Etikett: mamma

Snurrigt så det förslår

Åke frågade om han skulle bjuda mig på lunch på Ullas igår. Ja vem tackar nej till det, tänkte jag, så vi larvade iväg där strax efter 12 snåret. Hade tänkt fråga ifall vi skulle höra med Brälla och Lena om dom skulle joina oss men…asch, så tänker man att det ändå är sällan det kanske passar då man kommer med spontanfråga så snart inpå.

Vi hann inte mer än jussepass sätta oss, så kommer, tadaa…Lena och Hanna in genom dörren. Brälla kommer några steg senare. Dom skulle också luncha. Jag berättade för Lena vad jag tänkt, och hon hade tänkt exakt samma sak. Där ser man, vi sparade in ett samtal men det blev ändå som det vi hade filurat på.

Åke följde med Brälla bort på verkstan då dom var klar, men vi, Lena, Hanna och jag satt kvar till strax innan stängning. Pratade om det ena och det andra, livet här och nu och nåt roligt som ska hända i sommar. Det ser vi fram emot, på riktigt

Vet inte riktigt hur vi hamnade i samtal om barn med diagnoser. Jag visade i alla fall en kort filmsnutt som Anna delat till mig, en pojke som snurrar helt galet hemma på köksgolvet. Jag följer honom på TikTok så därför hade jag sett det förut. Och skrev till Anna att han är autistisk, och jag hade fått för mig att det på nåt sätt har gjort att dom kan göra sånt här utan att bli så påverkad som till exempel jag skulle bli. Jag hade knappt klarat ett varv utan att tippa. Klicka på bild så får ni se killen

Hittade även en tjej, även hon, autistisk och snurrar som värsta proffset. Klicka även här på bilden

Att snurra på saker eller vicka på fingrar eller göra andra repetitiva rörelser är något man kan förknippa med autism. Sen vet jag inte vad det är som gör att dom inte blir yr i huvudet. Om det har med att dom kan stänga av den delen som gör att det händer, för att det är deras sätt att hantera omgivningen eller om dom gör precis som konståknings proffsen, ska jag ha osagt. Men jag fascineras av hur dom gör detta, helt makalöst!

Kan även tillägga, apropå autism, att det finns ett stort spann med hur man fungerar med autism. Många vuxna lär sig att dölja sina begränsade och repetitiva beteenden. Men intensiva specialintressen kan också vara en källa till glädje. De kan också ge positiva möjligheter i utbildning och senare yrkesliv för en del individer. Det är vanligt att de som visat tydliga svårigheter inom dessa områden som barn inte längre gör det som vuxna.

Åkte upp till mamma efter middagen. Hade några middagslådor till henne som tog plats i vårt kylskåp. Drack kaffe och surrade bort en stund. Dimman låg tät över Mariehem

Borde egentligen servera blåbärssoppa idag, fast…nä, det är ingen favorit, jag klarar mig utan både soppan och skidorna. Får se vad jag hittar på. Nu har startskottet gått och även jag ska gå…i alla fall ut med Winstone och sen får det bli frukost efter det. Apropå Winstone ja.

Första söndagen i mars är det inte bara Vasaloppet utan även Världsdagen för japansk spets. Det är en dag som tillägnas dom fluffiga, vita hundarna! 🐾

Om du är ägare eller uppfödare av japansk spets kan du delta i firandet så här:

Dela ett foto av din japanska spets på din profil/grupp/sida på Facebook eller Instagram. Bifoga fotot med följande text (du kan också lägga till ett eget tilläggsmeddelande):

”Världsdagen för japanska spetsar 2022! 🐶🎉 ” Glöm inte att inkludera dessa hashtags: #WorldJapaneseSpitzDay, #JapaneseSpitz och #Всемирныйденьяпонскогошпица.

Låt oss sprida kärleken till dessa vita, fluffiga följeslagare och göra World Japanese Spitz Day till en årlig tradition! 🐕❤️

Önskar er alla en fin söndag och avslutar med denna text jag hittat i nån grupp på fejjan (förstås) 😁😜

Kvinnliga Postiljons loppet har redan varit…

Av , , 2 kommentarer 14

Har handlat lite om palt´n dom senaste dagarna. Så jag blev lite förvånad då jag kollade igenom FB minnen för en stund sedan. Här kommer ett poetiskt recept på Palt skrivet av Mikael Niemi och det var faktiskt min kusin Anders Lundström, som lagt det i en kommentar till mig, under ett inlägg om. Tadaa…PALT!!

Kan även tillägga att jag svarade på Anders kommentar, och jag citerar: ” Exakt så!!! Är dock lite skeptisk till Vasaloppet…😃 Din mammas paltar går inte av för hackor.” slutcitat

Japp, det var till och med snack på Tv 4 morgon om Vasaloppet. Inte så konstigt dock, vi är ju där nu igen. Det har redan varit den kvinnliga postiljons loppet, små prins och prinsess Vasor och i helgen är det dags för det stora Post rejset, ni som vet vad jag pratar om, ni vet… Och till er icke vetande, Vasaloppet kan ha (jag skrev kan inte att det är så) uppfunnits av Vasa, på den tiden han jobbade som brevbärare.

