Etikett: mask

Jumbomål för en pippi 🐦

På måndags morgonen, var det ju regnvått på trottoarer och vägar. Där jag gick fick jag plötsligt syn på maskar som låg, överallt. Så typiskt! Dom är ju som halväcklig, man vill inte trampa på dom.

Har man då noterat att dom är där, så kan man inte låta bli att börja gå, och titta ner i backen. Isch då, dom låg överallt och det kändes som om man var påverkad där man gick och sneddade, sladdade, stannade och tog extra korta eller långa steg.

Nå, jag klarade mig hem utan större, dramatiska händelser. Däremot funderade jag på varför jag inte sett dom tidigare, regn har vi ju haft en hel del av. Så rimligtvis, borde dom ju krypa upp, varje gång det blir blött.

Tanken försvann och måndagen gled över till kvällning och jag hade varit iväg och köpt jorden till plantorna. Backar in på gården och ser viss uppståndelse bakom bilen. Där var Åke och trampade runt, Nicco likaså, Winstone vet jag inte vart han var men där runt bilen, han med.

Jag fattar inte vad dom håller på med, om dom trodde att jag behövde hjälp att backa in, har ju bara gjort det i dryga 10 år, men… så ser jag att Nicco tar sopkvasten, och dom stoppar mig, sopkvasten funkar tydligen inte, utan Åke böjer sig ner och bär bort nåt 😳

Sen visar Nicco denna bild för mig 😲

Holy… en orm, är det första ordet som kommer ur min mun. Men ser ju att det är en mask. Jisses, hur stor kan dom bli???

Masken överlevde, fast snacka om Jumbomål för en liten fågel, haha, för liten pippi, och det kunde bli slagsmål, pippi VS mask.

For direkt från jobbet igår till Carglass, och hade våldsam tur, då dom hittade en ruta till Camaron, som ligger i Stockholm. Så om 1 vecka, blir det byte, hurra. Det ska vara avfrostnings cruising nu på lördag, har stora planer på att få köra den. Så man kommer in i rätt försommar feeling.

Firade mamma igår, hon hade fått fina blommor av grannar och vänner, hälsningar och skön sånger. Vi hade ju dessutom turen att bli bjudna på maten av, tadaa…Nicco. Så lite lyx, att slippa laga mat och ändå få äta utan att betala för det eller ta hand om disken.

Ser ut att bli en fin dag, idag. Så lite frukost, ett avsnitt Robinson, prommis med hunden och sedan utehäng innan jobbarpass, låter som en bra plan. Ha en fin torsdag, allihop!

Har skaffat nytt jobb!

Av , , Bli först att kommentera 15

Årsdag idag…det var nämligen 34 år sedan vi fick Theresé:

68557_10151372247962060_1852624735_nOch efter fem dagar på BB, så hämtade Åke hem oss och jag har aldrig åkt så långsamt i bil, någonsin (inte ens utan gas stag i bussen) som den dagen. Han tordes knappt gasa, det var dyrbar last 😀

Här en mer uppdaterad bild, som Nicco tog på oss alla 3, på nationaldagen i Uppsala:

69339004_10157348545561585_7927651828957708288_nJag gick förbi Niccos förskola idag på morgonpromenaden:

67947158_10157348547991585_4982965565841735680_nOch jag var ju tvungen att fota, även om det tog emot. Jag vill ju inte att nån ska tro att jag inkräktar och försöker fota några konstigheter. Nå, det såg ju lugnt ut, tar upp mobilen och givetvis, då kommer en pappa med barn på cykel.

Känner mig nödbedd att förklara vad jag håller på med. Det är nämligen så här att jag, för 17 år sedan, målade dessa små runda tavlor som sitter här:

68513588_10157348560736585_4400427744052117504_nDetta var en gång i tiden ett rött äpple med hjul under och däruppe sitter en mask och kör. Men att färgen ens sitter kvar (och tavlan för den delen) går över mitt förstånd. Ja sa jag till pappan, dessutom målade jag med inomhusfärg. Då skrattade han till och sa att då, säger det en hel del om den färgen.

Har inte sett om det finns nån fler kvar, tror jag gjorde 5-6 stycken med olika motiv. Dom spikades upp på lekstugan, träd och det här förrådshuset.

