Etikett: Maria ”Bermuda” Hällsten

Inget är förgäves

Av , , 2 kommentarer 14

 

Det var snudd på fullsatt i kyrkan igår, många som kommit långväga ifrån, vissa man aldrig sett förut och andra som fanns i pappas närhet, släkt och vänner. Det var ett fint farväl trots att en begravning aldrig är lättsam, allting blir så påtagligt… han kommer aldrig tillbaka, och det är bara att acceptera.
På minnesstunden, efteråt, var vi ungefär 60 personer, det var trevligt, ett jämnt sorl från alla som satt och pratade, och då slog det mig, vad tråkigt att han inte fick vara med på detta. Varför ska det nästan alltid behöva hända något för att man ska samlas?
Precis som detta med alla blommor, vem har glädje av dom idag… varför inte ge blomman medan man lever och kan ha glädje av den. Prästen sa i alla fall något tänkvärt… ja, hon sa väl massor, men just en sak, som fastnade. Att någons död inte är förgäves, och det är ju olika men vi hade valt en fond som heter VI-skogen, och där planteras skog, där den skövlats, främst i regnskogen men även på andra ställen runt jorden, där dom gått fram på ett hänsynslöst sätt.
Så genom pappas bortgång så har det ändå gett liv någon annanstans på jorden, och detta är ju även det, ett sätt att leva kvar, och att inget var förgäves, om än olyckligt.
Annars gjorde vi inget speciellt igår kväll, vi var nog allihop, rätt så trötta, och det är väl inte så konstigt, så vi gjorde en rätt så tidig kväll.
Sen vaknade jag vid två tiden… kikade på klockan men den var svart. Tittade på Åkes klocka, den var lika svart. Klev upp, kylskåpet var svart… ja alltihop. Tittade ut men där lyste minsann lyktstolparna så inte var det strömavbrott på Västerslätt utan det var tydligen den omskrivna Bermuda triangeln, där det blev strömlöst så där lokalt, just i hela vårt hus.
Väckte upp Åke som gjorde felsökning, han gick ner i källaren och kollade elskåpet, slog igång strömmen, men säkringarna utlöste lika snabbt. Han kom upp igen och då kom jag på en liten sak, som kunde vara den felande länken. När jag kom hem igår, så lade jag inte bort sladd dosan som jag använder till motorvärmaren, utan den låg helt öppet ute, nedanför bron, och med tanke på snön som kom igår kväll… kanske det inte var så smart att ha den liggandes där.
Han gick ut och drog ut kontakten, ner i källaren igen och mycket riktigt, där var felet, och nu fungerade strömmen igen. Japp, nu fanns det ju ett svar på problemet, men även detta kan skyllas på…tadaaa… Maria ”Bermuda” Hällsten.
Idag har vi tänkt oss en sväng till antikaffären i Rödåsel, och sen får vi se vad det blir. Önskar er alla en fin lördag!

Mitt nya namn…

Av , , 6 kommentarer 13

 

Nu har bensinmätaren i Jeepen börjat vandra igen… upp och ner, hela tiden. Jag påpekade det för Nicco igår, när vi skulle hämta upp Theresé och gänget på flyget. Jag sa att vi passerade Bermuda triangeln och därför började den att varna… Nicco sa att jag…JAG är en vandrande Bermuda triangel, jahaja, inte helt otroligt ändå, med tanke på allt som går sönder då jag är i närheten.
Är det inte p-automater som får spel, så är det som min nyinköpta mobiltelefon som, trots att jag valt ringsignaler, spelar helt random signaler så jag vet aldrig om det är min mobil som ringer eller någon annans.
Bilarna uppför sig som ufon, då allihop, Buicken, Camaron och Jeppen, uppför sig precis som dom själv önskar. Förklara hur det kan komma sig att vindrutetorkaren på Camaron, bara funkar då halvljuset fungerar… och det är inte alltjämt. Varför Buicken låter som den ska dö, då man gör en skarp vänstersväng… och Jeepen, ja den har jag ju skrivit om förut, och den är väl värre med tanke på all elektronik som finns instoppad i den.
Nä, hon har nog rätt, Nicco… mitt nya namn blir härmed: Maria Bermuda Hällsten…. Sådeså!
Det blev en trevlig tillställning igår, då man fick träffa kusiner man inte sett på över 14 år, min faster Gunvor, var det x antal man såg också, och farbror Bosse. Men det blir så, då man bor långt ifrån och inte har kvar samma knytpunkt som tidigare… farmor och farfar. Theresé hittade förresten en bild på det hus där min farmor bodde som liten, i en bok över Västerbotten, ser ju pampigt ut:
Nu laddar man för dagen idag, det finns ju en viss risk att den blir tung även fast man vet vad som kommer att hända och vad som redan hänt. Musiken som spelas, människorna som sitter och gråter, folk man knappt känner som dyker upp och beklagar… ja det blir mycket, på en gång. Och därför kan det kännas bra, då det är över och minnesstunden efteråt, brukar ju vara så mycket trevligare, då man pratar minnen, skrattar och umgås.
Jag fick blommor hemkörda igår också, denna gång från min arbetsgivare, så jag avslutar dagens lilla, med att tacka för alla blommor som folk har skickat, kommit förbi med och hängt på dörren, tack så mycket! Önskar er alla en fin fredag!
Maria Lundmark Hällsten