Jajajaa… jag vet idag att det inte är så, och den dagen vi lärde oss vem Vasa var på riktigt, var jag faktiskt hemma och sjuk. Ska vi säga så?

Pratade med mamma igår och vi kom in på ämnet Trisslotter. Jag berättade om en jag känner rätt så väl, som skickade en bild för några dagar sedan, hon med en Triss i bild…hon hade skrapat in 10 000:-, Vilken lycka och hur otroligt sällan, händer det på en skala.

Jag kan inte ens gissa hur många Trisslotter vi plöjt igenom då vi hade vårt lilla bastugäng, och ändå, efter bastu säsongens avslutning, varje år, så fick vi lägga till pengar till middagen som vi firade säsongs slutet med.

Min morfar fick 70 lotter på hans 70 årsdag. Han vann små summor, löste in till nya lotter, mer småsummor fortsatte lösa in dom och BAAAM, så fick han 10 000, han med. Fast vi kan ju gissa oddsen på det.

Värre var det för mammas väninna som berättade om nån släkting eller vän till henne, som köpt en lott tillsammans med hennes syster. Dom träffades så sällan då dom bodde i varsin ände av landet. Här skulle dom lägga in ett litet spännande moment i mötet och skrapade lotten. Dom van 50 000:-. WOW!

Fast när dom gick till butiken för att få veta hur dom skulle gå tillväga, fick dom veta att lotten var för gammal. Den var ogiltig. Dom fick, hör och häpna, 2 duttpennor som plåster på såren.

Här sitter jag, och har inte köpt lotten, inte heller skrapat den, men jag känner mig fruktansvärt kränkt å deras vägnar. Jag hade blivit så förbannad och känt mig lurad så dom hade inte sluppit undan utan ett smärre krig från min sida.

När jag berättade det för Åke sa jag att dom kunde väl för tusan fått 100 nya lotter istället. Då hade dom i alla fall haft en chans, om än så liten och Trisslotts hade förmodligen inte förlorat nåt, med tanke på hur sällan nån ens vinner. Men det hade då förmodligen känts mer rättvist, på nåt sätt. Helst skulle dom fått sina 50 000, och butiken som sålt den gamla lotten, skulle fått stå för det.

Svenska Spel kunde också fått sig en känga. För på nåt sätt så måste ju dessa lotter redovisas, eller hur? Och lotter som är ogiltiga borde väl rimligtvis räknas in igen och makuleras.

Nå, mitt råd idag får då bli att ni faktiskt kollar datumet på lotter ni köper, så ni inte sitter där med en inskrapad miljon på en förbrukad lott. Det önskar man ju ingen att få uppleva. Om vi bortser från människor som är ondskan personifierad.

Avslutar med en bild på min nya mössa som kom igår och invigdes idag. Fick bestämma texten själv och lite så här är jag. Om du inte kan förändra saker utan man måste gå vidare, oavsett, så säger man precis så här. Nåt min farmor, ofta sa, haha…

Ni får ha en trevlig fredag, allesammans!

Satte mig själv på pottan…fast med lite stil 😁

Av , , Bli först att kommentera 14

Jag åkte upp till mamma i förrgår och drack lite kaffe och lämnade några matlådor. Vi kom in på ämnet kakor och hastbullar. Min mormor gjorde nåt som hon kallade för Rökåtöppa (töppa betyder då toppar). Det var nåt som i konsistens påminde lite om en grövre Kubbe fast utan smak från bittermandel. Här en bild på henne in action. Inte med bakning men vävning.

Nån typ av hastbulle var det. Enligt mamma, så gjorde även farmor nåt liknade fast där gjorde hon degen på ett annat sätt och hennes bullar fick ett mer vulkanaktigt utseende. Nå, recept finns nog i flera tusen olika varianter. Ofta utgår man från ett och justerar själv, efter tycke och smak.

Sen kom vi in på Kungsörnens sockerkaksmix, som finns att köpa lite överallt. Inte alls fel, om man vill ha något lite snabbt. Perfekt att hitta i stugan där man oftast inte har lika många valmöjligheter i skafferiet. Så mindes jag natten, jag och kusin Anna tillbringade i storstugan, uppe i Malå.

Jag gissar att jag var runt 12 år och Anna 14. Vi hängde ofta i storstugan för där bodde ingen. Men där fanns teven, telefonen, dusch och toalett. Nå, vi var ofta på jakt efter nåt att äta och där fanns set sällan något gångbart. Men…så hittade vi precis ett sånt där paket med sockerkaksmix. Det var med pepparkakssmak. Vi kastade oss över paketet, stoppade ner matskedar i pulvret och försökte äta det som det var. Gissa att det dammade om oss, där vi stod och försökte få smak på det.

Tror nog att vi provade med lite vatten i också, men jag vet inte, det kommer jag inte ihåg. Mamma sa att hon och Monika (Annas mamma), hade bakat just en sån sockerkaka, plockat fram picknickkorg och laddat den med kaffe och kaka. Plockat fram stegen och klättrat upp på vedboden och där hade dom njutit av fikat, solen och att få vara alldeles för dom själva ett tag.

