Etikett: mobilen

Det är inte bara ett, på ett järnspett!

Av Maria Lundmark Hällsten, 9 december 2018 kl 11:13, Bli först att kommentera

Jo jag ska bara…sa Alfons Åberg, och precis så blev det igår. Jag som bara skulle, det ena ger det andra med det tredje. Vi jobbade på nästan hela dagen.

Åke hade snackat om en trälåda, och en sockerlåda, jag hade bestämt att vi skulle ha den som vant och möss låda häruppe i hallen, och det gjorde jag, osett.

Så frågade jag efter den igår, han ropar nedifrån och undrar vart jag skulle ha den. Jamen häruppe, har jag ju sagt. Jag går ner och där står han och håller i denna lilla sockerlåda:

Oh no, tänkte jag, hur kunde jag missuppfatta storleken så grovt, fast det hade jag inte, det fanns en ägglåda där också, gömd bland alla saker, för om ni nu ser storleken på denna, och sedan säger jag att jag inte hittade den då jag letade, så förstår ni vidden av alla saker som fanns och finns.

Jag ställde upp lite finbilar som man kan skåda på vägen ner:

Och Åke skruvade fast den där hyllan jag köpte (och monterade helt själv :D)

Sen gjorde jag bröd/kex till kvällens gäster:

Rullade saffransbollar:

Och dukade fram:

Inte bara det, jag hann också med en sväng på affären, kommer hem och letar mobilen, sekunden därefter kommer jag på att jag la fram den vid kassan, så jag får bråttom tillbaka. Tur att vi har nära, jag småsprang dit och nån vänlig själ hade gett den till kassörskan, TACK!

Trevlig kväll, jag fick en fin julstjärna av Ingegerd och Janne:

Samt fina rosor av Kerstin och Janne…Janne B, kanske jag ska skriva så det inte uppstår missförstånd 😀

Och kvällen löpte på, här pågår djupa diskussioner om vad som låg vart och när:

Och vi invigde även rummet därnere, poppade lite Eddie Meduza på den rosa bandspelaren och surrade bort en stund:

Nu ska jag börja förbereda dagens julbord med jobbet, så jag önskar er alla en mycket trevlig, andra advent!

Pärla…vadå pärla???

Av Maria Lundmark Hällsten, 25 oktober 2018 kl 08:10, Bli först att kommentera

Ett företag här i Umeå la ut ett klatschigt reklaminlägg på fejjan igår, fast med ett litet stavfel:

Ja ok, man fattar ju vad dom menar, och jag om nån, vet ju hur lätt det är att halka på tangenter eller flippa på mobilen och få till några extra bokstäver eller nåt helt annat ord än det var tänkt 😀

Så las det ut en annons, och ja, nåt stavfel här också, skrev ordpolisen och svepte kepsen längre upp på huvudet medan hon höjde ena ögonbrynet:

Fast här funderade jag på nåt annat. Hur kan man skriva att det är varma kängor då dom är oanvända? Jag menar, visst, man kan anta att skor ska vara varma om dom är luddiga inuti, men jag skulle nog inte svära på det om jag inte provat dom själv.

Så kom jag osökt att tänka på den där bilen som nån skulle sälja, lät hur bra som helst och såg bara fin ut på bild, så jag skyndade mig att skriva att jag ville ha bilen, skulle bara fixa fram pengar.

Här finns den bilden

Sen gjorde jag som jag brukar göra, gick in på Transportstyrelsen och sökte på andras fordon och där får man då fram fakta, om bilen. Killen som sålde den skrev ju att det var hans pärla och den drog bara si och så mycket i soppa.

Nu tyckte jag att det blev väldig konfunderande då killen med sin pärla, bara varit ägare till bilen i 1 vecka. Jamen Hallå, vadå pärla??? Jag skrev tillbaka att han fick behålla sin ”pärla” och ifrågasatte hur han kunde kalla den för det. Fick bara tillbaka att bilen var såld…jojo!!!