Roade mig också att räkna hur många trasiga kontra hela, bevattningssäckar som står runt björkarna är.

68397318_10157348546001585_8779526650447527936_nOch på sträckan som bara går här, rätt över från vår infart, och rundningen vid Ica Nära, så finns det 15 hela och 10 trasiga…jojomensan. Jag utnämner mig nu själv till bevattnigskontrollant, och jag fakturerar Umeå Kommun, 1 gång/månad.

Gjorde som jag sa igår, städade lite och botaniserade i blåbärsbusken, Winstone också:

68430806_10157348548926585_4913776155259043840_n 68751536_10157348548536585_1360390329336856576_nSnacka om blåbärsår i år, vi har aldrig haft så mycket bär nån gång i denna buske.

I eftermiddag ska jag kaffedejta en annan Helena, och den här gången på vårat Ullas. Kollade in Ullas öppettider och fick en smärre chock, eller vad säger ni om ni kikar på morgonsdagens öppettid:

67952902_10157348548341585_3860626710873505792_nWOW, och tänk om det hade gått att köpa en nattamacka och kanske en…öl 😀

Ha en fin fredag, allihop och stort grattis till Theresé, här till vänster, och moster Emma till höger!
Skanning_20190315 (5)

Ingen säker plats, det där

Man fattar inte hur det kan skifta från stekande hett till 8 plusgrader på några timmar, otroligt! Jag var på väg i säng vid tolvslaget, men fastnade i allt blixtrande och dundrande, jag älskar ju sånt där, men absolut bäst är det när blixtarna knastrar, man hör energin i dom, det var inte riktigt så igår, fast bländad blev jag och det var nog två olika åskväder, som höll igång.

Det var då absolut lämpligt väder att gifta sig i, eller hur, fru Tina Florin? Jag hämtade upp det blivande brudparet samt deras vittnen, Monica och Lars (som kommit upp från Östersund) på Teg, vi gjorde den lilla cruising rundan och sedan till Ryttmästarhuset vid Stadhuset.

Jag stannade kvar utanför, man visste ju inte hur lång tid det skulle ta, och hallå…jag hann just precis få fast flaggan på antennen så var dom ute igen, gifta och klar för ett liv som ett ”äkta” par. Men som Tina sa, och det vet vi väl allihop, inget blir väl annorlunda, precis som när man fyller år och man får frågan om hur det känns att ha blivit ett år äldre, hm…ett år, man går ju bara från en dag till den andra 😀

007 016

Efter middagen så satt vi ute en stund och sedan var det dags för andra hämtningen, dom hade bokat bord på Invito och jag hade erbjudit skjuts dit, sen hämtade jag upp Åke och Winstone och gav dom en liten runda på stan, dom med. Mycket folk och bilar, trevligt!

Åke berättade att när han och Winstone satt ute på altanen och väntade på mig så tjongade det till i altanen och ner föll en död fågel…en mycket död sådan. Ehhh, detta innebär nu att det absolut inte kan lämnas några som helst garantier på att vår altan är en säker plats.

Kommer ni ihåg då jag skrev om stackars Niccolina som ena dagen blev utsatt för sitt första orm möte, nere på Nydala för att nästa dag, sitta härute, med datorn i knäet och ner faller en blodig mask, mitt på skärmen…stackaren, förstörd för evigt 🙂

Undrar om större fåglar använder detta lilla område som nedsläppnings zon, sånt dom inte vill ha. Ibland kommer det även smågrus nerför taket, då sitter dom rackarna däruppe och sprätter, jojo.

Idag hämtas bussen hem och vi får ytterligare en bil att husera, Camaron, ja, det är tur att vi vet vad vi har att göra…fullt upp, men dessförinnan, frukost, Åke ska röja lite i garaget och sedan piper vi iväg efter lunch.  Ska öppna mitt morsdags paket också, inte att förglömma 🙂

Önskar er alla en trevlig söndag och till alla mammor en toppen morsdag!

