Etikett: Näckrosvägen

Det känns som i ett annat liv!

Av Maria Lundmark Hällsten, 31 augusti 2017 kl 08:44, Bli först att kommentera

Jag och Åke, tog en liten prommis med Winstone igår kväll. Då passerade vi Näckrosvägen, och vår gamla lägenhet, där vi tillbringat 17 år. Men ingenstans, känns det som hemma.

Så pratade vi om just det, hemma. Ja jag bodde ju 17 år med mina föräldrar på Mariehem, och sedan ytterligare några år, på samma område, fast i annan lägenhet…och Mariehem är inte hemma för mig heller.

Man är ju inte ny på stället, och man känner till skrymslen och vrår, men hemma känslan är nog alltid, vart du har dina saker. Lite grann som: wherever i lay my hat that’s my home!

Sen känns det också lite besynnerligt att dessa ställen man bott på, känns som i ett annat liv. Kan det ha att göra med, att man egentligen, ska leva här och nu, det är ju precis i detta nuet, som allt är oskrivet, och man kan till viss del, påverka, framtiden. Och utan tidsmaskin, tar man sig aldrig bakåt 😀

Innan den där kvälls prommisen, åkte vi upp på Gammlia och det var snudd på, mer bilar än under alla andra träffar. Vädret var ju det perfekta, och jag tänker att dom flesta tar dom där sista chanserna att få glida runt lite, innan man ställer undan bilen för säsongen.

Nu avrundar jag detta inlägg med..tadaa…bilder på bilar 😀 Och önskar er alla en trevlig torsdag!

Det var bara där, det lyste…

Av Maria Lundmark Hällsten, 14 maj 2017 kl 10:42, Bli först att kommentera

Det lyste i kyrkan då vi gick i säng, 23.50 igår kväll, tror dom partade 😀 Det tillhör då verkligen inte det normala, det är sällan det är folk därinne efter åtta på kvällen. Och det är klart man blir nyfiken, men vi har då räknat ut att det säkert…är nåt kyrkligt, eller så har dom lånat ut kyrkan till nåt event, kyrkan ska ju vara en samlingsplats/lokal, som alla kan använda, behöver inte nödvändigtvis handla om religion.

Nu märker man att folk fått ”the vårkänsla” (vädret till trots)…det kör förbi fina jänkare, och även mindre fina sådana, moppar och motorcyklar, samt cyklar som skramlar eller är helt ljudlösa, beror lite på skicket.

Theresé Hällsten är fotograf

Åke tog upp Tex igen, hans gamla kompis som tyvärr inte finns i livet längre. Först handlade minnet om en gång då Tex hälsade på oss då vi bodde på Mariehem, själv var han då, bosatt på Nipvägen ute på Teg.

Vi festade väl till och då det var dags för honom att bege sig hem, så frågade han om det möjligtvis fanns en cykel han skulle kunna få låna. Jodå, han kunde ta min cykel, 26 tummarn´, inte speciellt stor, jag vet att vi stod på balkongen och kollade in då han cyklade iväg efter parkeringen med knäna uppe i midjehöjd, jag fotade också, tyckte det såg för roligt ut, vet dock inte, vart i alla kortkuvert den bilden finns, så ni får frammana en egen bild på det 😀

En annan gång kom han och hälsade på och hade med en egen cykel, nu bodde vi på Näckrosvägen, lite närmare med andra ord. Och även denna gång var det nog inte helt nyktert. Här fick vi inte se då han drog iväg men han berättade dagen efter, vad som hänt.

Han cyklade nedåt stan, hade väl bra fart på jojon, och plötsligt kränger cykeln till, han kom för nära ett staket, han klarar sig utan att ramla, men tappar väl fotfästet en kort sekund, tar sedan tag och ska trampa till men döm om hans förvåning då han upptäcker att han trampar luft (även där, hade han tur att han inte föll på skallen) trampen hade gått av, så han blev tramplös på ena sidan.

Men skam den som ger sig, han cyklade hem med en tramp, och även här kan man ju se framför sig, hur det såg ut 😀

Hoppas på en fin söndag, för er alla!

Halkigt, nanting!

Av Maria Lundmark Hällsten, 30 mars 2015 kl 08:00, 2 kommentarer

Då vi gick hem i lördags, hade det frusit på, jätte halkigt på sina ställen, men man var ju som förberedd på det…trodde man.

Vi kom på den smala vägen, mellan Näckrosvägen och Ullas kondis, som inte är helt jämn, och vid brunnslocket lutade det rätt så mycket nedåt gräskanten och tjopp, så landade jag på mitt knä, som jag ALLTID landat på, när eller om jag har halkat.