Och då jag skriver detta om bilen så tänker jag att det är lite roligt att alla som säljer sina bilar, snudd på, alltid, skriver anledningen till försäljningen…dom har köpt en ny bil. Jaha, tänker jag då, varför köper dom en ny bil vad är det för fel på bilen dom säljer. För vore den så bra som dom skriver så kanske man ville ha den kvar, eller?

Visst vet jag väl att ombyte kan förnöja, man kanske bara är less, men man behöver väl inte ens skriva en anledning, eller?

Jo ni vet, det blinkar en lampa i bilen och den har varit på verkstad fast dom hittade inget fel, men när jag kör den så piper den och lyser, men det är nog inget fel ändå, på bilen, den bara gör så för att det är jag som kör, kanske jag det är fel på…typ!

Hoppas på en fin dag för er alla, bilköp eller försäljning eller vad ni nu än, hittar på.

Hittad på FB

Jag bannade mig själv och…

Av Maria Lundmark Hällsten, 16 oktober 2018 kl 08:58, Bli först att kommentera

Jag vaknade inte 5 i morse, däremot 4:27, fast jag bannade mig själv och somnade om, skönt! Halvåtta blev en mer lagom tid att kliva upp även om jag hade föredragit att få sova till minst, nio. Men man får inte alltid som man vill, det vet jag, vis av erfarenheter.

Hela eftermiddagen försvann igår, hade möte, åkte iväg och handlade på Strömpilen (var ändå åt det hållet), hem och snabbåt middag, iväg på uppdrag och avrundade med kaffe hos mamma. Kom hem efter 21 och det kändes som om jag haft fullt upp hela dagen.

Det är ändå lite roande med auto correct i mobilen:

Hur kan den ens föreslå dessa ord, vart har mobilen fått orden ifrån, och hur kan den tycka att det skulle passa in just där? Jag måste ändå småskratta, däremot brukar jag inte ens småle, då man har lite bråttom och detta är vad man ska brottas med.

Läxa att lära sig, dubbelkolla alltid vad man skrivit innan man skickar iväg sms:en 😀

Kommer ni ihåg sms:et som Åke skrev på min mobil och som skickades till Niccolina? Nu backar vi bandet till juni 2017 och vi har varit och tillbringat en natt på hotell i Övik. Jag sitter bakom ratten och säger till Åke att sms:a Nicco. Hon fick detta:

Hon var inte bara snabb på att fatta vad han menade, hon förstod att det var han som skrivit det också 😀 Sen fick vi grunna en stund på hur han ens fått till dom där krumelurerna 😀

Ikväll kommer Nicco hem från Spanien, tror dom haft hur kul som helst där ed olika aktiviteter varje dag. Tina är en spindel i nätet vad det gäller hennes kära Torrevieja. Hon har startat upp Facebook grupper, det är grannsamverkan, vinprovningar, föreläsningar you name it, hon vet verkligen hur man marknadsför Torre och har fått enormt stora anhängare i dessa grupper. Jag vet absolut tvärsäkert, vad hon brinner för, España!

Här lånade jag den bilden

Hoppas på en fin dag med sol, för er alla!

Reality teater…

Av Maria Lundmark Hällsten, 22 september 2018 kl 10:24, 2 kommentarer

Jag har återigen grävt i bloggarkivet, och i sökandet efter en sak, så ramlade jag över en annan. Detta skrevs för 6 år och 2 dagar sedan. Och pappa låg på lasarettet och vi var där och sprang, varje dag.

”Det är nästan som om lasarettet är en egen värld, eller stad. Vilket vimmel av människor som färdas i korridorerna. Och under helgerna minskar befolkningen avsevärt, och ibland kan man nästan tro att man är ensammast i världen, då man går ut därifrån, runt halvnio, en lördag eller söndagskväll.

I förrgår var det många som trängdes på vägen ut genom Dallas byggnaden, jag, Emma, mamma, och min svägerska, gick lite utspritt bakom ett äldre par, som hade någon meter emellan sig. Då ringer svägerskans mobil, och hon passerar paret innan hon svarar.

