Etikett: nyckel

Passa er för den ni!

Av , , Bli först att kommentera 13

 

Vi skulle ut med Jeepen för några dagar sedan, jag har en nyckel och Åke den andra. Man öppnar ju dörren genom att larma av och sedan används själva nyckeln till att starta bilen med. Min nyckel funkade inte… gissade på att batteriet tagit slut så jag gick in efter Åkes nyckel och den funkade.
Han provade sedan att byta ut batterierna i hans nyckel och satte i min, men den fungerade inte ändå. Så han provade att bryta lite därinne och se, då funkade den igen.
Skulle så iväg i fredags, och hade nu Åkes nyckel i fickan, kom ut och ställde mig bredvid Jeepen och tryckte på knappen… ingenting.. tryckte igen, inget, och efter tio tryck och ingen signal, sprang jag in och hämtade min nyckel, och den funkade.
Efter tre timmar, fungerade Åkes nyckel igen. Alltså vad är det där, vad handlar det om egentligen? Nu kan jag ju också tycka att det är skitkorkat, detta med våra nycklar och larmet, för om jag står i ödemarken, med 20 mil till närmaste bebyggelse, och batteriet lägger av, så är man strandad, för själva nyckenl kan man ändå inte öppna dörren med.
Och har man inte låst, så stängs all verksamhet ner ändå, efter 5 minuter och då måste man larma av igen för att kunna starta bilen. Nu törs man ju inte åka någonstans utan att ha bägge nycklarna med sig.
Någonting annat jag oroas över är Nygårda julmust… har ni sett reklamen? Herreminje, har man hund så får han renhorn, sitter du utan skägg så växer det ut ett tomteskägg och ska du äta en finare middag så får du gröt istället, hm… nä, jag ska nog passa mig för den julmusten.
Önskar er alla en fin måndag!

Fel nyckel, kan ni tänka

 

JAAAA, vi tog oss hit (konstigt), när vi väl var framme och jag skulle in i självaste centralhuset (storstugan)… där nycklarna till vår stuga hänger, där vattenpumpen slås igång och… ja ni fattar, det är där allting utgår ifrån, så passade inte min nyckel.
Jag som haft den i nyckelknippan hela tiden enbart för att den alltid ska var med och man ska inte springa runt och leta efter den, det sista man gör innan man åker, men nu, hallå, den där nyckeln gick inte ens in en millimeter i låset.
Låna Åkes mobil för att ringa mina föräldrar och fråga om min farbror har nyckeln, dom svarar inte, ser att en granne är här och dom kan faktiskt ha nyckeln men gå in i bussen först och kollar en kökslåda, och se… där var den, puh!!!
Man ska aldrig frångå sina ursprungliga idéer och tankar, då blir det så där. Jag var ju absolut bergsäker på att det var just den nyckeln jag hade på knippan, där ser man.
Nå, vi hann i alla fall med att äta en lättare middag på Dungers, handla lite och tända upp en eld och grilla oss en korv på kvälls sidan, sen kom kortleken fram.
Jo, jag köpte ju en tandkräm, har aldrig sett en liknande förut och nu ni, ska mina tänder aldrig bli äldre än 45 år, inte om man får tro på det som står på paketet i alla fall, näpp, nu är det färdigåldrat, hm… undrar just vad som händer om man käkar lite av den här tandkrämen varje dag, man kanske till och med föryngras en aning :)
Önskar er alla en toppendag, vi åker då vidare till Piteå i eftermiddag!

Bajjahappatårta

 

