Etikett: NEJ!

Ja eller nej, det är frågan?

Av , , Bli först att kommentera 14

Ofta då man ringer myndigheter eller andra såna där specifika ställen, som försäkringsbolag eller mobiloperatörer, så får man i luren veta att man kanske blir uppringd efter samtalet för att ge betyg om hur man upplevde servicen.

Nu undrar jag hur det fungerar, egentligen. Det borde ju rimligtvis vara en slumpgenerator som väljer ut vilka som blir uppringda. Och om så är fallet, så vill jag att dom även delar ut ett pris, till alla som blir det…så där, för att man blev utvald, och för att man vill ha nåt för besväret.

Varför jag propsar på det är för att jag ALLTID blir uppringd, förutom dom få gångerna då jag är lätt sarkastisk, eller smått irriterad, då är det tyst i luren.

68284042_10157357991761585_8757936867757785088_n

Därav min undran…hur kan det komma sig att jag blir uppringd då jag är vänlig, tacksam, lågmäld, ja, ni fattar. Men inte då jag är förbajad, hm, konstigt. Ett svar skulle ju kunna vara att dom, faktiskt väljer, vilka som blir uppringda.

Aha, mhum, nej den där lät inte så pigg och glad, snarare småilsk, nopp, där trycker vi på den röda knappen!

????????????????????????????????????????????????????

Åh, där fick vi ett tack ska du ha, oj vad bra, det blir grön knapp på den!

ja_knapp_gadgets_presenter_efter_aalder

Detta hände mig igår. Jag har som sagt var, varit sjukskriven i 3 månader, givetvis gjorde jag en anmälan till AFA, sen har jag inte hört en bokstav därifrån.
Jag har loggat in på mitt konto och 75% av gångerna har det stått att informationen inte går att nå, just nu, och dom andra 25% så har jag kunnat läsa att dom fått in dokument i början av juni, men sen, som sagt…nada!

Då ringde jag dit igår och lät säkert sarkastisk, även om det inte var min mening. Men jag undrade vart det hade hängt sig. Dom säger då, att dom inte fått in uppgifter från min arbetsgivare, och att dom försökt ringa. Och jag  tycker det är jättekonstigt, men ok, säger jag, det har ju varit semester för allihop.

Jag blev inte utvald att få bli uppringd, hm?

69050258_10157357991556585_1314182747589181440_n

Min arbetsgivare har inte fått samtal från dom, får jag veta, men hon ringer upp dom, får 2 frågor, besvarade på 10 sekunder, idag fick jag mejl om utbetalning…tjopp tjopp. Så visst fasen mal dom där papperskvarnarna långsamt,och ibland snabbt som en trimmad makuleringsmaskin.

Ha en fin dag, allihop!

Dom missade den lektionen!

Av , , Bli först att kommentera 14

Jag vet att man inte ska reta upp sig i trafiken eller leka trafikpolis, men ibland…alltså, eller rätt så ofta, faktiskt, så händer det ändå. Ja ni vet dom där vänstersvängarna, där man fått lära sig, att man ska ligga så långt ut till mitten, man kan, så släpper man fram bakomvarade trafik, trots att man själv står still.

Jag har konstaterat att många bilister, verkar ha missat den lektionen!

Så gick jag då och tänkte på dom här som saknar viss, simultankapacitet, att göra två saker samtidigt eller att läsa in omgivningen och vad man kan förvänta sig. Finns en hel del såna också.

Om jag närmar mig ett övergångsställe, och det kommer en bil, om jag tänkt släppa fram bilen, så stannar jag, 5 meter ifrån, så undrar jag hur dom kan ”tro” att jag vill att dom ska släppa över mig? Jag står ju lååångt ifrån, dom hinner köra innan jag ens tagit mig upp dit, men nej…dom står där och väntar så vackert *suck*

Tror dom verkligen, att jag plötsligt, ska speeda upp, så om dom kör, så kommer jag att springa allt jag har för att dom ska måsta tvärnita…seriöst!

Det hade varit ett kul, dolda kameran avsnitt, där man har med sig såna där startmojänger, som dom använder vid sprinterlopp. Bilen stannar, jag står jättelångt bort, vi stirrar på varandra…bilisten blir lätt osäker…då, slänger jag fram startplintarna, sätter ner fötterna i dom, och gör mig redo för klara, färdiga…SPRING!!! Haha…jaja, kanske dumt att göra så, jag åkte väl in på nån låst avdelning ”långtbortistan”.

affrsfolk-p-startgrop-29665085Bilden lånad HÄR
Och apropå övergångsställen, ni har väl inte missat, att en del onödiga sådana, håller på tas bort. Varför man ens ids göra det? Ja, Nicco hade läst eller hört att det var för att vissa övergångar var mer riskabla att ha kvar, än att ta bort, då vi måste tänka oss för lite bättre, innan vi går över.