Mamma vänder sig till Emma och säger: Är det din mobil? Mannen vänder sig då till sin fru och säger med hög röst: NEJ! Och frun tittar givetvis på mannen och ser ut som en fågelholk, inte fattade hon vad han sa nej till, och han trodde ju tydligen att frågan kom från henne fast det var mamma som pratade med Emma. Hahaa…vilken liten teaterscen det blev, och jag och Emma var dom enda som noterade den lilla föreställningen och skrattade gott.” Slutcitat

Ja vilka roliga situationer som kan uppstå och man själv är åskådare, fast ingen annan kanske uppfattar vad det var som hände.

Jag blev intervjuad igår, angående min Lystra tatuering, klart som tusan att det finns dom som ifrågasätter varför jag gjorde den, och så vidare, för mig får den symbolisera vad jag älskar att jobba med. Loggan är fin…mitt anställningsnummer kan ingen ta ifrån mig, och hey…jag blev ju sponsrad också 😀

Det blev några timmars jobb igår eftermiddag, så när jag kom hem tyckte jag att jag gjort mig välförtjänt av en kaffe Karlsson:

Det tyckte hunden också att han hade, men den gubben gick inte. Däremot fick han en hundgodis, eller två.

Inget vidare väder idag, men ibland är det lite mysfaktor med regn, smatter mot rutan, och kanske man kan hitta på lite inne arbete. Som pappersjobb kanske, eller ta fram symaskinen, rätt var det är, så gör jag inget av det utan bara chillar. Ha en fin lördag, allihop!

Inte så påläst!

Av Maria Lundmark Hällsten, 20 augusti 2018 kl 09:59, Bli först att kommentera

I förrgår hade jag tänkt fota en pilatesboll som låg så fint just nere vid kanten på Tvärån, vid Rödäng. Den såg ut som en JÄTTESTOR guldsvamp, men jag hade inte mobilen med mig och var inte sugen på att riskera livet med att ta mig dit ner för att plocka upp den. Aldrig i livet!!!

Igår dök den upp nedanför oss, på fortsatt färd ner mot Umeälven, och vart den hamnar efter det, vet ingen, haven är stora 😀

Jag hade löst in några 25 kronors vinster på lotter och tog ut nya för att kvitta ”vinsten”. Och jag skrapar fram detta:

Har aldrig hänt i hela mitt liv och jag visste inte ens att det var möjligt. Fast jag ser ju sedan att det till och med står, alldeles där bredvid, med vit text, vad som gäller. Nu hann jag ju tänka att det där måste ju ge en rejäl vinst, om det inte till och med kunde vara så att det var ett tryckfel.

Läser på baksidan och nej, tydligen blir vinsten dubbel, alltså 50 spänn, kul…då kunde dom väl lika gärna haft en x2 där i extra rutan, eller man kunde väl åtminstone ha fått 25×4 eller med några fler nollor efter, när det nu liks händer. Men nejdå, man ska hålla sig nere på backen, därmed basta!

Nån av er läsare som sett vart man kan köpa den här såsen, här i Umeå?

Jag ramlade över den på Ica i Malå och har inte sett den sedan. Helt ok, och roligt med nåt extra till den grillade korven eller parisaren. Nu gick den ut igår så den får göra sitt sista idag, tänkte att jag gör en parisare till lunch, vi håller det enkelt.

Den här bilden dök upp som 5 års minne på FB, 5 år, tänka sig, och den får avsluta dagens inlägg. Det var Åke som satte sig själv på pottkanten, då han klämde ner sig i Niccos dragster och sedan höll han inte på att komma sig upp. Tur att man kunde ta bort ratt och plexiglaset 😀

Ha det gott, allihop!

En fripassagerare!!!

