Etikett: mjöl

Skratt smittar

Av , , Bli först att kommentera 8

Apropå Herman, den lilla kedjebrevs sockerkakan, så hittade ”Kul-Janne” ett recept på just den lilla spjuvern. Men jag svarade honom att det roligaste är ju att få den, rätt så dyr kaka, om man är den som startar upp hela projektet, se bara vilka ingredienser som ska i:

2,5 dl vetemjöl

2,5 dl socker

Dag 3: tillsätts: 2 dl mjölk

2 dl vetemjöl

2,5 dl socker

Dag 7: bakas surdegskakan och då tillsätts: 3 ägg

2,5 dl socker

1,5 dl matolja

3 tsk bakpulver

3,5 dl mjöl

1 tsk salt

100 gram hackad mörk choklad

2 tsk kanel (valfritt)

100 gram hackade nötter som hasselnötter, valnötter eller mandel (valfritt)

2 rivna äpplen

Ja ni ser ju, det är totalt 8dl mjöl, om man skulle köra hela vägen, och en massa jädrans socker, puh!!!

Här är länken till hela proceduren: Herman

Nu är Åke tillbaka på banan igen och åkte iväg för att jobba. Han är väl inte helt hundra men ska man vänta på det så kan det ta sin lilla tid. Han får ta det lugnt istället, så gott det nu kan gå, i det arbete han har.

Jag ramlade över ett klipp igår, där det plötsligt utbryter en gemensam skrattattack inne på en tågvagn. Och ja, jag förstår det, jag kunde inte låta bli att börja skratta då jag såg det, och därmed är det väl bevisat, att skratt är smittsamt :D Önskar er alla en bra dag!

 

Vi väljer våra vägar, men…

Av , , 2 kommentarer 16

 

Nu har jag hämtat bingolotton, som ”bingo-Micke” skickade med Tina, som hon sedan skulle vidarebefordra till mig… vilken kille! Tack så mycket Micke, och det värmer att veta att dom man inte ens känner, sänder en för dom okänd människa, en tanke.
Och tack till dig, Tina, för ditt engagemang, din energi och dina tips (och fikat du bjöd på, förstås)… nu har Maria införskaffat lite ”nytt” mjöl i skafferiet :)
För pappa har dom nu tagit bort all medicinskvård och nu återstår bara palliativ vård, vilket betyder lindringsvård, där han inte ska behöva ha ont. Hans kropp har nu fått tagit så många smällar att den inte orkar mer, och själv är jag övertygad om att han är mer behövd på annan plats och någon eller något annat, har andra planer för honom.
Jag tillhör gruppen av människor som vägrar tro, att vi bara lever här och nu, och den dagen vi inte finns mer, så är det inget annat. Nej, det går inte ihop i min mattetabell. Vi har inte knogat på här för att allt sedan bara ska vara svart, så på det sättet är döden inget jag räds för, däremot kan man ju alltid tycka att många av oss, fick alldeles för liten tid, just här. Och av precis den anledningen, ska vi ju leva varje dag som om det vore den sista.
Jag blev uppringd igår, av en person jag pratat med en gång tidigare, men lustigt ändå att det känns som om vi kände varandra. Pratade en stund om livet och hur det kan te sig, och om hur lite vi egentligen har att säga till om.
Och ändå, har vi alla val… så vi styr åt det håll vi väljer, men saker som, händer på vägen kan man aldrig väja för, däremot, kan vi i efterhand, välja hur vi hanterar alltihop. Låter kanske snurrigt, men det är också vad jag tror på. Vi är inte hjälplösa, däremot kan man aldrig förutse vad som komma skall, och även om det vore så, så är det inte alla gånger vi kan göra något åt det.
Annars har det inte varit något speciellt, idag ska jag med Nicco på ett litet möte, sen blir det lasarettet och efter det ska vi kika lite på några papper som behöver åtgärdas. Jag önskar er alla en fin tisdag!
 

Kunde ha blivit en rejäl smäll

Av , , 2 kommentarer 3

 

I köket har vi en sån där hylla för mjöl, socker, havregryn…ja du kan ju stoppa dit precis vad du vill, men det är väl dom vanligaste sakerna man brukar förvara i just dom där byttorna. I fredags då jag var i köket så noterade jag att alla byttor var utdragna en liten bit och jag hade tänkt säga till Åke -undrar just om det varit en liten jordbävning här, men jag glömde bort att säga det.
 
Igår morse då han skulle ta sig en tallrik havregryn så noterade han ett smärre fel på hyllan:
 
Hela botten höll ju på lossna, och dom där glasbyttorna är inte så himla tyngdlösa, utan väger cirka ett kilo/styck, utan innehåll. Man kan ju gissa vilken jädrans smäll det hade blivit om den åkt i diskbänken, och hur det skulle ha sett ut med allt mjöl, socker och övriga ingredienser, utspridda i köket, fy för den lede. Och vilken skräckupplevelse för katterna.
 
När jag berättade detta för Nicco så tyckte hon givetvis att det hade varit hur kul som helst om den hade ramlat i golvet. Kunde just tänka mig att hon skulle tycka det, den lilla skadeglädjes njutaren :-)
 
Nu är den i alla fall limmad och ihopsatt igen, men jag tror jag ska hålla ett öga på den, så man är med om den skulle hålla på att lossna igen.
 
Åkes glasögon, däremot, gick inte att få ihop, han måste alltså köra med sina gamla glasögon tills han fått sig ett par nya och det är ju inte så kul då han inte ser lika bra i dom gamla som i dom nya. Men vad gör man? På onsdag ska han i alla fall få komma på synundersökning och välja sig ett par nya bågar, men det tar ju säkert någon vecka innan dom sedan är klara.
 
Han fick hjälp av Brälla igår, att svetsa under bussen, och det var han tacksam över, så nu är det bara en svetsning kvar och sedan ska bussen in igen på ombesiktningen. Ja, nu ska jag väcka upp Nicco, som har haft sovmorgon idag, och hon behöver en relativt lång startsträcka så nu är det dags. Ni får ha det så gott!