Etikett: nummer två

Inte bara obra, mycket skratt också, ajaj…

Av , , Bli först att kommentera 13

Kollade minnena på fejjan och idag för 8 år sedan skrev Tina detta.

Haha..ja jag brukar själv stänga av ljudet då vi går och lägger oss. Sen kan det hända att jag, ibland, glömmer att slå igång det. Kan stundom, vara rätt skönt, fast nyfikenheten driver en alltid till att kolla om nån ringt eller smsat, och har nån det så känner man sig piskad att ringa upp.

Så egentligen hade det ingen betydelse. Eller jo, dom gånger man missat ett samtal men får ett sms som förtäljer att det inte var nåt viktigt utan man kan höras senare.


Apropå Tina så ringde hon igår kväll. Jag går runt i sakta mak, då jag pratar i mobilen. Tror, eller vet rätt säkert, att kroppen må ju läka fortare vid rörelse, och det känns nästan bäst, att göra så. Även om jag, från stund till stund, känner mig som en 80 åring som genomgått höftledsoperation, typ.


Där jag står och går hamnar jag i sovrummet, och tycker att himlen ser så fin ut, trots det gråa, men man skönjer nånting blått, därborta också.


Min värld har ju varit rätt liten dom sista dagarna. Har inte varit utanför dörren sedan i torsdags. Det känns surt, jag längtar och jag gruvar för utgång. Har blivit erbjuden att köpa ett par ice bug, av en vän, så jag tänker att jag ska höra om vi kan köra förbi och plocka upp dom idag.

Åke får ratta bilen, jag kommer inte att klara av det. Även fast jag berättade för mamma igår att jag gör mycket med mina fötter. Har alltid varit halvvass och kunnat plocka upp saker från golvet, genom att nypa fast det med tårna. Så jag kan ge Winstone mat, på det sättet. Nyper fast skålen lyfter benet upp till knäet och där når jag den med handen.

Men att ratta en bil på det sättet, haha, nopp, no way, där krävs det nog att ryggen är med också, så…det får jag testa nån gång i framtiden, eller i ett annat liv.

Inför morgondagen och promenad med Winstone så gruvar jag mest för hur i hela friden, jag ska kunna plocka upp hans nummer två 💩 Fast jag kanske ska ta det som det kommer, istället för att måla fan på väggen.

Även om det låter jätte tråkigt med allt, jag kan inte det och nej, och hjälp och hur… så skrattas det en hel del. Och DET, gör ont som f-n. Så skickade Theresé den här bilden via pinterrest, gissa om jag tänkte på Nicco.

Nicco har också testat att ramla utför brotrappen, men hon halkade på ett steg och for ända ner. Jag råkade stå därute då det hände och ja…jag VET, jag agerade inte som jag borde ha gjort. Istället för att ojas och fråga hur det gick så frågade jag vad hon sysslade med. Ojoj, då var man inte värd mycket. Nu skulle jag berätta för Åke om det tillfället och hur bilden symboliserade detta. Och jag skrattade, snyftade, ajaj och skrattade mer. Så Nicco, jag har fått mitt straff, fast jag skrattade i alla fall inte då du ramlade.

Köpte en 10 kronors andel på V75 igår och det gav lite utdelning, liten men in förhållande till utgiften så blev det en bra vinst,

Jag har inga adventsljus i staken, hade jag haft det så hade jag nu lagt ut en bild på den och önskat er alla en fin första advent. Men jag har andra juliga saker, så…ha en fin första advent, mina vänner!

Klok som en…

Av , , 2 kommentarer 17

Vet att Nicco, i ett tidigt stadium, var irriterad då det gällde att hitta passande kläder, för det gick inte att hitta kläder för tjejer, som det inte var en massa blingbling på, och hon ville inte ha det, punkt slut!

Sen såg jag detta klipp på FB, så klockrent, och vilken förståndig tjej, som genomskådat klädindustrin och vad dom faktiskt för vidare och vidhåller, att tjejer ska se söt och glad ut, vara undergivna och inte vara en framåt strävare som lär sig att tackla problem och lära sig nya saker på sina äventyr, som killarna tydligen, uppmanas till. Sjukt att det ska vara så här!

Och ja, tyvärr, jag har inte heller ändrat min åsikt om högklackade skor, som tjejer/kvinnor ska ha på sig, för att se ut på ett speciellt sätt, fast ingen fixar att ha dom på sig en längre tid utan att gå som om dom gjort nummer två, och skyndsamt tar av sig dom så fort ingen ser.

Sen finns dom dom där få, avarterna som gått så länge i sina högklackade att hälsenorna blivit för kort och dom klarar inte av längre, att gå med ”vanliga” skor. Fast alla med klackar som är skyhöga hyllas, för dom är ”duktiga” som kan gå i såna där…jätteduktiga, öhhh…jaja, det är deras fötter och liv!