Av Maria Lundmark Hällsten, 18 augusti 2018 kl 11:32, Bli först att kommentera

Min mobil gick ett steg ännu längre igår, det var inte bara ljudet till larmet som var borta utan även ringsignalen, vilket resulterade i att Åke fick vänta extra länge innan jag plockade upp honom på NUS, jag hade ju som inte hört att han ringde. Det var mest tur att jag kikade på mobilen och såg missade samtal.

Jag startade om mobilen och vips, så var ljudet tillbaka. Fint!!! Nu gäller det bara att veta när, den hittar på att göra samma sak igen. Hm, man ska aldrig kunna lita på nåt, så typiskt.

Efter middagen kom Camilla (brorsdottern) och hennes sambo, Joel hit. Dom skulle ta med Nicco på U Rock, som körde spelningar i Hedlunda dungen:

Klockan 2 i natt skulle det sluta och ja, jag hörde då det var över, BOM, sa det och sedan blev det en bedövande tystnad…skönt 😀

7,45 i morse, startade jag upp Camaron och körde över till Ullas kondis, jag ville vara först och jag var först 😀 Det kom en bil bakom mig, men han blev bara tvåa.
Inte så många bilar på plats men några stycken blev det:

Jag hade med mig vovven, Benjamin, och ja, för tusan, en fripassagerare hade också hoppat in:

Vi tog oss en kaffe och nog tusan har dom byggt ut, därinne på Ullas, stort och fint, blev det. Ska bli intressant att se sedan, vad dom kommer att erbjuda. Hade ju varit roligt med lite rättigheter 😀

Sen blev det frukost, hemma på Ettan, solen är varm, men det är en tråkig blåst. Ha en fin dag, allihop!

Ibland är det roligt, alltjämt!

Av Maria Lundmark Hällsten, 17 augusti 2018 kl 08:55, Bli först att kommentera

Vad roligt det är då man ställt larmet men mobilen plötsligt hittar på att den vill vara tyst…absolut stentyst, inte ens ett litet durr.

Åke har nämligen tid för röntgen idag, igen, och som tur var, om man nu kan kalla det tur, då man vaknar av smärta, så gjorde han det, 20 minuter innan vi skulle åka iväg. Så det blev ett snabbt uppstigande och sedan iväg.

Eftersom röntgen kunde ta upp till en timme så åkte jag hem, och sitter nu med dagens första kaffekopp. Gott!

Igår lossade vi Camaron. Brälla kom förbi och körde ut bussen på Blomstervägen, sedan fick Nicco klättra in och hålla på bromspedalen, nerför ramperna. Det gick hur bra som helst, och nu är det då 5 bilar på gården men ingen buss.

Den kördes nämligen bort igår kväll av syrrans sambo, Johan. Jag var lite för snabb och låg före dom, utan att veta det, men blev uppringd av Åke som undrade vart jag var. Så jag stannade till vid en p ficka och inväntade bussen:

Vi åker tillbaka dit senare i höst och vintrar den, med allt vad det innebär. Skruva loss batterier och slänga över presenningar. Dom där presenningarna är inte att leka med, väger såpass att jag inte orkar lyfta dom från backen.

Nå, jag klappar mig själv på axeln, med tanke på vilket jobb det varit att tömma hela bussen, det som återstår nu (tvitvitvi) är att få sakerna på plats inne i huset. Kul att klämma in skafferivaror i ett redan fullt skafferi…not!!! Jaja, jag är på god väg i alla fall, och har till och med fått fram snabeldraken från skåpet, i förhoppning om att kunna dammsuga upp lite damm från golven.

Inväntar nu samtal från Åke då han vill ha hämtning och sedan blir det promenad i omgivningarna med hunden:

Önskar er alla en trevlig fredag och ps…imorgon mellan 8-10 på morgonen, är det samling av finbilar på parkeringen utanför Ullas kondis, här på Västerslätt. Så kom förbi, vetja, hon har öppet, så kaffe och go fika kan inhandlas samtidigt som man kan beskåda bilarna.

Bakom stängda dörrar!

