Etikett: Mästarnas mästare

Han gick på magkänsla och det lönade sig!

Av , , 2 kommentarer 13

Åke fick en feeling igår, något som drev honom att ta en sväng med Winstone, mot Preem hållet. Något han sällan gör, annat än på lördagar, då han brukar köpa sig en Harry Boy eller en andel på V75.

28796183_10156100891006585_7371514768074553448_nNu sa magkänslan att det var något han borde göra på söndagen. Kan ligga lite bakom att loppen kördes här på Umåker, och då blir det väl lite roligare att kolla in. Men magkänsla eller bara det där att känna på sig nåt, är oftast en sann feeling.

Nå, han satt i soffan då jag kom hem från jobbet och loppen var i full gång. Han hade 4 rätt av 4, då middagen stod på bordet, och han frågade om han kunde få sätta sig i tv rummet och käka, han ville inte missa loppen. Detta är inte heller något, han normalt brukar göra, även fast han spelar på lördagarna, nej, då kan han skippa en stund från teven, lite här och där, men inte igår.

Sen är han som så många andra, verkligen med då hästarna springer, man skulle nästan kunna tro att han satt på dom själv. Han ropar och tjoar och manar på dom att springa, och sedan glädjerop då hästen gjorde precis som han ville. 5 rätt av 5, 6 rätt av 6 och slutligen 7 rätt av alla 7 möjliga och han satt med en full rad och en nätt liten summa på kontot…underbart!!!

Fast det är då, efteråt, då sånt här händer, som magkänslan brukar gå på adrenalin, endorfiner och annat hokus pokus:

hokus-pokus-embleemSom man ”tror” att den där känslan börjar på kännas lite alltjämt. Kolla bara dom som vinner flera miljoner men lik förbenat fortsätter att spela. Lite vill ha mer, eller hur det nu är man brukar säga. Och sedan sitter dom där med bortspelade pengar, det var tydligen trassel med magen, eller nåt sånt :D

Nä, lagom är oftast absolut bäst.

Vi strö kollade på Mästarnas Mästare igår och Ingemar Stenmark är ju svår att inte gilla. Jag undrar vad han själv har för tankar om just det där att Sverige stannade då han åkte. För det finns ingen i framtiden, som kommer att stoppa ett helt land under några minuter, det tror jag inte.

quote-i-don-t-know-anything-about-luck-but-that-the-harder-i-train-the-luckier-i-get-ingemar-stenmark-79-73-92HÄR hittade jag bilden och där kan ni läsa mer visdomsord från Ingemar

Han måste ju också ha gått på allt som kroppen kan producera för att man ska bli oövervinnlig. Vilken grej! Man förstår att människor blir berörda, och kanske ännu mer, då han som person, absolut inte, gör en stor sak av det hela. Nä, han bara gjorde det han ville göra, end of story.

Nu hägrar frukost och medan den intages så kan jag även se på veckofinalen i Farmen, som var igår. Önskar er alla en trevlig måndag!
28424889_10156097843201585_2220835581038497183_o

Vem är Lundén?

Mästarnas mästare, är ett program vi brukar följa med i. Ganska intressant att få lära känna våra idrottsmän/kvinnor som vi har i Sverige. En del har jag inte ens sett eller hört talas om. Ni som vet hur taskigt dålig jag är på att känna igen människor, förstår nog att jag har en del problem med detta och jag kan, än idag, bara namnet på två tävlande, Tomas heter en och han är en brottare från norra Sverige, och Patrik Sjöberg. Se där, han kunde jag till och med efternamnet på.

Nåväl, programmet som gick sist hade jag spelat in, och det satt vi och såg på fredagskvällen. I en av tävlingsgrenarna skulle det spelas boule och på slutet blev det ganska jämt mellan vissa av dom tävlande. Då visas resultaten längst ner i hörnet på teven och jag läser Lundén. Say What??? Efter att fjärde kastaren fått iväg sin kula och det fortfarande står Lundén på listan så utbrister jag: Vilken j-vla Lundén?
 
