Etikett: Nicco

Vem ska vi skylla på 😶🙄

Av , , Bli först att kommentera 12

Skrollade i flödet på FB och såg något om Fröken Snusk. Jag har hört namnet nämnas nånstans, möjligtvis på teven. Lyssnade på intervjun, av ren nyfikenhet. Förstår utan att höra på nån av hennes låtar hon sjunger, att dom innehåller lite svordomar och annat.

Nå, här kollar jag sedan kommentarerna, där folk trycker ner henne, skamligt, fult, rånarluva, inte konstigt att världen ser ut som den gör…

Mja, och därom tvista de lärda. Vem ska vi skylla på, ifall man tycker att saker och ting börjar sväva iväg, och gränsen mellan rätt och fel, naggas i kanten? Är det Fröken Snusk, som står för förfallet? Eller ska vi lägga det på oss vuxna, som tillåtit saker som egentligen inte alls har varit ok, fast vi lät det vara?

Jag kommer osökt att tänka på Eddie Meduza. Han hade inte så rumsrena låtar, men dom fastnade ändå. Och även om vissa var lite too much, gjorde han ändå en massa bra covers på bra låtar. Nu påstår jag inte att alla gillade honom heller. Utan mer att det fanns såna låtar, redan på gamla tiden, men då kanske han var mer ”en” av sitt slag. Idag är det inget ovanligt.

Nån skriver om rånarluvan som ett sätt att dölja skiten, och får till svar, att gömma sig bakom en skärm och döma ut en annan människa, är väl också att gömma sig. Och det kan vara där, du har dom som bidragit till varför världen idag, ser ut som den gör. Nailed it, tänkte jag, men skrollade vidare.

Har vi inte alla, nån gång i livet varit både hon, och åhörarna, vi har varit dom som haft åsikter och meningar om mycket, men… Man växer till sig. Och man ska aldrig glömma hur man själv varit. Ibland kanske man inte ens ska säga nåt om saker, utan göra som jag, skrolla. Ge inte sånt du inte gillar, din uppmärksamhet. Om ingen gjorde det, så kanske saker och ting skulle förändras lite snabbare. Och kanske, kanske, skulle många må lite bättre av att bara släppa saker.

Rallyt är på gång, det både syns och hörs där vi nu råkar bo. Skulle försöka få en bil på bild igår kväll men farten och skymningen är inget att fota i, inte med min mobil i alla fall

Nicco är en av volontärerna till detta Rally, och ska upp mitt i natten för att ta sig ut till den sträckan där hon ska stå imorgon. Jag är inte ett dugg avundsjuk. Att stiga upp mitt i natten kan jag göra, men att åka några mil för att stå mitt ute i nån terräng, mitt i vintern, nopp… skulle inte tro det.

Jag har ju världens längsta startsträcka på morgonen. Så har jag en inbokad tid, vill jag stiga upp 2-3 timmar innan. Hon ska iväg vid 04.00 så för min del hade det inte ens varit lönt att gå i säng 😵‍💫🥱

Testade att göra nåt jag sett på TikTok. Till middag hade jag planerat falsk lövbiff, det är ju superenkelt att göra. Jag hade typ 300 gram upptinad köttfärs, blandade ner ett litet ägg, 1 msk majsstärkelse, salt, kryddor, en liten skvätt kalvfond. Delade färsen i 4 delar, rullade en liten boll och släppte ner på plastfolie, la över en bit av folien och klappade ut färsen till en lövbiff. Stekte med olja och extrasaltat smör.

Till detta, det jag fått tips om… potatis kroketter. Dom lät jag tina och sedan klämde jag ner dom i våffeljärnet. Inget smör utan bara som dom var. Kryddade lite lätt med pommeskrydda… men suveränt enkelt och gott. Jag gillar inte potatis kroketter, men nu…yes, det blir repris på detta i framtiden. Inte så bra bild men…hehe, vi hade hunnit börja äta då jag kom på att jag skulle föreviga tallriken

Idag är det lunchdejt med Helena Springare och ikväll, bokklubbs träff. Men dessförinnan, en kopp kaffe till, promenad med Winstone, frukost och samtal med Tina. Blir en bra start på dagen. Önskar er alla en fin dag och skickar stort grattis till ännu en till, pigg och fräsch 60 åring, min kusin Johan, Hipp Hipp Hurra!!

Tid och otid, allt är relativt

Av , , Bli först att kommentera 11

I min värld hade jag tänkt, att jag och möjligtvis Åke, skulle haft tid att åka ner på stan igår för att se rallyfolkets veteranbilar som skulle visas upp därnere. Men med ett 60 års firande som skulle börja 17, och med oskrivna kort och annat, så blev det för lite tid. Fast då ringer Nicco, hon undrar om jag ska med och träna lite snabbt. Nopp, säger jag med fast och bestämd röst, finns ingen tid till det. Men så ändrade jag mig.