006

 

Ingen tycker om mig…

Av , , Bli först att kommentera 11

 

Noterade vid promenaden med Winstone, ännu ett problem när det regnat eller regnar. Det kommer ju för tusan upp maskar på vägen, och vad tror ni Winstone tycker om det? Mm…som i typ…MAAAAT!!!
Och då kom man ju osökt att tänka på den lilla visan som Theresé fick lära sig på förskolan eller vart det nu var:
Ingen tycker om mig…
ingen vill ha mig …
för att jag gillar mask!
Schluuuurrrp
 
Långa och slibbiga
korta och klibbiga
ligger dom i min ask!
schluuuurrrp
 
Biter av dem huvet
suger ur dem slemmet
kastar sedan skinnet bort!
Schluuurrrp
 
Ingen tycker om mig…
Ingen vill ha mig…
ÅÅÅÅÅÅÅ vad mask är gott
schluuurrrp!!!
Fast det är ju svårt att inte gilla vovven, däremot gillar jag inte allt han gör 🙂

En mindre tragedi

Av , , 2 kommentarer 10

 

Nicco letar efter en cool mask att använda till Halloween, så vi har letat lite på nätet och vi ramlade över dessa fula tänder som man kan ha och skrämma någon med… om man så önskar.
Jag läste instruktionerna och den ser ut så här (kolla speciellt in dom markerade fälten):
Läskiga vampyrtänder som formar sig efter din egen gom!
 Hur gör man?
 •Lägg tänderna i ett glas hett vatten (cirka 82 grader) och vänta till termoplasten (det vita inuti tänderna) blir genomskinligt.
 •Ta upp tänderna med en sked, låt svalna så pass så att du kan sätta dem i munnen.
 •Placera tänderna över dina egna tänder och tryck tills du når det yttre höljet.
 •Vänta några sekunder (men låt dem inte stelna helt) och ta försiktigt ut tänderna ur munnen.
 •Nu kan du forma till överskjutande termoplast med en sax.
 •Klipp bort överflödigt material.
 •Låt tänderna sedan svalna och stelna.
 
OBS! Använd inte tänder över tandställningen, kronor och liknande.
Och tänk nu, hemska tanke, om dessa tänder faktiskt skulle fastna ovanpå dina egna… för varför är det annars så viktigt att snabbt få ut dom ur munnen innan dom stelnat, och tänk på alla stackare som kanske inte ägnar all sin tid åt att läsa färdigt instruktionerna och inte tänker på sin tandställning eller kronor, usch då, kan ju sluta i en mindre tragedi. Om än det låter som en scen från en komedi, lite tokroligt, så där.
Annars har jag som inget att förtälja just nu, dagen igår kändes som en evighet och jag var verkligen så trött att jag hade kunnat gå i säng redan klockan sju, men det gör man ju inte, utan man härdar ut så att man vet att man kan sova hela natten istället, vilket jag gjorde.
Jag är ledig i dag, och det känns tacksamt, jag ska följa med Nicco på provtagning nu på morgonen och sen ska jag plocka upp en mapp på begravningsbyrån så vi kan planera lite, inför vad som komma skall.
Jag önskar er alla en fin onsdag!
 

Det sa bara *slask*, hon skrek…

Av , , 2 kommentarer 10

 

Nu är Buicken friskförklarad… (sånt man aldrig ska skriva eller säga, jag vet, så jag viskar), Åke bytte slang och öppnade upp den där andra returledningen som var strypt, och vid provsvängen igår, tjuvstannade den inte.
Camaron däremot, är inte utskriven och godkänd än *suck*, lampinställningen var fortfarande för låg och ljudet… ljudet var för högt. Men hallå, sa jag, det ska ju låta. Jaja, vi får väl köpa oss en snäll ljuddämpare då, och sätta dit den så den går igenom, lätt som en plätt, men irriterande då man ska måsta ut med 200:- till, bara för nåt som han inte godkände men aldrig heller mätte upp, det var vad hans öron sa.
Sedan lyckades Maria rasera inne i garaget då hon skulle (notera att jag skriver om en andra person, det var inte jag, hehe) köra ut bileländet. Jag ringde Åke och frågade om jag skulle lägga ut några brädor framför bilen, det är nämligen en rätt stor kant vid garagedörrarna, ja stor i förhållande till höjden under Camaron, ja sa Åke, lägg ut brädor.
Så jag gjorde det, lade in driven och det blev tvärnit, den tog i under, då framdäcken passerat kanten. Jag backade tillbaka och fyllde på med nå brädbitar inne i garaget också, sen gasade jag *pang* så åkte hela j-kla listen ut och några betongbitar, men ut kom jag, fast jag kunde inte stänga igen dörrarna sedan. Nå, det är fixat nu i alla fall, tur man har en händig karl 🙂
Jag satte ute med kaffekoppen i hand och skickade upp ett sms till Nicco och frågade om inte hon skulle komma ut i solen också, jag hade tänkt skriva att härute finns det då inga ormar, men jag gjorde det inte. Hon kom ut, satte sig på bänken med datorn i knäet… efter 4 minuter sa det bara *slask*, hon skrek och viftade ner datorn på altangolvet och studsade upp från bänken.
Kan ni gissa vad som kom flygandes från himlen? Mjo, en mask, en daggmask, och den landade på hennes arm (paniken). Jag kunde ju inte annat än skratta, och hur stor är oddsen på att det ska hända då? Antingen var det en kamikaze mask som häckat uppe i tallen och inväntat rätt tillfälle, såg Nicco sitta där och, –Haiiijjja!!!, så hoppade den eller så var det ett offer för någon fågel som tappade greppet. Jag gissar ju på det sista alternativet.
Önskar er alla en fin fredag!
 