Det gjorde dom alldeles rätt i. Kan ju tänka mig att som mamma med flera barn så var det mycket ryck och slit i kjolarna och påkallande av uppmärksamhet. Här fick dom en liten fri zon. Fast jag har svårt att tänka mig att vi bara lät dom vara… Nog kan vi väl tro att även vi ville upp på det där taket. Om inte annat för att få klättra på stege och kolla in utsikten.

Apropå recept… Jag stod och kokade palt förra veckan. Medan kastrullen stod på spisplattan skickade min kusin Torgny, ett recept han hittat i sin mammas (min fasters) gömmor. Det var skrivet med snirklig skrivstil, ”Recept Sigrid 1961 Fläskpalt”

Vad glad jag blev, ett faktiskt recept, på min farmors palt. Han undrade dock om det kunde vara korrekta mått, och njae, 6kg mjöl till 4dl vätska, ska nog snarare vara 6hg mjöl haha. Hade blivit nalta torra paltar annars.

Sen stämmer nog inte namnet palt heller. I receptet var det inte rå potatis, utan enbart kokt, fast det spelar ingen roll för mig, jag kommer att göra efter detta och se vart vi landar. Flatpalt´n gjorde hon också, helt underbart goda.

Ja, Torgny hade namnsdag i förrgår och idag står det faktiskt, tadaa…Maria i almanackan. Så Grattis till Sally som har Maria i andranamn 🧡

Grattis till Theresé, även hon heter Maria i andranamn 🧡

Och moi, som faktisk ”bara” heter Maria och inget annat. Eftersom tidigare bilder varit från småbarns tiden, och i olika sittpositioner, så får även min bild bli en sådan, haha. Jag satt då på pottan med stil, tycker jag

Med allt spark prat så sa jag till Åke igår att vi inte har nån bild då vi stått på nån spark. Inte ens min pappa fotade då jag åkte spark, inte vad jag vet i alla fall. Men se, då jag letade fram bilden på Theresé så fanns där 3 bilder på henne med en spark. Och nu undrar jag vart den sparken tagit vägen Eller var det bara nån hon fått låna, månntro 🤔

Jobbet gick bra igår, känns ju knappast som ett jobb utan mer som att man är ett sällskap. Hur bra är inte det, så säg Och mitt Tradera köp hade landat i brevlådan. Jag var ju lätt avis på Elisabeth som har en nyckelring av samma Barbafan… Min är utan nyckelring men den är lika gullig, haha.

Önskar er alla en fin onsdag!

Blir det slarvsylta till middag, månntro 😊😄

Av , , Bli först att kommentera 13

Vet ni att idag är det faktiskt…tadaa

En dag då man får unna sig extra mycket slarv. Nånstans läste jag: Städa inte, lek med dammråttorna istället!

Jaja, tänkte jag, det är väl upp till var och en. Själv blir väl ens egna slarv nåt man ändå får ta rätt på och skapar onödigt mycket arbete. Men man gör precis som man vill 😁 Man kan ju slänga ut en annons

Vi kanske allihop, är slarviga lite till mans. Undrar om man ska tillaga Slarvsylta till middag då 😄

 

Klicka på länk för recept. Jag tror dock att jag gör nåt annat.

Informationen om att det är just den dagen idag, står i vår kalender jag fick av Theresé i julklapp. ”Svåra föremåls snäckfigurs almanacka”

Vi har fler almanackor, en hänger i hallen, hehe. Särskrivningar, det vet jag att Tina ogillar Jag tyckte den var smårolig, haha. Februari bilden kändes väl dock inte som nåt man kanske vill kika extra mycket på

Nånting annat som jag roas av, är då man får svara på frågor som ställs i syfte att göra sammanställningar, föra statistik, och eller i andar forskningssammanhang. Jag är ju med i olika paneler och nu på morgonen plöjde jag igenom ett av alla såna där frågeformulär. Här förstår jag det som att dom vill se hur vi mår, rent allmänt. Och hur vi påverkas av olika saker i samhället.

Det var inga problem att kryssa i, jag mår ju bra, jag oroas inte, vi svälter inte, har vänner jag litar på, lallala…så halkar plötsligt frågorna in ifall man är religiös, vad man tror på, ja sånt. Min tolkning är att dom flesta, som kanske mår bra har en Gud i ryggen. Not me… Men en icke religiös bokklubb, yes!!

Eller som då man i början av frågeformulären ska svara på vilket kön man är. Man, kvinna, eller vet ej Det låter som ett sjukt dumt svarsalternativ, fast jag förstår faktiskt vad dom menar. Man kanske inte kommit fram till vad man faktiskt vill identifieras som. Sen kan man undra varför det ens är intressant, att veta. Ja det ska väl vara då ifall dom kommer fram till att kvinnor överlag, mår bättre eller sämre än andra.

Följde med mamma till syn rehabilitering igår. Hon har ju bekymmer med sina ögon och nu ska vi se ifall det finns hjälpmedel hon kan få. Det finns det givetvis och där kommer hon att få prova sig fram till vad som känns bäst för henne. Det är ju fantastiskt bra. I korridoren hängde lite ovanliga tavlor. Dom är taktila, för att dom som ser dåligt, ska kunna känna hur dom ser ut.

