Etikett: napp

Inga spydiga kommentarer…än…

Av , , Bli först att kommentera 14

Det blev ett snabbt Nolia besök igår…kan inte påstå att jag hittade nåt nytt, fast visst är vissa saker fina, som dom samiska smyckena, dom handkarvade kåsorna och lite annat smått och gott. Men det kostar…så näpp, för mig blev det en påse med nybakat tunnbröd och souvas i pitabröd till lunch. Sen kom Nicco och Adam hem därifrån och hade med sig lite munkar:

20729346_10155545074551585_3338336277476160624_nMamma har surrat om nåt rabarber vin, som tydligen min farmor gjorde för längesedan, och det skulle vara så gott. Tänk om du visste hur hon gjorde det, har hon sagt…mamma, alltså. Så satt jag hemma hos henne i förrgår och det kom upp på tapeten igen, och gissa vad, jag hittade igen ett recept och nu ska det bli rabarber vin, här hemma :D

Kan ju bli jätte spännande eftersom jag varken älskar vin eller rabarber, hahaa…tydligen ska det bli lite som champagne…mousserande. Nå, vi har ju en sjö av rabarber, så nu kan jag ju få använda lite av den, och faller det mig inte i smaken, kan man väl ge bort en flaska.

20664438_10155545533596585_1606599486004726690_nMin ”gammboss” är ingen älskare av alkoholhaltiga drycker överhuvudtaget, så därför finns det ju inget bättre än att reta henne lite. Det här började för x antal år sedan, då jag jobbade åt henne, och fredagar…var mina bästa dagar (det är det fortfarande med den skillnaden att jag idag upplever att det är fredag varje dag :D ).

Ni kan ju gissa jargongen hemma hos henne då det var dags att gå hem på fredags eftermiddagen, eller för all del, redan då jag kom på morgonen och hon frågade hur läget var…kunde ju aldrig vara bättre…”Det är ju fredag”, med viss antydan om att fredagar innebär nåt gott i glasen på kvällskvisten :D

Så igår kunde jag ju inte låta bli att lägga ut lite bilder på FB, först kom den här, med texten om att hon skulle kolla in vad nyttig jag var:

20708417_10155545540886585_2945552761580080394_nOch sedan la jag ut den här, i kommentarsfältet och ett, hm…

cddd78905d3ecbe5296619b7a71d551cSedan avrundade jag med den här och skrev att nu fattade jag…

20664868_10155545543516585_3802798516946465825_nHon har nog inte sett det än, det brukar komma spydiga kommentarer eller små emojis med elaka miner och horn i pannan :D

Nu ska jag ut och joina min käre man och lille Winstone, som sitter ute, sen får vi se, om vi kommer in igen…beror på vad vädret har att erbjuda idag. Önskar er alla en toppen lördag!
20708325_10155544736621585_5053196427161449572_n

ingetsvar@mejl.com

Av , , Bli först att kommentera 18

Jag tror att jag skrivit detta förut, men då får det vara så. Är det något jag tycker är fruktansvärt nonchalant, så är det företag som sätter ut sin mejladress, men som sedan inte svarar på dom, om man skickar ett mejl.

Av vilken anledning har man då mejladressen där? Har man så ont om tid, att man inte hinner göra det, så kanske man bör tillägga, under eller bredvid adressen, att om man inte fått svar inom 1-2 dagar, så kanske man kan ringa istället. Då vet man att det finns en potentiell risk att man får vänta, och då gör man ju som man vill.

Jag mejlade dom som fixade Niccos badrum, ni vet, det där företaget som inte lyckades sätta fast duschrören, dom var här vid 3 tillfällen, och sista svängen sa killen att NU, kommer detta att sitta! Men näpp, röret sitter inte fast.

Detta är nu längesedan, jag mejlade, och det drar ut på tiden, men uppenbart tycker dom att dom gjort allt dom kan…fast jag tycker inte det. Johanssons Rör, heter företaget, bara så ni vet. Jag tänker skita i att kontakta dom, duger dom inte till att förlänga röret såpass att det sitter kvar, så är det ingen idé att ha dom springandes här.

