Etikett: Marja Granqvist

En sann eller en ”hitta på person”

Av , , 8 kommentarer 11

Jag hade turen att komma på, bara så där, igår efter lunch, att jag kanske skulle fråga bloggvännen Marja Granqvist, http://blogg.vk.se/marja/  om vi skulle ta en fika ihop och hon nappade med en gång, inte nog med det… jag blev ju bjuden på fikat och kolla här, hon hade till och med, med sig en present som heter duga (det stod nästan Maria på den):

004 006

Och öppna käften kan den också 😀 Tack så mycket för kaffesällskapet och presenten Marja!

Roligt också då man träffar en människa så där, som man knappt pratat med, förutom via bloggens kommentarsfält och att man läst varandras bloggar, så tycks man känna personen bakom orden och berättelserna…ja, det kanske inte funkar så på alla, men med vissa.

Och det är klart, en blogg är ju en del av ens liv, ingen fiction, om man nu inte valt att hitta på en massa konstigheter, och går man på magkänslan så känner man nog rätt så snart, vem som är sann eller bara en ”hitta på person”. Marja är äkta 😀

Åke tog med Winstone på en sparktur igår kväll så han såg lite urlakad ut efteråt, han fick ju springa en del, (nu pratar jag om Winstone, alltså, inte Åke) och att sparka går ju rätt så bra nu, då det regnat och blivit halt.

011

Nu är det kaffedags, sen frukost och jobb, hoppas på en fin dag för er alla!

Hon låg på skallen

Av , , 2 kommentarer 4

 

Vad har dom nu hittat på då man måste godkänna allas kommentarer, även ens egna? Vad förvånad jag blev då jag hade tre kommentarer nu på morgonen och när jag gick in där så var det ju från dom kända bloggarna, Marja Granqvist, Helena Springare och Grandmother, ha, dom har ju alltid kommit upp automatiskt. Jaja, antingen är det en engångsföreteelse, eller så är det för att VK ledsnat på snacket om att man själv ska moderera sina kommenterar, eller så är det helt enkelt för att mitt namn är Maria, och jag har två katter 🙂
En annan blev bjuden på fika igår, Fred och Birgitta var förbi och ville kolla in vår buss, den fick godkänt, Birgitta testade förarsätet men tyckte att bussen, var aningens för stor att köra, för hennes smak.
På kvällen satt vi och såg på Åsa-Nisse, den nya filmen. Visst skrattade vi ibland men att rekommendera den, gör jag nog inte, lite Jönssonligan över det hela, barnslig, men för grovt språk för en 8-10 åring, tycker jag i alla fall, så som barnfilm kan jag heller inte säga att den är ok.
Enya och Eloise gjorde oss sällskap, dom är ju portförbjudna i tvrummet på dagtid, jag litar inte ett smack på dom där sakerna 🙂 och här ser vi Eloise, hon diggade inte Åsa-Nisse:
Och Enya, passa er för henne, hon låg på huvudet och enligt skrönorna så ska det regna, då katter gör det:
Önskar er alla en bra dag!

4/8-1984…mm

Av , , 2 kommentarer 6

 

