Etikett: Maria Lundmark Hällsten

Män har fler framdelar på kroppen 🤔😜

Av , , Bli först att kommentera 13

Satt ute på bron igår, man må ju ladda solbatterierna då solen behagar att visa sig. Fjuppe kom förbi, han funderade på nån såg som eventuellt Åke skulle ha haft. Men tyvärr, den finns inte längre. Men kaffe hade vi så det fick han.

Från sol till ösregn, på några timmar. Det trodde jag inte skulle hända, fast det är april och då vet man ju vad som gäller. Men å andra sidan har jag skrivit det förut och det gäller än idag. Nu för tiden kan vi ha aprilväder lite nu och då, oavsett månad.

Vi har också den tiden på året då vi snart ser alla elsparkcyklar. Till er som använder dom, kan det vara värt att läsa på lite om vad som faktiskt gäller. Klicka på bilden om ni vill läsa ännu mer

 

Jag och Winstone noterade i alla fall årets första utslagna blomma på dagens morgon promenad

Han, Winstone alltså, dök också upp i bloggflödet denna månad 2013. Då, 3 månader och 1 vecka. Han har som aldrig ställt till med saker hemma. Tuggat sänder bordsben, käkat upp kläder eller förstört saker. Fast…här blev jag ändå påmind om att han faktiskt provade ändå, men upptäcktes i tid och kunde läras om

Nämen lilla gubben, vad duktig du är, sa jag tydligen och trodde att han hade en leksak i munnen. Fast jag inser rätt snabbt efteråt, att han plockat upp en innersula från en av mina skor…snopet

Nåt annat som dök upp denna månad 2019, var Camaron. Fjuppe undrade igår om den tinat fram än. Fast det är fortfarande för blött efter vägarna. Men för 5 år sedan, så stod den ute och jag hade precis tvättat av den. Nån dag efter detta åkte vi upp på Gammlia. Inte på bilträff utan bara för att vi kunde

Avrundar med dessa roliga uttalande från barn, kanske vi kan lära oss ett och annat om livet. Och självklart hoppas jag på en fin dag, för er allihop!

Om mor- och farföräldrar:

Farmor har berättat att när hon var liten flicka var flickorna tvungna och sitta och knipa ihop benen. Idag är det inte så noga om man svänger lite på rumpan. – Tora 7 år

Mormödrar och farmödrar har väldigt stora behåar. De är så stora att jag får in hela rumpan och två knän i den ena gropen. I den andra får min bror plats. – Katja 7 år

En mormor är en som hela släkten har kommit ut genom. Då är det väl inte så konstigt att hon är lite sladdrig i skinnet. – Kristina 7 år

En mormor är en tant med godispåsar i fickorna. – Anders 5 år

…min har påsar under ögonen. – Martha 6 år

En farmor är en tant som inte har några tänder och så har hon tjocka lår. Hon lägger dem på nattduksbordet på natten. – Anette 6 år

Farmor tycker inte om att sola toppless. Det är för att hennes toppar har blivit lösaktiga. – Stina 6 år

Farfar är ordblind. Det vill säga, han förstår bara orden när vi skriker dem i örat på honom. Om vi skriver dem blir han ett frågetecken. – Marianne 7 år

Morfar är så gammal att han inte längre kommer ihåg varför han tycker om kvinnor. – Tore 7 år

En svärmor är straffet man får när man gifter sig med någon man inte känner. – Per 7 år

Barn också en hel del att säga om kroppen och knoppen!

Männen har fler framdelar på kroppen. – Julie 6 år

Mannen slutar aldrig att göra celler, men han kommer i en sorts ålder han också. Den kallas panikåldern. – Stina 9 år

En kropp är något som tar slut i skorna. – Allan 5 år

Om man öppnar ögonen och det är alldeles svart, då är man medvetslös. – Hilda 7 år

Nästan alla människor har en hjärna. De som är lite dumma har en hönshjärna. – Johan 5 år

Det är viktigt för skelettet att det får i sig tillräckligt mycket kalk och valium, så att tänderna kan växa och bli stora och spetsiga. – Marius 6 år

Det finns många sorters hud. Förhud är till exempel huden som man har framtill medan bakhuden är huden som man har på baken. – Therese 6 år

Om dom hade funnits på riktigt, jösses 🤣

Av , , Bli först att kommentera 11

Åke drog fram grillen och satte upp två brädor i staketet som givit vika av snötyngden, igår. Jag åkte upp och handlade på Kvantum, inför middagen, sen hann jag sitta ute på bron en stund. Det var ordentligt varmt. Riktigt najs, faktiskt!

Några tulpaner är på gång i den lilla rabatten

Det blev Entrecote på grillen igår. Åtminstone för jag och Åke. Sivert och Ewa gjorde det lätt och grillade hamburgare. Till detta hade jag gjort en potatisbakelse, den ska absolut göras fler gånger. Grovriven potatis, Västerbottensost, creme fraiche. Ägg, salt och peppar. Sen ner i portionsformar.

