Etikett: Mr Bean

En kändis stod och lurpassade bakom draperiet 😳

Av , , 6 kommentarer 20

Hade fint lunchbesök igår, Annelie och hennes man Ulf. Det var bara synd att vi inte hade mera tid att umgås på. Men man får ta det lilla man får. Det blev också en bussvisning och provsittning i Camaron, haha…

Det var Ulf Wallmark som fotade

Ja, Annelie, du lär ju få åka med en sväng nästa gång du kommer och då ska den även se nalta bättre ut, än så där.

Något som ser bra ut, är syrrans senaste alster, en tavla med känt motiv fast med en underton av allvar och en tankeväckare. Vad vi gör med det vi har och med vilka rättigheter… det är fritt att tolka.


Apropå känd, så såg jag en kändis igår, faktiskt. Han stod på en balkong och lurade bakom ett draperi. Jag tyckte mig se att någon stod där bakom, men det var på lite avstånd och jag tänkte att jag kanske såg fel. Varför tror människan att han är osynlig.

Men då jag kom närmare, och från en annan synvinkel, blev det klart att någon stod längst upp på den högra balkongen, ser ni?


Och det var, helt klart en kändis, nämligen Mr Bean, i egen hög person. Fast gjord i papp hahaa…


Såg även en annorlunda plantering på vår prommis, alla sätt är bra, förutom dom dåliga. Det potentiellt dåliga med denna, är om ett barn plötsligt får för sig att leka lite. Det bra är väl att man kan återanvända gamla saker till nåt annat.


Sen blev det bråttom att fixa middag till Åke. Såpass att jag gjorde en löksås med fläsk och potatis…utan lök 🙃 Vilken tur att man kan tillsätta den i efterhand, haha.


Tog Winstone på en sista kvälls promenad och dessa bilder knäppte jag vid 22.45. Detta är en stor del av sommar för mig…ljuset på kvällarna. Man blir hänförd, och här är det ändå inte molnfritt.


Hoppas på en fin onsdag, för er alla. Jag har lite ärenden att uträtta och sedan ska jag nog börja planera för vad som ska med i bussen, imorgon. Kanske man hinner bära ut lite idag, innan sista jobbpasset den här veckan, vi får se. Avrundar med en uppdaterad bild från Theresé, på Bobby, som tydligen sover räv…nåt man säger då man sover med ögonen på glänt.

En gren, eller kvist, eller ett träd…

Av , , Bli först att kommentera 12

Apropå den där eken jag tog kort på och la ut i gårdagens blogg, den hade tappat en gren…kolla bara måttet på den, ligger nere till höger:

18673056_10155279099041585_6266995914472428781_oJag skulle nog vilja kalla den grenen för ett helt träd 😀

Ja nu är vi då hemma, och det var verkligen ett djurliv därnere. Fasan, har vi sett, tranor, svanar, hackspetten, rådjur, älg och på vägen in mot Uppsala igår, en räv som hittat mat i diket. Samt en och annan rovfågel.

Vi gjorde en liten sightseeing runda i Uppsala, innan Theresé och Sally skjutsade ut oss till Arlanda, köpte glass och bara strosade på.

18671097_10155279939361585_9046866175462082661_nIncheckade och med vetskapen om vart vi skulle sedan, så passade vi på att ta en middagsmacka, en liten baguette med skinka och en med salami, samt varsin kopp kaffe och det gick lös på 250:-…

Oj!!! Snacka om att utnyttja det faktum att man inte får ta med vätskor genom gaten. 168:- gick mackorna på, så då kostade alltså kaffet, i pappersmugg, 36:-/kopp. Ovärt, men vad gör man för att fördriva tiden och är sugen på kaffe, jo, man betalar och ser glad ut.

Uppe i luften noterade jag en liten påse som fanns i alla fack framför stolen:

18589036_10155282065376585_3120655535788823020_oJag tycker dom skulle skriva på dom, ”gör inte som Mr Bean bag”, för det vet väl alla vad han gjorde 😀

Winstone var överlycklig att se oss, kul att vara saknad 😀 Han sprang runt som en ko hagen.