En dag som alla andra…kanske. Jag låg på buss taket igår och löste korsord, sedan åkte jag till Café Victoria där jag stämt träff med Marja Granqvist, ni vet, VK bloggaren. Vi hade en trevlig pratstund över en kopp kaffe/te, och det var roligt att lära känna henne lite mer. Det kan vi göra om, Marja, eller som vi sa, just innan vi skiljdes åt, om vi bestämmer en tid och plats och sedan skriver vi om det så kan alla ni som vill, också ansluta, det kunde ju vara något.
Sedan gick jag upp på Barnens hus, där jag skulle se om jag hittade en lämplig bilbarnstol till Sally, som dom kan använda då dom är här, men ingen var speciellt billig och jag gick och frågade om han hade nåt tips på nån bra stol. Och se, det lönade sig, dom hyr ju för fasen ut bilbarnstolar, 100: -/vecka och det kan man ju inte säga något om. Så jag bokade en stol om två veckor, då dom kommer upp, perfekt!
Handlade lite mat och åkte hem. Efter middagen hade vi bestämt oss för att åka upp på Gammlia, där den sedvanliga bil träffen var, och vi trodde nog att det skulle spricka då regnet kom, men lagom till det var dags att åka så sken solen igen.
Sen, ska ni veta, åkte vi en liten sväng upp till Hamptjärnsstugan, jojomensan, och jag såg hela två blåbär i skogen 🙂 Utsikten är ju hur bra som helst däruppe och trots att det var lite grått så såg man hela stan.
Jag trodde nu att man skulle kunna köra bilen dit upp, om man har med sig en rullstol, men vi begrep inte hur dom har skyltat, enligt dom skyltarna ska man parkera därnere, men så mycket kan jag ju säga att någon rullstol drar jag inte uppför, den dåliga vägen. Däremot, då man kommit upp, så kan man faktiskt dra eller köra en rullstol.
När vi sedan var hemma igen så kunde man faktiskt tända lamporna i fönstret, kan det vara ett tecken på att det håller på vara mörkare ute nu, på kvällarna. Dom här två lamporna hittade jag här i huset, lite småknäppa men jag gillar dom, ena med grönt glas och den andra med vitt:
Det var vår dag det, fast egentligen, är det våran dag idag, min och Åkes, vi träffades nämligen den fjärde augusti, år 1984, en fin fredagskväll nere på stan, jodå. Så idag är det minsann 27 år som vi varit i lag, ganska otroligt egentligen, men så sant som det var skrivit. Jag önskar er alla en fin dag, det ska vi ha.
 
 

Hej & hå!

Av , , 2 kommentarer 4

 

Hej och hå, så var det fredag, och här sitter man igen. Marja Granqvist, blogg.vk.se/marja/ har en utmaning på sin blogg, som ser ut så här:
 
Dag 1: Självporträtt
Dag 2: Favoritpryl
Dag 3: En familjemedlem
Dag 4: Min hobby
Dag 5: En gammal bild
Dag 6: Tema ”grön”
Dag 7: En bild som jag aldrig lagt upp
Dag 8: En favoritbild
Dag 9: Dagens
Dag 10: Detta gör mig glad
Dag 11: Tokigt
Dag 12: Min vardag
Dag 13: Tema ”ljus”
Dag 14: En vinterbild
Dag 15: Kärlek
Dag 16: Självporträtt i svartvitt
Dag 17: Ett ögonblick
Dag 18: Känslor
Dag 19: Här bor jag
Dag 20: Tema ”olika”
Dag 21: När jag var liten
Dag 22: Mitt beroende
Dag 23: En sommarbild
Dag 24: Detta gör mig glad
Dag 25: I all hast
Dag 26: Detta skrattar jag alltid åt
Dag 27: Tema ”två”
Dag 28: Väder
Dag 29: Nyaste bilden på mig själv
Dag 30: Valfri bild
 
Så jag har tänkt att ge mig på den, men inte i ett svep, utan jag tar det lite pö om pö, med start idag. Ett självporträtt, hm, inte lätt att hitta bilder på en själv då man aldrig vill vara med, men dom här har i alla fall Niccolina tagit, under semestern ifjol, och just här sitter jag utanför bussen nere i Järlåsa:
 
Vi hämtade dusch hörnan igår, det var bara den som hade kommit, inte handfatet som vi trodde. Jag skulle möta Åke däruppe på k-rauta, strax efter fyra, hinner precis passera Statoil på Vännäsvägen då jag kommer på att jag glömt ordern hemma. Så får jag sitta och förbanna mig själv för att jag inte kom på det en sekund tidigare, för då hade jag kunnat sno bilen där, vid Statoil, nu var jag tvungen att köra ända upp på Beijers innan jag kunde vända.
 
Jaja, vi fick då hem hörnan och det var ju huvudsaken. Sen ringde Brälla på kvällen och undrade om vi ville ha middag idag, fredag, på Lundalogén, och det tackade vi ja till. Det blir ju lugnt för min del i alla fall, jag jobbar imorgon och ska därför upp strax efter fem, pigg och fräsch.
 
Sen kommer Theresé hem imorgon, men henne hinner jag ju inte träffa många timmar. Hon ska på en klassträff imorgon kväll och jag kommer ju hem först till middagen. Sen har jag bytt bort fem arbetstimmar på söndagen så jag börjar tolv, så det blir på söndags morgonen vi kan träffas, om hon nu är uppe på benen, vill säga.
 
Och härmed önskar jag er alla en trivsam fredag!
 
