Etikett: motivation

Mormors marmorerade tejprulle, var värd guld…😁😅

Av , , Bli först att kommentera 13

Ingen kan allt, det vet vi, men många kan veta, väldigt mycket. Nu pratar jag om arbetsledarutbildningen jag går på. Intressant och lärorikt, på många sätt och vis. Jag gör redan en stor del av det vi får lära oss. Fast ibland är det bra att bli påmind, och se det från ett annat perspektiv, så man fortsätter vara på hugget. Och nånting nytt kan man alltid få till sig.


Dessutom får vi ju lära känna varandra lite bättre. Vi besitter ju en massa erfarenheter om vi slår ihop oss. Man kan alltid lära av andra och få tips och idéer.

Vi får också göra praktiska övningar, något som passar mig då jag är en som lär mig genom att göra det. Här gör vi detta för att *känslor, är något som vi alla arbetar med. Och för att veta precis hur dom kan kännas, så får vi uppleva dom på plats.

Ledord för arbetsledare är bland annat, *Trygghet, *Nåbar, *Snäll (ett leende kommer man långt på), *Respekt som ska gå åt bägge håll, *Guida, *Lyhörd *Motivation.

Efter en dag med fin utsikt. Och trivsam, miljö.


Så fortsatte eftermiddagen med bra samtal och middag med eftersnack med Bson. Så blev det kaffe och kokosboll med mer prat och sedan gjorde jag en snabbkoll på mina minnen på FB. Gissa vad som dök upp där. Gårdagens datum 2020.


Och gårdagens datum 2021.


Mja, faktiskt lite av det vi pratade om just igår. Det var lite roligt, tyckte jag.

Apropå roligt, eller små roligt kanske, så såg jag den här bilden på FB igår.


Ibland är bild och text, så klockrent. Det var ju precis så där. Sen är det ändå lite sorgligt, att många, jag säger dock inte alla, som växer upp idag, inte har samma känsla för dom små sakerna.

Dom vill nog ha större grejer för att känna att deras ”ha begär” blivit stillat. Jag blev tvärt påmind om den där marmorerade tejprullen, vi barn fick av min mormor. Och vad den betydde. Det kunde ju för tusan, snudd på, bli bråk över dom, ifall man inte kunde hålla reda på vilken tejprulle som tillhörde vem. Vi var rädd om den.

Sen vet jag inte riktigt vad, det var som gjorde att vi tyckte den var så rolig att få. Vad använde vi den till, liksom 🥸🤔

Jaja, ingen vet ju som sagt var allt, och därför behöver man inte heller ha svar på precis, allt 😅

Förbereder mig inför dagens utbildning, och fick med mig en hemuppgift. Ska klura på den tillsammans med en…tadaaa…kaffe!


Ha en fin tisdag, allihop!

Att röka eller inte röka, det är…

Av , , 6 kommentarer 5

 

Vilka skriverier det nu är om rökningen, jag har förstått att det varit debatt i tv om det här med att rökare nekats operationer på grund av sin last. Fast egentligen är det ju ingen som nekat dom…det är bara det att dom måste hålla sig rökfri, några månader innan och efteråt. Sen får dom ju göra vad dom vill.
 Som gammal avdankad rökare, så förstår jag bägge sidorna, en rökare…eller en människa i allmänhet, vill inte bli tillsagd hur dom ska leva sitt liv, så är det bara. Och därför kanske dom har svårt att se, att just rökningen gör dom till en sämre patient vad det gäller läkningen, däremot är det  ingen nu levande människa (lätt överdrift) som är så snabbt uppe på benen efter en operation, som en rökare. Dom ska ju ut och få sig en cigg…ju.
Jag vet det, jag gjorde en stor magoperation, 1993, tror jag att det var, och relativt snabbt hade jag fixat bort katetern, nog kunde jag väl hanka mig på toan själv, och sedan var jag kopplad till en apparat som satt fast i ryggen och som pumpade in smärtstillande, den ville jag bli av med, dagen efter var den borta. Ha, sen var jag fri.
Kom upp från rökrummet och utanför min sal stod läkaren och kliade sig i huvudet och undrade vart tusan hans patient var. Jag kom gåendes, lätt framåtböjd med droppställningen som två användningsområden, både krycka och medicinering, och jag berättade vart jag varit, då skrattade han och sa att dom skulle minsann få fixa fram en högre droppställning, så jag inte skulle kunna ta mig in i hissen.
Jag hade väl tur, för jag klarade denna operation trots min rökning, och det är det många som gjort också, men varför chansa, det är ju liv det handlar om? Och det är dessutom för ens egen skull.
Jag frågade faktiskt nu, under min handoperation, varför jag aldrig ens fått frågan om jag rökte eller inte, men fick till svar att handopertionerna inte gick under denna regel, jag hade fått göra den även om jag rökt. Så det är inte totalstopp om man nu skulle röka, att få göra vissa operationer. Aha, svarade jag, nu röker jag ju inte och jag har heller inga planer på att börja om, så då är det ju lugnt.
En sak som jag vet retade mig, på den tiden jag rökte, var alla rön dom kom med, bland annat detta att man utsatte andra för passiv rökning, och det skulle vara farligare än att röka själv. Men hallå…inget kan väl vara farligare än att vara rökare , man drar först ner skiten direkt i lungorna sen sitter man ju där själv, i samma rum och blir dessutom, till råga på allt, utsatt för sin egna passiva rökning, inte kan det då drabba den som sitter jämte en rökare, mer, än rökaren själv?
Nå, huvudsaken är att man vet vad man håller på med, och sen ska alla veta också, att man kan sluta, tro det eller ej. Allt handlar om viljan och motivationen, och inget annat.
Önskar er alla en fin dag, själv vet jag inte än, vad jag ska göra, det får vi se vad det blir.
Maria Lundmark Hällsten