Jag hade en enkel efterrätt också. Ville ha nån typ av mousse med Daim i. Så jag köpte en Marabou Daim chokladkaka och mörk choklad från Lindt med havssalt. Smälte det i vattenbad, rördes ihop  med vispat ägg och lite florsocker, sen ner med hård vispad grädde. Skulle ha toppat med en jordgubbe eller hallon om jag haft det hemma, men det hade jag inte. Så det bidde en bit av chokladkakan istället då. Det blev bra, gör jag om den så använder jag nog mer av den mörka chokladen.

Pratade lite om sommarens göromål och hur vi ska få ihop ett arbetslag som är på plats samtidigt, inte tvärenkelt. Det är målning av Storstugan som står på tur. Byte av en del brädor och sånt. Storstugan i bakgrunden, killen i förgrunden behöver knappast någon presentation va 😅

Ja vi får väl ta det som det kommer och göra det vi hinner. Alla kanske inte kan samma helg, så är det bara. Jag tror i alla fall att jag och Åke far upp och stannar några dagar, då jag ändå är ledig flera dagar i stöten, då jag gjort min jobbar helg.

Vi bör ju hinna kolla upp vad vi behöver till vår sönderblåsta altan, och kanske hinna röja lite väg för det bygget. Den här gången blir det i alla fall en höjning av altanen så den kommer i fas med det översta steget. Så blir vi av med ett trappsteg som dessutom varit lite väl smalt. Vi brukar ju ha ett litet bord och stolar däruppe. Enda stället som kan skydda mot stilla regnstril.

Det blev en lugn kväll i övrigt, jag ska jobba idag, så då vill man vara pigg och arbetsför. Kul att man då vaknar efter 2 timmar av att man har kramp i benhinnan på vänster ben och stortån ställer sig rätt upp. Alltså på riktigt

Jag kliver upp och ställer min andra fot på tån och härdar ut krampen. Lägger mig igen och då blir det exakt samma sak fast nu med högerbenet. Jag får göra om proceduren, men nu tog jag ormsalva och smorde på, sen blev då resten av natten lugn. Fantastiskt vad roligt det kan vara ibland. ”Skrev hon och log med ett snett leende och himlade med ögonen”

Apropå fantastiskt, såg några roliga bilder i flödet. Dom här ni vet, ”om teckningar som barn gjort” vore på riktigt.

Hahaa… jösses!

Med dom, mina vänner, önskar jag er alla en fin lördag och må solen skina även på era huvuden idag! Och till er som inte dragit upp persiennen än, be aware, hehe…

Tankar och drömmar, fantasier och verklighet

Av , , Bli först att kommentera 13

Fotade nere i lekparken på Västerslätt igår. Och kolla, pilträden ser ut att ha lite färg på gång uppe på topparna

Med solen som sken så blev det varmt och gott ute på vår bro. Vi satt där nån timme under förmiddagen och njöt. 2 svanar seglade förbi, det är verkligen nu det händer. Våren sätter fart på riktigt

Sivert och Ewa kommer hit och grillar med oss i eftermiddag. Man får ju passa på medan det inte är något nedfall från himlen. Ska komma på vad jag och Åke ska ha, hm. Entrecote var längesen, kanske köper det, och sedan gör jag nån potatisbakelse av nåt slag. Ska filura på den.

Mats Alfredsson delade en gammal bild på Camaron igår. Snyggt fotat, precis som vanligt 🤩👌

Vi tror att det var från nån sväng till Rödåsel. Osäker på året dock. Ännu en påminnelse om vad som snart kommer att synas på vägarna. Visste ni det, det blir ny plats för Gammlia träffarna i sommar. Det kommer att ske på grusplanen där gamla badhuset låg, en gång i tiden.

Bra att dom hittat ett alternativ, även fast många tycker att det är surt då det är just grusplan. Smutsigt och dammigt, men precis som många andra tycker med, bättre än ingenstans alls.

Själv kan jag tycka att Kommunen borde kunna hjälpa till med detta. Dessa träffar drar folk och inte enbart Umebor. Det har spridit sig runt Sverige och träffarna hjälper till att sätta Umeå på kartan på ett positivt sätt. Finns ju en uppsjö av grejer man skulle kunnat ordna runt dessa träffar. Försäljning av fika/mat, för att ta ett exempel. Som vanligt är det bara fantasin som stoppar, men sen ska man också ha nån som drar lasset…

Tänk om dom värvade in ungdomarna till det. Vilket win win det kunde bli. Dels att få lägga ett ansvar på ungdomar, som dom förtjänar men sällan får. Att dom får känna sig delaktiga i något många av dom gillar (bilar) och lever för. Och att faktiskt få chansen att lyckas stort. DO IT!! Vilken reklam skulle inte det ge till Umeå Kommun. Här tänker vi både stort och brett på alla våra invånare och alla som vill, får vara med.

Detta skrev jag i min klokbok för precis 4 år sedan. Och det är väl precis så. Drömmar må vi alla få ha, och inte bara det. Drömmar kan också gå i uppfyllelse.

