkontakt, utgången blev döden.

Vilket mörker!!!

Lutande stolpen på…

Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök

Mina länkar

Arkiv

Nytt från vk.se

Presentation

Maria Lundmark Hällsten