Etikett: mormor

Satte mig själv på pottan…fast med lite stil 😁

Av , , Bli först att kommentera 14

Jag åkte upp till mamma i förrgår och drack lite kaffe och lämnade några matlådor. Vi kom in på ämnet kakor och hastbullar. Min mormor gjorde nåt som hon kallade för Rökåtöppa (töppa betyder då toppar). Det var nåt som i konsistens påminde lite om en grövre Kubbe fast utan smak från bittermandel. Här en bild på henne in action. Inte med bakning men vävning.

Nån typ av hastbulle var det. Enligt mamma, så gjorde även farmor nåt liknade fast där gjorde hon degen på ett annat sätt och hennes bullar fick ett mer vulkanaktigt utseende. Nå, recept finns nog i flera tusen olika varianter. Ofta utgår man från ett och justerar själv, efter tycke och smak.

Sen kom vi in på Kungsörnens sockerkaksmix, som finns att köpa lite överallt. Inte alls fel, om man vill ha något lite snabbt. Perfekt att hitta i stugan där man oftast inte har lika många valmöjligheter i skafferiet. Så mindes jag natten, jag och kusin Anna tillbringade i storstugan, uppe i Malå.

Jag gissar att jag var runt 12 år och Anna 14. Vi hängde ofta i storstugan för där bodde ingen. Men där fanns teven, telefonen, dusch och toalett. Nå, vi var ofta på jakt efter nåt att äta och där fanns set sällan något gångbart. Men…så hittade vi precis ett sånt där paket med sockerkaksmix. Det var med pepparkakssmak. Vi kastade oss över paketet, stoppade ner matskedar i pulvret och försökte äta det som det var. Gissa att det dammade om oss, där vi stod och försökte få smak på det.

Tror nog att vi provade med lite vatten i också, men jag vet inte, det kommer jag inte ihåg. Mamma sa att hon och Monika (Annas mamma), hade bakat just en sån sockerkaka, plockat fram picknickkorg och laddat den med kaffe och kaka. Plockat fram stegen och klättrat upp på vedboden och där hade dom njutit av fikat, solen och att få vara alldeles för dom själva ett tag.

Det gjorde dom alldeles rätt i. Kan ju tänka mig att som mamma med flera barn så var det mycket ryck och slit i kjolarna och påkallande av uppmärksamhet. Här fick dom en liten fri zon. Fast jag har svårt att tänka mig att vi bara lät dom vara… Nog kan vi väl tro att även vi ville upp på det där taket. Om inte annat för att få klättra på stege och kolla in utsikten.

Apropå recept… Jag stod och kokade palt förra veckan. Medan kastrullen stod på spisplattan skickade min kusin Torgny, ett recept han hittat i sin mammas (min fasters) gömmor. Det var skrivet med snirklig skrivstil, ”Recept Sigrid 1961 Fläskpalt”

Vad glad jag blev, ett faktiskt recept, på min farmors palt. Han undrade dock om det kunde vara korrekta mått, och njae, 6kg mjöl till 4dl vätska, ska nog snarare vara 6hg mjöl haha. Hade blivit nalta torra paltar annars.

Sen stämmer nog inte namnet palt heller. I receptet var det inte rå potatis, utan enbart kokt, fast det spelar ingen roll för mig, jag kommer att göra efter detta och se vart vi landar. Flatpalt´n gjorde hon också, helt underbart goda.

Ja, Torgny hade namnsdag i förrgår och idag står det faktiskt, tadaa…Maria i almanackan. Så Grattis till Sally som har Maria i andranamn 🧡

Grattis till Theresé, även hon heter Maria i andranamn 🧡

Och moi, som faktisk ”bara” heter Maria och inget annat. Eftersom tidigare bilder varit från småbarns tiden, och i olika sittpositioner, så får även min bild bli en sådan, haha. Jag satt då på pottan med stil, tycker jag