Av Maria Lundmark Hällsten, 27 april 2018 kl 08:30, Bli först att kommentera

Jag trotsade min mobils uppmaning (nästan i alla fall) om att hålla mig inomhus på grund av duggregnet, och satt ute på bron igår, det var sååå varmt, vill jag lova. Och då solen försvann, vid lunchtid, var man lite tacksam över det också, jag har som svårt att gå in, så länge solen skiner.

Ville ta ett varv med snabeldraken, då det kändes grusigt på golvet, samt fixa lite andra småsaker, som att köpa nåt gott till kaffet för att fira Theresé, därnere i Järlåsa, och det gjorde vi på kvällskvisten:

Mamma ringde vid middagstid och frågade om jag fått nåt mms, från brorsan. Nä, sa jag och lät lite frågande. Dom hade nämligen varit där för att köra bort lite skrot, bland annat en dörr jag hade in till mitt rum, som var fullklottrad, alltså, ja, då hon sa det så poppade minnet upp, den dörren hade jag totalt förträngt.

Men, sa jag, fick jag skriva på dörren? Fick, sa mamma, nej, det tror jag inte, men du gjorde det ändå…med spritpenna, dessutom…ojoj 😀

Så fick jag plötsligt bilden skickad via messenger och se, här är ju the biggest art work, ever 😀

Jaja, det är ju tur att man kan skylla på att man var ung, men vart fick man allt ifrån, hahaa… Och så kul med namnen, några som man glömt och andra som finns kvar för evigt. Urban, som tydligen käkat 17 ägg vid julbordet, och Richard rättrådig, en granne i vårt hus, Lina, en tjej som gick i vår klass, men som sedan bara försvunnit, jag har aldrig sett henne efter skoltiden.

Bulten finns med, Tobbe, även han en klasskompis jag aldrig stött på efteråt, Tigern som på den tiden dejtade min bästa kompis Annica, och kusin Anna är med på ett hörn.

Då börja man undra vart alla tog vägen, vad hände, vad jobbar dom med, vart bor dom? Kul att se den igen, men nu är den ett minne blott. Fast den finns ju på bild 😀

Hoppas solen lyser lika starkt på er som den gör här…just nu i alla fall, och att fredagen blir en toppen dag!

Vild bussjakt!!!

Av Maria Lundmark Hällsten, 9 mars 2018 kl 09:23, 2 kommentarer

Hade sällskap på morgonpromenaden igår, Sally testade lekparken och sedan ville hon ta Winstone en bit. Det gick bra, ingen möten av andra hundar, cyklister, joggare eller stavgångare.

Sally, som förövrigt har drillats till att kunna åka buss själv, in till Uppsala då hon har hockeyträningen. Upplägget är att Theresé möter upp vid hållplatsen, och hon har talat om för Sally att OM, om hon av någon anledning inte skulle komma av bussen just där, så skulle Theresé följa efter med bilen. Hon har även en mobiltelefon, så dom kan få kontakt om det skulle vara nåt.

Så var det det den här gången då Theresé står beredd vi hållplatsen, ser bussen, men blir lätt oroad då den inte blinkar för att köra in. Då den passerar hinner hon se en något förvånad Sally, som står och tittar ut.

Det blir en snabb spurt upp till bilen, Theresé kastar sig in och tar upp jakten. Hon saxar mellan bilarna, blinkar med lamporna, hamnar bakom en övningskörning:

Här finns den bilden

Sedan stopp vid ett rödlyse, hon försöker ringa Sally men får inget svar.

Till slut blinkar den för att köra in vid nästa plats, Theresé lämnar nästan bilen ute i vägen och springer till bussen, hinner fram till dörren lagom för att se Sally stå där och pratar med chauffören och säger: Min mamma har sagt att hon följer efter bussen med bilen! Jaha, säger chauffören, har din mamma en svart bil? Jaaa, säger Sally, haha, ja, han kanske hann se den vilda biljakten i backspegeln. 😀

Sally hade tryckt på plingknappen, men tydligen inte tillräckligt hårt, då dom passerade hållplatsen, gick hon fram till chauffören och berättade för honom att hon faktiskt skulle av där. Så hon är ju inte bangen, hon skulle förmodligen klara sig i alla väder.