Jag avrundar med en sann story jag la ut i bloggen för nåt år sedan. Jag tyckte den var så rolig, men jag vet också att min humor är inte alltid som alla andras, *fniss*

”Hittade ett inlägg, skrivet av en Patrik Madsen. Och med hans tillåtelse delat jag den med er. Håll i er, hahaa…

”Tänkte jag dristar mig att bragga lite över min dumhet.

För många år sedan såg jag en National Geographic dokumentär från Turkiet, den handlade om en traditionell frisör, en riktig Barberare.

Efter avslutad klippning och rakning brände man bort öron och näshår med en typ ”Alladinlampa”, en levande låga.

Bra ide tänkte jag och greppade tag i en gaständare modell lång.

Ställde mig framför badrumsspegeln, tände gaständaren men den slocknade då jag förde den mot näsborren.

Det blev en stunds meckande, klickande – ingen låga och många pys och svordomar.

Plötsligt! POFF! Draken Puff ungefär! Ljudet av en gasfylld drickflaska där gasen brinner ut med ett visslande ljud. En veritabel svetslåga ur en näsborren!

Jag hade fyllt hela näsan med gas och jävlar vad röd jag var om näsborrarna, ont som bara den.

Men, upsida, i den ena näsborren var det väldigt rent från näshår!” slutcitat

Ha en underbar fredag, allihop!

Finns det nån som har det värst, eller 🤔

Av , , 2 kommentarer 11

Gjorde en sväng förbi jobb kontoret igår. Träffade Ina på Ullas där vi kaffedejtade och pratade om sommaren som är på G och vad som händer då. Ofta har man planer hit och dit, och då man sedan sitter där, efter semesterns slut så vet man inte varför man inte hann göra allt man skulle ha gjort. Kan bero på just det där att tiden går fort, då man har roligt.

 

Hade ett samtal igår med en som inte känner att hon ligger på topp. Hon har det inte lätt och det sker förändringar med hälsan och det syns mer markant idag, än det gjort tidigare. Hon känner att hon inte klarar sig själv längre. Nu är det till gränsen att hon går in i en depression.

Hon berättade att hon inte kan sluta tänka på detta och hur det ska bli framgent. Vad säger man en sån gång? Vad kan jag, rimligtvis säga som skulle kunna vara nån typ av tröst? Det är jättesvårt! Men jag sa dels det, det där att jag inte vet, samtidigt som jag fortsatte med, att hennes tankar, inte heller hjälper henne. Utan snarare gör att det känns värre.

Ibland ska man nog ta det dag för dag. Även om man vet vad som komma skall. Här blir det just det där att man aldrig ska ta ut något i förskott. För vet ingen annan, något som kan hjälpa, så vet inte heller någon annan, vad som står och händer och väntar bakom nästa dörr. Man ska ju aldrig ge upp, hur tufft det än må kännas och vara.

Den enda trösten jag har, sa jag, är att just du, gjort precis allt du kunnat för att göra så det så bra som möjligt. Du har tagit hand om dig själv, du har sett efter din hälsa, och trots allt det, så kom det här. Men det innebär även att du inte hade kunnat göra något annorlunda, du fick inga val. Så på det sättet kan man inte heller ångra något, eller slå sig själv för allt man lät bli att göra.

Nå, jag och Åke pratade om det här då vi satt och åt middag. Jag avrundade med dom ord jag sagt så många gånger förut, åt en annan person som jag var väldigt nära. ”Hur eländigt man än må ha det, så tänk på den stackaren som har det värst i hela världen! Ja, svarade den här personen, tänk på han, stackarn.”  Och sen skrattade vi alltid. För vem i hela världen, kan ha det värst?

När jag sa det till Åke igår så nämnde jag en person, som enligt jag, må vara en som haft det värsta livet. Mannen som levde 72 år i en järnlunga. Åke hade aldrig hört talas om honom så jag googlade fram en bild

 

”Han var bara sex år gammal när han drabbades av polio och placerades i en så kallad järnlunga – en cylinderformad maskin som omsluter personen som behandlas och som genom tryckförändringar hjälper denne att andas.

Järnlungor användes för att hjälpa personer som förlamats av polio att andas och är nu ersatt med respirator. Paul Alexander var en av de sista människorna i världen som behandlades i en järnlunga.

Sommaren 1952 drabbades han av polio och vaknade upp i en järnlunga – vilket skulle bli den plats där han spenderades majoriteten av sitt liv, rapporterar Sky news.

Efter att Paul Alexander lärde sig att andas på egen hand kunde han lämna järnlungan några timmar åt gången och han lät inte förlamningen och järnlungan hindra honom från att leva.

I maj 2020 skrev The Guardian ett reportage om Paul Alexander. De beskrev då hur han under sitt liv hade gått på college och universitet, flugit flygplan, gått på strippklubb, blivit kär, sett havet och varit i kyrkan. Mot alla odds både utbildade han sig till jurist och blev författare.

 – Jag visste att om jag skulle göra något med mitt liv, så måste det vara en mental sak. Jag skulle inte bli en basketspelare, sa han till The Guardian i samband med reportaget.

