Etikett: maträtter

Alltså hurven!

Av , , Bli först att kommentera 19

Såg en artikel på nätet, det var Allers som hade den, och den handlade om 10 maträtter från skoltiden, som man inte saknar.

Det var både fiskpinnar, lapskojs och köttfärssås och spaghetti på den menyn, och blodpudding. Jag tyckte det var lite konstigt ändå, och undrade vem som gjort den listan. Nu var jag inget stort fan av skolmaten överhuvudtaget, men vill minnas att blodpuddingen gick hem.

Spaghetti kan jag dock hålla med om, alltid överkokt och påminde om maskar, hurven!

52824755_10156949047431585_209507864748752896_nApropå blodpudding så stod det så här och jag citerar: ”Blodpudding. Antingen skuren i klumpiga skivor eller så tunn att den blev torr och hård, här fanns inga mellanting. Puddingen åts med potatisbullar som också kallas potatisplättar av somliga. Potatisbullarna kunde även ackompanjeras av strimlad vitkål blandad med lingonsylt. Så märkligt. Hade man tur byttes mjölken ut mot juice eller något annat festligt när denna rätt serverades.” slutcitat

Nämen hallå, vem och vart, åt man blodpudding med potatisbullar? *skräck* Förstår ju att man äter saker på olika sätt och med olika tillbehör, men ibland funderar man ändå. Blir inte det kaka på kaka, som att äta korv och makaroner med lasagneplattor, eller kanske biffar med köttfärssås och potatismos med ris.

Har sett dom som lägger ut bilder på ett stort köttstycke tillsammans med potatisbullar. Ja jag vet inte, det kanske är vi som är konstiga, men potatisbullar äter vi med knaperstekt bacon och lingonsylt. Barnen kanske åt med jordgubbssylt och utan bacon, men inte var det då med nån blodig stek till.

potatisbullar-med-bacon-och-lingon

Jaja man gör väl som man vill och äter vad man tycker är gott, fast det är väl sällan man gör som Brasse i fem myror, slänger ner ALLT man gillar i en sockerkakssmet, både kola, korv och annat smått och gott 😀

Här ska ni nu få se vad man kan roa sig med om flyget plötsligt är försenat och man behöver lite stimulans, haha….vad folk kan hitta på 😀

 Önskar er alla en trevlig lördag!

52432347_10156948851201585_7943016971379933184_n

Det är precis vad det låter som

Av , , 6 kommentarer 11

Ser just nu lite backhoppning eller en presentation av just den sporten. Man undrar hur dom ens kan ge sig till att åka där utför. Ja dom måste vara drogade sa jag, (skojar förstås), jag skulle inte ens gå fram till kanten, i alla fall inte idag, men som barn var man annorlunda. Då avskräckte inga höjder, då var man nyfiken och ville utmana lite så där.

Som bekant tillhör jag den lilla, lilla pytteskaran av människor som faktiskt åkt utför en bakhopparbacke (den på Bräntberget), på ändan, på sommaren, jojomensan, det var kul i starten, och det gick fort på den där konstgjorda gräsmattan, sen blev det brädor, och stickigt… så det gjorde jag 2 gånger, första och sista.

Ja man får ju inte säga annat än att dom är duktiga eller våghalsiga… eller både ock, dom som håller på med dom där sporterna, det går ju rätt så fort då dom står på slalomskidor också… nä, sånt där är inget för mig, jag lovar! Jag lever tillräckligt riskfyllt med att gå på mina fötter… på barbacken, en sommardag, jo så är det, fråga dom som vet 😀

Chefen hade på tv:n i förrgår och vi pysslade på då hon undrade vad det var dom sa på reklamen…bäddbara sängar??? Maria, vad är bäddbara sängar, frågar hon. Vad säger du, svarar jag, säger dom det, vadå, tror dom att dom kommit på något nytt eller… nu finns det sängar man kan bädda och det har väl aldrig funnits förut. Nå, nu vet vi inte om det var det dom sa, vi kanske hörde fel, men det lät då korkat och det skulle egentligen inte förvåna mig heller, med alla konstiga uttryck som finns idag.

Visst är det lustigt också om man tänker på alla maträtter som presenteras med dom konstigaste rörorna hittills, tryffelnötsmarinerade älghjortsfileér med saffranskryddad slätrörd kräm toppad med fikoninstoppade persikotrekanter och …blablabla. Ja jag vet, nu överdrev jag lite, men det är faktiskt så, jag vet inte vad hälften av det dom säger, ska vara för något. Blomkålskräm, hörde jag igår, alltså vadå…

Kräm är i mina öron, är något gott, sött, kan vara något man lägger mellan tårtbotten eller en jordgubbskräm, man äter en varm sommardag, ingen jäkla blomkål här inte… nä tacka vet jag tjockpannkakun, och stekt fläsk, toppad med lingon eller hjortronsylt, det är grejer det, och det är dessutom precis vad det låter som 🙂

001 002 Och allt är inte vad det ser ut att vara 😀 Önskar er alla en toppen dag!

 

 

 

 

 

Stel som en pinne

Av , , Bli först att kommentera 9

 

Tänker på Niccolina då hon var nyfödd, eller ja, det började faktiskt innan dess, då hon låg i magen. Hon sparkade konstant, som om hon var på väg någonstans. När hon sedan var född och man badade med henne fick man ha ett bra tag om henne annars åkte hon iväg. Hon sparkade så rejält att det var jobbigt att försöka hålla henne.
När det sedan var fotbollssäsong för Theresé, och Nicco inte var mer än några få månader, så skulle hon prompt stå upp, så fort man började tippa omkull henne så blev hon som en pinne, hon skulle stå på fötterna, och hon skulle hoppa. Så kunde hon stå under en hel fotbollsmatch, snacka om att man fick armmuskler.
När hon sedan blev lite äldre, typ 3-4 år, så skulle det hoppas i sängen och hon studsade verkligen som värsta elitakrobaterna, en studs, ner på knä och upp på samma studs. Men idag är det som färdig studsat, ja, hon har önskat sig en studsmatta, undrar just varför. Men dom tar ju sån plats och den ska ju förvaras någonstans under vintern.
När jag skriver detta så tänker jag ju osökt på barn, överhuvudtaget. Visst är det konstigt att ett barn som inte vill att man ska hålla i dom, blir som en pinne, armarna rätt upp i luften, låg tyngdpunkt så dom känns att väga betydligt mer, dom blir som små blöta tvålar och går inte att hålla i. Undrar just vart dom lärt sig det?
Sally vill inte heller just gärna, att man håller i henne, jo, ibland, om man ska visa henne någonting, annars är hon mer för att hålla i handen, det är inga problem. På Brällas 50 årsfest i Maltträsk, så höll hon ju alla som passerade, i handen och hakade på en sväng, inte var hon speciellt blyg inte. Ja, vi får väl se vart det barkar iväg, alla barn har ju sina perioder, ena stunden går det bra med en sak och nästa stund går det inte alls.
Nicco sa igår att hon tyckte det var konstigt att man kunde lära sig att tycka om vissa maträtter. Ja, så är det ju, som barn brukar man inte vara överdrivet förtjust i kött, potatis och grönsaker, men det ger sig med tiden. Med Nicco har det väl varit lite tvärtom, hon tycker inte längre om fiskbullar, dillkött, som var en av hennes absoluta favoriter, och inte heller lax, som gick bra ett tag. Nä, nu står det kycklingsallad överst på favvolistan, lite svårt med variationerna bara.
Idag ska jag lämna igen bilbarnstiolen och sen får vi se vad det blir. Önskar er alla en fin tisdag!
Maria Lundmark Hällsten