Etikett: NIVA

Full koll, noll kontroll!

Dom hade koll på mig på NUS, jag var kallad och det fanns i deras system, hon i receptionen sa till och med att legitimatin/körkkort var ändå bättre än själva kallelsen. Och det stämmer nog, det är ytterst sällan dom ens slänger ett getöga på papperet då man lämnar fram det.

Screenshot 2018-05-31 08.20.12Mina prover var bra, för att inte säga perfekt, men…så var det där att dom nu faktiskt, råkar ha det på bild, att det finns förträngningar i halspulsådern. Vilket kan leda till stroke, blodpropp i hjärnan om placket lossnar och åker upp till hjärnan.

Nå, åtgärder på detta, är precis som dom sa tidigare, att få ner det onda kolesterolet, som redan ligger på en bra nivå idag. Och jag ska då få hjälpmedel till det, tabletter. Och sedan återkontroll på om dom hjälper, om 6-8 veckor.

Det finns dock ett problem. Jag har ju gjort en gastric bypass, och dom har inte så stora studier på såna patienter, vad som händer då man äter dom där tabletterna, annat än att dom kan ha motsatt effekt, det vill säga att jag bygger på mig mer onda kolesterol…jojo, det ska va lätt att leva, annars kan det kvitta!!!

Men jag känner mig ändå chill, EKG visar inga konstigheter, jag har inte ont någonstans, mitt blodflöde var helt ok under press, blodvärdet ligger bra, järn och B12 check, fint blodtryck, samt det där onda och goda, men som jag skrev förut. Är ditt kolesterol bra, men du har förträngningar, så ska du ligga lägre.

Hon sa att om man haft en stroke eller hjärtattack, ska det onda kolesterolet ner till en nivå på 1.8, och, fortsatte hon, det finns INGEN i hela världen, som kommer ner på dom nivåerna, så att…

Jag avrundade mitt läkarbesök med en mellis macka på Ullas, Östra station, perfekt avslut :D

34074337_10156325296061585_2477027499255529472_nKollade in vädret tio dagar framåt och gissa vad, inget regn i sikte, alltså vad är det detta? Är det nu man ska börja klaga, regn behövs, till all växtlighet utomhus. Vad tänker väderleks kommittén på? Har dom noll koll? Och nu en önskan, regn på natten, sol på dagen, en dag i veckan regn på dagtid, lika med städdag, det vore nåt att sikta på, tycker jag.

Nu frukost, sen sitta ute, chilla med Winstone, ska ner en sväng på stan efter 12, ska höra om jag får en tid att göra en grej, som jag sagt att jag aldrig skulle göra men har gjort ändå och nu blir det en till…alltså vad sysslar människan med?

Screenshot 2018-05-31 08.24.02Ha en fin dag, allihop!

Tjärad och doppad i skatdun

Av , , 2 kommentarer 12

 

Nu har vi äntligen gjort slag i saken och införskaffat en torktumlare och ett frysskåp. Vi har ju faktiskt bott här i 1½ år och inte haft en torktumlare utan all tvätt har häng torkat. Hur kul är det på en skala då det tar 2 dagar innan ett par jeans har torkat.
Och inte bara det, betänk hur det ser ut då man har ett par svarta badhanddukar (som nu av förståeliga skäl är snudd på oanvända), ni kan ju tänka er vilket ludd det skulle bli av dom om man körde dom i tumlaren. Men nu har det snarare sett ut som om man blivit tjärad och sedan doppad i skatdun, då man nyduschad och fräsch, ska torka av sig med en sån handduk, jojomensan, trevligt värre.
Frysskåpet har vi köpt för att boxen som står därnere är förmodligen från 60 talet, och jag tycker verkligen inte om boxar, då man har liten koll på vad som döljer sig längst ner i botten. Och botten har en tendens att övertäckas rätt så fort. Nu blir det andra bullar här då man får lägga in sakerna i lådor.
Vi väntar också på en del älgkött, så boxen kan ju vara till användning ett tag framöver och sedan kan man förmodligen stänga ner den emellanåt, då den är tom, vill säga.
Annars gjorde vi väl inget speciellt igår, jo vi var en sväng på MIO också, där vi köpte en vit step hylla, vad jag ska använda den till, kommer senare :)
Jag och mamma åkte upp på lasarettet efter middagen och satt hos pappa i två timmar. Han är nu inskriven på NIVA vilket mamma är jätteglad över, och nu blir han väl omhändertagen då personalen kommer in flera gånger i timmen och frågar hur det går och om pappa verkar tillfreds, vilket han gör, förutom då han får sina hostanfall.
Dom har även förklarat hur viktigt det är att han ska ha lugn och ro omkring sig, inga tvära höga ljud eller annat störande, och det har ingen sagt förut. Men nu är han ju deras ansvar och blir omskött som sig bör. Inget borrande har det varit heller under tre dagar, får väl se hur det ser ut imorgon då.
Önskar er alla en fin och lugn söndag!

Är det så vi vill ha det?