De sista åren tvingades han återigen leva i järnlungan dygnet runt och led av flera hälsoproblem. Bland annat hade han återkommande luftvägsinfektioner och kroniska smärtor i benen. Han avled den 11 mars 2024, 78 år gammal.”

Då jag nu googlade, så fann jag också att han dött, i år. Sorgligt på sitt sätt. Men det som förbryllar mest, är att han inte tyckte att han hade ett dåligt liv. Trots att han var bunden att tillbringa största delen av sitt liv, i denna järnlunga. Jag slås av att ingen kan ju mäta sig med någon annan. Det som betyder allt för dig, behöver inte vara värt något i nån annans ögon.

Tilläggas kan också, att om man inte vet av nåt annat liv, så vad ska man då sakna? Man kan dock alltid sakna det man haft och saknaden blir än värre, om man vet att det aldrig kommer att komma tillbaka. Fast återigen, det behöver inte betyda att du aldrig kommer att få något nytt, som kanske gör en förbättring framåt. Saker och ting är i konstant förändring, livet likaså.

Mary delade en bild igår, som jag tycker kan passa in här, tänkvärda ord, för oss alla.

Träffade på en kelsjuk Sambo igår kväll. Han är inte lätt att fota, kan jag tala om, haha.

Då jag gick hem, strax innan 21, så var det vårkänslor då man tittade på en himmel som fortfarande var ljus åt ena hållet. Kändes underbart och lite magiskt, så där

Nu ska Mr W ut på promenad. Sen ska jag fixa en fläskpannkaka, hoppas på att kunna sitta ute i solen en stund, och sedan jobb i eftermiddag. Ser ut att blåsa ute så jag vet inte hur pass skönt det är. Men det brukar ju bli varmare, mitt på hållet, och hittar man lä, så blir det säkert najs. Ha en fin torsdag, allihop!

Jag vill INTE veta allt

Av , , Bli först att kommentera 11

Såg den här bilden på FB, och givetvis hajar man till. Det var i första hand på grund av lutningen på huset

 

Sen tar det väl bara en nanosekund innan jag ser att människan som lagt ut den från början, förmodligen inte haft kameran/mobilen rakt. Och efter personen fotat, inte justerat bilden. Det kan man ju strunta i att göra om man vill att bilden ska väcka nyfikenhet. Jag rätade upp den för att jag ville se vad det var som den egentligen handlade om. Hur man bygger huskomplex och människor staplas på höjd och bredd.

Fast vad har det egentligen för betydelse om man har ett sånt här stort hus, eller om man delar upp dom i 3 delar men ställer dom bredvid varandra? Skulle kunna vara av betydelse rent säkerhetsmässigt, vid en brand till exempel. Fast jag gissar att husbygget må ju komma med säkerhetsanordningar, brandväggar och nödutgångar. Det hoppas jag då i alla fall.

Men nu googlade jag lite, sökord: Byggnader i Hong Kong, nä, dit vill jag inte flytta. Vad håller dom på med? Hus, skyskrapor folkmängd och hutlösa priser kontra leva ett liv på 2 kvadratmeter. Grymma kontraster, och väldigt sorgligt. Även om man kan häpna över vilka hus som finns och att dom ens kan bygga på det där sättet.

Denna text passerade mina ögon och jag citerar: ” Prisnivån har också trissats upp som en följd av att framgångsrika affärsmän från det övriga Kina anser att lyx fastigheterna i Hongkong är attraktiva investeringar. Många bor inte själva i fastigheterna utan lämnar dem tomma eller hyr ut dem.

Det finns folk som är redo att betala sagolikt höga hyror. Tidigare i år slog en Hongkongbo nytt rekord när han undertecknade ett hyreskontrakt som fastslår att han ska betala 170 000 euro i månaden för ett hus i den exklusiva stadsdelen The Peak.

De förmögna människorna lever i en helt annan verklighet än majoriteten av Hongkongborna.” slutcitat

Det låter ju som om nån spelar SIMS i verkligheten och har kommit på lösenordet för att få in fuskpengar för att kunna bygga mer och köpa fler lyxsaker som man egentligen inte ens behöver. Galet är bara förnamnet!

Det finns dock mycket galet i världen, inte bara hus… Även namn på platser som kanske inte stämmer överens med hur det ser ut, eller vad tänker vi här

Mjae, man ska som sagt var aldrig upphöra att förvånas. Jag vet att jag oftast är lyckligt ovetandes om många saker som händer runt omkring. Men jag vet också att det till viss del är självvalt. Jag vill INTE veta allt, speciellt sånt som jag kanske inte själv kan vara med och påverka. Vem vill gå i motvind hela tiden? Not me…

Fast ett tips på vägen: Du kan leta rätt på någon lite större och stabilare person, be denne vara draghjälp åt dig. I suget bakom behöver du nästan inte anstränga dig alls 😅

Apropå att gå, och att inte veta ALLT. Tog 4 bilder igår kväll, strax innan dimman rullade in. Lägger ut dom i den ordning jag tog dom, men kolla på bild nummer 3 vad är det för fläck på bilden, månntro, och varför är den inte med på sista bilden? Vill jag veta eller vill jag inte…

Ha en fin onsdag, regnet och gråvädret till trots!