Theresé frågade sedan varför hon inte hade svarat i mobilen, jo, lilla Sally hade slagit av den…för att spara på batteriet 😀 Så idag har hon en ny mobil, med lite bättre batterilängd, så hon behöver inte tänka på det heller.

Ha en fin fredag!

Lite solsken…utan sol…

Av Maria Lundmark Hällsten, 15 augusti 2017 kl 08:38, 4 kommentarer

En liten solskenshistoria. Jag och Winstone satt här ute igår, man måste ju passa på då solen skiner, och varmt var det, då det inte blåser så mycket just på våran altan 😀

Plötsligt kommer Winstone emot mig, så där försiktigt, lite smygande..ser jätte konstigt ut, dessutom är hans blick inte på mig, utan snett bakom. Jag frågar honom vad det är…samtidigt som jag vänder mig om, och se, där under vår ute soffa, sitter en katt.

Som tur är, bryr sig inte Winstone, nämnvärt om katter, han hyser stor respekt för dom, men nyfiken var han ju ändå. Katten däremot, visade kroppsligt. att den inte ville ha någon närmare kontakt med honom, då hon sköt rygg.

Jag lyckades fippla fram min mobil och fotade katten, sen tog jag Winstone och släppte in honom i huset, med en tanke om att jag skulle kolla om katten hade halsband eller om det var nåt annat jag kunde se på den…

Men givetvis, så fort jag vände rygg åt katten så var den borta.

Nå, nu vill jag säga att när jag ser en katt, brukar jag försöka fota den, om…OM det nu skulle råka komma en efterlysning på nån bortsprungen katt, så har man ju en bild att gå efter. Man kan knappast börja efterlysa ägare till katter, om man inte nu ser en som är skadad, utekatter finns det ju gott om.

Så har jag ju skaffat mig den ovanan, att ligga och kolla mobilen istället för att läsa, då vi går i säng. Plötsligt ser jag en efterlysning på en katt, ett inlägg som en bekant delat…och visst tusan ser det ut som katten jag fotade.

Jag skrev på hennes delade inlägg och la ut bilden där, sedan kommer jag på att det kanske inte ägaren eller inläggs skrivaren kan se, så jag går in på hennes sida, och kommenterar återigen, inlägget, men nu direkt på hennes inlägg.

Det går 2 minuter, så svarar hon..det är hennes katt. Vi startar en liten konversation, så där, mitt natten, och plötsligt skriver hon att hon tänker låna en kompis bil och åka hit och leta. Katten var på tillfälligt besök hos hennes mamma, om jag förstått det rätt.

Jag önskar henne lycka till och sedan släcker jag lampan. Ligger och funderar om jag skulle ha klätt på mig och gått ut, och sedan vad jag skulle göra om jag hittade katten…vart skulle jag placera henne i väntan på upphämtning…i bussen…men inser också att då skulle Winstone, väcka hela kvarteret, han skulle undra vad tusan jag skulle ut mitt i natten och göra, så enda sättet hade varit att ta med honom, så där grusades dom planerna…och sen kastade nån grus i ögonen på mig och jag somnade.

Bild från youtube

Tittar på mobilen direkt jag vaknar, för att se om nåt hänt med katt inlägget, och visst ser ni…hon skriver och tackar för tipset, det var hennes katt och den är nu hemma, vad glad man blir 😀

Önskar er alla en fin tisdag!

Etikett: mobilen

Det är inte bara ett, på ett järnspett!

Pärla…vadå pärla???

Jag bannade mig själv och…

Reality teater…

Inte så påläst!

En fripassagerare!!!

Ibland är det roligt, alltjämt!

Bakom stängda dörrar!

Vild bussjakt!!!

Lite solsken…utan sol…

Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök

Mina länkar

Arkiv

Nytt från vk.se

Presentation

Maria Lundmark Hällsten