Det här skulle man kunna kalla taktil sameslöjd

En medaljong med utkarvat mönster. Kniv Elis var förövrigt en släkting till mig genom min pappa. Det var Theresé som skickade bilden till mig

Hon skickade även en bild på Sally i backen, som får avrunda dagens inlägg. Hoppas på en fin dag, för er alla!

Tid och otid, allt är relativt

Av , , Bli först att kommentera 11

I min värld hade jag tänkt, att jag och möjligtvis Åke, skulle haft tid att åka ner på stan igår för att se rallyfolkets veteranbilar som skulle visas upp därnere. Men med ett 60 års firande som skulle börja 17, och med oskrivna kort och annat, så blev det för lite tid. Fast då ringer Nicco, hon undrar om jag ska med och träna lite snabbt. Nopp, säger jag med fast och bestämd röst, finns ingen tid till det. Men så ändrade jag mig.

Det är ändå skillnad på tid och tid. Åker man ner på stan vill man väl inte ha en tid att förhålla sig till. Det hade väl varit najs att bara gå omkring och kolla in bilar, kanske ta en fika, ja sånt där. Men träning, det kan man ju styra lite hur som. Så vi for och gjorde vår grej och åkte hem igen.

Tid är och kommer alltid att vara relativ, precis som ålder. Det beror på vad du tänkt att du ska hinna med, och vem du frågar. Jag fick detta av Elisabeth, i morse, och det sammanfattar väl tid på ett bra sätt.

Jag gjorde mig i ordning för kvällens firande och plockade fram berlocken i glas, som jag fått av min bror Sivert, efter en resa han gjorde till Venedig. Året var 1977 och han fick fara på fotbollsläger till varmare breddgrader. Han åkte strax innan påskhelgen, som var andra veckan i april.

Det är inte ofta jag tar fram den berlocken men igår var väl en bra dag, tänkte jag.

Vi hade turen att få låna ut Åkes bil till Susanne som vi plockade upp på vägen till Siverts och sedan tog hon hem bilen till dom. Perfekt, kändes bra att slippa ta Taxi med tunga, och aningens stora paket.

Hemma hos Sivert och Ewa var det dukat fint långbord och folk droppade in vartefter

Vi fick börja med prat och goda småplocks saker, såsom, ostar, röror, kex och tunnbrödrullar, och en liten fördrink till det.

Sen rullades det upp ett bildspel på teven, haha, så kul att se, Camilla hade gjort ett fint jobb med det. Sivert i alla olika skepnader en människa har genom åren.

Middagen bestod av en hemgjord potatissallad, det var kyckling, rostbiff på älg, ostkrustader och nån till variant på kött. Allt med olika såser vid sidan om, mycket gott. Mera prat och mera folk som dök in. Present öppning och mera surr och skratt. Så frågar jag Sivert om när och vart just denna bild var tagen. Sivert längst till höger.

Jo, det var i Venedig säger han, haha. Jag visar upp halsbandet och påminner om hans present han köpte till mig på den resan. Varken han eller mamma kommer ihåg det men visst var det kul att en fråga leder till nåt annat och i detta fall var det andra just halsbandet jag valde att sätta på mig.

Vi började klura på vilket årtal det skulle ha varit. Vi vet ju, jag och lillebror Lars var hos vår farmor och farfar i Lainejaur. Mamma och pappa åkte söderut för pappa skulle tävla med Tegskäglorna och Sivert hade ju åkt till Venedig. Detta är påskhelgen då mina föräldrar är med om en tragisk bilolycka, och på nåt vis, så vet jag detta flera dagar innan det händer. Nå, det har jag skrivit om förut.

Mamma kommer in på vad som händer efteråt.

Vi är hemma i Umeå mamma ligger kvar i Uppsala då hon fått en större kross skada på lårbenet. Sivert kom inte ihåg detta, men jag minns händelsen som igår. Pappa tar på sig gympadojorna och far iväg på en träningsrunda. Jag och Sivert gör väl inget speciellt. Vi gissar att Lars stannat kvar hos farfars, för ingen av oss minns vart han är i allt detta.

Jag går in på toaletten, låser dörren. Jag hör då pappa kommer hem och plötsligt kan jag inte andas. Jag kämpar med att få åt mig andan och jag hör pappa fråga Sivert vart jag är nånstans. Tänker att jag måste ut, så jag låser upp dörren och går in till dom, håller mig fr halsen och det bara väser när jag andas. Pappa reagerar med en gång och kastar sig över telefonen och ringer dåtidens 90 000, (112 idag). Jag och Sivert står bredvid, Sivert går runt och slår i garderoben och säger att dom ska skynda sig. Hör att pappa säger till larmcentralen som ska skicka en ambulans att det går fortare om han tar mig i bilen och kör. Han säger till Sivert att ta fram kläder till mig och springer för att hämta bilen. Här kommer jag bara ihåg att Sivert tog fram gummistövlar och nånstans tänker jag att det är fel skor. Vet inte varför jag kommer ihåg just det, hjärnan är finurlig minsann

Nå, vi kommer oss iväg och nästa minne är då vi står i luckan inne på Akuten och kvinnan frågar pappa om min ålder. Pappa är förmodligen stressad och vet inte, han drar till med att jag är 12-13 år, och det vet jag ju att jag inte är, men, hahaa… Det spelade inte så stor roll. Jag var 9 år, kan jag ju säga. Även om jag fyllde 10 samma år.