Wow, faktiskt 2 wow, till och med 😜

Av , , Bli först att kommentera 12

För nåt år sedan hittade jag en rökt skinka, från Jokkmokks korv & rökeri. Den låg som all annan skinka inplastad i hyllan där alla andra pålägg ligger. Brukar ofta ta en runda i den hyllan för att se om jag ska hitta den igen, men icket.

Däremot, finns det ibland i andra inplastade förpackningar en Samiskt Rökt skinka, som även den är, i mitt tycke, supergod. Den hittar jag inte heller alla gånger.

Efter avslutat Guldkants jobb igår, åkte jag ner på Ica Maxi för att handla lite. Hamnar i skinkhyllorna igen, och går bet…igen. Men så tänker jag att nu går jag och frågar i charken, dom vet ju säkert. Medan jag väntar på min tur, ställer jag mig och kikar på vad dom har att erbjuda i skinkväg och mina ögon söker sig till… Tadaa…

Samiskt Rökt Skinka och guess what, den är ju från Jokkmokks Korv & Rökeri.

 

Det fick följa med några skivor hem, kan jag tala om, och nu blev jag också påmind om hur mycket godare det är att köpa såna här saker över disk. Wow!!

Ett annat wow kom igår också. Jag fick nämligen syn på 5 Tranor, dom första för i år, för min del. Googlade lite på det, då jag tyckte att dom ändå var lite tidiga. Fast det här visste jag inte.

”Tranorna som häckar i norra Norrland hör till den östeuropeiska populationen och flyttar i regel inte över Hornborgasjön, utan in via Baltikum och Finland. De flesta flyger norrut för att häcka på någon myr eller mosse. En del försvinner till Norge, medan flertalet sprider sig från Värmland till en nordlig linje motsvarande ungefär Jämtland/Ångermanland.”

Visste ni att dom räknar hur många Tranor som är i Hornborgasjön och kan ni gissa hur många Tranor man räknat som mest till, under en dag?

Jösses vilket liv det måste vara där, i Hornborgasjön. Klicka på bilden om ni vill förkovra er lite mer i Tranorna

Klickar ni här finns även siffror för hur många Tranor det är där och hur många som varit där

Min morfar Evert, hade minsann en tam trana, som följde i hans fotspår, så fort han var ute. Men, om det nu var den svenska avundsjukan eller vad det kunde ha berott på, så sköts den tranan av en avlägsen granne. Han tyckte inte att man skulle ha tama fåglar. Fast, det var ju inte så att morfar hade stulit ungen från mamman, förmodligen hade väl mamma vikit hädan och kvar var ungen. Vilka människor det finns och har funnits 😶

Nämen hörrninini, ni får ha en fin tisdag, det planerar jag för!

Trodde det var ett skämt men…

Av , , Bli först att kommentera 10

Trodde det var ett skämt som passerade i FB flödet, titta på…malpudel fjärilen från Venezuela

Den venezuelanska pudelfjärilen är en unik och intressant insektsart som upptäcktes i Venezuela 2009. Känd för sitt fluffiga utseende och slående likhet med en liten, lurvig hund, har denna mal uppmärksammats av både entomologer och hobbyister. av insekter över hela världen. Med sin vita, fluffiga kropp och distinkta antenner är den venezuelanska pudelfjärilen ett fascinerande tillskott till den rika väven av naturens underverk.

Under bilden fanns en kommentar med bild. Här skulle jag vilja påstå att det är precis så här, jag ser på dom flesta fjärilar 🥶 (fast sanningen är nog att just den bilden är fejk).

Jag ska nu försöka vara källkritisk och googlade lite. Det visar sig nämligen som så att fjärilen finns än så länge enbart på bild.

Så forskare har i en detaljerad analys av det tillgängliga materialet, det vill säga bilder, kommit fram till några slutsatser. De bestämde sig för att den venezuelanska pudelmoten tillhör lepidopterafamiljen. I denna studie stoppades bilderna i väntan på minst en levande, ”naturlig” insekt.

En Venezuelansk pudelmoth, vars bild inte ger en komplett och objektiv zoologisk bild och förblev en känsla och ett mysterium..

Personligen är jag glad om jag slipper se en i verkligheten, men den var lite gullig ändå 😁

Igår fick jag en sån där liten, space artad upplevelse, där jag inte alls visste vart jag var. Skjutsade Theresé till tåget, hon ville gå till spåret från Haga sidan. Jag visste inte ens att man kunde komma till spåret den vägen 🤷‍♀️

Å andra sidan, varför skulle jag veta det? Hur ofta har jag åkt tåg överhuvudtaget och från den stationen…jo 1 gång, innan dom ens gjort om alltihop. Nå, det var ju inte alls så svårt att hitta dit. Sväng av Hissjövägen och kör ner till spåret, och kör upp igen. I mitt huvud tänkte jag då att kvarteret är en fyrkant, så jag fortsätter rakt fram, svänger upp och hamnar på Hissjövägen igen. Hur svårt ska det va, liksom

Jättesvårt…jag kör enligt min fyrkantsversion, kommer fram till en korsning där jag inte alls känner igen husen mitt emot. Jag skrattar lite för mig själv och tänker att det är för att jag aldrig tittat in på den vägen förut. ”Men det måste ju vara, typ vägen innan infarten till Hagaskolan” (sitter jag och tänker).

