Etikett: öde ö

Den sista måltiden, vad väljer du?

Av , , Bli först att kommentera 11

Satt och pratade med en väninna, och vi kom osökt in på olika maträtter. Vad man gillar, varför, vad man kanske absolut inte vill äta nån fler gång, och så vidare.
Jag ställde frågan förut, i ett inlägg: ”Vad skulle du välja att äta, om du satt på en öde ö, och bara fick äta samma sak under en längre tid?” Fundera på den en stund.

Så vidareutvecklade jag den frågeställningen och undrade vad väninnan skulle välja att äta om det var den sista måltiden, innan typ, avrättning. Och där får man klura extra länge.

Sen kan ju jag undra om man ens vill ha mat, överhuvudtaget, man borde må så dåligt att man inte fick ner nåt, men om man då bortser från det. Och kan man komponera ihop en måltid som skulle vara den sista så tror jag att du ser framför dig, vad du verkligen älskar för mat…eller?

Är en viss skillnad på vad man kan tänka sig att äta under en längre tid, och vad man vill ha serverat som en salut till livet och slutet på detsamma.

Vet dock inte om ni tänker på samma sätt som jag men. På den där öde ön, har jag sedan långt tillbaka valt en sallad. För där har du ju verkligen en blandning av olika saker, vilket möjliggör variation. Jag kan ju välja att äta vissa saker en dag och andra, en annan.

Men inte i tusan vill jag ha en sallad som det sista jag äter. Nä, då får man väl allt dra till med nåt riktigt supergott. Och det ska vara förrätt, huvudrätt, efterrätt och nån godisbit.

Jaaa, jag vet!!!

Och sen mina vänner, en tvist på slutet, då dom kommer in för att hämta dig, så berättar dom att ett misstag är gjort och du får lov att gå hem…mätt och belåten 😀

Vad jag egentligen tänker med detta, är att livet i det stora hela, handlar om val, och det är lätt att sitta i förväg och välja vad man skulle ha gjort, men om det var i verkligheten, så vet man absolut inte hur det skulle sett ut.

Vissa saker kan man inte säga i förväg för världen och livet kan förändras på ett ögonblick, och man ställs inför situationer där omgivningen och händelseförlopp, bestämmer vad du har att välja på.

Och nu mina läsarvänner och andra, så väljer jag att avsluta detta inlägg och önskar er alla en fin fredag. Själv ska jag strax ut på hundpromenad, sedan ska jag och Nicco, luncha ihop på Ullas, jojomensan, det kan man roa sig med en ledig fredag 😀

Virrvarr

Av , , Bli först att kommentera 4

 

Nu har vi hittat oss en ny väg upp till svärfar, där han ligger på lasarettet. Vilket virrvarr det är, och jag med mitt lokalsinne skulle väl aldrig hitta ut därifrån om jag var själv. Man kan som inte begripa om man står på utsidan, vart det är man ska upp och hur vägarna dit, går. På baksidan har dom ju dessutom byggt nya hus som sitter ihop med dom andra, det är jättefint därinne men inte hjälper det om man nu inte hittar dit man ska.
 
Kom att tänka på nu sist, då Nicco brutit det där lilla benet i foten och vi skulle ta oss alldeles själv, upp till röntgen. När vi lämnade akuten och kom ut i trapphuset så var den enda belysningen därnere en liten glödlampa som hängde i taket…lägg till lite Hajen musik så förstår ni upplevelsen, det var som att komma från storstan med alla ljud, människor och gytter, till en öde ö, mitt ute i världshavet, fast utan solljus.
 
Man blev verkligen fundersam om man hamnat på rätt ställe eller om man hittat en hemlig underjordisk gång där man, om man hade lite otur, inte skulle komma ut ifrån. Är man nu nere i kulvertarna så ser det ju inte speciellt mysigt ut, allt är grått, smutsigt och slitet, varför släpper man inte ner alla klottrare (ursäkta, graffiti utövare) dit, dom kunde säkert pigga upp stämningen med lite färg, ja, dom skulle nog till och med kunna använda sig av mycket färg.
 
Men då är vi väl där igen, som med så mycket annat, om man nu gör det man egentligen redan gör, fast det inte är helt lagligt, så är det inte intressant längre. Spänningen försvinner och då blev det inte lika roligt. Det är väl redan bevisat, med klotterplank som visserligen kanske har färg på sig men det är ännu mer färger i tunnlar, på vägar och stenar, på vägen till dessa plank.
 
Man kommer väl ihåg hur man var själv, som barn. Gjorde man något föräldrarna inte gillade så skulle det smygas och fifflas med både det ena och det andra, kom dom på en och till slut tillät en att göra just denna grej, så försvann intresset och man hittade på något annat. Så är det nog bara.
 
Idag blir det promenad med Kerstin, sen får jag se om jag går upp på förskolan och pratar lite med dom om nästa vecka, hur vi ska lägga upp den och sen vill dom nog ha utdraget från polisen, innan jag börjar min praktik där. Ni får ha en bra dag!