Nåja, jag överlevde även om det blev en jobbig vecka då jag hamnade på intensiven och hade febertoppar med över 42 graders feber. Dom första dygnen där, kommer jag inte ihåg. Dom pratade om att detta skulle ha kunnat vara Akut inflammation i struplocket, något som inte är så vanligt idag då man tydligen blir vaccinerad mot det.

Jag hade varit förkyld innan och dom sa även att olyckan och allt innan kan ha bidragit till att detta utlöstes. Ja där ser man vad en berlock från förr, kan väcka för minnen, och att dom vävs ihop, av att nån säger nåt, som kopplas ihop med en grej och en bild och… på den vägen hamnar vi ofta, känns det som.

Jag ska dock dubbelchecka årtalet, mamma sa 1975, Sivert 1976, och jag velade mellan 76 och 77. Men 1977 stämmer bättre i mitt huvud, för jag fick brev från min skolfröken då jag låg inne på lasarettet. Och hon hade vi bara i årskurs 3, så… men jag kan fortfarande ha fel, vi kanske hade henne i 2:an också. Sen var det väl inte årtalet som var grejen, inte egentligen. Fast man ska alltid fastna i när det var, då man pratar om olika händelser 😁

Det var en trevlig kväll, med släkt och några av Siverts vänner. Musik quiss och vandring down memory lane, skratt och prat i vanlig ordning. Och ja just ja…efterrätten inte att förglömma. Semmelkladdkaka, med grädde, jordgubbar, melon och ananas…bra avslut på en fin middag, tänker jag.

Avslutar med ännu en fin bild tagen av vår pappa. Mamma berättade att det var en nyckelpiga Sivert hade på handen som han skulle visa mig. Med en önskar jag er alla en fin söndag!

 

Han håller på gubba till sig

Av , , 4 kommentarer 14

Syns att Winstone håller på gubba till sig. Han sover mycket, reagerar inte lite mycket på ”alla” ljud om han gjort förut, även om han visst kan gasa iväg då nån öppnar dörren. I dom fallen ser han och låter han som en killermachine. Han brukar sällan få följa med hem till nån annan, beror lite på i vilket syfte, men vi har väl oftast ställt oss frågan vart han har det bäst. Följa med oss nån timme på okänd mark eller stanna hemma och slippa gå igång på allt möjligt.

Igår blev vi bjudna på go´ fika hos Jan A och Ingegerd. Trevligt, det är inte så ofta vi träffs numer. Krigaren får följa med, skrev Janne, så vi tog med hunden. Jag trodde inte ens sekund att Winstone skulle chilla som han faktiskt gjorde.

Precis så ska det vara, tänker jag.

Sen åkte vi på Fitness24, jag och Nicco. Nu har vi hållit på i snart 11 månader, och ja, ibland kan det ta emot, fast när du väl är på väg dit eller kommer fram så gör du det du ska och när du går därifrån känner du dig nöjd över vad du presterat.

Apropå att prestera, ni som vet hur jag lyckades få 4 revbensfrakturer på inte så lång tid, även en fraktur på tån som än idag står aningens uppåt. Den reser sig som ett litet fornminne då den träffades av snabeldraken. Smällen kan jämföras med en komet som slår i backen. Nå…vissa eller kanske många kanske tyckte att jag var klumpig på nåt sätt. Men ser ni, jag vet att så inte är fallet. Jag vet nämligen nåt ni inte vet, nämligen, tadaa…

Hahaa… klockrent på min ära 😁👌

Efter träning åkte jag hem och packade ihop matlådor jag gjort till mamma. Innehållandes kålpudding, fläskpannkaka och kyckling tillagad i lergrytan, det fick bli 4 lådor av kycklingen med 2 olika sammansättningar. Jag och Åke åt av kålpuddingen igår, till middag. Och oh ja, sa jag till Åke, jag har aldrig fått till den så bra förut. Kändes som en lyxmiddag, på riktigt.

Kvällen i övrigt kom och gick. Jag lyssnade på ljudboken, den där jag lyssnar på i väntan på nåt annat tips. För allas bästa skriven av en lokal författare som bor i Holmsund, Anna Charlotta Wikman. En feelgood bok.

Jag läser även en bok in real, alltså bläddrar i papperssidor, haha, Fallvatten med Mikael Niemi

Sist men absolut inte den minsta läsning eller lyssning, där har jag Isfolket som backup. Kan låta rörigt men, nä, det funkar faktiskt. Till veckan ska vi ha bokklubbs träff igen, får se vad vi då ska suga tag i för bok.

Insåg nyligen att man har som option att läsa boken i ljudboks appen. Så det har jag också testat till och från. Känns ändå smidigare än att hålla i en bok. Fast jag vet inte om det är så skönt för ögonen i längden, du har ju ändå ljuset från skärmen. Jaja, man får väl läsa och lyssna med måtta.

Önskar er alla en fin fredag! Fotot tagit 8 i morse.