Kommer ut och tror att jag är i en annan stad. Den väg jag tror jag kommer ut på, ser inte alls ut så där. Jösses!! Där får jag den där känslan av twilight zone. Someone beamed me up and dropped me off in an other city

                                                                          👽 🛸

 

Fast jag finner mig rätt snabbt ändå. Kolla hur jag körde. Jag kom för tusan ut på Östra Kyrkogatan

Oj så lätt det hade varit att bara ta första vänster och leta mig uppåt eller backa en liten bit och vända om samma väg

Men jag förstår vart jag misstog mig. Kvarteret är inte kvadratiskt, det har ju en helt annan form. Min hjärna också…uppenbarligen

Måndag och det blir uppdrag idag, solen skiner och det känns betydligt roligare än gårdagens regnande. Ha en fin dag, allihop!

Skrattmusklerna fick jobba 🤣😂

Av , , 4 kommentarer 12

Puben var öppen nere på Nailheads igår kväll. Vi åt middag och tog nåt drickbart innan vi begav oss dit. Theresé öl ville säga nåt…

Blev sedan lite mer öl, fick lite gott av Ina 😜

Vi hamnade med Mats Boström och precis som vanligt…så skrattade vi oss genom kvällen. Skrattmusklerna fick arbeta på riktigt. Vi har ju en historia ihop. Hängde jätte mycket under skoltiden, och han är nog den enda idag, som vi umgås med, även om det är sporadiskt.

Vi kom in på ämnet barn och ungdomar. Vi har ju barnbarn, bägge två. Han var fundersam på om dom som växte upp då, i absoluta början av 80 talet, hade samma beteende som ungdomar som växer upp idag. Mja, vi började nog i rätt tidig ålder att protestera och försöka gå våra egna vägar. Vuxna människor var inte mycket att hänga i julgranen.

Men oavsett vad vi gjorde på den tiden, så kändes det inte lika kallt. Man tog hand om varandra. Det satt sällan fast. Idag är det mer att det ska levereras, saker ska hända, nån hänger inte med…”skit i den” jag väljer en annan. Allt ska gå så fort och barn får inte vara barn på riktigt.

Det är så sällan du ser nån ute på det sättet vi gjorde. Vi klättrade i träd

Hoppade runt på stenar, spelade kula, vi behövde ingen som gav oss direktiv eller som skulle hitta på vad vi skulle göra, vi gjorde saker ändå

. När man sedan kom upp i tonåren och det blev moppehäng, prova på och hitta sin plats i livet, så fortsatte vi ändå bry oss. Visst, nog hamnade man i situationer som gjorde att man valde hur och med vem man gick vidare. Men ändå…vi satt inte och stirrade in i mobiler där man kan se så mycket skit, så bara hälften är halsbrytande.

Inte konstigt att det blivit kallare kanske, man blir avtrubbad, man struntar i om andra far illa. Konsekvens tänket är uppenbarligen inte för alla. Vi tänkte inte alla gånger heller, på vad som skulle ha varit det bästa. Fast vi fick ändå den där tiden att komma på själv, hur man ville ha det. Idag är det svårt att se ett mellanläge.

Man curlar, är rädd att det ska hända dåliga saker, man pushar inte utan håller hellre tillbaka. Vilket i slutändan leder till barn/ungdomar som strålar av stort självförtroende men det är bara en fasad. Dom saknar självkänslan. Eller så har du ingen där som stöttar, och dom får fostra sig själv, vilket absolut inte är bättre. Sen har vi en till faktor i det hela. OM vi inte haft den uppväxt vi hade, vart hade ”vi” då varit idag 🤔

Nå, det låter ju som ett allvarsamt samtal, men vet ni vad, med Mats vid bordet, så beror tårar i ögonen INTE på något sorgligt utan dom kommer på grund av allt skratt. Vi skrattar inte åt problemen som är, utan många gånger kan man kanske inte göra så mycket annat än att just skratta åt bedrövelserna som bara tycks byta av varandra.

Ja jag hade i alla fall en jätte rolig kväll, med mycket prat, lite sommarplaner, och lite…Rom i Jittes hörna

Kom ändå hem i lagom tid. Åke hade redan hunnit hem och lagt sig. Jag och Theresé satt uppe ett tag, tog en hårdbrödmacka och jag tog lite kaffe. Fick en bild på messenger av en Åke i Sundsvall, och den platsade verkligen in under detta, tycker jag. Då VS nu

Lite så är det väl också. För även om saker trasslade till sig, så kunde vi ändå lösa problemen

Många idag, vill inte ens ta reda på hur man gör, utan lämpar över det på andra att både tänka åt dom och slutföra. Obra! Vi får kanske börja peppa mer och inte ge vika, låt dom lösa saker själv.