Det är ändå skillnad på tid och tid. Åker man ner på stan vill man väl inte ha en tid att förhålla sig till. Det hade väl varit najs att bara gå omkring och kolla in bilar, kanske ta en fika, ja sånt där. Men träning, det kan man ju styra lite hur som. Så vi for och gjorde vår grej och åkte hem igen.

Tid är och kommer alltid att vara relativ, precis som ålder. Det beror på vad du tänkt att du ska hinna med, och vem du frågar. Jag fick detta av Elisabeth, i morse, och det sammanfattar väl tid på ett bra sätt.

Jag gjorde mig i ordning för kvällens firande och plockade fram berlocken i glas, som jag fått av min bror Sivert, efter en resa han gjorde till Venedig. Året var 1977 och han fick fara på fotbollsläger till varmare breddgrader. Han åkte strax innan påskhelgen, som var andra veckan i april.

Det är inte ofta jag tar fram den berlocken men igår var väl en bra dag, tänkte jag.

Vi hade turen att få låna ut Åkes bil till Susanne som vi plockade upp på vägen till Siverts och sedan tog hon hem bilen till dom. Perfekt, kändes bra att slippa ta Taxi med tunga, och aningens stora paket.

Hemma hos Sivert och Ewa var det dukat fint långbord och folk droppade in vartefter

Vi fick börja med prat och goda småplocks saker, såsom, ostar, röror, kex och tunnbrödrullar, och en liten fördrink till det.

Sen rullades det upp ett bildspel på teven, haha, så kul att se, Camilla hade gjort ett fint jobb med det. Sivert i alla olika skepnader en människa har genom åren.

Middagen bestod av en hemgjord potatissallad, det var kyckling, rostbiff på älg, ostkrustader och nån till variant på kött. Allt med olika såser vid sidan om, mycket gott. Mera prat och mera folk som dök in. Present öppning och mera surr och skratt. Så frågar jag Sivert om när och vart just denna bild var tagen. Sivert längst till höger.

Jo, det var i Venedig säger han, haha. Jag visar upp halsbandet och påminner om hans present han köpte till mig på den resan. Varken han eller mamma kommer ihåg det men visst var det kul att en fråga leder till nåt annat och i detta fall var det andra just halsbandet jag valde att sätta på mig.

Vi började klura på vilket årtal det skulle ha varit. Vi vet ju, jag och lillebror Lars var hos vår farmor och farfar i Lainejaur. Mamma och pappa åkte söderut för pappa skulle tävla med Tegskäglorna och Sivert hade ju åkt till Venedig. Detta är påskhelgen då mina föräldrar är med om en tragisk bilolycka, och på nåt vis, så vet jag detta flera dagar innan det händer. Nå, det har jag skrivit om förut.

Mamma kommer in på vad som händer efteråt.

Vi är hemma i Umeå mamma ligger kvar i Uppsala då hon fått en större kross skada på lårbenet. Sivert kom inte ihåg detta, men jag minns händelsen som igår. Pappa tar på sig gympadojorna och far iväg på en träningsrunda. Jag och Sivert gör väl inget speciellt. Vi gissar att Lars stannat kvar hos farfars, för ingen av oss minns vart han är i allt detta.

Jag går in på toaletten, låser dörren. Jag hör då pappa kommer hem och plötsligt kan jag inte andas. Jag kämpar med att få åt mig andan och jag hör pappa fråga Sivert vart jag är nånstans. Tänker att jag måste ut, så jag låser upp dörren och går in till dom, håller mig fr halsen och det bara väser när jag andas. Pappa reagerar med en gång och kastar sig över telefonen och ringer dåtidens 90 000, (112 idag). Jag och Sivert står bredvid, Sivert går runt och slår i garderoben och säger att dom ska skynda sig. Hör att pappa säger till larmcentralen som ska skicka en ambulans att det går fortare om han tar mig i bilen och kör. Han säger till Sivert att ta fram kläder till mig och springer för att hämta bilen. Här kommer jag bara ihåg att Sivert tog fram gummistövlar och nånstans tänker jag att det är fel skor. Vet inte varför jag kommer ihåg just det, hjärnan är finurlig minsann

Nå, vi kommer oss iväg och nästa minne är då vi står i luckan inne på Akuten och kvinnan frågar pappa om min ålder. Pappa är förmodligen stressad och vet inte, han drar till med att jag är 12-13 år, och det vet jag ju att jag inte är, men, hahaa… Det spelade inte så stor roll. Jag var 9 år, kan jag ju säga. Även om jag fyllde 10 samma år.

Nåja, jag överlevde även om det blev en jobbig vecka då jag hamnade på intensiven och hade febertoppar med över 42 graders feber. Dom första dygnen där, kommer jag inte ihåg. Dom pratade om att detta skulle ha kunnat vara Akut inflammation i struplocket, något som inte är så vanligt idag då man tydligen blir vaccinerad mot det.

Jag hade varit förkyld innan och dom sa även att olyckan och allt innan kan ha bidragit till att detta utlöstes. Ja där ser man vad en berlock från förr, kan väcka för minnen, och att dom vävs ihop, av att nån säger nåt, som kopplas ihop med en grej och en bild och… på den vägen hamnar vi ofta, känns det som.

