Etikett: människa

Fulparkerare…

Av , , Bli först att kommentera 10

Alltså ibland får man allvarligt fundera, vad människor tänker på då dom parkerar. Jag och mamma var på CoopForum igår eller STORCOOPEN, som Kerstin säger, och då vi kom tillbaka till bilen hade detta klantarsle (ursäkta språket), parkerat så nära Jeepen att man faktiskt inte tog sig in.

20150828_113203

Och då är ju min andra fundering, hur tog sig den människan ut, utan att nudda Jeepen med bildörren? Jag hade god lust att vänta ut personen i fråga, men vem har tid med det, en fredag och med varor i kascharna. Jag fotade i alla fall, och även nummerplåten, så jag kan ju ta reda på vad människan heter, om jag har lust.

Sen får jag ju tacka någon att jag inte är helt ovig, för det krävs lite jox att ta sig över mittkonsolen i Jeepen, men det funkade, och jag kan säga att jag hade lust att damma upp dörren då jag satt där, bara för att, men jag behärskade mig.

Skulle dock ha gjort nåt som jag vet en annan person brukar göra bara för att skapa lite nervositet, brutit till personens backspegel, inte brutit sönder, men svängt den åt nåt annat håll, så fick dom nåt att klura på, hur det har kunnat hända, men jag gjorde inte det heller…håller jag på bli äldre…hemska tanke 😀

Och nu en eloge till CoopForum som fixat detta:

11899949_10153564007001585_4732836722812289795_n

Parkeringen ligger på kortsidan, bortanför Stadium, och där är det skugga. Nu tycker jag väl att man inte behöver ha med sina djur om man planerat att åka och handla, men det finns kanske gånger då du inte har något val, genomresa, eller nåt sånt, och då kan det vara fint att hitta ett skuggigt ställe, och inte att förglömma, lämna rutorna lämpligt nere, eller öppen baklucka om det är en herrgårdsvagn med hundbur, samt vatten förstås.

Nicco tyckte att dom formulerat sig knäppt, varför nämns fordon och bil i denna lilla text, det är ju som att skriva: Bilar med djur i bilen…typ. Och jag håller med, det lät lite halvskumt, men man förstår då vad dom menar 😀

Ikväll blir det Tacos till middag, Jonssons ska komma hit. Tänkte servera en liten fördrink utomhus, om vädret tillåter (ser bra ut, just nu), och på kvällskvisten, skulle kanske Brälla och Lena dyka in, och då ska jag plocka fram lite ost och annat småplock. Blir säkert kanon! Önskar er alla en trevlig lördag!

Vardagen går på sparlåga

Av , , 12 kommentarer 9

 

Jag och mina syskon, samt mamma och Theresé (som kommit upp från Järlåsa), har tillbringat ett antal timmar på lasarettet. Det är min pappa som varit med om en allvarlig olycka, där han får en järnbalk över sig och ligger fastklämd under 4 timmar, innan man hittar honom. Han är vid liv… men givtevis skadad och läget är fortfarande kritiskt, därför håller dom honom nersövd och kommer nog att göra det ett bra tag framåt
Man tänker att tiden helt plötsligt stannat upp, det enda man gör, är att prata, reflektera över vad, hur och varför…man hinner tänka en hel del på livet i sig, men allt annat lägger man bort och den vanliga vardagen, går på sparlåga.
Under vissa stunder kan man skratta och det känns riktigt bra, och i nästa stund rinner det tårar utan att man egentligen sagt eller gjort något… och det är verkligen jättejobbigt.
Av allt som händer i ens liv, ska man nu ha något att lära sig (enligt vissa), och då sitter man och funderar vad man nu ska lära sig av detta…och nä, jag vet inte, jag har då ännu inte kommit på ett bra svar… än, inget som man inte visste om sedan tidigare.
Vidare kan man ju då också fråga sig om det verkligen är så, eller är det nåt man säger för att man egentligen bara vill ha ett svar… nåt att skylla på och man tycker inte att saker kan hända, bara för att.
För varför ska en människa straffas för att några andra ska lära sig av det???
Nåväl, nu har jag berättat vad som hänt och vart vi är idag, ingen trevlig, underhållande läsning, inte idag i alla fall, men som jag kommenterade för en stund sedan, så visst är det mycket förtvivlan, men hoppet överger vi inte utan det är det vi lever på idag. Ha det gott!