Med allt spark prat så sa jag till Åke igår att vi inte har nån bild då vi stått på nån spark. Inte ens min pappa fotade då jag åkte spark, inte vad jag vet i alla fall. Men se, då jag letade fram bilden på Theresé så fanns där 3 bilder på henne med en spark. Och nu undrar jag vart den sparken tagit vägen Eller var det bara nån hon fått låna, månntro 🤔

Jobbet gick bra igår, känns ju knappast som ett jobb utan mer som att man är ett sällskap. Hur bra är inte det, så säg Och mitt Tradera köp hade landat i brevlådan. Jag var ju lätt avis på Elisabeth som har en nyckelring av samma Barbafan… Min är utan nyckelring men den är lika gullig, haha.

Önskar er alla en fin onsdag!

Liv efter döden, kakor, tårta och skratt, eller?

Av , , 2 kommentarer 15

Jag vet att vi alla har våra olika gudar och tror på lite av varje. Det finns dom som sätter Gud överst på alla listor, och det finns dom som har sin alldeles egna Gud och tro. Man kanske till och med väljer att kalla sin Gud för något helt annat.

Jag och Tina pratade inte riktigt om någon Gud, däremot om vad som kan komma att hända i livet efter detta. Det där outforskade som ingen vet något om. Men som väldigt många tycks ha upplevt i alla fall. Antingen då man vet sig ha fått meddelande från andra sidan, budskap, sånt som händer som man inte kan förklara.

Man kan säkert förklara en stor del av såna händelser på ett logiskt sätt, fast bara för att det kan finnas en sån förklaring, innebär det ju inte att den stämmer för det. Och ibland stämmer det säkert, det beror väl på våra egna tolkningar.

Min mamma genomgick ju den där incidenten med Berguven, den där som var på väg att greppa henne i skalpen och flaxa iväg med, då hon var i 2 års åldern. Men Berguven gick sitt öde tillmötes för min morfar sköt den, andra dagen den kom förbi. Min mormor hade redan försökt ta den med salongsgeväret men hade missat.

Nå, på den tiden bodde alla hemma i huset i Jockmock/Malå kommun, min morbror Börje och moster Linnea. Morbror Assar var inte född än. Så dog min morbror Börje, och jag vill minnas att det var 1997. På väg från begravningen kör mina föräldrar Björnvägen upp mot Mariehems hållet. Plötsligt kommer en Berguv och seglar över biltaket, pappa bromsar ner farten så dom hinner se hur den kommer upp på taket där Café Victoria ligger, och där landar den sedan. Frågar ni mamma, säger hon att det var en hälsning från Börje. Mja, oddsen för en Berguv mitt inne i Umeå är inte så stor, men… ”Tolkningsfråga”

För min del finns det absolut en fortsättning, det är inget svart hål efter livet här, never

 

Jag sa det till Tina och hon skrev sedan och frågade ifall jag ser på Min pappa och jag med Magnus Uggla. Hon tipsade om ett besök dom gjorde i Svenska Kyrkan, i avsnitt 1. Kollade på det för en stund sedan. Hans dotter Agnes, frågar Prästen om livet efter detta, för det kan inte bara vara svart, säger hon. För i så fall, varför finns vi här, då kan jag lika gärna lägga mig på golvet och bara ligga kvar där.

För min egna del är jag helt övertygad om en fortsättning, jag vill inte skriva att jag längtar eller känner att det ska bli spännande, för jag har ingen brådska nånstans. Utan jag tar det som det kommer. Men… så kom vi in på det här med, om man kommer tillbaka för att lämna en hälsning, på vilket sätt ska vi då göra det?

Medium, dom som talar med andar, kan många gånger förnimma en doft. Här undrade Tina vad jag förknippar henne med för doft. Och vad kan andra förknippa för dofter runt dig, har du tänkt på det du?

Min första tanke var Tårta, haha, men jag vet inte riktigt hur en tårta doftar 🤔 Tina sa att hon förknippar mig med god mat, goda bakverk, skratt (humor), ja, det är väl lite jag. Så med tanke på att vi faktiskt skrattar varje gång vi pratar med varandra, så lär vi ju både dofta kakor och höra skratt den dagen vi hörs från andra sidan.