Jag ska dock dubbelchecka årtalet, mamma sa 1975, Sivert 1976, och jag velade mellan 76 och 77. Men 1977 stämmer bättre i mitt huvud, för jag fick brev från min skolfröken då jag låg inne på lasarettet. Och hon hade vi bara i årskurs 3, så… men jag kan fortfarande ha fel, vi kanske hade henne i 2:an också. Sen var det väl inte årtalet som var grejen, inte egentligen. Fast man ska alltid fastna i när det var, då man pratar om olika händelser 😁

Det var en trevlig kväll, med släkt och några av Siverts vänner. Musik quiss och vandring down memory lane, skratt och prat i vanlig ordning. Och ja just ja…efterrätten inte att förglömma. Semmelkladdkaka, med grädde, jordgubbar, melon och ananas…bra avslut på en fin middag, tänker jag.

Avslutar med ännu en fin bild tagen av vår pappa. Mamma berättade att det var en nyckelpiga Sivert hade på handen som han skulle visa mig. Med en önskar jag er alla en fin söndag!

 

Hur tänkte man här eller tänkte man inte alls 🤔😜

Av , , Bli först att kommentera 11

Var ute på lite ärenden igår, gjorde en tvärsväng in på Ohlssons tyger. Ville se om dom kanske hade nåt tyg jag kunde använda till köksgardin, och japp, det blev ett köp. Mönstret och färgerna till trots så såg inte Åke vad som hänt i köket. Inte ens då jag frågade honom om han inte såg nåt nytt. Är jag förvånad…nopp. Däremot nyfiken på vad andra går miste om då dom inte ser såna färgskiftningar. Från ljusgrått och aningens osynligt, till detta 

Fick lust att gå in på Marknadsplatsen/båsloppisen en sväng. Hittade detta fat med tillhörande ”nåt”. Jag vet inte riktigt vad man ska ha i den lilla saken till, hm…

Stod och höll i den ett tag, la tillbaka, backade lite men, nää, jag kunde inte lämna den där. Man kan väl säga att jag föll för den, fast jag ramlade inte på riktigt 😁

Apropå skillsen att ramla (fast det egentligen är så att jag gör mina egna stunts även om dom är oplanerade) så kan det vara nåt som går i släkten. Skrev om detta för x antal år sedan men ”ramlade” över det igår, då jag letade annan info. Och här citerar jag:

”Vi satt därute och pratade gamla minnen, och min pappa fanns med där. Uppe i storstugan finns det ju en potatiskällare, därnere slår man på vattenpumpen, eller hämtar upp matvaror om man använder den som skafferi.

Jag kommer inte ihåg vad han skulle ner dit och göra, men jag vet ”for a fact”, att trappan är livsfarligt brant, man rymmer inte en hel fot på trappstegen. Källarluckan sitter fast i ena hörnet med en kedja, för att den inte ska kunna tippa över på andra sidan.

Han kliver ner några steg, lägger av misstag handen på kedjan, med den följden att luckan kommer i 120 och smäller honom i skallen, och med dunder och brak faller han nerför trappan, luckan smäller igen och kvar på golvet låg bara hans armbandsklocka…tystnad!!!

Men sa Nicco, då jag berättade det där, hann han tända lampan då? Nej, du vet, lampan tänds automatiskt då man öppnar luckan så när den smällde igen, så slocknade den…totalt mörker, med andra ord.

Nå, det lät ju grymt men det gick bara bra, lite ont i skallen, möjligtvis men det hade kunnat sluta betydligt värre.”

Tänk om man fått det på film, jösses 🤪

Hann bara hem från mina ärenden, hälla upp en kopp kaffe så ringde Nicco och undrade om vi skulle köra ett litet träningspass igen. Så vi möttes upp där borta. Tjopp tjopp så hade en timme gått.

Ikväll är vi bjudna på 60 års fest på min ära. Det är storebror Sivert som fyller år. Inte idag men på måndag. Måndag kan ju vara en sämmerdag att fira på. Beror väl lite på vad man ska göra, kanske, hehe.

Ballonger är ju något som hör födelsedagar till. Här kan man dock fundera ordentligt om designern tänkt till ordentligt eller om det blev en liten miss i utförandet, hahaa…

Ha en fin lördag, allihop!

Han håller på gubba till sig

Av , , 4 kommentarer 14

Syns att Winstone håller på gubba till sig. Han sover mycket, reagerar inte lite mycket på ”alla” ljud om han gjort förut, även om han visst kan gasa iväg då nån öppnar dörren. I dom fallen ser han och låter han som en killermachine. Han brukar sällan få följa med hem till nån annan, beror lite på i vilket syfte, men vi har väl oftast ställt oss frågan vart han har det bäst. Följa med oss nån timme på okänd mark eller stanna hemma och slippa gå igång på allt möjligt.