Jag kan inte komma på vem av dom tävlande det skulle vara. Lundén, säger Åke frågande och fattar inte vad jag snackar om, ens en gång. Ja, det står ju det namnet därnere. Jag lutar mig lite framåt i soffan och kniper ihop ett öga, *suck* och *skratt*, det står linjen. Alltså hur nära linjen dom kommit, inte namnet på en deltagare. Kanske borde kolla om jag behöver lite mer styrka på mina glasögon :-)
 
Ikväll är vi deporterade från lägenheten, Niccolina fyller nämligen tolv år imorgon och ska ha en liten filmkväll med några kompisar, här hemma. Godis, popcorn, chips och dricka står det på menyn, skönt, då slipper man fixa en tårta. Jag frågade om hon inte skulle ha ett riktigt kult kalas, med fiskdamm och små roliga lekar, hon rynkade sina ögonbryn och tittade på mig som om hon inte ville kännas vid vem jag var. Nä, såna kalas är över för hennes del. Nu blir det lite annorlunda men jag ska villigt erkänna att det blir betydligt mer lättsamt. Att hyra en dvd film och poppa lite popcorn kan man ju leva med. Ni får ha en fin dag!

Hur svårt kan det vara?

Av , , Bli först att kommentera 3

Vi såg på mästarnas mästare, igår, ett ganska intressant och underhållande program, där man får lära känna våra idrottsstjärnor på ett naturligt sätt. En av tävlingsgrenarna var speciellt rolig att se på. Den där då alla stod på rad och inväntade en färgad lampa.

Röd kunde betyda att dom skulle stå still, grön att stiga ett steg framåt, gul att lägga sig ner, blå att ta ett steg bakåt…typ. Man fattar ju att det var svårt, för att fixa det och inte dras med av vad alla andra gjorde så krävs koncentration och att stänga av vad som händer på sidan om.
 
Tänk vad roligt det kunde bli om dom införde detta på dragracingtävlingarna. Röd lampa, stå still, grön lampa, åk iväg, gul lampa, gör en burnout, blå lampa, släng in backen. Hahahaha, nae, det kanske inte var en sån smart idé.
 
Har ni någon gång provat på att skicka en mening med flera frågor i, till en myndighet, företag eller liknande? Och har ni i så fall fått svar på alla era frågor? Inte jag, jag retar mig nåt fruktansvärt på att det ska vara så svårt att svara på ALLA frågor man ställer.
 
Började i förrgår med att skicka två frågor, ställda i samma mening, till facket/a-kassan. Jag fick svar på den första frågan. Det måste ju vara jättesvårt och tidskrävande att svara på den andra frågan och om dom inte har ett svar, kan dom väl för sjutton, tala om det då.
 
Sedan är Jennifer intresserad av att kanske börja med breakdance, då schemat dom hade innehöll en massa bokstäver, dålig beskrivning osv. så mailade jag dit istället, med frågan finns det en nybörjarkurs, och i så fall, när, var, och hur mycket kostar den? Svaret blev det finns en kurs och den kostar 840:-. Och det skulle då vara svaret på mina frågor??? Skickade ett till mail och lade till en fråga med vilken beteckning kursen hade, då man skulle skriva det i anmälan. Fick svar på vart den skulle vara men inte beteckning eller när den skulle börja. *Arrghhh*
 
Dom senaste jobben jag har haft har inneburit att sitta och svara på olika mail, jag har alltid minimerat sidan med deras frågor och betat av dom eftersom. Ska det vara så svårt att göra på det viset? Det sparar ju tid och energi att lägga på annat än att sitta och skicka mail till samma person flera gånger. Att man kan missa ibland, kan man väl förstå, alla är mänsklig men nog känns det som om dom har lite engagemang när dom inte kan svara på frågor man ställer. Ja, man kan säkert ringa dit men jag brukar välja att maila, dels får man ju då sina svar, svart på vitt och kommer man inte ihåg så är det bara att gå in och kolla igen sedan tänker åtminstone jag, att dom kanske har mer tid med att maila än att svara i telefon då dom kanske har fullt upp med kunder eller dylikt. Men jag måste väl ha fel i det fallet.
 
Idag ska jag jobba hos Annika, hon har nu äntligen fått komma hem, visserligen inte i toppskick och med en massa hjälpmedel, men hemma är alltid hemma. Sen ska jag fila på en lapp som jag ska sätta upp på sophusen om en ”mitt i veckan fika” som jag hade tänkt dra igång här i lokalen, till att börja med, en gång i månaden, sen får vi se om det finns intresse av något sådant och att man kan lämna över bakning och kaffekokning på andra så vi delar på ansvaret. Om man inte testar så får man aldrig veta heller, kan väl vara trevligt att ha ett ställe att träffas på under vintern, och få ta sig en fika. Ni få ha en bra onsdag!