Hittade detta på en sida då jag googlade medium. Här får ni 8 tecken på närvaro.

Undrade förstås om CD spelaren som gick igång nere i vår källare, var ett hej från Nicke och Elsie, då. Dom hade ju alltid på radion eller lill teven i köket. Vi har ingen radio eller tv i köket längre, så då var dom tvungen att ta den som fanns tillgänglig. ”Tolkningsfråga”

Peter Stormare har skrivit en bok. I boken berättar han bland annat om andar och demoner som styrt hans liv, om besök från själar och spöken.

”– Jag tror att i Sverige har vi lite svårt att tala om sånt här. Men jag tror att säkert 80 procent kanske har känt en närvaro från någon som gått till andra sidan. Sen vet man inte om det är dröm eller verklighet. Men för mig är det verklighet, sade han i Expressen under sommaren 2023.”

Ja hörrninini, vad ska vi tro och tänka? Jag kunde absolut INTE låta bli att pranka Åke igår, apropå Gud, haha. Han gick ut med Winstone och jag ändrade mitt namn i hans mobil, till GUD. Sen inväntade jag rätt tillfälle, stängde ner allt ljud på min mobil så han inte skulle höra att jag ringde till honom.

Han studsar till i soffan, tar upp mobilen och läser   ”GUD,,,det står GUD här, sen svarar han. Hocken jer he?

Hahaa…jag skrattade så det ekade i hans lur. Jag tyckte det var apkul, han tyckte jag var dum

Sen blev han orolig över att han inte skulle hitta igen mig i kontakterna längre. Så jag fick ändra tillbaka till MAMMA. Jösses, jag hade ju föredragit att han skulle avguda mig istället. Det sa jag och då kontrade han med att det skulle få stå kvar där då. Fast… nä, jag ändrade tillbaka. Vill ju inte trassla till det i onödan. Tänk om han ramlar och får be någon ringa efter hjälp och han måste säga att dom ska ringa Gud.

 

Nä, nog om detta här och nu. Tycker ändå att det är roligt att man kan tro på vad man vill, det är intressant att höra andras sidor av det hela. Det är precis som man säger. ”Att tro är inte att veta”

Ha en fin lördag, allihop! Tro inte att ni slipper ett inlägg imorgon, säger jag bara.

Skulle ha rivit av plåstret med en gång…

Av , , 4 kommentarer 12

Gjorde den där vegetariska Frestelsen igår. Omdöme på den kommer imorgon. Sen vet jag ändå inte om jag är rätt människa att uttala mig om den. Jag äter kanske Janssons 1 gång per 2 år…ish. Men man kan ju också grunda bedömningen på maträtt, inte hur nära en korrekt Jansson skulle ha smakat.

Behöver väl knappast påpeka att det är julafton idag… Berättade lite snabbt för Sally att för jag och Åke, är det även en årsdag, då vi förlovade oss julafton för 38 år sedan, och Theresé var rätt så ny i livet. 4 månader, för att vara exakt. Vi var hos min farmor och farfar vid tillfället, och det var vi även på den här bilden. Min pappa Christer Lundström fotade och jag var lätt ivrig då jag rev av papperet på julklappen

Vet inte om den här bilden, är från året efteråt. Här är vi i storstugan på Lainejaurudden. Det var på den tiden min mormor Sadura, bodde där.

Nå, som vi alla vet men som vi aldrig tänkte då man var yngre, är att seder förändras genom åren. Dom vi trodde, skulle finnas för evigt, har vandrat vidare. Familje medlemmar blir äldre, skaffar egna familjer. Man särar på sig och börjar fira högtider på andra ställen. Och givet, det finns även dom som inte vill fira jul av olika orsaker. Nånstans väljer man hur man vill ha det.