Skulle satsat på karriär i rivnings branschen, kanske…

Av , , Bli först att kommentera 12

Igår ville Kvällspasset veta om man hade några ärr. Givetvis för att få veta en historia runt hur man fick det, kan jag tänka mig. Det absolut första som dök upp i minnet för min del, och som lämnade ett ärr är följande lilla episod.

Tror jag var runt 8 år och bodde på Mariehem mina föräldrar och mina 2 bröder. I samma trappuppgång bodde en tjej som jag tror var 1-2 år äldre än jag. Vi hängde ibland med varandra och jag såg förmodligen upp till henne lite. Att få vara med äldre lockade väl alltid.

Vi var ute på gården och plötsligt fick hon bråttom, hon skulle in. Hela situationen var lite märklig och jag fick nog för mig att det var nåt fuffens på gång. Så jag säger till henne att jag med, skulle gå in. Hon springer in genom dörren. Stänger den och håller emot. Antagligen för att retas lite.

Men hon visste inte att hon gett sig i kast med en tjurskalle, nämligen moi. Man kallades väl inte för Tjorven för intet.

Jag kommer ihåg detta som igår, även fast det var 48 år sedan. Jag backar med min blick fokuserad på henne där bakom dörren. Tar sats och springer det jag har, sätter upp min armbågar och formligen flyger genom glasdörren.

Jag hinner knappt landa på insidan så öppnas dörren hemma hos oss och mamma rusar ut och undrar vad som händer. Tjejen kommer jag inte ens ihåg vart hon försvann, jag minns henne inte i allt buller och kraschen och glassplitter. Min arm blöder och det blir panik…mamma ska få tag i nån som kan skjutsa upp oss på akuten och hej och hå. Nå, det slutade med några stygn på armen som lämnade ett ärr som bleknat lite men inte försvunnit helt, trots alla år som gått.

Att ta sats och sätta upp armbågarna hade jag gjort förut. Då var jag bara 3-4 år och pappa och vår ingifta morbror Sam, höll på bygga om lon, uppe i Malå.

Själva händelsen kommer jag inte ihåg men har fått den berättad för mig, x antal gånger. Dom har precis satt upp glasfiber på väggarna, in kommer jag, tar sats och rusar rätt mot väggen av rockwool, sätter upp armbågarna och far rätt igenom. Haha undrar om jag skulle ha satsat på att bli en levande bulldozer, och gjort mig en karriär i rivnings branschen.

Apropå ärr så brukar man ju ibland säga att någon har en ärrad själ. Det tolkar jag som något negativt, sorgligt, svårarbetat. Men behöver ett ärr i själen vara just det? Ärr kan väl också vara en påminnelse om gågna tider och det som har varit, har varit. Idag, är här och nu. Man kan säkert bära många ärr med högt huvud, oavsett om dom sitter i själen eller på skinnet.

Behöver inte säga att det blåser ute va. Jag är ju en sån som verkligen blir kränkt av blåsten.  Vilket är jättekul, för det spelar absolut ingen roll vad jag tycker och tänker, blåser det så blåser det, hahaa…

Var ute med Winstone på morgonen. Såg att en lucka på ett elskåp, inte satt fast. Jag vet inte vem som ansvarar för såna där elskåp, men jag drog iväg ett meddelande till Umeå Energi, och hoppas det blev rätt. Vore ju dumt om den där blåser iväg och landar på nån bil eller människa.

Hoppas ni får en bra dag, stormvindar till trots!

Varför är vissa saker så äckliga 😨😄

Av , , Bli först att kommentera 10

Mamma hade några ärenden igår och jag agerade chaufför. Vi var både på Rusta, fikade på Victoria och gjorde en snabb sväng till Avion. Elisabeth hörde av sig mitt i allt, hon sa bara att hon skulle svänga förbi med en liten grej. Och det hade hon gjort medan jag var ute.

Hennes farmor och farfar var konstnärer. Hennes farmor Linnea Jonsson, målade tavlor. Hon debuterade 1963 och finns representerad i Västerbottens Museums samlingar. Och hennes farfar, Georg Jonsson, snidade samefigurer. Jag har ju sett några av hans figurer och jag gillar dom skarpt. Så, vad tror ni låg i påsen? Jamen en herre i kolt, och en kvinna likaså, fast kvinnan är slöjdad av någon annan person. Jag älskar dom 🧡 Tack Elisabeth!

Min mobil spelar upp årsbilder och minnen, idag visade den upp den här bilden i ett sammanhang. Tagen 5 januari 2021. Original

Sen lekte jag förmodligen, fipplade på med filter och voila, den här ser väl magisk ut

Nu har vi bara, jussepass 3 dagar kvar på vår långa januari, Inte kändes väl den så lång ändå? Julen känns som om den var för ett halvår sedan, haha. Och snart är vi där, mitt i sommaren. Jaja, jag vet, ”snart” är ett relativt ord och beror på vem man pratar med och våra egna upplevelser, men… för mig då. Den här bilden är lite sommar, trots avsaknad av grönt gräs, sol och bad.