Igår blev vi bjudna på go´ fika hos Jan A och Ingegerd. Trevligt, det är inte så ofta vi träffs numer. Krigaren får följa med, skrev Janne, så vi tog med hunden. Jag trodde inte ens sekund att Winstone skulle chilla som han faktiskt gjorde.

Precis så ska det vara, tänker jag.

Sen åkte vi på Fitness24, jag och Nicco. Nu har vi hållit på i snart 11 månader, och ja, ibland kan det ta emot, fast när du väl är på väg dit eller kommer fram så gör du det du ska och när du går därifrån känner du dig nöjd över vad du presterat.

Apropå att prestera, ni som vet hur jag lyckades få 4 revbensfrakturer på inte så lång tid, även en fraktur på tån som än idag står aningens uppåt. Den reser sig som ett litet fornminne då den träffades av snabeldraken. Smällen kan jämföras med en komet som slår i backen. Nå…vissa eller kanske många kanske tyckte att jag var klumpig på nåt sätt. Men ser ni, jag vet att så inte är fallet. Jag vet nämligen nåt ni inte vet, nämligen, tadaa…

Hahaa… klockrent på min ära 😁👌

Efter träning åkte jag hem och packade ihop matlådor jag gjort till mamma. Innehållandes kålpudding, fläskpannkaka och kyckling tillagad i lergrytan, det fick bli 4 lådor av kycklingen med 2 olika sammansättningar. Jag och Åke åt av kålpuddingen igår, till middag. Och oh ja, sa jag till Åke, jag har aldrig fått till den så bra förut. Kändes som en lyxmiddag, på riktigt.

Kvällen i övrigt kom och gick. Jag lyssnade på ljudboken, den där jag lyssnar på i väntan på nåt annat tips. För allas bästa skriven av en lokal författare som bor i Holmsund, Anna Charlotta Wikman. En feelgood bok.

Jag läser även en bok in real, alltså bläddrar i papperssidor, haha, Fallvatten med Mikael Niemi

Sist men absolut inte den minsta läsning eller lyssning, där har jag Isfolket som backup. Kan låta rörigt men, nä, det funkar faktiskt. Till veckan ska vi ha bokklubbs träff igen, får se vad vi då ska suga tag i för bok.

Insåg nyligen att man har som option att läsa boken i ljudboks appen. Så det har jag också testat till och från. Känns ändå smidigare än att hålla i en bok. Fast jag vet inte om det är så skönt för ögonen i längden, du har ju ändå ljuset från skärmen. Jaja, man får väl läsa och lyssna med måtta.

Önskar er alla en fin fredag! Fotot tagit 8 i morse.

Helt hundra att fira idag

Av , , 2 kommentarer 14

Det är Samernas nationaldag idag

Man kan åka upp på Gammlia och fira där, om man känner för det.

 

Själv kommer jag att stå på Nolia några timmar på förmiddagen. Blev tillfrågad av min gamla kundansvarige på God Assistans om jag kunde tänka mig att göra det, och javisst, varför inte.

 

Apropå Samernas nationaldag, vet ni by the way, vad ringen i den samiska flaggan står för, och färgerna?

Cirkeln är andlighet. Den blå färgen i cirkeln, symboliserar månen 🌙och den röda, solen 🌞 förstås. Färgerna i övrigt står för den traditionella samedräkten, grön för växtlighet 🌳🌿, rött för eld 🔥, värme ♨️ och kärlek ❤️, blå för vatten 💧🌊 och gult för solen 🌞

Min fina faster Gunvor hade en jättefin samedräkt, gissar på svart i grunden eller väldigt mörk blå. Dräkten finns numer på museum. Hon är lik min farmor, kan jag säga ❤️

Måste berätta om min fina svartpepparkvarn som jag köpte på DUÅ, för en ansenlig summa pengar. Så ser jag plötsligt att den gått sönder. Besvikelsen var enorm. Såg ut som topplocket gått sönder och bara försvunnit.

Jag påpekade det i julas då Theresé var här.

Jag sa nåt i stil med att nån måste ju ha tippat ner den på golvet och då gått sönder man jag förstod inte vart den svarta, översta delen tagit vägen.

Försäkrade Theresé om att jag inte beskyllde henne, jag hade ju faktiskt gjort upptäckten innan dom kom hit.

I förrgår, då jag skulle göra den där högreven så kom jag på att jag skulle fylla på med svartpeppar. Det gjorde jag, och sedan deklarerade jag vid matbordet, till Åke då, att jag lagat pepparkvarnen. Han lät lite tveksam, och jag kunde ju inte hålla tillbaka skrattet. Ja sa jag, förmodligen var det jag som tabbade mig förra gången jag fyllde på. Och lyckades sätta locket upp och ner, utan att notera det själv.

När jag fyllde på den här gången så snodde jag omedvetet på locket då jag la ner den och se…simsalabim, så såg den ut precis som den ska göra. Hahaa… och jag kände det som om jag vunnit på lotteri. Den var aldrig trasig, sicken tur.