Ett är då säkert, jag älskade jularna hos farmor och farfar. Huset fyllt av farbröder och fastrar, kusiner och ibland moster och morbror, gammelfarmor osv. Underbara minnen, där man till och med kan känna dofter och smaker, när man tänker på det. Farmors goda mat, hembakade bröd och allt hon ställde i ordning för oss alla. Och farfar förstås, han som oftast låg på kökssoffan och vilade, då man kom, men som ändå var en fixare. Saknar dom bägge två!

Apropå att riva av papper så öppnade Åke den sista luckan i Trisskalendern idag. Vi vann inte ens hundra kronor. Fiii fasen, jag sa till Åke att vi skulle ha rivit av plåstret samma dag han köpte den och öppnat ALLA luckor.- Varför dra ut på förväntningarna att vinna miljonen, och uppleva besvikelsen på julafton, att man inte fick ett endaste korvöre.

Fast det hade väl ändå varit lite kul…i dagens lucka hade det väl kunnat vara en Biltema korv som pris, haha, i alla kalendrar.

Bingolotto gav inte heller nån större utdelning. Jag vann 100kr, Åke vann 100kr och en Sverigelott. Fast då hade jag betalat för 4 lotter och det blev alltså inte vinst om det nu inte ger utdelning på Sverigelotten, förstås.

Jag hade flyttat på den där kakförvaringslådan där Fultomten blivit inslängd. För Theresé ville använda skrivbordet som arbetsplats. Jag springer ner för att hämta upp en julduk och ser att det hänt saker därnere. Rymning, big tajm, och Fultomten fick hjälp utifrån

Jag står där och försöker hitta ledtrådar till vart dom tagit vägen då brandvarnareb plötsligt sätter igång däruppe. Hinner tänka tusen tankar om jag glömt något på plattan, har jag tänt ljus, nä…vad kan det vara. Springer upp för trappan enbart för att finna detta inne i matrummet.

Oh my guarrrrd…dom har tänt en marschall på golvet

Och vad händer runt omkring. Barhyllan är ser ut att ha haft besök

En öppnad flaska och här har dom definitivt levt loppan och partajat för hela slanten. Jädrans Fulltomtar…

Men nu borde det ju ändå vara över. Julafton innebär väl att det är finito, så…hoppas dom har baksmälla idag och håller sig på den plats då nu må vara på.

Såg ett roligt klipp på en annorlunda version av Svansjön, haha. Kolla in den.

Och nu från oss alla på Ettan, en God Jul, Buörrie Juvlla (på umesamiska) till er alla därute! Ha en underbar dag och kväll!

 

Damma på bara…

Av , , Bli först att kommentera 12

Sovrum och badrum måste ju vara dom mest dammiga ställena i ens tillvaro. Eller så är sovrummet mer dammigt då man väl städar, eftersom man inte dammtorkar där lika ofta Ja, jag pratar för mig själv, men jag har också en teori som gäller här hemma. Jag dammtorkar inte lika ofta där eftersom vi inte använder det rummet annat än då vi sover. Hur mycket damm kan det bli, liksom 🧐

Dammsuger gör jag oftast mer än en gång i veckan och då är jag även därinne, men ändå… Nå, dammet kommer väl förstås av att man bäddar sängen. Står där och fladdrar med täcken och fluffar kuddar. Hm… well, igår tömde jag våra stringhyllor, gick igenom böckerna och torkade damm.

 

 

Har egentligen inte reflekterat över att Åke har sin gamla nalle på hyllan och jag har en gammal docka som min mormor gav till min mamma, way back in time. Jo jag vet ju att dom sitter där och samlar damm, men jag har inte skänkt dom en tanke. Varför måste dom ens vara där, på riktigt 🥸 Bara för att man har dom så behöver dom ju inte sitta framme. Jösses, jag får nog bära ner dom i källaren och sätta dom i ett skåp.

Tog med några av böcker till jobbet, där finns ju en bokbytarvagn så jag lämpade av dom där. Kul om nån annan kan ha glädje av dom också.