Visst känner man känslan då man ser bilden och läser texten, haha. Och varför? Även om man inte är rädd för spindlar så är det otrevligt med en spunnen tråd i fejjan. Lika äckligt som ett hårstrå i munnen eller ett korn med sump från kokkaffet. Småsaker, fast det väcker omedelbara reaktioner, knepigt 🤔

 

Hände inte så mycket igår, hamnade i samtal med en kollega som flyttade söderut för 1½ år sedan. Kul att man ändå har kvar kontakt med några av dom man fått lära känna via jobbet. Guldkorn finns lite här och varv, och det är ju tur 😊

Har en plan för dagen. Fast jag vet inte om jag kommer att fullfölja dom. Inte heller i vilken ordningsföljd, om jag väljer att göra dom. Men äsch då, jag tar dagen som den kommer, det är enklast så.

Ha en fin måndag allihop! 

Analyserar egen teori 🤔🧐😏😁

Av , , 2 kommentarer 14

Apropå gårdagens fråga om det finns en rätt eller fel sida av brödet att bre smör på, så fick jag en kommentar. Där skriver en som kallar sig ”Normal viktig”, att man smörar på den groplösa sidan för att hålla ner smörmängden. Och det ska i sin tur leda till att man håller sig normalviktig.

Jag kontrade med, att jag själv, styr smörmängd med smörkniven, oavsett vilken sida jag brer på

Det mesta beror sig nog på. Äter du 10 mackor per dag med enorm smörmängd, kan det säkerligen hjälpa till att sätta sig på fel ställe, OM, du inte har ett kroppsarbete där du gör av med en massa kalorier och energi. Och lite beroende på vad du äter resten av dagen.

Jan A höll med och kommenterade inlägget på FB där han skrev: ”Man brer ju smöret på den gropiga sidan så att man får mer, det är sen gammalt…”  Precis där och då, fick jag plötsligt en annan teori, och svarade att jag skulle återkomma i dagens analys av saker och ting, vilket jag nu tänker göra.

Har ni googlat Husmans nån gång och kollat bilderna? Eller andra bröd för den delen.

Om inte, så här ser det ut, allt som oftast

Ändrar man bildsök till Bröd mjukkaka så får man se sånt här

 

Dom flesta presenterar sina bröd med hålen uppåt. Här kan jag inte säga att jag vet varför, men tänker spontant att det ser godare ut. När du bakar brödet så är det den sidan som är uppåt. Vore väl hysteriskt roligt att baka en fin fin sockerkaka

Men sen, vända upp den på glasfat fast låta den ligga upp och ner. Haha…japp där spårade jag lite och hade jag skrivit det i en mat och bakgrupp på FB så hade flera kommenterat att där har du fel. Man smörar ju inte en sockerkaka!!

Och en sista grej, bara så där, för att. Om ni smörar en skorpa, vilken sida väljer ni?

Förmodligen MITTEN, hahaa…

När man läser vad andra skriver tänker jag väl mest att man inte läser så noga, man hakar upp sig på småsaker och man missar ord i texten. Som till exempel, jag ”tror”, jag ”gissar”, jag ”vet inte”, ”egen teori”. Jag lämnar brödämnet helt öppet för alla att göra som dom vill. Vi kommer förmodligen aldrig komma fram till vad som är rätt och riktigt, för du gör som du själv anser, blir rätt för just dig.

Jag hade en trevlig fikadejt på Västerbottens Museum igår.

Efter prat och gott fika åkte vi upp på 2:an, och placerade oss i varsin stol och kollade in filmsnuttar från gamla Umeå fram till mitten av 70 talet. Filmen snurrar på hela tiden och jag måste säga att det var roligt att se.

Tappade hakan lite då dom visade lite från Barnens Dag 1968.

 

Guess what, det var då, 1968 som mina föräldrar var där med jag och Sivert. Bildbevis finns, det var bild som pappa knäppte, då vi åt sockervadd.

Bara tanken att se filmsnutten och veta, att nånstans där i vimlet kanske dom stod just då. Fantastiskt kul!

Man fick även se från asfalteringen av Kyrkbron samt invigningen. 

Vår gamle vän Nisse Redin, körde asfalt på den tiden och Åke hade nyss lärt känna honom. Nisse körde bland annat asfalt till brobygget. Här är året 1976 och Åke följde med Nisse på en lastbils sväng till Sundsvall. Nisse i egen hög person

Och en annan bild som Nisse tog av Åke. 

Så tips är att åka dit och kolla in den. Inte så lång men ändå. Det finns ju annat man kan kolla på också.

Det var då, mina vänner och läsare, och idag är idag. Tänk, jag ska ut och fika idag med, jisses vilken fika vecka det blev. Fast jag väljer lunchmackor istället för godsaker, det duger gott det med. Ha en fin fredag allihop, och här avrundar jag med detta klipp. Apropå rätt eller fel sida, vad är upp och vad är ned, baksida och ovansida, lalalalaaallaa…

Liv efter döden, kakor, tårta och skratt, eller?

Av , , 2 kommentarer 15

Jag vet att vi alla har våra olika gudar och tror på lite av varje. Det finns dom som sätter Gud överst på alla listor, och det finns dom som har sin alldeles egna Gud och tro. Man kanske till och med väljer att kalla sin Gud för något helt annat.

Jag och Tina pratade inte riktigt om någon Gud, däremot om vad som kan komma att hända i livet efter detta. Det där outforskade som ingen vet något om. Men som väldigt många tycks ha upplevt i alla fall. Antingen då man vet sig ha fått meddelande från andra sidan, budskap, sånt som händer som man inte kan förklara.