Det bara dammade ur munnen

Av , , 2 kommentarer 7

 

Jaha, så hade halva februari passerat, rätt så obemärkt, kanhända för att det går så fort, man gör det man ska och tjopp så var det gjort. Noterar just nu att det snöar… nämen vad roligt (skrev hon och hade ett skevt leende på läpparna).
Jag satt och tänkte på somrarna då man var ung… eller i alla fall yngre 🙂 och som alltid, tillbringande man hela sommarlovet uppe i Malå, i stugan på Lainejaur udden. Där satt man inte inne mer än nödvändigt, man var ständigt på jakt efter nya äventyr, det spelade som ingen roll hur dagen såg ut, man hittade alltid på något.
Jag träffade en kille för 6-7 år sedan, vars föräldrar hade och har fortfarande stuga därute, han kom upp och frågade mig vart han kunde hitta mask… ehh, nja, det vet jag inte, svarade jag. Vi ska nämligen ut och fiska och du Maria Marushka (som han brukade kalla mig) vet ju vart allting finns på det här stället, du som har vänt på varenda sten och varit runt på alla omöjlig ställen.
Nä, sa jag, mask vet jag inte vart man hittar, vi fiskade ju alltid med mjärde eller kastspö, däremot hade jag kunnat visa dig vart det finns grodyngel, men det var han inte intresserad av 🙂
Jag och kusin Anna hade alltid något på lut och var ständigt sugna på något gott. Nu hade vi inte obegränsat med pengar, det var ju lördagspeng som gällde på den tiden, så för att mätta vårat sockerbehov, så kunde vi gå in i storstugan, huset som ingen bodde i på sommaren men som vi hade toalett och dusch i och där morsan ibland hade saker man kunde äta, som hon sparat där till vintern.
Vi hittade en gång ett paket med sockerkaks mix, mjuk pepparkaka, var det. Och det var första gången jag sett något sådant. Nu skulle ju detta blandas ut med vatten, för att bli sockerkaks smet, men vattnet i storstugan, dricker man inte, det smakar järn, men inte var vi så noga inte… vi åt pulvret precis som det var, hahaa… det bara dammade ur munnarna på oss, snacka om det.
Idag är jag ledig och jag har inte heller missat att det är alla hjärtans dag, vi ska upp och fika hos morsan ikväll, och dessförinnan, vet jag inte vad jag hittar på, men alltid poppar det upp något. Ni får ha en fin tisdag, och tillika alla <3 dag!

Ett ofrivilligt dopp

Som barn hann man vara lite överallt, en stuggranne frågade mig för några år sedan vart han skulle gräva efter mask. Han sa, du som har varit precis överallt borde ju ha koll på det. Visserligen låg det en del sanning i det, men vart maskarna fanns, visste jag faktiskt inte, däremot hade jag kunnat tala om för honom vart grodynglen höll hus.

Vi var för det mesta, ett gäng på 5-6 stycken som cyklade från ena änden av udden, till den andra, och kollade in vad grannarna höll på med, vare sig dom var där eller inte. En av stugägarna var en morbror till min mamma, han hade en son som var något år yngre än jag, och det var inte utan att vi var lite avundsjuka på sakerna han fick. En flotta som hans pappa hade byggt ihop som hette Hajen, och en trädkoja som var tre meter upp i ett träd.
 
