Etikett: misshandel

Och jag citerar, Fredrik Ekdala…

Jag läste följande på FB igår och frågade killen som skrivit dom kloka orden, om jag skulle kunna få dela dom. Och ja, det fick jag gärna. Han heter Fredrik Ekdala  och för 4 år sedan startade han facebooksidan ”Mitt mentala raffset” där han försöker sprida så mycket glädje och inspiration som möjligt.

Och nu citerar jag:

”Hat och empati är inte samma sak!
Men hallå – det vet väl alla, tänker du. Men det verkar faktiskt inte så. I mitt nyhetsflöde dyker det ibland upp bilder och statusar som handlar om olika hemska orättfärdigheter. Det kan gälla djurmisshandel, utnyttjande av barn, missförhållanden inom vården m.m. Läser man kommentarerna så dröjer det inte länge förrän ordet ”hatar” dyker upp. Ofta ser jag kommentarer i stil med ”sådana äckel har förbrukat sin rätt att leva”, ”jag hatar sådana svin”… Stämningen piskas upp och hatet mot förövaren växer. Om man då inte hakar på i mobben så blir man anklagad för att man inte tycker synd om offren. ”Har du ingen empati för det stackars offret?” Jo, det har jag, men empati för offren och hat mot förövaren är två helt olika saker. Graden av empati till offren mäts INTE i hur mycket du kan hata förövaren!

Visst kan man känna hopplös frustration över meningslösa övergrepp och orättvisor. Men det är inte samma sak som empati gentemot de som råkar ut för det. Hur skulle man i så fall göra när det inte finns någon förövare att rikta hatet mot? Vi kan ju bli offer för hemska orättfärdigheter såsom sjukdomar och olyckor. Vem ska vi då hata? Vem ska jag hata för att jag är sjuk?

Att du hatar folk som misshandlar djur betyder inte att du älskar djur – det betyder bara, att du hatar folk som misshandlar djur. Hat och empati är två separata känslor. Och vill du visa empati med offren, så gör då det istället för att visa hat mot förövaren. Döp inte din fb-grupp till ”Alla vi som hatar djurmisshandel” utan döp den till ”Alla vi som värnar om djuren”. Tala inte om vad du vill göra MOT förövaren – tala om vad du vill göra FÖR offret. Låt oss visa mer av empati och kärlek – och mindre av hat och ilska.”

Mvh, Fredrik Ekdala

Ja tänk om, om, inte fanns…

Av , , Bli först att kommentera 29

Jag har skrivit om gruppen #jagärhär, förut, där vi går in och försöker bryta dom dåliga tonerna som lätt hamnar i kommentarsfälten, då det skrivs om nyanlända, människor med utländsk härkomst, överhuvudtaget, vilken läggning folk har etc. Och då brukar det bli väldigt spydigt, svordomar, hot, och andra korkade uttalanden.

Jag gav mig in i en av dessa debatter igår, så här kan det då se ut:

Skärmklipp 2017-03-27 07.13.27

En av dom 13 som svarat mig, var en negativ, kommentar, fast inte så elak, mer ifrågasättande. Han skrev, och jag citerar ”ja tänk om vi vore beslutsfattare o tvingas ta negativa beslut.” slutcitat

Och jag svarade: ”Ja och tänk om vi kunde vända det negativa till nåt positivt! Det brukar oftast finnas flera lösningar än bara en…med det sagt, säger jag inte att jag har svaren på det, men man vet aldrig.”

Jag förstår vad han menar, och man kan även tänka att, vi alla, alltid har ett val, men…jag tror, eller jag vet egentligen, att människor som är utsatta, och har varit det under en längre tid, och då kan det handla om precis vad som helst.Sexuella trakasserier, våld, misshandel, krig, ja allt sånt här orsakar en enorm stress, och dom som sitter där, känner inte eller vet inte, att dom har ett val. Och där måste andra komma in för att bryta det dåliga mönstret, och visa att det finns andra vägar.

Det kanske låter väldigt simpelt, men bevisligen så är det inte det.

Jag ska iväg och jobba…igen, det blir några extra timmar idag också, så där oplanerat. Det jobbiga är då man lagt in en plan att göra andra saker, som i mitt fall, fixa min framtand som gick sönder igår…så nu ser jag ut som ett troll igen.

27907576-galen-tecknad-troll-med-enkla-gradienter-alla-i-ett-enda-skiktHÄR hittade jag det självporträttet

Jo, det är inte tanden som är trasig utan den har varit lagad förut. Så det känns lite surt att planerna går i stöpet, men men…jag sitter inte sjön, och om jag gjorde det, så kan jag i alla fall simma, eller så hade jag kanske en båt, sååå…:D Dessutom, kan jag tacka nån däruppe…eller Televerket, att det inte gör ont eller ilar i den.

