Etikett: nummerskiva

Det ringer… det ringer

Av , , 4 kommentarer 7

 

Det ringde i telefonen för någon dag sedan, det var en kvinna som lät så glad som presenterade sig på ett sätt som om jag skulle veta vem det var. Jag såg nog ut som ett stort frågetecken, men inte speciellt länge… hon undrade sedan om jag hade tid att klippa henne.
Ehh… du, jag tror att du har ringt fel, svarade jag. Jag är ingen hårfrisörska. Nämen har jag inte ringt 13****? Nä, sa jag, du slog 12 istället för 13. Hon bad så mycket om ursäkt och vi lade på. Hm, jag kanske skulle ha sagt att jag kunde klippa henne för en billig penning, om hon ville chansa lite :)
Jag undrar också varför alla som ringer fel, ifrågasätter om dom verkligen har ringt fel. Tror dom att man ljuger då man säger det? Åke tycker att man ska säga så här då: vet du inte vart du har ringt, eller har du fastnat med fingret i nummerskivan.
Ja, skulle man ju kunna göra också, fast jag tror inte att det är så många idag som har telefon med nummerskiva, då får man kanske hellre fråga om knapparna på telefonen är för små. Nå, det må ju vara hänt om någon ringer fel, så länge det är under dagtid och inte mitt i natten.
På den tiden jag bodde hemma hade vi ett nummer ifrån numret till busstationen, ni kan ju gissa att det ofta ringde hos oss och det var folk som ville veta busstiderna eller biljettpriserna.
Själv ringde jag en gång för att sjukanmäla mig, jag slog en siffra fel och hamnade på ett företag. Ja, jag skulle vilja sjukskriva mig, sa jag. Nämen vad tråkigt sa killen i andra änden. Och jag tyckte det lät otroligt knepigt, men då han fortsatte och sa att om jag ville göra det så skulle jag nog prova på sjukkassan istället så förstod jag ju att jag kommit fel.
Vi hade också en gök som ringde sent på helgerna och ville prata med en Maria, ja, det är jag det, sa jag. Men det var tydligen fel Maria. Men nu råkade den här killen alltid vara lätt… eller kanske till och med medel till svårt, berusad och han begrep inte att det var han som ringde fel heeela tiden. Ibland trodde han att jag verkligen var den Maria han skulle prata med och blev ledsen då inte jag ville det *suck*, men han slutade ringa… till slut.
Japp, jag ska använda telefonen idag, jag med, och ringa och boka hotell i Skellefteå, till nästa helg, samt ringa och be om en offert på villaförsäkringen, för att se vart den är billigast och bäst. Vi får väl se om våra knappar är lagom stor eller om jag hamnar helt galet. Önskar er alla en fin torsdag!

Numret har ingen abonnent!

Av , , Bli först att kommentera 5

 

Givetvis så finns det en sån där gammal telefon med nummerskiva, i huset, den användes inte men som med många andra saker så ska det ibland inte kastas bort något utan det ska sparas i evigheternas evighet, även om dom aldrig mer ska brukas.
 
Brälla och Lena kom förbi igår kväll, då vi var i huset och stökade, då berättade Brälla om deras telefon som dom hade haft i stugan, en likadan, med nummerskiva. Det hade varit nån pojke där och lekt, han kom in i köket och undrade om han skulle kunna få ringa hem, jovisst sa Brälla och pekade på telefonen. Pojken såg lite undrande ut, stack fingret i ett av hålen och tryckte, samtidigt som han frågade hur man skulle göra.
 
Haha, samma sak var det uppe i vår stuga, där det länge och väl stod en sån telefon, Emma hade med sig en kompis dit upp och även hon, hade provat att trycka i hålen, utan större framgång.
 
Jag kommer ihåg då man gick på Bräntis, där fanns det en liten typ av telefonkiosk nere i korridoren, som man fick använda om man skulle ringa någonstans. Någon av oss alla elever som gick på skolan vid den tidpunkten, kom på, eller åtminstone visste av, att om man slog ett nummer som inte hade någon abonnent, och samtidigt stod man i en annan telefon och ringde samma nummer, så kunde man prata med varandra, dessutom så kostade detta ingenting. Det var nämligen testat av oss, för vi ringde alltid från telefonautomaterna, och den nöjde sig vackert med att sättas igång av en krona eller vad det nu kostade, och den kronan fick man tillbaka då man lade på, förmodligen för att numret saknade en abonnent.
 
Detta höll vi på med under säkert ett års tid. Grejen var väl att hitta dessa nummer utan ”ägare”, det roliga i kråksången var att det efter all denna tid, helt plötsligt en dag inte gick att göra så nå mera, men då lanserades ”heta linjen” istället, den fungerade ju på samma sätt, man kunde snacka flera stycken samtidigt…men då var det minsann inte gratis längre. Tack för den du…televerket!
 
Idag ska det promeneras, skottas fram bil, pratas med boupptecknaren…igen, begravningsbyrån ska få sig ett samtal, och sen ska jag iväg och jobba. Ni får ha en bra måndag allihop!