Damm i badrummen må ju komma från handdukar, fläktsystem och guu vet allt. Hundhår brukar det minsann finnas därinne. Men jag vet varför. Winstone kommer in där på kvällen då jag öppnar lådan där tandborstarna är. Jodå, han har en alldeles egen och han tillåter att jag borstar, även om det mest är hörntänderna, han går inte med på vad som helst.

Så frågade Åke om han skulle bjuda mig på lunch innan jobbet. Klart han fick, så vi gick över på Ullas.

Trevligt att dom börjat ha öppet på lördagar, det var ändå helt ok med folk där. Fast det ska väl till att det är en jämn strid av fika folk, för att det ska löna sig. Så vi får hoppas att dom får många besök.

Åke fick tydligen många kvällsbesökare. Små barn som ville ha godis, haha. Winstone var mindre glad, han absolut hatar ringklockan. Men då fick väl även han vara en del av skrämmandet

Jag kommer hem och ser detta…åh fy tusan, that gotta hurt, for real

Kramp i tårna är ju nåt jag har flera dagar i veckan. För att häva det så ställer jag, numer, min andra fot på tårna som strävar uppåt, för att trycka ner dom igen. ONT, men det funkar. Den där killen kan ju dock vara skapt på nåt annat vis

Ett sista pass idag sen gör jag helg. Hoppas på skapligt väder på måndag och tisdag, finns nåt fönster jag borde torka innan vinterns stormar kommer. Regn hoppas vi att vi slipper i alla fall, och besökare from other space

Ha en fin söndag, alla mina vänner och läsare!

Ha inte så bråttom med att växa upp, ni hinner vara vuxna

Av , , Bli först att kommentera 10

Har nu åkt på vägarna här runt Malå, lite hit och dit. Och tänker att det på nåt sätt, känns vemodigt. Tror att det har med alla fina minnen man har härifrån. Som barn, då man sprang barfota på grusvägen. Lekte kurragömma, var med kusiner och stugkompisar. Dom gnisslande gungorna som gav ojämn fart om man var två som gungade samtidigt. Bad, lek och skratt!

 

Man blev äldre, började hänga nere i samhället. Träffade nya trevliga människor. Fika på Dungers, skogsäventyr på vägar man aldrig varit in på.

Storhelga i Norsjö, Arvidsjaur med omnejd, Piteå havsbad, inte att förglömma och faktiskt en utflykt med 2 Malå pojkar, till Pite Dragway.

Även om jag inte kan säga att man har bekymmer idag, så blev min fundering, då jag började tänka på detta. Ifall dom som växer upp idag, får vara lika bekymmerslös? Nånstans tror jag inte det. Det var nog lite lättare att vandra runt i vardagen förr, än var det är idag. Inte så höga krav på en själv. Det var som det var, på nåt sätt.

Jag passar mig dock för att säga att ALLA hade ett lättare liv förut. Så är det givetvis inte. En mycket stor del beror på hur familjesituationen ser ut. Och vilka förutsättningar man får, utifrån det.

Men jag skulle vilja säga att ni som växer upp just nu. Ta tillvara på allt ni kan, sluta önska att ni ska bli vuxna snabbare än ni hinner med. Jag lovar, vuxen blir ni, och med det följer betydligt större ansvar och tiden att få göra lite som man vill, krymper i takt med det. Sen behöver inte det vara dåligt, men allt har sin tid…jag lovar.

Sen tänker man på alla dom som fanns här då. Min farmor, farfar, mormor, morfar, pappa…morbröder, farbröder och moster, ja det är många som inte finns kvar. Här kommer bilder på några av dom.

Farmor och farfar

Mormor Sadura

Morfar Evert i blå luva

Farbror Bosse

Moster Linnea

Morbror Assar

Farbror Osse

Hans fru och min faster Monika

Men minnena av dom, oh ja. Här uppe känns det som om dom är med, även om det inte är i fysisk form.

Vi fortsätter städa upp här och förbereder hemresa så småningom. Inte idag men kanske imorgon eller på onsdag. Vi ser vad vi hinner och vill. Känns ju otroligt skönt att veta att min semester bara är halvvägs gången, än.