Jag vet inte vad som gör mig mest irriterad, att det är samma knä, eller att man köper ett par vinterskor, och är så dum at man tror att dom ska vara bra, och speciellt mot halka, men man skänker inte en endaste tanke på att det är något lurt, då det finns inbyggda broddar i skorna. Där och då borde jag ha förstått (när jag stod och höll dom i mina händer på skoaffären) att dom måste ju vara halkig, varför skulle man annars sätta dit broddar, att användas vid halka???

Vi kommer hem, jag med ett lätt uppskrapat knä, fast dom nya jeansen höll, otroligt nog 😀 Och jag skulle ut med Winstone, sista svängen, gissa vad jag tog på mig för skor?

Jo, mina Croocs, som man skulle kunna tro, är det halkigaste du skulle kunna ha på fötterna, men det är dom inte. Jag gick lika säkert som lindansaren över Grand Canyon, och kom ut och sedermera hem, i ett helt stycke. Jag tycker visserligen att det är dom fulaste tofflorna i världen, men vad gör väl det, om hundra år.

Näpp, nästa vintersäsong, åker mina nuvarande skor i soporna och nya ska införskaffas…ohalkiga sådana, UTAN inbyggda broddar, sådeså!

I övrigt blev det en lugn söndag, inget som inträffade eller som vi gjorde, såg Farmen finalen, där rätt vinnare korades, åtminstone av dom som var kvar. Och nu var det måndag…igen, med andra ord snart helg 😀 Önskar er alla en trevlig dag!

Vad gör människan???

Kunde ha gått riktigt illa

Av Maria Lundmark Hällsten, 11 februari 2015 kl 08:29, 4 kommentarer

Hittade denna lilla artikel i Transport tidningen:

Och det är ju förmodligen sant, som det står skrivet, ett farligt yrke, och det har vi upplevt på nära håll…mycket nära för Åkes del.

Vi bodde tillfälligt här i huset, på övervåningen, för x antal år sedan då det gjordes ett stambyte på Näckrosvägen. Åke var på jobbet, hoppade ner från en lastkaj och trodde att truckföraren sett honom…truckföraren hade inte sett reklamen för specsavers, (lånade ditt skämt, Nicco) och såg absolut inte Åke där han stod, utan backade rätt in i honom och klämde fast benet på Åke, mot väggen.

Där hade Åke tur, kunde ha gått betydligt värre, nu blev han hemma några dagar med världens största lårkaka, och givetvis rätt så ont, men benet fick han behålla, som sagt, det kunde ha tagit mer illa.

När det händer olyckor, så där, så tänker jag att det mest beror på att folk blir hemmablinda, ingen där, ingen där, men oj, där var det en, det var det ju inte igår, inte heller i förrgår eller förra veckan, men nu… Och givetvis det där att utmana ödet lite, man tror, men man vet inte.

Är det inte lite som när man dukar av ett bord, kan jag ta den, så kan jag ta den och då ryms den där, och till slut tänker man, nä, det här kommer nog inte att gå, men lik förbenat vandrar man iväg och innan man når diskbänken, tiltar man hela högen och något åker i golvet…japp, det var det ödet det. Men hade lätt kunnat undvikas om man inte velat testa lite 😀

Nu är det ju en viss skillnad att bära porslin och att förflytta sig bland fordon som kör både snabbt och gör tvära svängar, där skulle nog inte jag tänka att jag hinner…säkert…tror jag…fast vem vet, är man tillräckligt länge på ett ställe, så blir man, som jag skrev i början, säkert hemmablind.

Och kolla, vårt kylskåp, nu på morgonen, en sak ska bort…apropå hemmablind.

Jag visste redan innan jul, och detta är ju mer regel än undantag, alltid ska det gömmas och glömmas kvar en tomte då man plockar bort julen, och här satt den…gubben, men nu åker den ner.

Önskar er alla en fin onsdag.

Livet lekte…en kort stund!

Av Maria Lundmark Hällsten, 20 september 2014 kl 09:46, Bli först att kommentera

Våra katter, Enya och Eloise, håller ju på vara till åren, 10 år blir dom i februari, och det är inte så ofta, numer, som dom busar med varandra, ensam, ja…men ihop, njae…det slutar med morrningar och fräsningar och en smäll på skallen av den som är snabbast.