Vilken härlig dag… som gjord för att fira midsommar, eller hur? Jag tänker nog gå ut och ta mitt morgonkaffe på uteplatsen, direkt efter jag skrivit ner det här.
Theresé, Anders och Sally har tagit sig till höga kusten bron, där stannade dom igår kväll och skulle sova. Kommer kanske förbi här innan fortsatt färd till Maltträsk. Vi kommer att joina dom imorgon, till grillkvällen, det blir säkert hur bra som helst. Och när jag skriver det så kommer jag ihåg vem som står i matrummet, på soffan… Barbapappa, kanske bäst att flytta honom innan dom isf dyker upp här, och innan Sally får syn på honom.
Hon som dessutom beställt en Bajjahappatårta, till sin födelsedag, så det får vi försöka fixa på något sätt. Sa till Theresé att den kan ju egentligen se ut hur som helst, Barbapappa kan ju bli precis vad han vill, så det skulle kunna vara en stor rosa sak med två ögon :)
Hm… undrar just vad Åke skulle vilja ha för tårta då, han som fyller år nu på måndag, mjo, det är inte bara ett, sa kärringá som blödde näsblod. Jag var ju på strömpilen och handlade i förrgår, dyrt och mycket blev det, men det är ju så då man blir fler i familjen under ett tag. Kom hem, hade låst in nyckeln, fick fara upp och hämta den på Berghem, där Nicco befann sig, sa till Åke, att jag handlat för 1400:-, men… ingen middag till oss. Snacka om att man kan få hjärnsläpp ibland, och nu börjar det kännas som om det är dags för semester så man får vila upp sig lite.
Nu vill jag önska er alla en riktigt trevlig midsommar, vart än ni må befinna er, vi kommer i alla fall att befinna oss här, från oss alla här på ”ettan” till er alla!

Inget skämt

 

Lurardagen och nä… jag tänker nog inte komma med någon påhittad historia, det ska till en del för att få ihop en bra sådan och jag ids inte, så det jag skriver är inget april skämt… men man får aldrig vara säker :)
När jag jobbade i fredags så skulle jag gå till sophuset med skräpet som är sorterat, papper, glas etc, men jag fick strunta i min lilla uppgift eftersom chefens nycklar var borta.
Jag smsade tre av mina arbetskamrater men ingen hade sett till dom så dom var eller är borta. Förmodligen lagd på ett sånt där ställe som man inte tänkt på, och jag kan med säkerhet säga att jag är oskyldig då jag aldrig lägger ifrån mig nyckeln utan håller den i handen tills jag är tillbaka och då åker den ner i väskan. Rätt så bra att göra så, då vet man alltid att det blir rätt. Men…
Så var vi ju ut på den där lilla utflykten i fredags, med färdtjänsten. Och för att få åka med dom så ska färdtjänstkortet visas fram, och därför hade jag nu lagt det i min ficka eftersom jag sköter betalningen och sitter närmast chauffören.
På kvällen, och vid två olika tillfällen, kommer jag på att jag har kortet i fickan och tänker att det där ska jag lägga ner i chefens börs, men nu händer det där som jag inte begriper…VARFÖR gör man inte det då, med en gång??? Man vet ju att det ska göras men inte då, man tror att man kommer att komma ihåg det tio minuter senare men icket.
Igår då jag skulle ut på morgonpromenaden, stoppar jag ner handen i fickan och se, där ligger kortet. Jag skyndar mig och ringer upp chefen och frågar om hon tänkt sig ut med färdtjänsten för i så fall måste jag ju komma med det, på en gång, men det ska hon inte och vi bestämmer att vi ska ses på Coop, vid halvelva, men där sker också ett missförstånd, för kvart över tio ringer hon och undrar vart jag tog vägen… hon satt och väntade på att jag skulle komma hem till henne, så det var bara att gasa dit istället.
När jag nu liks var där så frågar jag om vi ska prova att få in henne i Jeepen så kan dom få skjuts ena vägen i alla fall, och det gjorde vi, provade alltså, och vi lyckades dessutom, vilket jag egentligen inte trott då bilen är så hög. Nämen allting löste sig ju, hon fick igen kortet, vi tog oss allihop dit vi tänkt oss och jag fick köpa det jag planerat då jag for dit. Men lite tjorvigare blev det ju, men vem har sagt att allting ska gå som på räls?
Önskar er alla en fin söndag, och kom ihåg, allt ni hör, läser om och ser, behöver inte nödvändigtvis vara sant… men det lär ni nog också bli varse om, i så fall.