Ok, men då undrar Nicco varför detta övergångsställe finns kvar:

2016-10-26 08.23.54Det korsar inte ens en bilväg…weirdos!

Projektet städa upp i källaren är i full gång, och jag har rensat hela källartrappan, flyttat kattklösträd och andra saker. Har lite kvar att göra, måste hitta plats för 2 små byrås som står i gången, men sen…ja, då får det bli inköp av pistol…kanske på lördag, kul! Ha en bra dag, allihop!
2016-10-26 20.24.24Åke har fixat utsmyckningen, hängde där då jag kom hem igår.

Skit inlägg

Av , , 2 kommentarer 9

Nu kommer det ett riktigt skit inlägg, fast egentligen handlar det om Winstone och hans olater. Han hade redan som valp, den fula ovanan att äta sin egen skit, vi har googlat på detta, finns många experter i land och riken. Ett av tipsen var att man skulle ge hunden banan, för det täcker ett ämne som hundarna saknar, och sedan skulle man ge dom ananas, för då skulle det verkligen smaka skit och dom blev ointresserade.

Detta är testat, det funkar inte!

Jag har kört stenhårt med ett NEJ, då han gjort numero 2, och idag när jag är ute med honom, så går han undan, utan att försöka ta det, medan jag plockar upp. Men, så, vid något tillfälle, way back in time, så hittade han på att snurra, efter numero 2, vilket innebär att han egentligen fungerar som en dyngspridare.

Ibland får man leta efter tvåan, någon meter bortanför där han satt sig ner, och har han tur, så kommer det kanske nåt vid sidan om, som hinner slinka ner innan jag sett det. Kul vovve!

Nå, det jag skulle berätta var då vi var i Fällfors, jag gick bortanför depån och släppte lös honom. Han njöt i fulla drag, och hoppade i hög gräset, så satt han sig ner, så där lagom långt bort. Han gör det han ska, sen står han och stirrar på mig, och väntar på vad som ska hända.

Jag vet, att han vet, att han hinner ta det där i munnen, om han törs :D Men jag säger nej, och hinner dit, plockar upp det, men han är som inte nöjd, han snurrar runt då vi går, och det kan han göra om något fastnat i pälsen. Jag får stopp på honom och kollar, jovisst, det sitter en liten hård knula längst ut i pälsen, den får jag lätt bort.

Vi fortsätter gå, men döm om min förvåning då han fortsätter snurra, jag fattar ingenting. Stannar honom igen, och kollar, efter ett tag ser jag vad som hänt, haha, han har en till hård knula, mitt uppe på ryggen, jodå, den hunden har talang, eller hur… hur man lyckas få skit på ryggen, typ.

015 016 017 018 019

Vilken härlig dag det blev igår, otroligt, och att ens solen lyser idag, är snudd på oförståeligt, men härligt :D Önskar er alla en toppen dag!

037

 

 

 

Nej, nej, nej och åter nej!

Av , , 6 kommentarer 12

Jag hade en trevlig fika dejt med Helena igår, vi eller rättare sagt hon, valde ett litet gemytligt place att träffas på, Brobergs Coffee shop. Sedan kom en kompis till Helena dit och vi bara fortsatte att ha trevligt :D

Alla frågar mig om jag känner av operationsnerverna, men nä, inte ett endaste dugg, inte ett litet pirr i magen eller någon annan svag rörelse, det är absolut lugnt. Tänkte lite på det igår kväll, hur det egentligen kan komma sig.

Jag kom snabbt fram till att det är ju jag som sökt om att få göra detta, det är dock inte jag som ska utföra ”the operation” (väldigt tur, kan jag tänka, för risken finns ju alltid att jag skulle kunna snubbla och ställa till med nåt elände), utan jag litar fullständigt på att läkarna som utför operationen, vet vad dom håller på med, gjorde man inte det, så skulle det nog vara rätt tunga orosmoln som hängde över skallen.

På kvällen pratade jag med en vän som ringde, och vi föll in på hur man bemöter vissa människor, och kanske framför allt barn. Hur pass man kan manipulera andra att göra det du vill, att dom ska göra. Låter lite skrämmande, men det handlade inte om stora saker, snarare om hur man framför, det man vill ha sagt. Jag ska se om jag kan förklara.