När jag och Nicco for ut i lördags, pratade hon om alla saker vi gör, som vi kanske inte tycker är helt ok, men ändå gör. Det skulle hon försöka sluta göra. Hon hade i sin tur hört det av en hon känner, och den personen förenklade det hela med att kalla det för: Inte helt hundra! Den personen gör aldrig nåt som inte känns helt hundra. Ja, om inte annat, så kan man ju ifrågasätta sig själv, till varför man gör sånt man inte känner för, till hundra. Man kan ju börja där, och fundera lite.

Går ut på att göra det som är bra saker och som du vinner på i längden. Det handlar om hälsan, välmående, vad du kan undvika att utsätta dig själv för. Men det betyder inte att du väljer bort allt. Fast du får lov att tänka efter om den personliga vinningen. Nånstans kan du känna är det ju helt hundra att belöna sig själv ibland, men inte varje dag. För om belöningen är nåt som i längden, kan skada dig, då är det väl inte helt hundra. Tjorvigt…njae, egentligen inte alls.

 

Ha en fin tisdag allihop!

Tänker ni som jag, eller 🤔😜

Av , , Bli först att kommentera 11

Åke bjöd på lunch igår. Han deklarerade redan på fredags kvällen att han minsann, kunde bjuda mig på Ullas. Dom har inte bara goda lunchmackor utan även öppet på lördagar igen. Kom dit och vem tror ni, hade plånboken hemma…mm. Selektivt minne eller utstuderat och planerat in i minsta detalj?

Jag bjöd med andra ord, Åke på en lunchmacka på Ullas kondis igår. Till Åkes försvar, jo jag vet att han hade travat hem igen och hämtat pengar ifall jag hade insisterat, men det gjorde jag faktiskt inte. Så jag får väl lov att skylla mig själv 😁

Jag och Nicco åkte iväg på Returbutiken som ligger bakom Ica Maxi. Dom hade man som glömt bort. Kan inte påstå att jag var så imponerad över deras sortiment, men det beror förstås på vad man är intresserad av. Jag köpte med mig ett kombinerad kyl och värmeprylskåp som man även kan ha i bilen. Onödigt nanting, jo jag vet…fast ibland bryr jag mig inte om att jag är onödig.

Vi åkte in på Blomsterlandet. Nu vet jag inte om det är jag som påverkat henne. Jag har i alla fall blivit påverkad av en mycket klok kvinna som sa till en vän till mig, att man ska INTE ha nånting i fönstren som gör en deprimerad, läs: döda blommor. Så det har jag sagt till Nicco då jag slängde en av hennes döda blommor. Hon tyckte inte alls att det var död, fast jag anser att dom är på god väg då inget håller fast i bladen längre.

Nå, hon hade kommit på att kaktusar, kanske var hennes style. Kaktusar brukar överleva det mest förutom för mycket vatten. Hon fick tips på blomaffären hur hon skulle packa ner kaktusarna i påsen för att sedan kunna få upp dom utan för många stick i händerna. Hon sa sedan att hon hellre handskas med kaktusar dagligen dags än brottas med Sambo. Hahaa… jo jag förstår det. Sambo besitter inte skillsen att ”veta” när nog är nog.

På Blomsterlandet har dom anställt ett gäng som käkar ohyra. Nicco undrade om hon skulle fråga ifall dom fått korrekta anställningsavtal, haha

Jag köpte med mig en Dr Westerlunds pelargon. Googlade då jag kom hem och ser att dom egentligen borde ha vintervila till mars, så jag ska ta ner den i källaren tills mars månad är kommen. Då blir det omplantering och mera ljus och värme. Får se om jag kan få den att överleva och kanske blomma. Och att den blommar för att den trivs och inte är på väg att dö.

Såg den här bilden på nån sida nån gång ifjol. Sparade den för att jag skulle skriva något om den. Glömde bort men hittade den nu då jag tog bort en massa strunt.

 

Jag vet varför jag sparade den. Undrar om ni tänker som jag då jag ser sånt här? Min första tanke blir, ok, är det nån som brukar sätta fast fejkhår under armarna eller?? Och sen, givetvis, vem f-n bryr sig, om du inte vill ha hår så tar du bort det och bryr du dig inte så ha kvar det. Det är väl upp till var och en.

Vi har väldigt lätt att påpeka att saker ska se ut på ett visst sätt, men ingen tänker på hur vi föds. Ta det ett steg längre, och tänk dig en bild på dig själv, 40 år framåt från födseln. Inga rakhyvlar, pincetter, skönhetsoperationer, peelingar, utan pure nature. Hur ser din bild ut?

Du må ju få bestämma själv, och ingen i hela världen har rätten att tala om för dig vad du borde göra. Det är så synd att vi faller för mode, andras synpunkter och vad som är inne eller ute. Dom bästa och mest intressanta människorna är dom som gör som dom själva vill och tycker.