Vi får väl vara vuxna och räkna ut om vi tror att dom faktiskt kan, och sedan släppa taget.

 

 

Inget roligt väder idag. Winstone fick till och med gå med regnkläder i morse. Nå, detta blötväder gör väl att snön sjunker undan en bit. Så lite positivt ändå. Ha en fin söndag, allihop!

Godis 🍬🍭 är gott men kan vara lurigt också 🙃😅

Av , , Bli först att kommentera 14

Idag har Nailheads sitt årliga Swapmeet

Gissa att Åke och Theresé ska dit, dom öppnar portarna 09.00. Anders missat dock det han sett fram emot. Han blev sjuk och ligger nedbäddad hemma i Järlåsa. Nå, det är såna saker som händer och som man inte kan påverka åt nåt håll.

Apropå bilar så har Mats Alfredsson lagt ut 2 bilder på Camaron. Han lägger ju ut en massa bilder för att peppa inför sommaren och den här ingick i nåt som skulle lyfta oss alla

Och den här bilden såg jag igår

 

 

 

Kom hem från jobbet igår och vi satt vid köksbordet där det filurades över om jag och Theresé skulle dra iväg till Intersport. Kom in på godis och jag frågade om dom testat frystorkat godis som är så populärt. Jag har fått höra från säkra källor att det är absolut överreklamerat. För mig låter det som Hockeypulver som man åt för att det var lite coolt med en burk och det smakade inte alls gott men man härdade lite ändå.

Eller Tefaten som finns än idag. Snacka om att tugga på papper och sen får du lite surt i munnen. Gott…nää inte alls, men köpte man det då…japp

Så undrade jag om hon hört talas om det nya osynliga godiset dom har på Monkey Business. Ehh,  nä, sa hon och lät jätte skeptisk. Jomen det finns, jag såg en annons om det sa jag och plockade upp mobilen för att leta fram den. Hon fortsatte: ”Och du är säker på att det inte var 1a april?? Nej nej sa jag, det va bara nån dag sedan. Hittade den och läste det som hade dragit min blick till sig. ”Perfekt för alla som vill njuta av sötsaker utan att bry sig om kalorier”

Det är väl därför dom kallar det för osynligt, fortsatte jag, och försökte låta hoppfull. Hon brast ut i skratt, hon läste ju kommentarerna, hon. Det var ju visst 1a april…LURAD!! Och, fortsatte hon, hur var det nu det där med att vara källkritisk?

Jag var tvungen att lämna en kommentar, även om jag kände mig lite lite kränkt

Vi åkte i alla fall på Intersport och sedan gjorde vi en sväng inne på Monkey Business. Dom må ju ha kränkt mig men dom är ändå den bästa Godisaffären i stada!!

Jobbar idag med men slutar 16 så det blir middag hemma och sedan förberedelser för öppen pub nere på klubben ikväll. Trevligt!

Apropå middag, här ser ni lite grönt, men prova att kisa då ni tittar på bilden, så lär ni se något annat 😁

Hoppas på en fin lördag för er alla!

Vad är rättvisa egentligen?

Av , , 2 kommentarer 13

Satt i köket och plötsligt såg jag en liten trädgårdsmästare i blomkrukan. Kan ni se vad jag såg?

Om inte kan jag förtydliga lite. Satte hatt på skallen och markerade hans armar

Inte helt utan att man börjar undra hur man kan sitta på samma ställe men man har inte lagt märke till en sak/grej, tidigare. Fast man måste ha sett det, men man har inte reflekterat över det. Så, från ingenstans, poppar det upp nåt sånt här. Är det att man inte hade rätt mind set förra gången ögonen vilade på plantan?

Apropå bilder, visst har ni sett dom där 3D bilderna som man ser lite nu och då. Där man ska ställa om sina ögon till ett annat läge för att kunna se saker man inte uppfattar genom att bara titta vanligt på den? Här har ni en sån bild, ser ni vad som gömmer sig där?

Vet inte om alla kan ställa om synen och slappna av. Kanske är ett problem om man har en viss typ av synfel. Jag tycker i alla fall att bilderna är helt fantastiska, på den bilden här uppe ser man 3 små kaniner/harar, med olika vinklar. Ni kan klicka på bilden för att komma till sidan där jag hittade den. Finns fler bilder där och en förklaring på hur man lättare kan se den i 3D effekt.

Theresé skjutsade mig till Bokklubbs träffen igår. Jag hade ju skrivit upp mina tankar om boken vi läste, så jag läste upp dom, bara så där, rätt upp och ner. Här kommer den till er med, ifall ni vill ha boktips och kanske inte tycker som jag

”Boken, ”är mor död” av Vigdis Hjort, föll mig inte riktigt i smaken. Fotnot: Här kan ni klicka på bilden för att lyssna på en annan recension av boken.

Känner mig som värsta kritikern, för det är knappast första gången jag sagt dom där orden.

Det jag först och främst störde mig på, var ordet ”mamma”, som var konstant återkommande och det var svårt att inte haka upp sig på det. Det kan ha varit av den anledningen jag kände ett motstånd, redan från början.