Våran äldsta dotter, Theresé, blev ju egentligen en liten testpilot, första barnet, inga erfarenheter överhuvudtaget, annat än en, vad man tyckte som barn, lillebror som oftast var i vägen. Man körde lite av vad den äldre generationen hade överfört på en. Maten på tallriken skulle ätas upp, inga undanflykter. Porslinsakerna man hade i bokhyllan skulle ej röras på, och så vidare.

Sedan kom Nicco, och jag hade ändrat min syn på saker. Tänkte lite mer på hur man själv, skulle velat haft det. Varför ska jag sitta och tjata om att prydnadssakerna är ömtåliga och något vi är rädda om, istället för att helt sonika, lyfta upp dom en hylla, så kommer hon inte åt dom.

Varför inte ge barnet mat hon tycker om, istället för att konstant prova att ge henne sånt hon bara spottar ut? Sen det här om hur många föräldrar, ställer frågor till sina barn, men svaret dom får, är inget dom vill höra. Och då undrar man ju varför, dom ens ställde frågan.

Jamen ni vet, man hämtar barnet på förskolan, står och pratar med någon fröken, säger till barnet: Ska vi gå hem då? Och som svar får du ett nej, jag vill inte, jag leker med Kajsa. Och där har dom fallit i fällan. Jo säger mamman/pappan, nu ska vi gå hem, och där mina vänner, blev det barnet överkört, och med tiden inser dom att dom frågor dom ger svar på, inte gäller. Så ett nej är inte alltid ett nej, och ett ja, kan vara ett nej.

Dom gånger jag av misstag, ställde den frågan till Nicco, och fick ett nej, fast jag ville ha ett ja, så fick jag falla till föga, och svarade då: jamen ok, då stannar vi tio minuter, men sen ska vi hem och göra ditten eller datten, och det var aldrig något problem, vad jag kan minnas.

Man kan också avleda ett barn, dom vill en sak och håller benhårt på det, men med någon annan lockelse som passar bättre, kan man få dom att ändra sin önskan. Jag vill ha en glass…mm, men vet du vad, du kan få en glass på lördag, så kan vi istället fixa en tadaa…fruktsallad alá Nicco idag, och bjuda pappa på…ja typ. Och låter då plötsligt som en ypperligt bra idé, och här jobbar man hela tiden med att allt bara flyter på istället för att alltid komma med ett NEJ, du får INTE, NEJ, du kan INTE, NEJ, det går INTE.

Och givetvis får man ju ta allt med en nypa salt, och framför allt tänka på i vilka situationer man använder sig av att manipulera eller avleda. Nu ska jag sluta babbla, avslutar med en bild jag tog sist, solen sken, och den ger ju hopp om att det kan bli en sommar, i år också. Ha det gott, allihop!

Foto2216

 

 

 

Vilket som, blir bra!

Det gick bara fint att fylla båset igår, jag sa till Åke då han kom hem att jag lastat grejerna i skuffen, han undrade om han skulle få kika ner där men fick ett bestämt NEJ! Och det, enbart för att han inte skulle vilja spara nåt.

Tyvärr har jag nu märkt samma tendenser hos Nicco, det sitter fast, dom vill ha kvar allt som det ser ut, spelar ingen roll att det legat nere i källaren i över 4 år och dessförinnan undangömt på annan förvaringsplats.

Nåja, pengar som nu eventuellt kommer in, kan ju bli en liten morot, och man blir sugen på att göra sig av med mera av, ”dom var inte så bra att ha grejer”.

Kommer att tänka på då Myrorna hade nyöppnat i Ugglan köpcenter, någon gång på tidigt 90 tal, gissar jag på. Lite skämmigt var det allt att gå in där, Tex, en gammal kamrat till Åke, följde med oss in, och han hittade faktiskt en träprydnad, skulle föreställa nåt man använde förr i tiden, till smör eller mjölk, nå…han frågade mig om det kunde vara en släkting till mig som gjort den, och mycket riktigt, en kusin till min morfar, tycks jag minnas att det var, och det blev det första inköpet, för mig.

Ikväll ska bastugänget ut och käka för våra trisspengar, det blir antingen på Banthai eller West Side, det får vi se, senare i eftermiddag, då stämman har konfererat. Spelar inte så stor roll, jag tror vilket som, blir bra.