Hem och koka kaffe, sedan åkte vi till Hissjö och hämtade upp en lånebil, till Åke…a big one:

18622280_10155282096106585_8164709324844877882_n 18699263_10155282096326585_1922983739834637501_oJohan, lillsyrrans sambo, hade erbjudit Åke att få låna hans nyinköpta Jeep, och det tackade vi inte nej till. Får se om Åke skrotar Mazdan idag då. Vi måste röja lite plats, för imorgon hade vi tänkt hämta hem bussen och la camaro.

Önskar er alla en trevlig tisdag!

Strumpslungad äppelmos

Av , , Bli först att kommentera 4

 

Ibland har man fantasi så det räcker och blir över. Jag och Chefen gick och skulle träna igår, när vi passerade apoteket så undrade hon om dom hade öppet. Nä, svarade jag, klockan var ju bara halv nio och dom öppnar halv tio. Jaha, sa hon, men då är dom kanske där och gör annat nu då, eftersom det lyste därinne.
 
Ja, förmodligen, sa jag, så har dom kitteln kokandes därinne, med allt möjligt kolijox, som ska blandas ihop, en av dom anställda får sitta och rista in namnen på tabletterna, det är mycket dom ska hinna göra innan öppningsdags. Dessutom, sa jag, så har dom ju förmodligen en stor näsa med en vårta på, också, så det är alltid prio nummer ett, då dom är på plats, att fixa vårtmedel, hur skulle det annars se ut då dom öppnade för dagen. Ja, så där kan vi prata ibland, Chefen och jag…och det är nog inte bara med henne, ibland faller det sig bara så 🙂 men det kan dra iväg åt vilket håll som helst.
 
Apropå fantasi, så har ju Kerstin och Janne, varit i Thailand och på resan dit, i flygplanet, fick dom sitta bredvid en pratglad kvinna. Nu vet jag inte riktigt vilken ålder det var på henne men hon hade i alla fall berättat om när hon var ung (eller yngre) och skulle göra sin första laddning med äppelmos.
 
Hon hade två kassar fyllda med äpplen som skulle kokas ihop. Någon vana med att läsa kokböcker eller att veta vad orden betydde, hade hon inte utan hon försökte sig på att läsa ut och innan till. Nu råkade det stå att moset skulle passeras, och vet man inte att det finns åtminstone två betydelser av det ordet, så kan ni ju gissa vad hon gjorde…hon ställde moset i rummet och passerade (gick eller sprang) runt kastrullen, hon passerade bokstavligt talat, moset.
 
När hon insåg att inget såg annorlunda ut, så kom hon på den geniala idén att hon skulle försöka sila moset…genom ett par strumpbyxor. Ungefär som Mr Bean då han slungar salladen i hans gamla sockar. Det gick inte som hon hade tänkt sig så hon tog hundbenet och gick över till en granne för att fråga hur hon skulle bära sig åt. Grannen följde med in till henne och hon hade funderat vad stackarn hon gjort i lägenheten, som det såg ut där. Hon fick den hjälp hon behövde och av två fulla kassar med äpplen fick hon två små burkar äppelmos. Resten satt fastklistrat på väggar och tak, efter den lilla slungningen. Så kan det gå om inte haspen är på.
 
Promenad idag, klockan nio, sedan ska jag upp på Mariehem och ta en kaffe hos morsan. Kanske far förbi i huset och påbörjar en eftersökning av vitala pappershandlingar som behövs för bouppteckningen samt leta efter eventuella försäkringar som kan falla ut nu. Förhoppningsvis så har svärfar inte haft så stor spridning på alla papper, utan att dom sitter ganska så samlade i något skåp, det lär väl visa sig. Ni får ha en bra dag!

Sjötomt???

Av , , 4 kommentarer 3

 

Därnere runt Uppsala tycks vi ha sett en hel del sjögräs, sådär i dikeskanterna, detta ska då bero på att det en gång i tiden har varit en sjö där. Så är det även där borta där Theresé och Anders nu har köpt sig lite mark samt hus på densamme.
 
Jag sa att dom skulle bygga sig en liten brygga där, från vägen och sedan sälja fiskekort, Åke fyllde på med en mekanisk flytbrygga, vem skulle kunna se att det faktiskt inte är något vatten där, med allt det sjögräs som finns?
 
Nicco noterade att det var ett litet stängsel, därutanför sjögräset och undrade varför det satt där. Det har väl varit något djur av nåt slag, sa jag, du får väl fråga Theresé. Jag vet inte vad hon fick till svar men jag hörde vad Nicco sa och jag citerar: -Aha, det är alltså sjöhästar då!
 