Fast sen så fick jag möjligheten att luncha med min kusin Anna. Vi pratade lite lätt om bokens innehåll och jag ändrade min uppfattning till en viss grad. Anna påpekade nämligen att innehållet fått mig att tänka i olika banor runt min egen mamma och vår relation.

Dels vad den har varit och vad den har blivit. Även jämförelsevis vad mina syskon har för relationer och hur min mamma, ser på dom. Vi har alla våra olika uppgifter, jämte mot henne. Och det tror jag vi alla har, som har syskon. Vad är till exempel rättvisa?

Du har en som tar hand om föräldrarna som bor nära och anses ha tid. Sen har du den där som kanske bor så pass långt ifrån att den antingen inte räknas med, på samma sätt och det kan vara negativt. Eller så höjs den personen till skyarna och det ska vara så speciellt då den äntligen kommer hem för att hälsa på.

Boken blir ju på det sättet rätt intressant ändå. Hur tänker vi egentligen, hur skulle vi ha gjort och kunde den här mamman i boken, agerat annorlunda? Varför fastnade hennes lillasyster med deras mamma och varför skulle föräldrarna bestämma över dotterns val av yrke och vad hon ville göra med sitt liv? Kändes som om föräldrarna var känslokalla, och tänkte på hur saker skulle ses utifrån. Dom ville vara den perfekta familjen, men det kostade och det höll inte heller.

Jag tycker återigen att boken kunde ha varit kortare. Fast, jag förstår också att man kan uppfatta boken på ett annat vis om man läser den själv. Betygsättningen, mja…jag lutade åt en 2:a av 5 möjliga men landar ändå i en 3:a.

Vi kanske skulle skriva en egen bok om våra mammor (en gemensam novellsamling). Antingen börjar jag och döper den till ”Min Morsa” och inom parentes (och era mammor), haha… Fast med det sagt, vi har nog alla stoff om våra föräldrar, både spännande händelser, sorgliga, häpnadsväckande och roliga, så vi kunde fylla en hel serie med böcker, om vi hade lust.

Vet att vi på vår första träff, pratade om en stafettpinne. Där tanken var att en av oss väljer nästa bok, och sedan får den personen börja vår nästkommande träff med vår uppfattning om boken. Vet inte om ni tycker att vi ska plocka upp den pinnen. Ni kan ju diskutera hur vi ska göra och med det så lämnar jag mitt förslag till bok.

Jag väljer Städerskan av Nita Prose. Boken utsågs 2022 till Årets bästa spänningsroman av läsarna på Goodreads.” slutcitat

Jag var väldigt kortfattad i mitt utlägg, och det är kanske det som är roligt då vi ses. För efter alla sagt sitt och man pratat lite om hur och varför, och ska man tolka det si eller så. Så lyfts boken ändå, lite mer. Jag ser på ett sätt, nån annan har tolkat in andra värderingar och händelser på ett annat sätt. Då blir man ändå mer påverkad och ögonen öppnas lite mer.

Jag tror också att jag ska läsa på lite om både författare och bok, innan jag läser/lyssnar på nästa. Då har man ändå lite på fötterna och kanske nån typ av förväntning med. Städerskan som jag föreslog, valdes denna gång. Jag har påbörjat den, så det var kul att den fick komma med. Ska bli roligt att höra vad man tycker om den och hur andra analyserar den. När jag lyssnat klart så ska jag skriva ner med en gång, mina egna tankar. Lättare att komma ihåg då hur man tänkte och varför.

Theresé hade bokat in en påse med mat från Taj Mahal.

Det finns en app som heter «too good to go.» Man kollar vilket ställe man kan hämta saker som ska kastas men som egentligen är för bra för att slängas. Och då kan man få tag i en billig lunch/middag eller godsaker. Jag laddade ner den nu

Den maten hämtade hon ut då hon skulle plocka upp mig igen så…från hämtning av mat, till hämtning av mig och hem och käka middag.

Gott…ehh, mja, aningens starkt, smaken var det inget fel på. Skulle jag klaga på nåt så var det väl presentationen. Här kändes det som om dom bara hivat ner lite av en gryta till en annan gryta med ett tredje inslag av nåt annat. Eftersom man även äter med ögonen, så försvann lite av den upplevelsen. Men jag tror absolut att jag ska testa fler saker, fast väljer nog ett annat ställe, nästa gång.

Dom har till exempel nån påse från Ikea idag, då får du mat till ett värde av 90 kronor men betalar vara 29 spänn. Inte så tokigt ändå, prismässigt och najs om man har dåligt med fantasi.

Steg upp i arla morgontimme eftersom jag jobbar dagpass, och har världens näst längsta startbana. Det är absolut inte samma sak som på den tiden man var ung och gick i skola eller hade nybörjat jobba. Då räckte det med att klockan ringde, man steg upp och drog en kam genom håret, ibland åt man inte ens och sedan var man utanför dörren. Klokt, mjae, men snabbt 😅

Ha en fin fredag allihop!

Maria Lundmark Hällsten