Vädret såg riktigt bra ut igår kväll, synd bara att det ska ta sån tid, jag menar, klockan 16.30, då man ska in och börja med middagen, då passar det att solen börjar skina på allvar. Men lite fick man ju se den innan också, och grönt håller det på vara överallt:

Foto2159 Foto2172

Önskar er alla en fin fredag!

NONONO!!!!

Av , , 4 kommentarer 7

Tänker lite på hur olika vi är och hur vi känner eller tolkar situationer, eller att man får för sig saker, vill ha det på ett visst sätt och då spelar det ingen roll, vad någon annan säger.

Jag vill nog ha mitt space, som en ”typisk” svensk, folk ska inte vara uppe i mitt ansikte utan hålla sig på behörigt avstånd. Därför var det lite av en övning, kanske man kan kalla det, att vara i Spanien. Där människorna är högludda, närgångna och i vissa fall, rätt så tjatiga, om ni frågar mig.

Vi sitter på en restaurang vid havet, en populärare sådan, eftersom vi får stå en stund och vänta på att få ett bord. På menyn står det att man har en timme på sig, klart dom vill hinna med så många gäster som möjligt. Och där, mitt i maten, kommer en glasögonförsäljare fram till bordet och vill kränga solglasögon.

Jag vet inte hur många gånger jag säger, no, nej, jag vill inte, jag använder inga såna, NONONO!!! Och han fortsätter oavbrutet att tjata, drar fram vartenda par han har i sin påse, efter 5 minuter säger han, Specially price for you!!!  Och efter ytterligare en stund får han lov att ge sig, och man undrar vad det var han inte begrep???

Lite fräck också att störa så där, då man sitter och äter. Han var nu inte den enda…det var låtsas statyer, utklädda hundar, musikspelande gubbar, och osynliga män efter strandpromenaden. Alla ville förstås ha pengar…vad annars.

050Foto1546 Foto1547_001

Dom sistnämnda, inlejda av kommunen för att det ska vara lite spektakel så där, nåt att roas av. Fast jag vet inte jag, om jag roas av deras bedjande ögon och utsträckta händer. Lite som…ge en till en och du får ge till alla.

Inkastare vid varje matställe och det fanns inte bara ett och två ställen, utan precis överallt, vilket otacksamt jobb, tänkte jag, att stå där och försöka få in folk på just deras hak. Jag tänker att om jag vill ut och äta, så vet jag kanske redan vart jag ska, och att säga NO, är det första man får lära sig, om man inte ska bli överkörd, totalt.

Eller så kan man göra som Tina, som skulle köpa nio frimärken och säger. Nine stamps, thank you, och dom tror att hon pratar tyska: Nein, stamps! Inga frimärken, tack så mycket! Hahaa…

Nåja, vi är som sagt var alla olika, och man lär sig nåt nytt, varje dag. Nu frukost i en hast, ska strax iväg och jobba. Önskar er alla en toppen lördag!

Tvärchockad!!!

Av , , 2 kommentarer 10

Igår, finally, så hämtade jag upp mitt pass på polisstationen. När det så blir min tur så går jag fram till luckan, kvinnan där säger att hon vill se legitimation…kvitto. Ehhh, *hjälp* tänker jag, kvitto, vilket kvitto, jag ser väl ut som, ett frågetecken och hon upprepar sina ord, med tillägget: Eller vilket som… och då fattar jag :)

Ja säger hon, dom som inte har ett leg, måste visa kvitto, jisses sa jag, jag blev tvärtchockad och undrade vart tusan jag kunde tänkas ha lagt kvittot, så det var ju tur att det inte behövdes då.

Så nu, Tina Florin, är jag resklar…nästan i alla fall :D

Jag köpte nya bärbara telefoner i förrgår, mm, jag var lite less på att dom laddade ur efter ett samtal och att ligga framme ett tag efter det, så det var som dags, att uppdatera telefonparken…typ.

Satte dom på laddning, den ena luren ville som inte, den blinkade till och blev svart, jag kollade, vred och vände, så tog jag ur batterierna, vände på dom, och det var samma sak, men nu tänkte jag att den luren kanske måste laddas extra länge, så jag lät den vara.

När den andra luren var klar, var den första fortfarande svart, så nu satte jag ner den i basstationen och lät den sitta där hela min arbetsdag, igår, för att checka om det var luren det var fel på eller själva docknings saken.