 

Drillade barn

Av , , 4 kommentarer 3

 

Marja Granqvist, som bloggar här bredvid, hade ett inlägg om ett finskt horoskop som hon hade läst där det stod vad man som respektive stjärntecken skulle göra vid stopp i lavoaren. Om man ville veta vad just ens eget stjärntecken skulle ha gjort så fick man lämna en önskan om det, vilket jag gjorde och svaret fick jag också, det kommer här:
 
Maria är Tvilling. Nu känner jag ju dig Maria bara via bloggen, men nickar ändå instämmande när jag läser detta. Så här skulle du (och alla andra Tvillingar) göra:
Du springer till affären för att köpa en skruvmejsel och en pump. I förbifarten springer du in på biblioteket, Pressbyrån och en konstutställning. I samma veva till musikaffären, cykelreparatören och så behöver du ett nytt batteri till mobilen.
Väl hemma öppnar du paketet med skruvmejseln och försjunker i bruksanvisningen, samtidigt som du följer nyheterna på TV och spelar favoritlåten, en sång som nämner ordet ‘radio’, vilket får dig att anmäla dig till en kurs för radioamatörer.
Så förflyter dagen och fram mot kvällen kommer du ihåg att det var stopp i röret. Du går till lavoaren och ser att stoppet har fixat sig av sig själv.
 
Jag skrattade verkligen gott åt detta, då jag egentligen känner igen vissa moment i beskrivningen. Jag kommenterade Marja och skrev att jag var lätt att distrahera, men snäll som hon är så tolkade hon det som om jag istället kunde hålla många bollar i luften, samtidigt. Nå, det ska jag inte gå in på, hur det ligger till med det, roligt var det i alla fall 🙂
 
Nu ska jag också visa Marja, vilken fin skrivbordsbild jag har:
 
Det är hon som scrappat ett kort som alla läsare fick ta del av, igår, alla hjärtans dag till ära. Det passade alldeles utmärkt som bakgrundsbild, så den tackar vi för.
 
Igår pratade dom tydligen om hjärtstartare, på tv, som ska finnas på olika ställen runt stan. Min chef ville veta vart…bara om utifall att, så jag surfade runt och hittade en sida med en karta där det står vart man kan hitta en sådan www.hjartstartarregistret.se/sok-hjartstartare
 
Sen sa hon, att det var väl egentligen inte nödvändigt, för vem skulle hon kunna hjälpa. Men du, sa jag, säg aldrig det, tänk om du råkar vara på plats då någon behöver en sådan, och du faktiskt vet, vart man kan hitta en, då har du hjälpt dom, bara genom att kunna säga det.
 
Och det ena gav det andra. Jag berättade att vi drillat både Theresé och Nicco, då dom var mindre, att veta vad dom skulle göra om något skulle hända. Om dom skulle vara helt utlämnade att klara sig själv, vem går du då till? Om inte dom är hemma vem väljer du då? Om dom är borta, vad gör du då? osv, osv, osv. Bara en sån sak att dom varit på skola/fritids, och kommer hem till en tom lägenhet, hur länge skulle dom vänta innan dom sökte hjälp, och vart skulle dom hitta den. Och absolut viktigast, följ aldrig med en främmande människa som skulle komma fram till dom och säga att dina föräldrar varit inblandad i en olycka, för det begriper ni väl, sa jag, att vi aldrig skulle skicka någon ni inte känner.
 
Tiderna har förändrats och vi var säkert mer drillande med Nicco, ja, inte bara tiderna, vi förändras vi med, och blir förhoppningsvis klokare och mer erfarna. Och visst är det egentligen hemskt att man ens ska behöva gå igenom sånt här med barnen, men tyvärr, så ser det ut idag. Och förresten, vem vet, det kanske inte alls var bättre förut, det var bara det att ingen talade om det.
 
Idag ska Nicco få gå till frisören och klippa sig samt ändra hårfärgen, om dom nu kan göra det, med hennes trefärgade huvud. Han skulle i alla fall klippa håret och sedan komma med ett uttalande. Kanske det också blir en kaffe uppe på Mariehem, på förmiddagen, och kan hända att vi ska ut och gå, jag ska kolla temperaturen först, är det minus 20-25 grader, vet i sjutton om jag var så sugen på att gå ut och promenera, jaja, vi få se. Ha en fin dag!