Nog passade vi på att vara där då inte dom var på plats, fast kojan var låst och flotten uppdragen. Men vi kunde alltid gunga lite i deras hängmatta. Vid ett av dessa tillfällen så blev vi väl för många i hängmattan och snöret gick av. Nästa gång dom kom till stugan så skrattade pappan och sa, jag tror att Maria och gänget har varit här (hur han nu kunde gissa så rätt). Men han sa också att han tyckte det var kul att vi ändå ville vara där, även fast dom själva inte var där.
 
En annan gång så hade sonen fått en sån där liten, uppblåsbar båt där det bara rymdes en person åt gången. Vi skulle allihopa få prova på att paddla ut en bit i båten och i väntan på vår tur så fick vi varsin tablettask. Tablett askarna på den tiden var värdefulla och inget man bara fick, för att…nå, så blev det min tur att paddla ut, pappan stod på bryggan och filmade. Jag kom ut en bit sedan blev det obalans i båten och *plask* så gjorde den ett halvt varv och hamnade med botten uppåt, pappan blev väl först förskräckt men såg sedan en hand ovanför vattenytan…hållandes en tablettask. När jag kom upp så ropade jag –Jaaaa, jag klarade asken!
 
Rädd för vatten var jag inte men det hade nog varit en mindre katastrof om jag hade tappat godiset i sjön.
 
Idag ska jag och Kerstin ta upp våra promenader igen, inte för att min fot är bättre, men nu står jag inte ut längre. Jag ska däremot inte gå två timmar per dag, utan vi börjar lite försiktigt med en kortare sväng på cirka 40 minuter sen kan man utöka när det börjar på vända och bli bättre. Hoppas ni får en fin och produktiv dag (fråga mig inte vad jag menar med produktiv, jag tänker då inte göra så mycket kroppsarbete i alla fall), Maria ”har varit rolig nu” Hällsten

Skräcken i lägenheten

Vi såg på roliga klipp i samband med morgon kaffet, alldeles nyss. Där visades ett klipp med en som lyfter locket på en kastrull och där har dom givetvis lagt ner någonting skrämmande, en mask, föreställande en gammal gubbe.

Då kom jag osökt att tänka på en gång för längesedan, jag gissar att jag var i 11 årsåldern. Vi var hemma hos min bästa kompis, på den tiden, och hennes pappa hade köpt en sån här mask som föreställde en vithårig gubbe med markanta rynkor och stor näsa, samt buskiga ögonbryn.
 
Hennes mamma skulle komma hem från jobbet och vi riggade för en liten skrämselpropaganda. Hon hade ingen nyckel till ytterdörren så vi började med att låsa den, sedan fick jag sätta på mig masken och en långkappa, vi gjorde i ordning skivspelaren, laddad med Beethovens femte symfoni och sen var det bara att vänta på det helt ovetandes offret.
 
Vi skymtade henne då hon kom från busshållsplatsen, väntade till hon kom in i trapphuset, då satte vi på musiken, på ganska hög volym sedan ställde jag mig bakom dörren och inväntade ringsignalen. Hon kom fram till dörren och ryckte först i den i tron att den skulle var öppen, sen ringde hon på.
 
Om jag nu kunde visa er hur hon såg ut då jag öppnade dörren så skulle jag göra det, men ni kan ju föreställa er skräcken som lyste i hennes ögon, hon satte handen på bröstet, backade ett steg samtidigt som hon gaspade efter luft…sen började jag garva, och då var det roliga över.
 
Hon sa sedan att hon blev så himla rädd och fattade ju inte först varför han var där, sedan hann hon tänka att hon ringt på fel dörr men hur knepig han än såg ut så tycktes hon kunna se en liten snällhet hos honom, trots allt, och det var väl det hon skulle ha spelat på om inte jag avslöjat alltihop.
 
Ja så kan det gå…när haspen är på och man ingen nyckel har 🙂
 
Önskar er en bra dag och håller en tumme för att vi slipper mer snö, nu räcker det, SERIÖST!
Maria Lundmark Hällsten