När jag kommer hem, tar jag upp telefonen och NEJ, den är svart som synden, jag blir lätt irriterad, vill inte åka och reklamera, slösa tid och hatta fram och tillbaka. Åke frågar om jag satt batterierna rätt väg, jamen den ska väl inte lysa till överhuvudtaget om dom sitter fel… säger jag, men tar ändå ut batterierna och vänder på dom, och vad tror ni nu… EXAKT, dom satt fel väg, och var med andra ord rätt, från början, jag kan ju inte ha tryckt ner luren ordentligt.

Nå, jag slapp då åka och lämna igen dom då…alltid något :D

Kolla in bilden, coolt va?

64057_3969574878550_2084001951_n

Hittad på FB, därför står det att man ska dela bilden. Önskar er en fantastiskt bra och trevlig fredag!

En egen liten värld…

Av , , 4 kommentarer 13

 

Det är nästan som om lasarettet är en egen värld, eller stad. Vilket vimmel av människor som färdas i korridorerna. Och under helgerna minskar befolkningen avsevärt, och ibland kan man nästan tro att man är ensammast i världen, då man gå ut därifrån, runt halvnio, en lördag eller söndagskväll.
I förrgår var det många som trängdes på vägen ut genom Dallas byggnaden, jag, Emma, mamma, och min svägerska, gick lite utspritt bakom ett äldre par, som hade någon meter emellan sig. Då ringer svägerskans mobil, och hon passerar paret innan hon svarar.
Mamma vänder sig till Emma och säger: Är det din mobil? Mannen vänder sig då till sin fru och säger med hög röst: NEJ! Och frun tittar givetvis på mannen och ser ut som en fågelholk, inte fattade hon vad han sa nej till, och han trodde ju tydligen att frågan kom från henne fast det var mamma som pratade med Emma. Hahaa… vilken liten teaterscen det blev, och jag och Emma var dom enda som noterade den lilla föreställningen och skrattade gott.
Jag gjorde så mycket igår att jag inte kommer ihåg hälften, jag började morgonen med en del telefonsamtal, försäkringskassa, vårdcentral och lite annat som ska grävas i då det gäller pappa. Sedan åkte jag och mamma upp och hälsade pappa och efter det träffade jag Helena för lunch på Ålidhem centrum. Mycket trevligt och skönt att göra något annat en stund.
Handla lite, hem och chilla en stund, mer telefonsamtal, sedan tog jag en promenad på Preem och stannade till hos Fred och Birgitta som bjöd på kaffe. Vi har en eventuell liten business ihop :)
Fixade middag och sedan var det dags för lasaretts besök, igen. Avslutade kvällen med en fika hemma hos mamma. Då jag åkte hem blev jag så förvånad att det satte igång att spöregna efter E4:an, vi hade inte haft nåt regn under hela kvällen på Mariehem. Tur att det lugnat sig ner till idag, jag ska nämligen jobba och nog är det trevligare att gå torrskodd.
Med pappa var läget oförändrat igår, och visst är man konstig som människa då man på något sätt nöjer sig med mindre och mindre. I början tänkte man att nej… så där får det inte bli… sen säger man ok, det funkar men…inte så där… och sen är det ok, men då säger jag också, våra önskningar ska ju heller aldrig bli på bekostnad av pappa.
Man vill ju att han ska ha ett liv som fungerar för honom, vad vi tycker, vill och önskar är en helt annan sak. Så för honom, hoppas och önskar vi att han blir bättre och vi vet… det kommer att ta tid, det kommer att bli tufft och det kan vi inte göra något åt, annat än finnas där under hela vägen, och det kommer vi att göra. Önskar er alla en fin torsdag!

Raka av håret eller tona det

Av , , Bli först att kommentera 3

Är man missnöjd med sin hårfärg om man tonat den svart och i ett desperat försök att få tillbaka sin egen färg så rakar man bort håret och fixar peruk?

Förmodligen. Jennifer är nämligen less på sin färg nu som hon haft sedan början av December. Dels för att man börjar se vart mittbenan går och hon vill inte ha svart längre. Jag gav henne två alternativ, antingen tonar vi på med mer svart…NEJ sa hon, eller så får du raka av det och fixa peruk. Då skrattade hon och sa att det var liiite desperat och absolut ingen bra reklam för företaget som sålt toningen.

Bli först att kommentera
Etiketter: , , , , , ,

Bara Ja eller Nej eller?

Av , , Bli först att kommentera 3

Om man skulle ringa 118 800 och fråga: Får man bara ställa ja och nej frågor till er?

Om inte, så kan man alltså använda sig av 118 800 om man vill göra en felsökning på en bil.

Bli först att kommentera
Etiketter: , , ,