Ett hål, rätt ner till Kina

Av , , 4 kommentarer 8

 

Det är riktigt skönt att komma igång med promenaderna igen, kändes som åratal sedan man passerade Umestan och nog är det då säkert över ett år sedan. För ifjol, den här tiden, höll vi ju på med flytten till huset, som värst.
Janne följde också med, och på grund av ett litet missförstånd, så fick vi jaga ikapp honom på Preem, han trodde att vi hade gått då vi i själva verket stod och väntade på honom inne hos Kerstin, jojo, så kan det gå. Idag kommer dom hit så då går vi åt ett annat håll, man måste ju förnya sig och inte bara gå i gamla fotspår.
På mitt jobb, finns det ett soprum, där sorterar vi ju hushållssopor, hård papp, glas, ja, ni vet, det där vanliga skräpet. Nu är det ny ordning där, och jag har inte riktigt hängt med i den svängen så jag fattade ingenting… först. Jag kom med en soppåse och skulle slänga i den vanliga containern men då jag låste upp dörren till huset så var just den containern borta, puts väck. Jag fick ju lov att lämna påsen där, på golvet och tänkte att den kanske bara var borta, tillfälligt.
Nästa gång var det likadant, men så den tredje gången, noterade jag två saker som var placerade utanför huset, en bit bort, såg ut som två förstorade brandposter, jag hittade nu en bild på google.se och den här bilden var den närmaste jag kom:
Så ser dom ut, fast dom är mindre, runda och silverfärgade. På ena står det då hushållssopor, men jag kan fortfarande inte begripa vart skräpet åker iväg??? Den där behållaren är då för liten för att rymma sopor ens från ett hushåll, så det måste ju vara grävt ett hål i backen, men hur tömmer dom den då? Eller är det så jäkligt, att dom grävt sig ner ända till Kina?
Man öppnar luckan och lägger påsen på insidan luckan, så man kan inte titta ner, när man så släpper taget så åker påsen iväg. Nå, rätt så smart måste det ju vara i alla fall, liten plats tar den och ser inte så störande ut, men…
Nu vill jag ju inte tipsa om sånt man skulle kunna göra, men min första tanke var faktiskt att man behöver ingen nyckel för att slänga saker i den där, och då ser jag tyvärr en potentiell fara, att till exempel ungdomar, hittar på att kasta ner grejer där som inte hör hemma i det hålet. Ja för all del, det finns vuxna också som kan hitta på både det ena och det andra. Och med tanke på alla hemskheter folk kan göra, med till exempel djur, så hoppas jag att det sätts dit en låsanordning på grejen.
Nog för att det underlättar för oss att ta soporna för då kan man ju göra det då man går hem, men ändå.
Så, det var dagens lilla fundering, Åke skulle nog vilja att jag gör ett tillägg här, om all tungtrafik som susar förbi härutanför, dom måste vara otroligt dålig på att läsa skyltar, då det sitter en ute på Vännäsvägen om att lastbilstrafik/tung trafik, inte får passera här, men likförbenat kör alla ultrabussar förbi här på kvällen, då dom ska ut på garaget, och en hel del lastbilar med släp kör förbi, dagligen dags, och vi vet att dom inte alls ska in på Hp:s eller Ullas för att lossa någonting. Sådeså!
Önskar er alla en fin torsdag!

SPRING!!!!

Av , , 2 kommentarer 5

 