Ingen karl går då runt i såna skor, bara för att dom tycker det är snyggt eller häftigt att försöka gå ”normalt”, näää…vilka påhitt! Det gör dom för att visa hur svårt det är eller hur fult det ser ut då dom försöker. Däremot att ha en viss höjd, ska ju vara bra för rygg och hållning, så klackar är ok, med måtta. Sen, för att vara lite ambassadörsmässig…visst, vi får göra precis som vi vill och vi får också ha våra egna åsikter om detta 😀

120569_980Här finns den skon

Här hade jag tänkt lägga ut en film på dom som ramlar/snavar och har sig, på modevisningar, men nej…jag tycker det var mest skämmigt för dom som föll, faktiskt.

Ja, och apropå klackar så var jag och Nicco ute och letade efter såna där otyg igår. Hon har ju en student att gå på samt en bal, och då kan man ju inte ha vad som helst på fötterna…uppenbarligen. Nå, försök hitta ett par snygga skor med klack i storlek 35…jojo.

Ikväll är vi bortbjudna minsann, tur att vi har chauffören hemma 😀 Vi hade pratat om att träffas idag, tillsammans med våra jappe hundar, men det känns inte som det vart det ultimata vädret, regn, snö och blöta. Jaja, då får Åke greja i garaget istället, om nu inte vädret vänder på en femöring, förstås, annars kommer det ju fler dagar framöver.

Önskar er alla en trevlig lördag, och avrundar med denna lilla text från ”The typical jag”
 15977219_1601701683179954_3334399596262422618_n

Jag kan skylla på dom…

Av , , 6 kommentarer 12

Nu har jag städat mer än dom där två lådorna…armbandet är inte i kylskåpet, inte under soffan, inte heller i skåpet ovanför arbetsbänken, inte i några lådor i tv rummet, och nu börjar ställena att leta på, vara minimala. Jag ska kolla soffan…och skåpet på toaletten…

Ett problem eller nåt som skulle ha kunnat hänt, är att katterna hittat armbandet i skålen och slängt ner det på golvet. Jo, det har hänt förut, jag hittade ju helt plötsligt en ring som jag knappt kom ihåg att jag hade, nere på källargolvet, en dag för ett tag sedan.

Det bästa brukar vara att släppa det helt för då kommer det att dyka upp, på ett ställe man inte ens hade tänkt sig.

Katterna ja, nu skyller jag på dom igen. Jag var ute med Winstone igår, som gjorde tvåan. Och jag tar påsen för att plocka upp det där numret och se, vad kan den här påsen ha varit utsatt för:

15665592_10154814337291585_3172132316110174118_nJag gissar vilt nu, antingen är det Eddy Scissorhand:

58b1f1b8ca9c56fff40c0983c5ccb9b3Bild lånad HÄR
Eller så kan det vara, någon av katterna…Eloise:

IMG_2853Eller Enya:

2015-11-29 11.01.19Vi åkte ut en sväng igår, upp på M-hem där mamma bjöd på kaffe, och idag är det jobbardag för mig. Men innan dess ska jag fixa en kålpudding, vara ut en sväng med Winstone, slå in två klappar, och dammsuga, samt kolla soffan, jo, alltid är det nåt som ska göras.

Önskar er alla en toppen dag!
2016-03-23 09.50.08

Dom kan, dom…

Så blev det mobiliserings dags, igen. Mot katterna! Vad dom kan gå på, man fattar det inte. Jag brukar släppa upp dom från källaren, vid 9-9-30 tiden, och detta för att det ska passa med mat tider. Tar jag upp dom tidigare, och inte ger dom mat, med en gång, så får man snubbla runt på dom tills maten är serverad…


Och vice versa, ger jag dom mat för att slippa snubblerierna så kommer dom att sätta igång, 1-2 timmar tidigare på kvällen, med att springa framför fötterna, för då vill dom ha maten den stunden tidigare.

Nå, så jag kommer hem vid 8.40 igår, efter träningen. Och ut från vårt sovrum, kommer Eloise…jag fattar ingenting. Hinner tänka tanken att hon varit där hela natten, men det stämmer inte alls. Jag brukar minsann räknar ner katterna på kvällen, så bägge två, är därnere.

Hon smyger, precis som om hon vet, nummer ett, sovrummet är en förbjuden zon, och nummer två, om hon kunde prata, hur skulle hon då förklara att hon är uppe från källaren utan att jag har öppnat dörren och flyttat symaskinen, som väger flera kilo, jag lovar.