Missförstå mig rätt nu. Det handlar inte håret under armarna. Man kan ju ta bort det för att det känns mer hygieniskt, inte för att vinna en skönhetstävling med lenaste armhålan. Det handlar mer om vad du har i ditt huvud. Fall inte för det där som i längden, kommer att bli något du ångrar men som inte går att få ogjort.

Gör det du tycker känns rätt för dig och stå för det! Det är det absolut bästa du kan göra.

Nu släpper jag det innan jag trasslar in mig i förklaringar som ingen alls begriper sig på. Ni som vet, vet och ni som inte förstår, fråga eller låt det passera.

Ha en fin söndag, allihop!

La locket på, voila, klart!

Av , , Bli först att kommentera 12

På vk.se får man tips på billiga luncher för 40kr och nedåt. Jag skrollar igenom menyn men fascineras inte speciellt av en grillkorv med mos på Willys, en enkel toast med dricka på Biltema, eller Ikeas tallrik med plantbullar, kokt potatis, gräddsås, gröna ärtor, lingonsylt och vatten. Det som möjligtvis skulle locka var att man slapp fixa lunchen själv.

Tina frågade ifall jag brukar göra palt själv. Mja, jag har gjort men ytterst sällan. Jag svarade att med tanke på att man kan köpa go`palten för ett ringa pris, så ids jag inte ens doppa ner mina händer i paltsmeten. Jag lämnade tips på dessa som jag brukar köpa.

Dom finns ofta på nedsatt pris och man kan gå hem med 3 paltar för 15kr. Alternativt 8 paltar för 35, som jag såg på Ica Maxi igår. Där hade jag och Åke haft 3 måltider, fast med ett tillägg i kostnaden. Stekt fläsk vid sidan om, är snudd på, ett måste. Flat palt´n är inte heller fel, men det är inte alla dagar på året man ens hittar några.

Jag körde ner mina händer i nåt annat igår. Gjorde nämligen ett havrebröd i lergrytan 🥖🍞

Blir ju tveklöst saftigt, stort och gott bröd. Mycket hänger väl just på själva tillagningen. Att man ställer in den i kall ugn med locket på. Det tar sin lilla tid i ugnen, men i övrigt, tjopp tjopp så var det gjort.

Apropå händer, kolla vilket coolt handtag som passerade i FB flödet igår. Villhöver ett!!

Köpte en gummigrej till Sambo, som man ska söla ner mjukmat i och sen ska då katterna ha nåt att göra en stund framöver. Dom ska stimuleras av att slicka på alla olika mönster och tycka att det är intressant. Jag gick upp med den igår…

Jag tog av honom gummigrejen efter 5 minuter och dumförklarade honom lite. Han körde ner tassarna i maten och drog runt med plattan på golvet men var inte alls sugen att slicka på den där. Nädu, sa jag, den tar jag hem till Winstone, och sa jag det så gjorde jag det.

Vad Winstone tycker om själva grejen, ska jag ha osagt, men han slickar frenetiskt på den och hör och häpna, nu får han hålla på ett tag. Han kan inte sluka allt på 5 sekunder. Bra, då kom den ju till användning i alla fall.

Apropå Sambo så skickade hon ett litet klipp på odågan igår…Jösses! Kan man annat än skratta, samtidigt som jag är otroligt tacksam att vi inte har egna katter. Hon skickade 3 bilder på ”eländet”

 

Jag gjorde ett kollage från filmen, fast det blir väldans dålig kvalite på bilderna

När jag kom ut därifrån var det en magisk himmel. Och den förändras på 10 minuter. Vad jag hade önskat att jag stått på ett öppet ställe

Avrundar med en liten kluring, fattar ni vad jag menar eller ska ni klura en stund

”Ordet innehåller alltid 5 bokstäver, ofta 4 bokstäver men aldrig 6 bokstäver.”

Ha en fin onsdag!

Ljudeffekter och andra effekter 😶

Av , , 2 kommentarer 10

Vilket fantastiskt väder det var igår. 5 minuter utomhus, där man knappt kunde titta upp där man gick, och det dröp av vatten om kläderna. Snöblandat regn kan vi gott klara oss utan.

Skulle gå över vägen. Jag valde snabbvägen, där det inte är ett övergångsställe. Bilisterna kände sig pliktskyldig att stanna och släppa över mig. Såg säkert ut som om jag var blind och stod och famlade i luften för att kunna se vart jag skulle sätta ner fötterna samtidigt som jag ville få bort snövattnet från ögonen. Haha..

Vi, hunden och jag, har redan varit ut en sväng på morgonen. Inget nedfall men det är halkigt, så det känns bra att ha icebugs på fötterna. Winstone ser då helt slut ut. Eller så berodde tröttheten på att jag steg upp strax innan 7, klädde på mig och vi gick ut med en gång.

Jag gjorde en insats ute på balkongen igår och skottade den ren från den tunga snön. Åke satt i tv rummet och sa sedan att Winstone hade funderat vad jag gjorde där ute. Han hade följt händelseförloppet med stor nyfikenhet. Åke sa att det dundrade och lät som om det var en traktor där ute. Jag skrattade och sa att vem vet, jag kanske arbetade med ljudeffekter och brummade på medan jag skrapade med spaden mot betonggolvet.