Av , , 8 kommentarer 18

 

Nu kan jag inte hålla mun längre, utan jag tycker att det är rent ut sagt, för jävligt. Förra torsdagen fick vi ju veta om planerna på att flytta pappa till Axlagård… men han ligger fortfarande kvar på NIVA (neuro intensiven).
Han blev inskriven på kirurgen, då han först kom till akuten och sedan fick ligga på IVA i två veckor. Efter det flyttades han upp på NIVA men är nu inskriven på ortopeden. Han är vad dom kallar en satellitpatient, dom vet inte vart dom ska placera honom för det finns ingen plats.
Tanken med Axlagård var ju att han skulle få lugn och ro den sista tiden, men tydligen är det sån byråkrati, att flytta en patient dit, att det inte funkat som dom trodde att det skulle göra.
Eftersom han sondmatades, så ville dom inte ta emot honom, så matningen skulle då upphöra. Han har en track inopererad i halsen och det var först och främst för respiratorn, men sedan för att få hjälp med andningen och idag suger dom upp det som samlas i lungorna, den vägen.
Med track ska han heller inte få flytta, eftersom detta kräver ständig tillsyn. Och idag är det vi som passar upp honom. Vi får larma då han behöver hjälp, och det som retar mig är att vi tas för givet. Men det är ju skrämmande om sjukvården står och faller med oss.
Hur hade det sett ut om mamma, till exempel, hade varit ensam, och sedan hade hon åkt på någon influensa, vad hade dom då gjort? Nu är det inte så att någon stoppar oss då vi går därifrån, men det känns verkligen som om vi lämnar honom i sticket och jag förstår också att det inte finns resurser att avsätta en personal för att sitta med honom, men det är ju det han behöver.
I förrgår skickades en remiss för att ta bort tracken, för då ska tydligen vem som helst kunna hjälpa honom med att få bort det som samlas i lungorna. Igår ringde dom och sa att han blivit sämre så vi satt i omgångar på lasarettet, tracken är kvar, och det känns ju som om det är överkurs att ta bort den nu, även att flytta på honom.
Men inte nog med detta, där han ligger så håller dom på att bila golvet på övervåningen, och det borras heeela dagen så pappa får ligga med öronproppar. Alltså snacka om att det är misär, en sköterska hade gått upp och beordrat att det skulle vara tyst, men ingen lyssnade på henne, utan av tio timmar så borrades det åtminstone i fyra timmar. Och så har det varit i tre dagar nu.
Jag pratade tidigare om värdighet, och det är ju något man önskar men där ser man också hur lite det betyder, att man önskar och hur det sedan blir.
Dom som nu jobbar där, fotfolket, dom är hur fina som helst och förstående, och detta är ju inte deras fel, det vet vi ju. Men är det verkligen så här vi vill ha det? Hur kan det ha blivit så här, vari ligger felet? Såg ju också på nyheterna igår där dom talade om krisen som var på IVA, inte så konstigt då att pappa hamnade mellan stolarna, som dom så vackert uttryckte det.
Och nu har han alltså återigen, hamnat mellan stolar, då ingen tycks ha plats för honom, eller tid… eller personal.
Tråkigt och ledsamt inlägg den här gången, men jag var bara tvungen, kändes det som. Önskar er i alla fall en fin dag, och det ser ju till och med ut att bli lite sol, härligt!

Halv hektiskt

Av , , 4 kommentarer 9

 

Ny dag, nya saker som ska göras. Igår vart det som halv hektisk dag, då jag skulle med chefen till lasarettet på ett inbokat besök. Vi träffade på Emma och mamma som sett att vi for in genom dörrarna, dom hade varit upp till pappa, sedan kom det en läkarklädd person smygandes efter väggen och jag hann fundera vad stackarn hon kunde vilja, hon tittade lite lustigt på mig och kom sakta framåt…då såg jag ju vem det var, kusin Anna. Det var ett tag sedan och glasögon hade hon så det var kanske inte så konstigt att jag funderade.
Sedan var det inte nog med att anmälan skulle göra på en annan mottagning på andra sidan och sedan skulle man spurta tillbaka, efter vi var klar där, tänkte ”klok-Maria” att vi skulle gå hem, för vi var liks i rullning så det var ju bara att gå det.
Bussen passerade visserligen då vi hade två hållplatser kvar, så det kanske blev hugget som stucket, men jag kände också en viss stress då vi byter arbetspass klockan två och klockan var nu två. Jag tror vi kom hem fem minuter senare, så det funkade ju ändå, men grejen var att jag hade andra saker ju skulle göra. Så det var bara att fortsätta spurta.
Ner på strömpilen och handlade, där träffade jag minsann en bloggläsare som skröt upp mitt skrivande och det är som sagt, alltid kul att höra att andra gillar sättet man skriver på, vem kunde ha gissat det för 30 år sedan då man gick i skolan och var som många andra elever, skoltrött och uppstudsig. Bloggläserskan talade dessutom om att hon kände Ingegerd sedan gammalt tillbaka, dom hade nämligen jobbat ihop på något som hette Caféterian.
Hem och påbörjade matlagningen då jag lovat att hämta upp mamma klockan fem, och innan dess skulle jag hinna äta middag. Vi åkte upp till pappa som numer är flyttad till NIVA men som förmodligen idag, kommer att flyttas till ortopeden, men inte innan dom vet att dom har personal som kan sitta med honom hela tiden.
Lite krångligt är det, tack vare alla hans skador, eftersom läkarna och sköterskorna är utbildade för en specifik sak, på NIVA sa sköterskan att dom var helt novis på ryggskador och kan därför inte hantera honom på rätt sätt vid förflyttning, därför ska han på ortopeden.
Nåja, det blir säkert bra till slut, man kan ju inte göra annat än hoppas på det. Efter besöket där var det bara att gasa iväg till bastun där vi inte var full styrka igår, men vi kan minsann hålla igång ett samtal ändå, inga problem. Jag kom hem vid halvnio tiden och kunde äntligen känna att man kunde slappna av.
Nu, mina vänner är det frukost och sedan blåser jag iväg på nya äventyr, önskar er alla en innehållsrik och lovande dag!