Jag öppnar då dörren och där sitter divan Enya, och väntar lydigt på att få komma upp, symaskinen är flyttad, 15 centimeter från kattluckan, så nu vet jag hur Eloise tagit sig ut. Hon har krafsat och bänt, skruvat sig, och bökat, sedan använt sin egen kroppsvikt för att förflytta maskinen såpass, att hon kunde klämma upp luckan. Vilken mastermind, hon är!

Vem…jag!

2016-03-02 22.47.03Och Enya ville uppenbarligen inte haka på, för jag kan tänka mig att det inte var utan en hel del kämpande och arbetande. Jag har ju trott att det skulle räcka med symaskinen för luckan, och därför har jag slutat spärra igen den, tills igår då, nu är luckan också låst, så nu får dom hitta på ett nytt sätt…igen. Men vänta bara, den dagen kommer då dom lyckas med det också, jag vet det bara.

2016-03-02 22.47.41 (2)Jag och Nicco invigde IKEA igår, det blev lite plastpåsar, några doftljus och två tygblommor, som jag har i matrummet. Dom är som tacksamma, och brukar klara torka, rätt så bra 😀

2016-03-03 06.54.17I övrigt var jag absolut inte, impad av hur man tar sig in dit, inga tydliga skyltar, väldigt förvirrande små cirkulationsplatser, ett tag trodde jag att vi var på väg ut på E4:an. Och själva konceptet IKEA, nja, jag klarar mig utan, men det kommer säkert att bli roligare då dom andra butikerna kommer dit.

Kvällen avslutades med ”hemmahosgänget” hos Marianne, den här gången. Vi skrapade fram 150:-, så, ja, det kanske blir mer än ett korvbröd i slutändan.

2016-03-01 10.19.51Ha en bra dag, alla mina vänner!

Förr eller senare blir det så

Av , , Bli först att kommentera 11

Ja vad är det man brukar säga…lagen om all djävulskap eller Murphys lag, heter den väl egentligen., och det betyder ungefär: ”Om något kan gå fel så kommer det förr eller senare göra det”.

Jag tycker att mycket är precis så där. Ska bara ta några exempel för att tydliggöra detta faktum. Jag har alltid med en hundpåse (för nummer två) då jag och Winstone är på promenad, och har sista året, alltid en extra påse i fickan, för vet ni vad, det händer, typ 1 gång av 100, att han gör nummer 2, 2 gånger på samma promenad.

Men ibland, ska vi säga, 1 gång på 50, så glömmer jag bort att kolla att det sitter en påse på kopplet eller tvärtom, tror att jag har en i fickan, och då…mina vänner, är det just den hundrade gången, som han bestämmer sig för att göra det för andra gången.

Eller man får en tid hos tandläkaren…en månad bort, det är lugnt, inga tider att passa och BOOM, sista veckan så dimper det ner en tid hos en läkare, eller det blir ett möte, och exakt på den dagen, så man måste välja vad som är viktigast.

Och slutligen detta, ni vet, ni som hängt med, att jag gjort en gastroskopi, uppe i Lycksele, för cirka 2 månader sedan. Det värsta jag gjort på mycket, mycket länge. Och jag svor, där och då att detta skulle jag aldrig mer göra om…tänkte jag…och trodde och hoppades jag på, men så var det, det här med Murphys lag, och den tycks träda i kraft rätt så ofta, hemma hos oss.

Jag hade en telefontid med spec. läkaren däruppe i Lycksele igår. Hon skulle informera om det där dom hittade och tog prover på. Hon sa återigen, att det inte är cancer, men…du har slemhinnor på ställen där dom inte ska vara och dom är inflammerade, så dom vill hålla koll på detta och ska med andra ord göra en gastroskopi, vart annat år, för att se vad som händer…KUL…NOT!!!

Ja jag vet, man ska vara tacksam för dagens teknik och att dom vill ha koll på vad som händer och vara ute i tid OM det skulle bli nåt galet, men tyvärr, med undersökningen väldigt färsk i minnet så kan jag inte känna någon tacksamhet, just nu. Men jag hoppas att det är som med att föda barn, man kommer så småningom glömma bort hur det faktisk var, och den dagen det är dags, så går man dit och tänker att det är fort överstökat…igen 😀

www.pinterest.com

Jag jobbar idag, men Åke är hemma, som så många andra, då det är en söndag i almanackan. Har en makaronipudding i ugnen, det får bli hans middag, och jag har också varit ute med vovven på morgonen, halkigt är det under all snö, man vet ju inte vart isfläckarna ligger. Men jag har broddarna på, så jag känner mig någorlunda säker. Och jag hade två påsar med mig, om uti fall att. Hoppas på en bra dag, för er alla!

 

 

Maria Lundmark Hällsten