Apropå ljudeffekter/effekter, så hittade jag denna text och bild på nätet

 

Skrattade igenkännande fast den gången handlade det inte om en dator, utan teven. Vi var uppe i Malå en vinter. Förmodligen jul, och det var bara jag, Åke och Nicco där. Det var becksvart ute, jag och Nicco sitter och pratar i teverummet. Teven är svart, som i svart och avslagne, vad vi tror, i alla fall.

Från ingenstans säger den plötsligt -Vad gör du ikväll? Ska vi gå på bio (här kan jag komma ihåg den exakta meningen lite fel, men det var nåt i den stilen). Jag och Nicco hoppar till, stirrar på teven och tittar på varandra som för att säga, visst hörde du också det där.

Efter en undersökning av teve så förstod vi att nån haft på teven, kommit åt nån kanal istället för att stänga av den. Och det var nån typ av syntolknings kanal, fråga mig inte… För samtidigt tänker jag att om det bara var en pratande röst så måste det ha varit världens tråkigaste historia. Om det bara pratas en gång var tionde minut. Eller så var det fel på teven, det skulle egentligen ha varit en bild…roligt var det i alla fall och överraskande.

Lite kul var det också att det minnet som poppade upp just idag, var vad Åkes dator hittade på att göra då han tog Winstone och gick ut på en kvälls promenad, för 3 år sedan. La ut den på TikTok 2 dagar senare, därav datumet som inte stämmer. Klicka på bilden för att se klippet

 

Ha en fin tisdag, allihop!

Häxmästerlärling/aningens novis möjligtvis 😜

Av , , Bli först att kommentera 10

Ska börja med att berätta att jag började skriva detta inlägg igår, strax innan 00 slaget, bara så att ni vet (håll det i minnet).

Det är mycket med det jordiska. Travade iväg igår, innan lunch, för att ta mig till Umestan och träningen.

Ser ett kort ligga på backen, med vita sidan upp. Jag går förbi, men nånting gör att jag stannar, backar 2 meter och sparkar till på kortet. Det vänds åt rätta hållet och ja… vad säger vi, is it a sign or what?

Vad skrev jag i gårdagens inlägg? Låt mig påminna er!

” Är det nåt jag är helt säker på, så är det att vi alla ”vet” och kan, mer än vi tror. Det är bara det att vi inte använder oss till hundra procent, av det vi besitter.” slutcitat

Nå det låter ju fint då jag skriver om magkänslor och för all del, fingertoppskänsla. Men jag är ingen häxmästare på nåt av dom, men tror mig ändå kunna titulera mig som Häxmäster lärling/aningens novis möjligtvis 😜 Eftersom jag ändå ”vet” eller kan ”känna” av vissa saker.

Måste dock skratta högt då jag ska ta ett exempel då min magkänsla INTE hann vakna till liv utan jag agerade på dajrekten. Detta skedde en morgon för några år sedan och Nicco bodde på övervåningen och jobbade på Volvo. Jag var som föräldrar i gemen, orolig över att hon skulle försova sig. Här skrev jag om dagen D och jag citerar:

”Det första jag börjar med, måndag till fredag, då jag kliver upp, är att kolla så att Niccos bil är borta. Det innebär ju att hon tagit sig upp i arla morgontimme och kommit sig till jobbet.

Gör likadant nu på morgonen, och se, bilen stod där. Jag snabbade mig att greppa mobilen och ringa upp. Hon svarade nåt som jag inte hörde…JAA, sa jag, skulle inte du vara på Volvo?

JAG ÄR PÅ VOLVO, säger hon.

Men, din bil står ju här, säger jag, lätt konfunderad.

Det är DIN bil…säger hon och sedan skrattar vi så mina tårar rinner, i alla fall

Jo det stämmer, vi hade bytt parkering igår, eftersom hon och Åke tillbringade kvällen i garaget, med hennes bil. Inte lätt att koppla nåt så där då man är precis ny uppstigen. Jag såg en bil, vilken bil, var en annan femma.” Slutcitat

Kommer ni ihåg vad jag skrev överst? När jag går i säng ser jag att Nicco skickat en bild från Instagram. Vad säger vi om detta 😶🙃🧐

 

 

Hade köpt pepparbiff som vi skulle äta till middag igår. Vilken besvikelse det är då man öppnar paketet och först får se detta, en fin köttbit, en tjockare kantbit och en liten skitbit

Kantbiten var dränkt i svartpeppar så jag står och gnuggar bort en massa korn och plötsligt så bidde det 2 bitar av den. Men ändå…då blev det istället en fin köttbit,  en tunnare kantbit och 2 skitbitar

Tur att vi inte hade middagsgäster, då hade det fått blir peppargryta istället.

Idag är det pilsnerfilmens dag. Vad är skillnaden på en pilsner och öl då, frågade jag Åke. Njae, han var inte så säker på att han visste det. Jag googlade och jag citerar:

”Vad menas med pilsner?