Dom fick upp ett il, i förrgår, Enya kommer från ingenstans och hoppar rätt på Eloise och sätter fart och jag hinner se att dom verkligen har skoj och då…vaknar Winstone, rusar in i hallen och skäller till så bägge katterna springer åt var sitt håll, där var det färdiglekt.

Winstone som inte brukar bry sig, han kanske ville att dom skulle lägga ner innan dom skulle börja bli hårdhänta. Eller så ville han joina dom, på sitt sätt, fast det var inte dom så pigga på. Dom förstår verkligen inte varandra.

Enda gången dom är sammansvetsade, alla tre, det är vid 17 tiden på kvällen, mat dags…Eloise springer och jamar, Winstone och Enya hakar på, dom låter inget men följer varje rörelse jag gör, med stort intresse. Winstone snurrar runt runt, på golvet varje gång jag tar ett steg åt skåpet där deras mat finns. Ja, vilket gäng, vi har.

Igår då vi var på väg hem, jag och Winstone, från långpromenaden, kom vi in på vår gamla parkering, borta på Näckrosvägen, där har dom kostat på och gjort ett större avstånd till garagen och gräskanten, så ingen ska bli in-parkerad.

Men jag undrar hur dom som parkerar utläser snedstrecken på asfalten???

Dom har ställt sig så rakt dom bara kan, men på andra delen av parkeringen står alla snett, vilket jag tror är meningen med tanke på strecken som är ritade där. Jaja, dom kanske skrev ut kortet på nätet, vem vet, precis som alla måste ha gjort som har svårt att hålla sig längst till vänster om dom ska göra en vänstersväng…nä, stå mitt i vägen och blockera alla som ska rakt fram eller svänga höger…noll koll på övrig trafik, om ni frågar mig.

Idag ska vi ha familje-lunch på Shang-Hai…ja, Tina säger det, la familia, och Tina och Christian, får agera Niccos Tia och Tio…ehhh, typ 😀 Ser fram emot det, Nicco också:

Hahaa… önskar er alla en toppen lördag!

Ibland brister det!

Av Maria Lundmark Hällsten, 19 maj 2014 kl 08:37, 2 kommentarer

Idag ska vi fira en 68 åring…mamma fyller år och ska bjuda på tårta ikväll, inte alls dumt. Med mig kommer jag att ta en present jag köpte från Spanien och kanske en sak till, har inte bestämt mig än, hur jag ska lägga upp dagen, det löser sig säkert.

Apropå köpa och Spanien, jag hade fått en lite beställning av ”Kul-Janne”, något med alkohol, och visst, det skulle jag fixa. Jag visste märket, men storleken var inget vi diskuterade, och när jag så den lille lille flaskan kunde jag inte låta bli att köpa den enbart för att retas lite:

Tina fotade och jag lade ut bilden på FB med texten: Vad säger du Jan? Hahaa…sen skrattade jag så jag höll på börja grina, jag vet, man ska inte skratta åt sina egna skämt men ibland brister det 🙂

I övrigt har helgen bara rullat på, jag vart tvärt dagavill igår då vi gick i säng och jag tänkte nog att det skulle vara torsdag eller fredag idag, men inte då. Drömde konstigt gjorde jag också. Åke hade komponerat ihop en låt…men han kunde inte sätta ihop melodin, han hade bara en text.

Texten tog han med till vår gamla granne på Näckrosvägen, för hon hade ett piano, och han ville att hon skulle spela upp låten, hahaa…lätt att göra det med enbart en text. Så skulle jag försöka förklara det för Åke, det funkar inte så, men det ville han inte begripa, ja ni hör ju, undrar just hur vi ska tolka den drömmen då?

Bild lånad från google

Jaja, det är roligt med drömmar, för det mesta, inte alltid dock, man kommer ihåg dom. Hoppas ni får en fin måndag, allihop!

He håll på va dags…

Av Maria Lundmark Hällsten, 4 april 2013 kl 06:17, 6 kommentarer

Nu håller det nog snart på vara dags att köpa en ny barhylla… alternativt tömma den vi har, lite försiktigt så där.

Här skådar vi en Rock of Sweden, läderklädd flaska:

En Vodka illusion, där texten är spegelvänd:

Och en Vodka Glimmer, om man vill känna sig lite *blingbling* eller finare i kanten 🙂

Tre andra oprovade vodkor, köpte jag också… så där, bara för att.

Jag och Tina kamperade ihop igår, vi gjorde returmarknaden, Electrolux Home, café Victoria, Media Markt och avslutade med Kvantum.

Jag investerade i en kolsyreapparat, så nu kan vi dricka bubbelvatten utan en massa konstigheter i… om vi vill.

