Visst har ni hört uttrycket att man haft eller har för trång keps. I det fallet handlar det om att man har ont i skallen. Igår då jag skulle ut med Winstone, hade jag för trånga vantar. Jag kunde för mitt liv inte fatta hur mina apstora vantar, som jag dagen innan funderade på att sy in, plötsligt var så trång att jag knappt fick på mig dom.

Hade en innervante för att bygga upp vanten, men det var ju inga problem, dagen innan. När jag drar av vanten igår, för att ta upp efter Winstone, och sedan ska ta på mig den igen så ser jag vad som hänt. Jag har inte dubbla vantar, utan trippelvantar, haha, eftersom fingervanten var längst in så tjorvade den ihop sig då jag pressade ner handen med en ny vante på…inte underligt att vanten kändes ovanligt trång.

 Tänk, ibland känner jag mig som ett barn. Obrydd, ser inte ens efter vad felet kan vara utan accepterar vad som händer och tänker att det löser sig väl, huvudsaken jag gör det jag tänkt göra. *Suck*

Gick till träningen igår, vi möttes där borta eftersom Nicco jobbade och hon åkte direkt dit. Blev spännande ett tag, då vi skulle därifrån. Hon hade tagit med ett eget lås till skåpet, mäkta stolt, men då hon skulle låsa upp det så passade inte nycklarna.

Är det ens rätt skåp då, sa jag, och hon började testa nycklarna på skåpet bortanför. Nopp, det gick inte, tillbaka till första skåpet, andra skåpet… Står det inte namnet på lås och nyckel då, frågade jag. Nej, det gör det inte, fick jag till svar. Får jag testa då sa jag och provade men nej, det gick inte.

I mitt inre utspelas en händelse från long time ago. Jag tror det var på badhuset i Holmsund och vi hade, som klassföräldrar, tagit med klassen till badet som utflykt. Alternativt var det nåt år efter det, då jag vet att vi varit där 2 gånger. Den ena med klassen och den andra gången var det bara Nicco, jag och Åke.

Nå, när vi skulle åka hem så hade Nicco tappat bort nyckeln till skåpet och vi fick låna verktyg för att klippa upp låset. Gissa att det var det jag trodde skulle hända igår. Fast med en tvist. Först skulle dom klippa upp fel lås, och sen, det rätta låset.

Nicco testade igen, men inte, så tog jag över, kollade varenda nyckel och hittade en med namnet ABUS, precis som på låset. Och guess what, det var den rätta nyckeln.

Nicco hade varit så bombsäker på att det var en namnlös nyckel så hon hade inte brytt sig om dom andra. Men skönt, då löste det sig i alla fall, utan indragning av personal med avbitarredskap. Och här fick jag vuxenkänslan, kolla, kolla igen och trippelchecka, lugnt och sansat.

Skrev om minnet igår, och visst är väl lagom minne, absolut bäst. Och jag skulle vilja påstå att mitt minne INTE är så dåligt, att jag inte skulle komma ihåg att Trisslotts kalendern, hade 24 lotter och Nicco har INTE varit hit och hämtat dom 8 hon ska skrapa, Fast…dom är borta

Här skulle en svordom vara på sin plats men jag ska inte skriva vad jag tänker. Och återigen, jag har inga bevis, jag bara spekulerar om vad som kan ha utspelats. Här kommer början på min spekulation, resten kommer imorgon. Vill ju inte fladdra iväg i mina tankar så det blir overkligt på nåt sätt.

Skyller på fultomtarna, förstås. Har ni ens noterat hur ful dom är, kolla vilka intetsägandes ansiktsdrag dom har.

Läskiga!!

Med en bilden på era näthinnor, önskar jag er en fin tisdag och hoppas ni kan sova gott i natt