Pilsner kommer ursprungligen från staden Pilsen i Tjeckien där den bryggdes för första gången år 1842. Pilsner karaktäriseras av en relativt hög beska, jämfört med till exempel lager i internationell stil. Pilsner i tjeckisk stil har ofta brödiga och fruktiga aromer och ibland med inslag av smörkola.” slutcitat

Läste det för Åke och sa att då borde pilsnerfilmens dag med andra ord betyda att man dricker en besk öl och ser på filmer från Tjeckien. Nahaa…det trodde han inte alls det, inte jag heller för den delen, men jag skrev rimligtvis. Åke visste i alla fall att det var nåt med gammal svensk film. Så jag googlade igen och hittade följande info och jag citerar igen:

”Vad menas med Pilsnerfilm?

Pilsnerfilm, nedsättande benämning på svenska 30-talsfilmer som kan ses som filmiska motsvarigheter till friluftsteatrarnas folklustspel. Det var filmer där man – i motsats till champagnedrickandet i Svensk Filmindustris sofistikerade komedier i överklassmiljö – förtärde pilsner och brännvin.” slutcitat

Så då vet ni vad man kan göra idag, antingen väljer ni att bara se på en gammal svensk film från 30-talet, till exempel Fasters miljoner

Eller så gör ni nåt helt annat, det kommer jag att göra i alla fall.

Ha en fin måndag, allihop!

fotnot: bild tagen 07.40, lugnet före stormen

Jo, det jag skrev igår, kan stämma 😜

Av , , Bli först att kommentera 14

Andar, känslor, dofter, tårtor och kakor, skrev jag om igår. Efter utfört skrivande och utläggning av inlägget, kollade jag min mejl. Kolla vad Pinterest tycker ska passa mig

 

Det stannar inte riktigt där. Tina var ju tveksam på att Tårta var typiskt henne. Och vem skulle, mer än jag, förknippa henne med det? Nicco svarade jag raskt, hon skulle veta. Jag tror till och med att det kan vara så att första gången som Nicco träffade Tina, var hemma hos oss. Vi skulle sitta ute och fika och Tina ville gå över på Ullas och köpa en tadaaa, Tårta 🎂

Jag vet att jag blev så överraskad, Tårta, fyller nån år eller vad? Nää, svarade Tina rappt, jag är sugen på Tårta, jag ska ha en Tårta. Nicco gillade ”The Tina style”, och ja, idag håller jag med. Varför är Tårta bara förbehållen den som fyller år eller vill fira nåt speciellt, ät Tårta om du är sugen på det, PUNKT!!

Så kollar jag minnen på fejjan och idag, för 9 år sedan kommenterade Tina ett inlägg på Enya och Eloise, våra katter. Tina undrade vad jag gjort under dagen. Det såg ut så här

 

Och där kom beviset på att Nicco vet att Tina kan ha Tårta som mellannamn. Söt och god, med innehåll som kan varieras i det oändliga.

Att ha en magkänsla eller att ”veta” vad som kommer att hända, kan nog också räknas in till nåt spirituellt, andligt eller hur man säger. Är det nåt jag är helt säker på, så är det att vi alla ”vet” och kan, mer än vi tror. Det är bara det att vi inte använder oss till hundra procent, av det vi besitter. Kan vara på grund av dåligt självförtroende men även för att det är jobbigt om man plötsligt ska deala med mer grejer än man redan har. Samt, att man inte vet vad det kommer att leda till.

Min mormor dog 18 augusti 1993, hon låg på sjukstugan i Malå efter att ha brutit lårbenshalsen, men var i övrigt, vid god vigör. M

Men av nån anledning, kände jag att nu var slutet nära. Vi hade hälsat på henne några veckor innan, och då vi kramat om varandra och jag och Åke gick till bilen, sa jag att det var nog sista gången vi fick se henne.

Att skriva har för mig alltid varit nån typ av terapi, en bearbetning av vad som varit eller vad som komma skall. Jag kluddade ner ett litet avsked till min mormor, och detta var dagen innan, hon faktiskt gick bort. Mitt sätt att uttrycka mig på var kanske inte så proffsigt på den tiden, och jag vet inte varför det var så viktigt att rimma, men nevermind, det var inte det som var grejen. Utan att jag visste, vad jag hade att förvänta.

Nå, nog om detta. Försöker få till en planering över dagen, vet inte riktigt i vilken ordning jag ska ta det. Hade tänkt träna en sväng. Ska jag gå dit och hem, och när i så fall Åker jag bil så sparar jag tid fast inte pengar och jag snålar då in på konditions träningen. Gör jag detta före eller efter lunch, ska jag tvätta håret…när och…nä, jag avrundar här och klurar för mig själv ett tag. Ja just ja, det är ju faktiskt Kramens dag idag, så…

Ha en fin söndag, och kom ihåg, blir ni sugen på tårta och bakelser, fixa sötsakerna , ät och njut!

Maria Lundmark Hällsten