Man kan säkert förklara en stor del av såna händelser på ett logiskt sätt, fast bara för att det kan finnas en sån förklaring, innebär det ju inte att den stämmer för det. Och ibland stämmer det säkert, det beror väl på våra egna tolkningar.

Min mamma genomgick ju den där incidenten med Berguven, den där som var på väg att greppa henne i skalpen och flaxa iväg med, då hon var i 2 års åldern. Men Berguven gick sitt öde tillmötes för min morfar sköt den, andra dagen den kom förbi. Min mormor hade redan försökt ta den med salongsgeväret men hade missat.

Nå, på den tiden bodde alla hemma i huset i Jockmock/Malå kommun, min morbror Börje och moster Linnea. Morbror Assar var inte född än. Så dog min morbror Börje, och jag vill minnas att det var 1997. På väg från begravningen kör mina föräldrar Björnvägen upp mot Mariehems hållet. Plötsligt kommer en Berguv och seglar över biltaket, pappa bromsar ner farten så dom hinner se hur den kommer upp på taket där Café Victoria ligger, och där landar den sedan. Frågar ni mamma, säger hon att det var en hälsning från Börje. Mja, oddsen för en Berguv mitt inne i Umeå är inte så stor, men… ”Tolkningsfråga”

För min del finns det absolut en fortsättning, det är inget svart hål efter livet här, never

 

Jag sa det till Tina och hon skrev sedan och frågade ifall jag ser på Min pappa och jag med Magnus Uggla. Hon tipsade om ett besök dom gjorde i Svenska Kyrkan, i avsnitt 1. Kollade på det för en stund sedan. Hans dotter Agnes, frågar Prästen om livet efter detta, för det kan inte bara vara svart, säger hon. För i så fall, varför finns vi här, då kan jag lika gärna lägga mig på golvet och bara ligga kvar där.

För min egna del är jag helt övertygad om en fortsättning, jag vill inte skriva att jag längtar eller känner att det ska bli spännande, för jag har ingen brådska nånstans. Utan jag tar det som det kommer. Men… så kom vi in på det här med, om man kommer tillbaka för att lämna en hälsning, på vilket sätt ska vi då göra det?

Medium, dom som talar med andar, kan många gånger förnimma en doft. Här undrade Tina vad jag förknippar henne med för doft. Och vad kan andra förknippa för dofter runt dig, har du tänkt på det du?

Min första tanke var Tårta, haha, men jag vet inte riktigt hur en tårta doftar 🤔 Tina sa att hon förknippar mig med god mat, goda bakverk, skratt (humor), ja, det är väl lite jag. Så med tanke på att vi faktiskt skrattar varje gång vi pratar med varandra, så lär vi ju både dofta kakor och höra skratt den dagen vi hörs från andra sidan.

Hittade detta på en sida då jag googlade medium. Här får ni 8 tecken på närvaro.

Undrade förstås om CD spelaren som gick igång nere i vår källare, var ett hej från Nicke och Elsie, då. Dom hade ju alltid på radion eller lill teven i köket. Vi har ingen radio eller tv i köket längre, så då var dom tvungen att ta den som fanns tillgänglig. ”Tolkningsfråga”

Peter Stormare har skrivit en bok. I boken berättar han bland annat om andar och demoner som styrt hans liv, om besök från själar och spöken.

”– Jag tror att i Sverige har vi lite svårt att tala om sånt här. Men jag tror att säkert 80 procent kanske har känt en närvaro från någon som gått till andra sidan. Sen vet man inte om det är dröm eller verklighet. Men för mig är det verklighet, sade han i Expressen under sommaren 2023.”

Ja hörrninini, vad ska vi tro och tänka? Jag kunde absolut INTE låta bli att pranka Åke igår, apropå Gud, haha. Han gick ut med Winstone och jag ändrade mitt namn i hans mobil, till GUD. Sen inväntade jag rätt tillfälle, stängde ner allt ljud på min mobil så han inte skulle höra att jag ringde till honom.

Han studsar till i soffan, tar upp mobilen och läser   ”GUD,,,det står GUD här, sen svarar han. Hocken jer he?

Hahaa…jag skrattade så det ekade i hans lur. Jag tyckte det var apkul, han tyckte jag var dum

Sen blev han orolig över att han inte skulle hitta igen mig i kontakterna längre. Så jag fick ändra tillbaka till MAMMA. Jösses, jag hade ju föredragit att han skulle avguda mig istället. Det sa jag och då kontrade han med att det skulle få stå kvar där då. Fast… nä, jag ändrade tillbaka. Vill ju inte trassla till det i onödan. Tänk om han ramlar och får be någon ringa efter hjälp och han måste säga att dom ska ringa Gud.

 

Nä, nog om detta här och nu. Tycker ändå att det är roligt att man kan tro på vad man vill, det är intressant att höra andras sidor av det hela. Det är precis som man säger. ”Att tro är inte att veta”

Ha en fin lördag, allihop! Tro inte att ni slipper ett inlägg imorgon, säger jag bara.

Maria Lundmark Hällsten