Winstone vännen, fick upp ett bus il, på morgonen

Och nu, mina vänner och alla andra. Så är diskvattnet varmt, jag ska diska undan och se om jag får lite sol på kaffekoppen, efter det. Ha en fin måndag, allesammans!

Mormors marmorerade tejprulle, var värd guld…😁😅

Av , , Bli först att kommentera 13

Ingen kan allt, det vet vi, men många kan veta, väldigt mycket. Nu pratar jag om arbetsledarutbildningen jag går på. Intressant och lärorikt, på många sätt och vis. Jag gör redan en stor del av det vi får lära oss. Fast ibland är det bra att bli påmind, och se det från ett annat perspektiv, så man fortsätter vara på hugget. Och nånting nytt kan man alltid få till sig.


Dessutom får vi ju lära känna varandra lite bättre. Vi besitter ju en massa erfarenheter om vi slår ihop oss. Man kan alltid lära av andra och få tips och idéer.

Vi får också göra praktiska övningar, något som passar mig då jag är en som lär mig genom att göra det. Här gör vi detta för att *känslor, är något som vi alla arbetar med. Och för att veta precis hur dom kan kännas, så får vi uppleva dom på plats.

Ledord för arbetsledare är bland annat, *Trygghet, *Nåbar, *Snäll (ett leende kommer man långt på), *Respekt som ska gå åt bägge håll, *Guida, *Lyhörd *Motivation.

Efter en dag med fin utsikt. Och trivsam, miljö.


Så fortsatte eftermiddagen med bra samtal och middag med eftersnack med Bson. Så blev det kaffe och kokosboll med mer prat och sedan gjorde jag en snabbkoll på mina minnen på FB. Gissa vad som dök upp där. Gårdagens datum 2020.


Och gårdagens datum 2021.


Mja, faktiskt lite av det vi pratade om just igår. Det var lite roligt, tyckte jag.

Apropå roligt, eller små roligt kanske, så såg jag den här bilden på FB igår.


Ibland är bild och text, så klockrent. Det var ju precis så där. Sen är det ändå lite sorgligt, att många, jag säger dock inte alla, som växer upp idag, inte har samma känsla för dom små sakerna.

Dom vill nog ha större grejer för att känna att deras ”ha begär” blivit stillat. Jag blev tvärt påmind om den där marmorerade tejprullen, vi barn fick av min mormor. Och vad den betydde. Det kunde ju för tusan, snudd på, bli bråk över dom, ifall man inte kunde hålla reda på vilken tejprulle som tillhörde vem. Vi var rädd om den.

Sen vet jag inte riktigt vad, det var som gjorde att vi tyckte den var så rolig att få. Vad använde vi den till, liksom 🥸🤔

Jaja, ingen vet ju som sagt var allt, och därför behöver man inte heller ha svar på precis, allt 😅

Förbereder mig inför dagens utbildning, och fick med mig en hemuppgift. Ska klura på den tillsammans med en…tadaaa…kaffe!


Ha en fin tisdag, allihop!

Medelsvårt till svårt…disträ

Av , , Bli först att kommentera 14

Tänk att jag skrev en inköpslista i förrgår. Tog med den på jobbet och åkte vidare till Strömpilen, efter mitt jobbarpass. Kommer fram, letar efter lappen och den finns ju självklart INTE. Somliga lär sig aldrig…

Nå, mitt minne har ett lustigt sätt ändå. Jag förstår ju att jag upplevs att vara, medelsvårt till aningens mer svårt, disträ. Jag glömmer det ena efter det andra, gör fel och tvärsemot. Fast då jag kommer hem, och hittar lappen på arbetsbänken, går jag igenom den och har inte missat en endaste pinal.