Jag mejlade nu senast, en restaurang då jag hade några frågor, det var den 29/1, och dom har inte svarat. Däremot ringde jag dom igår, på telefon, gick dom att nå, men plocka bort mejladressen, den stör bara, eftersom den inte används…vad jag då kan förstå.

Jag tycker att det är ett bra sätt att få kontakt, jag behöver inte ödsla tid på att sitta i telefon, det kanske är upptaget, jag glömmer bort det, dom svarar inte för tillfället, nä, men så är då där en mejladress, man skriver nåt, det tar 1 minut, och sedan går man vidare med allt man håller på med själv, och inväntar svar…kan ju inte vara lättare! Eller borde då inte vara så svårt, men…som sagt, vissa ids inte kolla eller svara på mejl.

Nog om detta, det bidde inga semlor för mig igår, jag bjöd däremot mamma och Bosse på semmelkladdkakan. Och igår kväll, tog Nicco och Åke den sista biten, så nu var den borta, bra!

Ullas hade då fullt igår, och jag gissar vilt på att det var semlorna som drog dom där extra :D

Önskar er alla en fin onsdag!
2016-02-08 15.10.00 (2)

En kamp på liv och död

Av , , 1 kommentar 3

 

Göta kanal fyller 200 år, vilket jag blev varse första gången då vi var på väg till Eksjö, från High Chaparral:
 
Vi hade, av någon helt, outgrundlig anledning, tagit fel väg, fråga mig inte hur, men vi åkte efter E4:an, trodde vi. Åke sa vid något tillfälle att det var väldigt lite trafik efter E4:an, och inte bara det, vägen såg onormalt smal ut. Tills vi passerade en liten by som faktiskt fanns med på våran oslöga karta, då insåg jag att vi åkte en parallell väg till E4:an, och vi var på väg åt rätt håll men med detta vägval så blev allting en smärre omväg.
 
Vi kom ju fram till slut, och Eksjö ska ju vara en jättefin stad men vi hann inte uppleva så mycket av den då klockan var mycket och laddningen på bussen inte fungerade, så, vi får se, det kan komma fler gånger.
 
Gun-Britt, vars syster som heter Ingegerd och som bor här på våran gård, är gift med Sören, och det är dom som bor i Eksjö. När vi var där och hälsade på dom för några veckor sedan så berättade han om en liten fisketur, som han och en kompis gjorde för x antal år sedan. Nu får du rätta mig om jag har fel, Sören, men jag tycks komma ihåg att dom var i fjälltrakterna för att hjälpa till att bygga en stuga, en av kvällarna skulle det fiskas och dom åkte ut på ett ställe, vid en älv där det tydligen redan fanns en hel hög med ambitiösa fiskare.
 
Dom var utrustade upp till midjan, med ni vet såna där stövlar som älvsfiskarna använder för att slippa blöta ner sig. Ja, inte Sören, utan dom andra fiskarna. Sören hade vanliga stövlar som knappt nådde upp över vaden.
 
Han gjorde några kast och fick helt plötsligt napp…det var inte en liten firre heller, som bara var att hala in, nä nu började en kamp på liv och död. Fisken ville inte ge sig och inte Sören heller som nu stod ute i älven med vatten långt upp över stövelskaften, ja till och med upp över midjan. Han såg i ögonvrån hur dom andra fiskegubbarna stirrade på honom och säkerligen undrade dom vad han hade för monster på kroken.
 
Efter en segdragen kamp så vann Sören, han halade in den minsta fisken som skådats på åratal, tydligen hade den fastnat bakom ett stenskravel i älven, därav den svettiga kampen, och vad nu dom andra fiskarna tänkte, förtäljer inte historien, men rolig var den.
 
Nu ska jag göra mig klar för morgonpromenaden, det får bli Umestan idag också. Ha en fin dag, allihop!