Dumförklaring

 

En Lisbet Olofsson… ni vet… bloggargrannen, http://blogg.vk.se/halsozam/2012/05/15/inget-hor-fran-oss-sa-blev-det-inget-760629 skrev igår om ett knepigt svar hon fått angående ett uppdrag hon sökt. Typ, om ni inte hör något så blev det inget, och vad är det för svar egentligen? Då kan man ju få fundera hela livet om ansökningen verkligen kom fram eller så blir det ett av dom där reportagen om 35 år, att nu, äntligen kom ansökan fram, fast något försent.
 
Jag läste det där och kom att tänka på hur det är när man söker jobb, och dom ”tips” man får om hur man sedan ska göra. Man ska ligga på, HELA tiden, ringa och ställa frågor, ringa upp igen och verka överdrivet intresserad. Något som jag har väldiga problem med.
 
Om jag själv vore jobbannonsören, och en ”människa” skulle börja på ringa var och varannan dag, skulle jag tro, att den ”människan” tror, att jag är dum i huvudet och ännu inte har fattat att ”människan” söker jobbet. Litegrann av en dumförklaring alltså, därför tycker jag att det är jobbigt.
 
Varför räcker det inte med en rak, ärlig ansökan, möjligtvis ETT samtal för att höra att ansökan kommit fram och tala om att man ser fram emot deras svar, något mer ska väl ändå inte behövas? Fast i ärlighetens namn ser det nästan ut som man ska 1. Skicka ansökan i ett STORT rosa kuvert 2. Ring så fort dom tömt brevlådan 3. Ring upp igen efter en halvtimme och fråga om dom fått in ansökan 4. Ring igen, efter en timme och fråga om du får komma dit och visa upp dig 5. Osv osv osv
 
Mm, nä inte är det roligt att vara ute på jobbmarknaden, men det är det tyvärr många som är och man ska väl sticka ut, på ett eller annat sätt, för att synas och ta upp platsen för andra, annars blir det ingenting.
 
Här blir det då någonting, ikväll, vi har bjudit över Lundalogé paret, Brälla och Lena, på middag, så jag gissar att jag ska ut en sväng med snabeldraken idag, alltid finns det något damm i hörnen, och nästan lika säkert som ett amen i kyrkan så kommer jag att hälsa på morsan, en sväng. Jag önskar er alla en fin onsdag och visst ses vi imorgon, på antikens hus i Rödåsel?

Uppryckt eller nedtryckt

Av , , 2 kommentarer 5

 

Läste en blogg igår och det var skrivet om när man har dåligt eller bra självförtroende. Tänkte då att egentligen finns det väl ingen som alltjämt har ett bra självförtroende, eller tvärtom.
När du vet vad du gör, då borde ju självförtroendet ligga på topp, har du till exempel haft samma arbete i tjugo års tid, så är du säkert bekväm nog i kläderna att du vet vad det är du gör.
Du kan vara bra på väldigt mycket men så blir du tillfrågad att göra något som du aldrig tidigare provat på, det är dessutom av yttersta vikt att det går vägen, då tror jag att självförtroendet kan få sig en liten törn.
Jag vet att det finns dom som säger sig kunna fixa allt, ingenting är omöjligt, men det vet jag också, att det stämmer inte riktigt. Dom kanske är tuffa nog att prova på, men dom lyckas inte alltid. Och kanhända att dom efter tillräckligt många misslyckanden, inte känner sig lika uppåt som tidigare.
Men dom här personerna tror jag också har svårt för att erkänna sitt nederlag och det kan vara dåligt, för dom. Alla gör vi ju våra fel, och det är ju som man så vackert säger, helt mänskligt.
Det är ju alltid bra att ge en annan människa beröm och att tala om för den att man tror på h*n, men även där ska man nog vara lite försiktig, vem vill hela tiden höra att det där klarar du av, sen kanske man inte gör det och efter många såna misslyckanden så har man tryckts ner i skorna, och känner sig som en sämre människa även fast man inte är det.
Så, det var lite onsdags tankar så här på morgonen och med en köttfärslimpa i ugnen… jodå, här är vi rå effektiva då vi stigit upp 🙂 Jag jobbar eftermiddag idag så därför har jag dagens middag i ugnen.
Och en glädjande sak, det bidde faktiskt ingen grytlapp, det blev en liten gardinkappa, så här ser den ut:
Färgen syns inte så bra men den är brun i botten, och jag har vikt den dubbelt så jag har färg utåt också. Det blev bra. Önskar er alla en fin onsdag!

Du ditt Jagger!!!