Ett tips till alla som gör som jag, är ju definitivt att skriva upp sakerna du ska handla, i den ordning dom ligger då du kommer in på affären. Funkar ju absolut klockrent, förutsatt att du handlar i en butik där du vet vart varorna ligger. Funkar mindre bra på ett ställe du aldrig varit in på 🤓

Då jag var därinne på Maxi, ringde jag upp Theresé. Hade lite frågor om en bok…Mjaha, säger hon, vet du vad det är för dag idag? Vad det är för dag, hm…mjaaa, säger jag. JAHA, du kommer alltså inte ihåg… ditt förstfödda barn och allt? Hm, jo det kan vara så att du har namnsdag idag, sa jag. Det står Theresé i almanackan. Exakt, sa hon, du kom inte ihåg, INGEN kom ihåg, inte ens mormor har ringt.

Joho sa jag, det var ju precis därför jag ringde nu, men du förekom mig. Fast hon trodde mig inte.

Sanningen var att jag egentligen, trodde att hon redan haft namnsdag, i mars, och att vi redan grattat henne 😅

Jaja, har inte så mycket ro att sitta här och dividera, har lite packning kvar, ska äta frukost och göra oss färdiga för avfärd. Hyresgäst är informerad om blommor och soptunna. Fast nu kan hon glömma soptunnorna, dom är redan tömda.

Apropå packning och minne, jag glömde skriva upp en lista över saker vi skulle ta med, så… risk finns att jag glömmer nåt. Fast, huvudsaken är väl att Åke, Winstone och bankkorten är med, det tar man sig långt på.

Ha en fin dag, allihop!

Fotograf, Mats Alfredsson

Nu vet jag… 😏

Av , , Bli först att kommentera 13

Det blev några timmar i skogen igår, för Rally gänget. Sally fastnade på 2 bilder som publicerades på vk.se. Åke och Anders skymtar på ena bilden.


Theresé tog med sig mormor och handlade sedan åkte jag dit och vi lunchade tillsamman. Fick ju en kommentar om att det är en liten utställning på Mariehemsskolans bibliotek, som ligger mitt emot gympasalen på Bräntbergskolan. Så jag tog en sväng förbi dit.

Vad coolt att detta urklipp hängde där.


Då vet jag ju nästan på dagen, då min pappa var dit upp och fotade uppbyggnaden av Mariehem.


Sen stod det lite om husen, samt Mariehemscentrum. Det fanns lite mer butiker än dom skrivit upp så jag ska mejla dom så kan dom uppdatera lite. Dom efterlyser ju mer info, ifall det är någon som kommer ihåg saker från 60-70 talet.

Efter middagen for vi, Theresé, Emma, Sally och jag till Avion. Jag köpte lite blommor, och hoppas jag slipper blomflugor och elände den här gången.

Visade ett TikTok klipp för Sally, och hon testade att göra en liknande med samma musik. An nån anledning funkar inte länkdelningen så man måste klicka på bilden för att komma till filmsnutten.

Och nu ska vi se om hon kan göra en ny, med andra figurer och annan musik i bakgrunden. Vi klurar på den.

Ha en fin lördag, allihop. Vi laddar för mat och pub häng på Rökstugan BBQ ikväll, trevligt!

Det är inte över, förrän det är över..

Av , , Bli först att kommentera 16

Julafton var inte så mycket mer än en vanlig dag fast med lite julklapps öppning. Åke gjorde bort sig, fatalt. Han gav mig ett presentkort, och jag vet ju att han brukar få det av sin arbetsgivare, så inte var det han som fixat det.

Och summan brukar faktiskt, dom senaste 10 åren, minst, ha varit 500 kronor. Här gjorde han bort sig då han inte kollade innan han gav mig det, hahaa…tack Åke, min käre make. Det var en fin slant.

Nej, jag klagar inte, för jag vet att jag hade fått en symaskin om jag sagt det, men jag vill INTE ha en ny, som i ny. Jag vill ha en gammal, hederlig maskin som man trär som jag är van. Jag hade även kunnat få den där graveringen på ringen, men där blev jag snål.