På tv4 sport, visas det poliser, fyllskallar och andra trafikförseelser, snudd på, för jämnan. Vi såg en snutt igår, men då tror jag att det var på 6:an, och programmet cops. En sedvanlig biljakt som resulterade i 4 punkterade däck på förövarens bil, han fortsatte köra så långt han kunde, han fick till och med backa på motorvägen för han hade hamnat på sniskan.
Det var ju som kört, för hans del, men ändå fortsätter han försöka komma undan. Han har ju bara typ, tio polisbilar efter sig och han VET, att bilen inte går att köra med längre, men varför försöker han då??? Jag fattar det inte, en sån gång måste människorna gå på enbart adrenalin, hjärnan töms på allt som finns där, och det är bara överlevnad som blinkar framför ögonen.
Ni vet, då Åke kraschade med Camaron, och jag stod på balkongen och såg alltihop… när han fått stopp på bilen, den gången, efter att ha knäppt två andra bilar, så hör jag ju hur han gasar, visserligen en kort sekund, men jag hinner ändå svära och säga högt: VAD GÖR HAN???
Jag trodde faktiskt, att han hade tänkt sticka därifrån, och jag vet att när en människa reagerar så, så är det för att man är i chock, och då vill man bara fly. Likadant är det om du varit med om en olycka, inte nödvändigtvis med en bil inblandad, många gånger flyr personerna i fråga ut i skogen och polisen får leta rätt på dom.
Nu var det inte en flykt, som Åke försökte sig på, utan gasen hade ju hängt sig, och det var förmodligen det motorljudet jag hörde, även fast Åke säger att han inte uppfattade det så. Men jag hörde ju hur bilen varvade, nå, det spelar ingen roll, vi upplevde saken från två olika perspektiv.
Jag cyklade omkull en gång, rätt ordentligt också, och när jag landade på hakan så det första jag gjorde, och detta kommer jag ihåg som igår, så ställer jag mig upp, stirrar på en mötande cyklist och springer in i skogen och gömmer mig bakom en stor sten. Fråga mig inte varför, jag har ingen aning om vad jag tänkte på.
Jag hamnade i alla fall på lasarettet, sent omsider, och fick ligga inne i två dagar, jojo, så kan det gå om inte haspen är på och ingen hjälm hade man på skallen heller :)
Men det knepiga är ju just den där instinkten, att sticka, varför? Man blir ju inte hjälpt av det. Nä, jag lär inte komma på det nu, i alla fall, jag får fortsätta grunna på av vilken anledning vi ska göra det svårare för oss när vi egentligen behöver hjälp. Önskar er alla en fin tisdag, jag fick då nyss veta en av sakerna jag ska göra, åka på Hagaskolan med extra nyckeln till Niccos skåp, eftersom hon alldeles nyss lyckades låsa in den nyckeln hon hade.
 

Nu funka bluetoothen

Av , , Bli först att kommentera 4

Passar på att sätta ut bilderna på andparet som roade sig i vattenpölen efter ridvägen igår, nu när jag äntligen kom åt den bildmappen:

Och hur min misshandlade nyckel såg ut efter försöket att öppna soprummet:

Sen hittade jag faktiskt en bild som jag tog i höstas, här ute på gården då vi satt ett gäng och fikade. Då dök denna igelkott upp och han var minsann sugen på kaksmulor. Det hela slutade faktiskt med att han öppnade munnen så den såg ut som värsta ormen som skulle svälja ett stort byte, sedan omslöt den Freds skinnsko, han bet såpass att det blev hål i skon. Vilken värsting kotte :-)

Bli först att kommentera
Etiketter: , , , ,

Gårdagen i ett nötskal

Av , , 2 kommentarer 3

Skulle åka iväg och handla lite igår och tog med mig soppåsarna ut till soprummet. När jag skulle låsa upp dörren så föll nyckelknippan i backen och se, nyckeln hade gått rakt av. Mer än hälften satt kvar i dörren.

Gick in till Fred som ringde vaktmästaren och sedan skrev ut en reka så jag fick hämta ut en ny nyckel, felet var nu inte mitt utan låset till soprummet har jäklats en ganska lång tid och när han skruvade loss låskolven så var den helt vriden inuti, så det var inte så konstigt.
 
Åkte upp och fixade en ny nyckel, vidare till ÖoB och köpte svart lackfärg, Nicco vill att vi ska måla hennes skrivbord och en del av bokhyllan, svart. Och sedan hem och fortsatte med sorteringen i hennes rum. 4 kassar har jag lämnat vidare, 2 kassar med sopor och då har vi bara börjat. Tänker ställa ner några saker i tvättstugan och skriva en lapp om att det bara är att ta för sig, det har jag gjort förut och allting försvann på en vecka.
 
Efter middagen gick jag och Birgitta ut en sväng runt umestan, då vi kom in på Ridvägen så låg det två änder i diket och simmade. Hade nu våran bluetooth funkat så hade ni fått se en bild på dom, men jag hann bara ladda över bilderna så slocknade signalen och då kommer jag inte åt bilderna i bluetooth mappen, thats life!
 