Nicco har lärt känna några tjejer därnere i Järlåsa, en av dom, Elin, var med på lördagskvällen och hon och Nicco satt och spelade kort, men dom tyckte att kortleken var i jobbigaste laget, och jag förstår dom:
 
Mr Bean är inte att leka med.
 
Igår var det då min första dag på förskolan, det gick bara bra, jag höll mig lite i bakgrunden och lät barnen komma fram till mig och ställa frågor, det gör dom, för eller senare, och jag fick min några anhängare 🙂
 
Vilka charmtroll det finns, En liten kille kom ut genom dörren och föll framlänges, jag förväntade mig ett gallskrik, men han var knäpptyst, upp på benen igen och när han vandrade iväg så hade mössan halkat ner för ögonen. Han sa fortfarande ingenting, inga protester överhuvudtaget utan han knallade vidare. Jag hann fram till honom och drog upp mössan så han skulle se åt vilket håll han var på väg.
 
Efter ett tag därute så blev han satt i en vagn, även där, så råkade mössan halka ner men han opponerar sig icket utan man ser bara hur han lutar huvudet bakåt för att få in lite ljus, vilken kille, inga klagomål utan han finner sig i att han ser lite sämre…just då. Kan man annat än le?
 
Tänk också vad mycket man missar, när det gäller just barn. Såna här småsaker som det här med mössan, eller när dom säger något som blir hur tokigt som helst men om du inte står där, just i det ögonblicket så har du missat det.
 
Jag kommer ihåg när Nicco gick på förskolan, då hade dom ju ibland besök av polisen, som var där för att visa upp bilen och prata lite och visa upp sina saker. Just denna gång så hade dom plockat fram sina handfängslen och genast så ropade en av killarna till – Såna där har min pappa!!!
 
Nu lät det ju väldigt roligt då han sa så, för vem kunde veta, som inte kände honom, att hans pappa också jobbade som polis, så det var kanske inte så konstigt. Nä, ibland önskar man att man kunde vara en fluga på väggen, men jag lär nog få vara med om många såna där små händelser när jag nu finns på plats, enkom för att hålla koll på vad barnen gör.
 
Det är ett stort jobb dom gör, våra förskolefröknar, tänk er ljudnivån, alla som ska servas och framförallt vilket ansvar som vilar på deras axlar, dom gör det bra. Själv tyckte jag att det bara gick bra men visst kände man sig lite tung i huvudet då man kom hem, förmodligen för allt ljud som man är utsatt för, hela tiden. Nu önskar jag er alla en bra tisdag, det tänker jag ordna till mig, i alla fall!
Presentation
  Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!. Bloggar om: livet, funderingar och tankar. Ålder: 56 Bor: Umeå Familj: min man Åke, döttrarna Theresé och Niccolina. Utbildning: grundskola Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse. Bästa egenskapen: empatisk och ärlig Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig. Husdjur: 1 japansk spets som heter Winstone Bil: kör en Audi quattro som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Dodge Van, Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas 😀 Intressen: dragracing, att skriva, innovationer, människor i ren allmänhet. Vi bär alla på olika historier. Senast lästa bok: Mormor hälsar och säger förlåt Senast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren. Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka. Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv. Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen. Fem bästa sakerna med Umeå: Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.
Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Mina länkar
Arkiv
RSS Nytt från vk.se
Presentation

Sysselsättning:Personlig assistent och arbetsledare
Bloggar om:livet, funderingar och tankar.
Ålder: 52
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa samt yngsta dottern Niccolina. Är även, stolt mormor till Sally Maria Johanna, som föddes 29/6-2010.
Utbildning: grundskola
Dröm:rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen:empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur:Winstone som är en japansk spets.
Bil: Kör under sommaren en Camaro årsmodell 70, (om vädret tillåter) den är gatregad men jag kör även dragracing med den. Sen har vi i familjen även en Audi Quttro, en Camaro -75 (projekt), Volvo S70 samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan ju behövas 😀
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar bilar, och nu även Niccos dragracing karriär.
Senast lästa bok:  Silvervägen
Senast sedda film: på bio så var det Cornelis vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 6 gånger under sista 26 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min före detta chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.

Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.

Maria Lundmark Hällsten