Sally ringde och hälsade en God Jul, hon var överlycklig för hon hade fått en ny Iphone 12, eller nåt sånt. Jag är inte så haj på mobiler. Men hon skrattade och sa att hon hade trott, att om hon en dag skulle få en ny så skulle det vara en sån där billig, som du har, mormor.


Vi käkade en lättare jultallrik till lunch, sen hade jag tänkt pipa iväg till jobbat, tio minuter tidigare, för att hinna in i på Preem och tanka. Men dom där tio, försvann, så jag gjorde mig i ordning, och sa att det får bli tankning imorgon istället, skickade ett God Jul till mina FB vänner och drog iväg.


Passerar Preem och plötsligt tjuter det till i bilen och en gul lampa , som indikerar att det är lite soppa i bilen, lyser mig rätt i fejjan. Varför blir man stressad av sånt? Det ska väl vara nån 10 liter kvar va? Fast hur ofta på den berömda skalan, funkar nånting hos oss, som det ska?

Jaja, jag tog mig hem utan att lampan ens lyste eller pep, så jag vet inte vad den håller på med. Ehh…för det är väl aldrig nån fultomte som tagit sig ut i kylan och in i bilen? Såna där hypoteser och funderingar vill jag helst slippa, dom kan ju ge kalla kårar som passerar ryggraden och åker ända ner till tårna.

Årets fotosession, på Winstone i tomteluva, slutade….eller, ja, slutade det där, eller vad var det som hände.

Man säger väl, på engelska, it aint over, until its over 🧐🤪

Hoppas på en fin juldag för er alla!

Dum som man är…ibland 🥴

Av , , Bli först att kommentera 18

Jag och Sally åkte på Avion, hon gick in på nån skoaffär medan jag besökte Bo-Lage. Hade beställt några såna här, för provsmakning.


Och en flaska av denna likör.


Samt 4 små flaskor frutivo, och dum som man är, ibland, så såg jag inte att det stod fusion wine på dom. Kan gissa att dom här går fetbort, för mig i alla fall.


Efter lunch pep vi iväg till mamma/gammelmormor, som bjöd på fika och en pratstund. Sally letade upp ett bakrecept hon tyckte gammelmormor skulle testa. Hon, tjejen som tog en skorpa härom dagen och tyckte den var torr.

Jag skrattade och sa att skorpor, vet du, dom är som torr. Eller blir det ditt nya, när du startar upp ett bagerikondis. Sallys mjuka, saftiga skorpor…den ni.

Sen hade vi ju nästan vägarna förbi Monkey Business som tarvade ett besök, tyckte vi, samstämmigt. Jag fixade inte bara middag till oss, utan utfodrade även en stackars förvirrad nyckelpiga med vatten och honung.

Den sitter kvar i fönstret idag, vet inte om den flaxat vidare till nyckelpigshimlen eller om den bara tagit sovmorgon. Ska utforska det senare.

Vi bjöd in Emma till cider provsmakning och piprensarpyssel. Vilket ju inte var lika enkelt som när man ser andra göra det. Vi bestämde lite internt, att mästerverken, förmodligen får fungera som dekorationer på julklappar..ja why not.


På kvällskvisten fick vi plötsligt veta varför klockorna i Västerslättskyrkan, hade ringt, lite tidigare. Brälla och Lena hade lovat varandra evig kärlek och bytt ringar med varandra. Så roligt, och nu får dom, med alla minnen dom har tillsammans, skapa ännu fler.


Idag får vi förhoppningsvis, om allt går planenligt, en ny källardörr. Sen ska jag klura på hur man kan få till dom fula trappstegen, dit ner. Men det blir något annat, inte idag, heller, kan jag säga.

Solen skiner då och även det, känns roligt, då vet vi att den faktiskt inte, har ramlat ner nånstans, eller sugits in i nåt svart hål i rymden.

Ha en fin Alla Helgons dag och den kan ni även fira med en Gustav Adolfs bakelse, om ni har turen att hitta en. Den bakelsen äts förövrigt till minnet av Gustav II Adolfs dödsdag den 6 november 1632.

Maria Lundmark Hällsten