Önskar er alla en bra dag, nu ska jag spurta på lite.

17555335_1342103972545121_1958534195_nNicco skickade detta igår, och thats a scary thing…

17554476_10155094360876585_4216463560130498733_n

Skrik och rop

Av , , 2 kommentarer 12

 

Nicco undrade igår, vid middagsbordet, varför dom flesta som är arg, skriker eller höjer rösten. Är det precis som djuren, som ryter för att skrämmas eller visa sin pondus? Man är så arg och vill göra sin röst hörd, dels för att man tycker man har rätt, man vill överrösta den andre, och hävda sin ståndpunkt.
Inte helt otroligt, det enda galna är att ju mer du höjer rösten, desto mer höjer din ”motståndare” rösten, och risken är stor att du till slut står och skriker till en som skriker lika högt och ingen av dom hör ett endaste dugg.
Ja jag vet inte, men antar att det är på det sättet. Sen finns det ju ett otal olika situationer, som man får ta i beaktning. Man kan ju skrika på en person, av rädsla, ett barn som springer ut mot vägen, visst fasen är risken stor att man höjer rösten, någon håller på att göra något dumt, som du vill förhindra, och återigen får man ett högre röstläge.
Ni har väl knappast undgå att se och höra om det där som någon lade ut på nätet, en påhittad historia med bilder, och 200 ungdomar ger sig iväg för att hämnas på den personen dom tror är den skyldige.
Dom visade en del av det på efterlyst sist, och man har svårt att greppa vad som driver en sån mobb, att ta hand om en ung tjej, vad är dom rädda för? Hur skulle den tjejen ens ha en chans att försvara sig, då hjälper inte skrik och rop. Nu var hon dessutom oskyldig, men det spelar ju ingen roll, 200 mot 1, är inte genomtänkt, överhuvudtaget.
Men man skräms ju också då man inser vad som driver människor och vad som kan hända, en puttar omkull en tjej som dom alla tror är den skyldiga, och alla hurrar, höjer rösterna och blir exalterade… men varför? Dom eggar upp varandra och slutar tänka på konsekvenserna.
Det är det som är skrämmande och hur många i den mobben, känner tjejen som alla trodde var den skyldige? Förmodligen inte många, och ändå riskerar dom att åka dit för misshandel eller dråp, över vad som skrivits på nätet. Ja, ibland behövs inga höjda röster för att skrämmas, utan bara tanken på vad som faktiskt kan dras igång, med några klick på tangentbordet därhemma.
Nu ska jag se farmen från igår och förfasas över hur dumma människor som finns där och som frivilligt går med på att visa upp sina mindre begåvade påhitt. Och sen ni, åker jag iväg på jobbet, ha en fin dag, allihop!

Att man får göra så….otroligt!

Av , , 6 kommentarer 13

 

Jag, Nicco och Rickard, var på djurmagasinet i förrgår och införskaffade hundbädd och mat/vattenskål. Vi stod en stund och diskuterade hur pass stor valpen kommer att vara då vi hämtar hem den, och måttade lite med händerna, men det är som halvsvårt ändå att gissa sig till.
Sen stod jag där vid en hylla och kollade på nå saker då det plötsligt bjäbbade vid sidan om mig, jag vände mig om och där står en kille och håller i världens sötaste hundvalp, jag ler och nickar som om för att säga att den var gullig, är på väg att fortsätta med mitt då jag uppfattar att hunden är helvit och väääldigt lik den ras vi valt.
Så jag frågar, men du, vad är det där för ras? Ja sa killen, det är en japansk spets, jag har hämtat hem den nu, från Strängnäs så den är 8 veckor. Ja, ni fattar, vad var oddsen för detta. Att vi skulle råka stå just där och då och få se hur stor vovven kommer att vara. Det finns tydligen 7 stycken japanska spetsar i Umeå och snart 8 då :)
Bilden lånad från http://www.chezzays.com/hundar.html och därifrån kommer pappan till Niccos hund ifrån.
I och med detta hund köp och kontakt med kenneln så har Nicco dom på Facebook, där det nu skulle göras en speciell grupp osv. Nicco förklarade hur detta går till och man häpnar ju, fattar inte ens hur det kan vara möjligt att man får göra så där.
Och här kommer nu en lite förklaring till er som inte har facebook, mig inräknad. Vem som helst kan alltså starta upp en grupp, vilken som helst, låt oss säga att jag gör det och kallar gruppen för ”Alla som avgudar Maria Lundmark Hällsten”, sedan klickar jag in alla mina vänner där och då är alla dom med i den gruppen, oavsett om dom vill eller inte.
Sen kanske det finns några stycken… ja några få (hehe) som nu faktiskt inte vill vara med i den gruppen, och då måste dom tacka nej eller gå ur. Jag har aldrig hört nåt så befängt, detta innebär ju att jag kan hamna i vilken j-vla grupp som helst som jag absolut inte står för, och då är det upp till mig att ta bort mitt namn därifrån, visst ska det väl ändå vara tvärtom. Att man blir inbjuden och får välja om man vill eller inte.
Ponera att jag nu är en stor skrytsam jäkel som har en nagel i ögat på någon, jag är 14-15 år och gillar verkligen inte den där tjejen i klassen bredvid. Låt oss säga att hon heter Rakel Rakelsson, och nu startar jag upp gruppen: ”Alla vi som älskar Rakel Rakelsson”, och jag sätter dit alla mina 800 ”vänner” varav 775 av dom, inte ens vet vem Rakel är.
Givetvis kommer folk då att klicka bort sig själv och till slut finns det inte en enda kvar i den gruppen, och allt detta kan givetvis även Rakel se, för hon har också facebook. Är inte detta psykisk mobbing/misshandel, eller vad? Nä, ännu en anledning till att vara glad att man inte är med i facebook, jag klarar mig utan.
Jag var ju till läkaren igår och nu har jag fått astmamedicin som ska inhaleras morgon och kväll i upp till 2 veckor, men sen ska detta vara bra, om det inte mot all förmodan, blir en lunginflammation, sa han, men det är ytterst sällsynt, problemet är ju att det sitter slem i halsen och jag får ju inte upp det, men det har inte gått ner i lungorna… än, i alla fall, men det lär jag ju märka om det gör.
Nu hade jag då bästa natten hittills, då jag fick sova 5 timmar i sträck innan det var dags att kliva upp och vandra runt lite. Och jag har inte hostat i natt heller, skönt! Däremot låter jag fortfarande som en väsande någonting, då jag pratar, men då får det väl vara så då, ett tag till. Önskar er alla en fin torsdag!

