Jag satt ute med Jan och Inge-Gerd igår på förmiddagen. Varmt som ini bomben men skönt med lite sol efter allt annat vi fått. Vi pratade om ditt och datt och Jan sa att han tyckte att vi hade haft lite otur med bussen. Ja sa jag, otur, så där ser hela vårt liv ut, inte oturligt men att det alltid händer något, inte bara på lång resor utan det kan räcka med att gå på affären. Det bästa med det är att man kommer ihåg händelserna.

 

Ett midsommarfirande vi aldrig kommer att glömma utspelades i Hallbäck. En liten by, någon mil utanför Umeå. Eller by, jag vet inte vad det går under, ett hus fanns det då där och i det huset bodde en gammal klasskompis till mig, Mats, och hans fru med deras barn.

 

Vi kom dit tidigt på dagen och Åke och Mats började med att spela musik, ganska högt måste jag tillstå och det slutade med att Mats fru tyckte att dom kunde åka ut med bilen och poppa i den istället så hon kunde få det yngsta barnet till att sova lite innan middagen.

 

Och dom var inte sen att följa det förslaget. Dom tog våran folka buss och brände iväg på en gammal, lerig skogsväg och spelade dunka dunka så det hördes i hela skogen. Det gick ett tag och sedan kom Mats lunkande tillbaka, dom hade kört fast bilen in the middle of nowhere.

 

Mats råkade ha en väghyvel på gården så han tar den för att dra lös bussen. Vad tror ni händer då? Jo, väghyvel fastnar också.

 

Nu lämnar dom allting där så vi får fira midsommar tillsammans och lämnar problemen till dagen efter. Vilket också känns som dagen efter.

 

Dom knatar ner för att kolla in eländet sedan ringer Mats till en bonde som faktiskt råkar ha en traktor som han kan komma med för att hjälpa till att dra lös hyveln först och sedan bussen. Tror ni det funkade då? Näpp, den kör också fast.

 

Då ringer dom det stora artilleriet, en bamse traktor som det ska vara något alldeles speciellt med, och nu, slutligen får dom upp alltihop, med Åke sittandes i det bakersta ledet för att hålla styrningen på folka bussen, vilket han säger, egentligen är totalt onödigt, bussen studsar mellan hjulspåren som en liten gummiboll men den håller sig på sin kant. Så någon hjälp styrning är det nog aldrig tal om.

 

Dom spelade aldrig mer musik i bilen på någon lerig skogsväg, däremot spelade Mats dragspel vid några tillfällen och det gick inte heller så bra…för dragspelet.

 

Avslutar dagens blogg med två bilder från gårdagen då vi tog en cruising tur efter fikat på Gammlia. Det är Ricky bakom ratten på hans tilltänkta Cadillac och Hanno sitter med som passagerare. Den andra bilden är på Brällas Ford-58:a med Lena som sitter där men vi lyckades inte få hennes uppmärksamhet så man ser bara bakhuvudet. Ha en bra dag!