Apropå ingenting så blev jag uppringd för några dagar sedan, tror det var i förrgår, av en som sa att jag hade ett brev liggandes hemma hos henne. Jag blev ju aningens förvånad, eller så blev jag inte det.

Vi fick nämligen ett paket i vår brevlåda, förra veckan, och jag som handlat på tradera trodde att det var det som kommit, men hann läsa en gång på paketet innan jag öppnade det, och såg att det stod syd Afrika på det, läste adressen igen och det enda som stämde var Lundmark, men den rättmätige ägare bor på Näckrosvägen, så jag kollade Eniro och hittade ett mobilnummer och ringde upp honom.

Han blev lika förvånad som jag, och undrade hur posten kan sortera så fel att hans paket kommit hit. Samma sak med mitt brev, det enda som stämde där var numret 43, inget annat. Jaja, tur att hon bar ärlig då, för hon hade ju lika gärna kunnat öppna det själv och behållit innehållet, precis som jag kunde ha gjort samma sak… men ärlighet varar nog längst.

Önskar er alla en fin torsdag!

Bättre brödlös än rådlös

Av Maria Lundmark Hällsten, 7 mars 2012 kl 08:45, 2 kommentarer

När vi satt i bastun i måndags så var ju givetvis ett av samtalsämnena detta med vattenläckan på Västerslätt som ledde till att dom på Näckrosvägen samt Vallmovägen, blev utan vatten. Vi här borta klarade oss nog, jag var ju inte hemma så jag vet inte, men tror att det var mera lokalt där borta, som dom drabbades av vattenförlusten.

Monica blev varse att dom var utan vatten i kranen då hon tog en näve handtvål och sedan skulle sätta på kranen… men vis av erfarenhet så vet hon att vattnet i källaren är det sista som försvinner så hon begav sig dit ner, och fick således bort kletet från händerna.

Det vet man ju då man av misstag tagit dusch crème och smetat in sig med i tron att det var hudlotion, mysigt värre… åtminstone kladdigt värre 🙂

Laila var kaffesugen på morgonen… hon löste det problemet med att använda sitt mineralvatten till att koka eller brygga kaffet. Hon har i alla fall sagt att det var gott, men jag går inte i god för det.

Jag berättade det för Nicco igår, då hon undrade vad dom hade gjort på Vallmovägen, spåren efter vattenläckan syntes ju. Och hon trodde att nu, kanske Laila hittat på en ny trend, nu vill ALLA koka sitt kaffe med mineralvatten, kan ju bli lite nyttigare med salterna och mineralerna som det innehåller.

Och hallå, medan ni liks lägger upp ett lager av mineralvatten, plussa på några liter så har ni så ni kan spola i toaletten också…moahaha…

Nämen, man ska aldrig bli rådlös, man kan ju lösa dom flesta problemen om man tänker till litegrann, och använder lite sunt förnuft till det.

Jag ska hem till ”bloggHelena” idag, hon utlovade bullar och det låter ju gott det, sedan ska jag svänga förbi på Ålidhems centrum och införskaffa mer vårrulls- deg, mamma köpte nämligen av mig ett paket och Kerstin ville också ha ett, så då fixar jag det då jag ändå passerar.

Önskar er alla en fin onsdag!

Pansarvagnen gjorde en burnout

Av Maria Lundmark Hällsten, 2 juni 2011 kl 09:08, Bli först att kommentera

Åke berättade just sin knäppa dröm, det var om en häst, cigarett tändare, en försvunnen get, varmkorv och en pansarvagn utan mattor som gjorde en burnout, jojomensan.

Jag däremot drömde om ett reportage som gjorts i en tidning, det var en redaktör för en typ av hus och hem tidning som visade det allra senaste på marknaden. Något för alla som har en pool hemma. Man skulle strö ut vita ”snöflingor” i poolen så sjönk dom sakta ner till botten, ni vet, precis som såna där grejer man har till jul, en kula man skakar och då blir det snöstorm i kulan. Sen Kunde man, om man ville, återanvända dessa flingor, då skulle man bara simma runt i poolen så skulle flingorna stiga upp till ytan, och då var det bara att blåsa ihop dom till ena hörnet av bassängen och sedan plocka upp dom med en håv. Oooh så smart!

Undrar om denna dröm symboliserar en vanlig dag i vårt liv. Man stiger upp, det är lugnt sedan händer saker så det sprider sig som ringar på vattnet och på slutet av dagen knyter man ihop säcken och man har allt under kontroll, ja, vem vet?