En ofrivillig tomte

Av , , 1 kommentar 3

 

Marja Granqvist, också bloggare här på Vk, tyckte att jag skulle skriva om ett julkorts tips, så här kommer det.
 
Jag flätade såna här hjärtan ni vet, som man fick göra i skolan, med två olika färger och sedan blev det som en liten korg som man kunde hänga i julgranen eller för all del, vart man själv ville att den skulle hänga. Sedan lade jag ner olika sorters julkryddor i dessa hjärtkorgar, som till exempel, pepparkakskryddor, kanelstång, nejlika, i ett av dom lade jag ner en trisslott osv. Sedan skickade jag dom till några få utvalda.
 
Jag ids liksom inte göra till alla vi känner, då fick man ju börja redan till midsommar 🙂 Nästa år köpte jag saffranspåsar, skrev sedan ut recept på olika saffranskakor, och skickade eller lade dom i brevlådan. I år…haha, tänker jag inte avslöja än, vad jag hittat på, jag har nämligen inte delat ut dom än men ska snart göra det, så när jag lämnat iväg dom kan jag tala om vad jag gjort, men inte förr.
 
Vi åkte till returcentrum i Vännäsby igår, trodde i min enfald att jag skulle hitta en kaffekvarn, men icke, det verkar inte finnas en sån att uppbringa. Kanske får prova myrorna imorgon. Jag vill ha en kaffekvarn…nu.
 
Sen ringde farsan och skulle svänga förbi med tallris som han fixat till min ”nychef”, han och morsan skulle upp på Mediamarkt så jag tyckte att dom skulle komma förbi efter dom varit däruppe för att få sig en bit smörgåstårta och kaffe. Så det gjorde dom.
 
Nä, nu lutar det åt frukost för min del om jag sedan ska hinna med en lunch innan jag ska iväg och jobba. Avslutar bloggen med en bild på en ofrivillig tomte…Eloise. Ha det gott!
 

Apropå this and that

Av , , 2 kommentarer 5

 

Marja Granqvist, ni vet, hon som också bloggar här på Vk, skrev igår om att man skulle ha haft en kamera inbyggd i glasögonen, jag tyckte att man även skulle kunna ha haft en gps där så man visste vart man var någonstans.
 
Och nu, apropå detta med gps. Vi har en granne här på gården, som genom en olycklig gråstarrs operation, förlorade synen. Han var redan blind på det ena ögat och nu blev han alltså helt blind.
 
Ett av hans stora nöjen förutom fotografering och musik, är att promenera. Han har assistenter som kommer tre gånger i veckan så han får gå ut på en längre promenad, men dagarna däremellan få han klara sig själv.
 
Han brukar gå i sakta mak runt parkeringen och vårat lilla bostadsområde, och alla tycker att han gör det så bra. Jag vet inte om man skulle vilja testa själv att gå med förbundna ögon. Man tycker det är tillräckligt då man ska hitta sin egen säng då det är kolsvart i rummet och man inte har tänk lampan. Man vill gärna gå med händerna framför ansiktet, även fast man vet att inget finns därinne i den höjden.
 
Så undrade jag nu, efter att ha sett denna man flera gånger, varför skulle det inte kunna uppfinnas en gps för blinda personer, som är mera centralt, alltså att man skulle kunna knappa in bostadsområdet och lite längre? Javisst, den går ju aldrig att programmera för eventuella hinder på vägen men dom går ju även med käpp, och skulle kunna upptäcka hindren med den. Det skulle väl också vara ett sätt att få känna sig mer oberoende och att man faktiskt kan gå iväg själv om man kände för det.
 
Och nu, apropå detta med hjälpmedel. Tänk alla som är så ofärdiga att dom går med rullator, inte bara utomhus utan den används även inne. Det går bra att gå runt med den men att till exempel klara av att dammsuga kan var stora problem och många kanske måste ha hjälp med detta.
 
Kunde man inte då uppfinna en sån liten enkel sak som en dammsugare som sitter fast nedanför rullatorn? Fort hade dom kunnat dammsuga själv då, och hade man en enklare variant så fixade man bara stora, tomma ytor, och med en lite mer avancerad rullator så kunde man med ett knapptryck skicka iväg ett dammsugar rör under soffan. Mja, jag skulle då tycka att det vore något att satsa på, vem vet, det kanske kommer i framtiden 🙂
 
Ni får ha en bra lördag!
Maria Lundmark Hällsten