Vad kan man göra?

Av , , 4 kommentarer 14

 

Är det något jag absolut inte gillar, så är det människor som utnyttjar andra, som är i beroendeställning och inte klarar sig själv. Om ni bara visste (ja, många av er vet förmodligen precis vad jag vet, men ändå), hur det ser ut, runt omkring om oss.
När en människa, gång på gång, blir lovad guld och gröna skogar, men har inte ens fått en liten kvist, men denne någon fortsätter att hoppas och tro, men jag VET, att det aldrig kommer att hända. Så tragiskt, och vad kan man göra då man själv ansvarar för dom val man gör? Och du ser allt det här, men människan som är utsatt, väljer att fortsätta, leva det liv som är en ren misär, i tron att det kommer att ske en förändring.
Det är ju precis som dom som misshandlas i sina förhållanden, men inte vet hur dom ska ta sig ur, dom känner sig låst, och säkert tror också många att just dom , ska kunna få den andre hälften att ändra på sig, men det brukar oftast inte heller ske.
Det slutar med att dom själva, ”slänger” bort sitt liv på en dröm dom en gång hade, men som blev en mardröm, med kanske både psykisk och fysisk misshandel, dom tar emot, men ger aldrig igen. Dom sluter sig själva och går under, på grund av den andre människans manipulativa sätt, där h*n lindar sin partner runt fingret och håller h*n där, i stadigt grep, och gud nåde, om h*n försöker ta sig därifrån.
Jag vet, precis som ni, att det finns dom som klarar sig och kan gå vidare, och dom har verkligen gjort ett val till deras egen fördel, och dom hade förmodligen det lilla extra, för att kunna ta sig därifrån. Tyvärr har inte alla det, och även fast hjälp erbjuds, så sitter dom kvar i sina hem, med dom människor runt omkring, som fortsätter dra ner dom i djupet… usch!!!
Nå, nu har jag fått skriva av mig om det, bara något som poppade upp igår och som jag kände att jag ville skriva ner. Idag finns pappas dödsannons i tidningen, så jag ska köpa ett exemplar, och till er som har tänkt komma, kom ihåg att anmälan ska göras senast måndag, det blev ju lite kort om tid.
Igår blev jag ju bjuden på frukost mackor av världens bästa Tina, som kom förbi på morgonkröken, jag stod för kaffet och hon för sina hembakade bröd med brieost och allt annat gott på. Sedan kom Annelie från jobbet och jag och hon tog Jeepen ut på procurator, där vi sedan inväntade chefen och andra Anneli, som kom med färdtjänsten. Vi provade ut jackor, som ska beställas hem och sedan bjöd jag Annelie på lunch och kaffe innan hon skulle iväg och jobba.
Hämtade upp Theresé och Sally, som nu är här till på söndag oh sedan åkte vi upp och hämtade mamma som fick bli bjuden på middag, varmkorv och potatismos i all enkelhet, men det dög lika bra som vad som helst annat :)
Får se om vi tar en sväng ner på stan idag. Önskar er alla en fin torsdag!