Jag hämtade upp gänget på Näckrosvägen och vi drog iväg till Vännäs, jag köpte en liten ugnsform och två böcker, dom andra, ögon shoppade bara. Nog är det stort där, alltid. Sen åkte vi hem hit och jag bjöd på kaffe.

Jag åkte sedan till myrorna och köpte ytterligare tre böcker, men dom var inte till mig utan jag gav dom till Nicco, så hon fick sig några ”bussböcker”. Och sedan handlade jag lite på Willys. Grått hela dagen fram tills jag satt i bilen, på väg hem, då vart det så varmt så man höll på få dåndimpen, hem och torkade av utemöblerna så man fick sätta sig ute en stund, innan middags dags.

Vi, dvs. Åke, har ringt till bredbandsbolaget och sagt ifrån sig allting som vi hade med dom att göra, han underströk också att allt skulle bort. Det gick fint, vi fick till och med bekräftelse på det under förra veckan, och i förrgår damp det ner ett nytt brev från dom, med inledningstexten, och jag citerar: Hej! Just du är viktig för oss! Som tack för att du är kund vill vi därför ge dig en present…blablabla *suck*

Nä, nu ska vi göra oss i ordning för dagens tripp till Rödåsel, samling halv elva utanför klubben, till er som ska med eller bara komma för att titta på bilarna, adressen är Spårvägen 6. Önskar er alla en bra dag! Bilder från trippen kommer förmodligen att läggas ut senare idag.

Vi blev påminda…

Av Maria Lundmark Hällsten, 24 maj 2011 kl 07:13, Bli först att kommentera

Igår blev vi påminda om vad som hände den 25/4-2010, jag fick nämligen räkningen från trafiksäkerhetsföreningen, som vill ha 4200:- för Åkes lilla krasch på Näckrosvägen. Nu har jag hört, men vet inte vad det ligger för sanning i det, att en räkning som är äldre än 6 månader, inte behöver betalas…hm, jag undrar jag vad som skulle hända om man yrkade på det. Ja sa Åke, då jag nämnde det igår, inte kommer jag ihåg någon krock för över ett år sedan, inte. Nä, det är nog bara att betala och se glad ut, så får vi det ur världen. Han kommer nog inte undan detta och krocken kan ju inte heller, skyllas på någon annan, även om den inte var uppsåtlig.

Första glaskraschen fick jag uppleva igår, jag begriper det inte…faktiskt. Stod och diskade och plötsligt slinter glaset ur handen, jag jonglerar det i luften som värsta akrobaten, klarar glaset och hinner känner mig riktigt stolt…i en hundradels sekund, när jag sedan sätter ner glaset i diskstället så kraschar det mot ett annat glas, snacka om typiskt.

Jag städade upp lite här i huset igår och nere i källaren ligger det två mattor, just nedanför trappen. Jag gissade på en del katthår där, men jag kan inte påstå att man kunde se det, men ni skulle ha sett hur dammsugaren såg ut, man kunde ha trott att jag slitit av tomten skägget. Och vad glad man får vara att allt det där katthåret stannar på mattan och inte dras upp hit. Tur att det finns dammsugare.

Annars gjorde jag inte så mycket, överraskade mamma som jag visste skulle ner på stan, så jag stod där utanför butiken och väntade på henne, sedan fick hon en premiärtur i Buicken. Hon bjöd på fika efter turen.

Fick lov att ladda det mobila bredbandet också, det tog slut i ett nafs. Nu har jag i alla fall beställt och betalat T3 som Internet leverantör, Umeå energi har lovat att koppla upp oss den sista maj, men jag fattar inte hur? Någon konverter som det står skrivet om överallt, har vi inte och jag vet inte heller vem det är som ska leverera det, T3 eller Umeå energi, och när i så fall? Många frågetecken och helst av allt skulle jag vilja att dom kom hit och installerade hela sk-ten, jag har nämligen läst instruktionerna och som vanligt ser det ut som det står på hebreiska. Jaja, vi väntar väl och ser vad som händer. Nu önskar jag er en fin tisdag!

Etikett: Näckrosvägen

Det känns som i ett annat liv!

Det var bara där, det lyste…

Halkigt, nanting!

Kunde ha gått riktigt illa

Livet lekte…en kort stund!

Ibland brister det!

He håll på va dags…

Bättre brödlös än rådlös

Pansarvagnen gjorde en burnout

Vi blev påminda…

Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök

Mina länkar

Arkiv

Nytt från vk.se

Presentation

Maria Lundmark Hällsten