Av , , 2 kommentarer 6

 

Träffade en kändis igår… Helena Nilsson Springare, ni vet, bloggarn, hon den där nygifta, ja jag vet, ni vet 🙂 Det råkade ju vara hon som svarade på min förfrågan om en barnvagn, dom hade en att låna ut till Sally, och som tack för lånet bjöd jag henne på en fika. Det var trevligt, kul också att träffa en som man följt genom bloggandet, man tycks på något sätt känna dom människorna, men det är ju mest på ytan.
Att ”riktigt” känna en annan människa, gör man nog först efter flera års träffanden, mötande och nötande. Min man, känner nog mig mest, och konstigt vore det väl annars.
Eftersom jag skriver på netdoktor.se också, så brukar jag kopiera min text härifrån och lägga ut där, egentligen enbart för att hålla min profil och användare, uppdaterad. Fick en kommentar där igår, angående Jagger, h*n skrattade och tyckte att det kunde vara ett nytt ord att använda, just om såna man tycker mindre bra om, du ditt Jagger (arsle), hahaa… ja, varför inte 🙂 (stackars Mick Jagger).
Idag ska jag nog träffa mamma, och då kan man gissa att det blir en kaffe… någonstans, antingen hemma hos dom eller på ett ställe hon kanske cyklar förbi. Vi får se, vart vi hamnar. Sen, om jag har tur, så infinner sig kanske en lust att dra fram symaskinen, jag har nämligen köpt lite tyg som ska få bli en ny kappa till tv rummet. Väldigt enkel sak, bild får väl komma senare, om det nu blir en kappa, med mina sy erfarenheter kanske det inte bidde en kappa utan en grytlapp i slutändan.
Hoppas ni alla får en innehållsrik, och underbart, rolig dag!

Lite rassel och lite pling

Av , , Bli först att kommentera 3

 

Det blev en lite lättare dag igår, då jag fick ha en som arbetstränade hos chefen. Vi gjorde en smörgåstårta som absolut blev jättefin, och nu skulle ni ha fått se en bild på det färdiga underverket…om bluetoothen hade funkat, men den vill tydligen inte vara med idag. Och när det gäller vår dator så är det så att om man inte ser den lilla ikonen nere i verktygsfältet, så kommer man heller inte åt bilderna som finns där, alla andra mappar som leder dit, visar bara på tomt innehåll. Nämen vad förvånad jag blir :-O skrev hon, lite lätt ironiskt.
 
Uppdaterad klockan 08:48, nu funkar bluetooth och här kommer bilden:
 
Jag och Nicco åkte upp på Kvantum för att handla lite, efter middagen. Nicco noterade ett gnisslande, skramlande ljud, från bilen, och undrade vad det var för något. Nu har det bara låtit så i några månader, men det var väl längesedan hon åkte med, och nu hade jag inte heller på någon musik.
 
Nja, svarade jag, jag tror att ljudet kommer från ena framdäcket. När vi sedan kommer ut från affären är det en pappa som säger med skarp röst till sitt barn, att man inte springer på parkeringen, det kör ju bilar där. Och med den kommentaren så får jag följande lilla låt på hjärnan:
Små cyklar som far omkring, dom hörs nästan ingenting, lite rassel och lite pling, rassel rassel rassel rassel rassel rassel….och pling. MEN BILAR DOM LÅTER SÅ ÖRONEN GRÅTER…
 
Ha, det lät som våran bil det. Sjunger början på låten och Nicco säger med en gång att det var exakt den låten hon tänkte på då hon hade frågat vad som lät i vår bil. Där ser man att man ibland har ett sjätte sinne.
 
Jag och Åke kan ofta prata i munnen på varandra eller så säger man, haha, jag vet vad du tänker säga nu, sen säger man det och får rätt. Nu blir man inte lika snopen som förut, att vi vet vad den andre tänker, man håller på vara van. Men det blir väl så då man känner en annan människa så pass väl.
 
Nu är det läge för lite frukost, sen får vi se om det blir att åka ut en sväng idag, jag har inte bestämt mig än vad jag ska hitta på. Ha det gott!

Valurna

Av , , 2 kommentarer 3

Och varför damp det ordet ner i skallen precis nu, och hur kan jag tolka det som en urna där stoftet från en kremerad människa ska förvaras, men i detta fall, då det heter val – urna, så får man välja om man verkligen ska ha just den där urnan, eller inte. Eller tänk om man fick välja att komma ut från den…när man själv önskade 🙂

Vilken talang!!!

Den här skon ritade Niccolina när hon gick i 4:an, att vi har en konstnärlig ådra i familjen ser man ju, och även Theresé bär på en sådan.

Däremot, om det är mig dom släktar på, ska jag låta vara osagt. Detta ritade jag då jag var 6 år.

En naken kille och en påklädd tjej, hm…vet inte om jag hade riktig koll på hur en människa såg ut, men men.

Maria Lundmark Hällsten