Etikett: midnight sun

En hög med knäppgökar

Av , , 6 kommentarer 5

 

Så hade man bara tio arbetstimmar kvar innan ledigheten, det känns faktiskt ganska så skönt. Om man däremot räknar upp vad vi ska göra så tycks tiden bara komma att försvinna, tjopp tjopp så var fyra veckor gjorda.
Vi åker väl upp till Malå imorgon, om allt går som vi vill. Theresé, Anders, Sally och Melissa, kommer upp på midsommarafton, sen åker vi hem igen, senast måndag för på tisdag ska Eloise till veterinären.
Efter det är vi hemma till wheels och när den helgen passerat åker vi upp igen…till stugan, hinner vara där några dagar sedan är det dags för midnight sun, i Piteå, tävling i tillbaka till stugan sedan tävling i Fällfors och vet ni vad, sen är semestern slut…huvva. Fast å andra sidan, sommaren är ju inte slut, inte heller alla helger, och tiden man är ledig är precis lika lång som den alltid varit.
Vet att jag skrivit om detta tidigare men jag håller på att tycka att det är rent ut sagt skrämmande. Alla konstiga människor som passerar trafiklyset här utanför och som inte kan ha gått på alla körlektioner med tanke på hur dom kör. Vi ser bilar och EU moppar som kör mot rött, varenda dag.
I förrgår blev jag vittne till något så korkat så jag satt här och såg förmodligen ut som en fågelholk. Det var en mamma och hennes, gissningsvis 3 åriga dotter. Flickan hade den minsta modellen av cykel och stödhjul på den. Mamman satt kvar på sin cykel, tryckte på knappen och började sedan gaffla om att dottern skulle kliva av sin cykel. Dottern i sin tur vägrade, när mamman tjatat tillräckligt (fortfarande sittandes på sin egen cykel) så klev dottern av och då blev det rött för dom och bilarna började köra.
Sen ropar hon åt barnet att dom skulle cykla, då kommer bussen så dottern pinnar på allt hon har så hon hinner över, mamma kommer lite på efterkälken och bussen får bromsa för henne. Snacka om att lära barnen rätt och fel…eller bara fel. Och vem fasen är hon att tala om för barnet att hon ska stiga av cykeln då hon inte gör det själv? Nä, knäppare gök får man leta efter.
Eller egentligen, man behöver inte leta så länge efter gökarna, dom passerar ju här, varje dag. Igår kväll då vi satt härute kom en bil och rundade kyrkan med skrikande däck, inte körde han femtio inte, jag satt bara och väntade på att få höra tjutet från bromsarna och sedan en smäll, som tur var kom den inte.
Nu önskar jag er alla en fin dag!