Janne har faktiskt efterfrågat ett andpar som låg där ifjol och simmade i en vattenpöl, kanhända att det är samma par, man kan ju alltid låtsas. När jag var på väg till jobbet för nåt år sedan och kom ut på gården så kom det ett andpar fram till mina fötter och kvackade, dom trodde jag kom med frukost. Jag tycker inte att de hör till vanligheterna att dom hänger här på gården eller i diket efter en promenadväg, ja det är inte ens ett riktigt dike utan en massa vatten som ännu inte hunnit tagit undan.
 
Då man var liten fick man gå ner till dammen på mariehemsängarna för att kolla in änderna och gässen, inte låg dom och flöt lite varstans, då inte.
 
Idag ska vi se om det blir slipning av skrivbord och mekning på Camaron, Åke ska också hinna med och hjälpa Brälla med en flytt av saker från A till B. Allt tar sin lilla tid. Önskar er en bra och givande lördag.

herreguu´

Av , , 1 kommentar 2

 

Ja herregud, hur ska man sammanfatta gårdagen då. En gång då jag sa herregud så frågade Jennifer om jag trodde på Gud. Nä svarade jag, Jamen varför ropar du på honom då, sa hon. Hm, ska sluta med det.
 
Kom hem från jobbet och låste upp dörren så Jennifer skulle ta sig in eftersom vi fortfarande är en nyckel kort, sen gick jag ner till alla grannar som satt ute och drack kaffe, sa att jag var på väg till låssmeden för att få gjort en nyckel, kruxet var att jag inte hade någon rekvisita från vice värden, han är i stugan. Men jag tyckte att det kan ju inte vara några problem, jag tar ju med mig den dåliga nyckeln och den kan han ju få behålla.
 
Nej sa alla i kör, det kommer inte att gå, du måste ha rekan.
 
Jag satt där och laddade upp värsta försvarstalet och hur jag skulle dum förklara låssmeden om jag inte skulle få en ny nyckel och sedan skulle jag ifrågasätta hela systemet. Åkte dit och vifta fram nyckeln framför hans ögon och började med att säga att JAG VET att jag förmodligen INTE kommer att få en ny nyckel utan reka men…
 
Jo sa han det kan du visst få, du lämnar ju in den gamla.
 
Ha, och där rann hela mitt tal ut i sanden. Inga problem, Åke ska få hämta ut den idag, 240:- fattigare men med en fungerande nyckel.
 
Kom hem och samtidigt som jag lastade ur diskmaskinen stod jag och tänkte på det här med otur, när det väl har börjat jäklas då fortsätter det bara, och jag hann tänka att nu vänder det väl eftersom vi fick nyckeln. *tjong* så flög min bästa döskalle kopp i diskbänken och gick i 3,888 bitar. Oturen hade tagit slut, jo pyttsan. Dessutom skar jag mig på fingret då jag skulle ta upp skärvorna.
 
Sen slår jag igång datorn och läser Janne A:s kommentar till gårdagens blogg, att han inte är förvånad att saker går sönder för oss, nähädu, inte jag heller. Fast jag tillät mig att skratta när jag läste det, han slog ju huvudet på spiken.
 
Åke kommer sedan hem till middagen, han hade fått vara kung och körde camaron till jobbet. Du, sa han. Vad bromsarna tar långt ner. Javisst ja säger jag, det hade jag glömt att säga, jag kände ju det igår. Hm…någon som har en fallskärm att låna ut till mig som jag kan fästa baki bilen till helgens tävling…någon…Hallå?
 
Ska ut och gå med Birgitta nu på morgonen, jag är ju som sagt ledig på fredagarna, sedan blir det till att bära ner lite saker till bussen så vi kan åka efter middagen. Det lär vara becksvart ändå, när vi kommer fram. Ni får ha en trevlig fredag!
 
Ps, Det ordnade sig med bromsarna, det var ju bara att fylla på bromsolja, tänk att ibland är saker så lättlösta. Ds.