En ”riktig” Robinson borde…

Av , , Bli först att kommentera 2

Robinson är ett ämne som kan diskuteras i evigheter. I allra första början så var det intressant att följa med och man visste aldrig vad saker gick ut på, den näst sista Robinson följde jag med i lite så där, och denna omgången struntade jag totalt i.  Man ledsnar på hela upplägget och vinnaren är oftast den som slingrat sig ur alla jobbiga situationer och egentligen, om dessa vinnare verkligen skulle ha varit strandsatta på en öde ö, skulle dom då ha klarat sig?

Det är väl vad en ”riktig” Robinson vinnare ska vara, en överlevare och fixare. I alla program så har det funnits några sådana, men dom har bara fått hänga med en stund, man har sugit ur deras kunskaper och sedan skickat hem dom. Nä, om jag ska se en annan säsong av detta (om det nu blir någon fler) så får dom ändra på konceptet, rejält.
 
Skulle vara kul att se vilka som ställde upp om vinnaren av hela tävlingen fick stanna kvar, alldeles ensam på ön i en månad efter tävlingens slut, och där skulle han/hon få klara sig på egen hand, utan tv team eller annan uppassning. En kommunikations radio var det enda som fanns att tillgå och uthärdades hela tiden utan gnäll så fanns det en summa pengar att hämta efter månaden hade passerat. Fast med dessa regler tror jag inte att det fanns någon som ställde upp. Ibland har man ju verkligen funderat på vilka som sökt, när det första dom gör då dom landat på ön är att fundera på vad dom ska äta och blir förvånade över att det inte finns så mycket att välja på.
 
Från det ena till det andra. Jag och Jennifer åkte upp till morsan igår och drack kaffe. Åke mekade med bilen hela dagen och jag var sugen på att testa om Cheven nu skulle starta en gång till. Och ja, det gjorde den, det måste ha varit slut på soppa och inget annat. Nu finns det dock ett annat problem. Vindrutetorkaren på passagerarsidan gick sönder…i molekyler. Åkte förbi verkstan för att höra om Åke kunde fixa ihop den men det gick inte, den var för trasig, svängde in på Preem och där fanns det ingen att köpa. Han sa att det var en utgående modell men eventuellt skulle han kunna ta hem en om han fick regnumret på bilen. Eller så får man byta ut själva grejen på armen, så den passar dom nuvarande torkarna. Vi får se om Åke kan hitta någon i Vindeln, det är inte helt uteslutet.
 
Väl uppe på Mariehem så fick jag ett mms från Theresé, en bild på hennes BMW, stående i sidled i en stor snöhög vid sidan av vägen med texten, se vad jag har gjort idag. Hon var på väg in till Uppsala för att gå på en antikmässa, och fick sladd på bilen som snurrade tre varv och åkte sedan av vägen. Tur sa jag att det inte var en sten eller ett träd där, utan hon landade mjukt men hon tog sig inte därifrån på egen hand utan fick ringa efter hjälp från en kille som hon känner som råkade ha en traktor eller vad det var, ståendes en bit bort. Kom osökt att tänka på vad jag skrev i bloggen till henne då hon kommenterade våra bilar, säg inget skrev jag, nästa gång är det din bil det gäller. Och nu fick jag ju nästan rätt.
 
Nu vankas det frukost innan morgonpromenaden i kylan…brrrrr, det går kalla kårar efter ryggen bara av att tänka tanken. Men det är väl bara att ta på sig dubbelt av allt. Ha det gott!
Presentation
  Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!. Bloggar om: livet, funderingar och tankar. Ålder: 56 Bor: Umeå Familj: min man Åke, döttrarna Theresé och Niccolina. Utbildning: grundskola Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse. Bästa egenskapen: empatisk och ärlig Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig. Husdjur: 1 japansk spets som heter Winstone Bil: kör en Audi quattro som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Dodge Van, Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas 😀 Intressen: dragracing, att skriva, innovationer, människor i ren allmänhet. Vi bär alla på olika historier. Senast lästa bok: Mormor hälsar och säger förlåt Senast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren. Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka. Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv. Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen. Fem bästa sakerna med Umeå: Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.
Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Mina länkar
Arkiv
RSS Nytt från vk.se
Presentation

Sysselsättning:Personlig assistent och arbetsledare
Bloggar om:livet, funderingar och tankar.
Ålder: 52
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa samt yngsta dottern Niccolina. Är även, stolt mormor till Sally Maria Johanna, som föddes 29/6-2010.
Utbildning: grundskola
Dröm:rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen:empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur:Winstone som är en japansk spets.
Bil: Kör under sommaren en Camaro årsmodell 70, (om vädret tillåter) den är gatregad men jag kör även dragracing med den. Sen har vi i familjen även en Audi Quttro, en Camaro -75 (projekt), Volvo S70 samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan ju behövas 😀
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar bilar, och nu även Niccos dragracing karriär.
Senast lästa bok:  Silvervägen
Senast sedda film: på bio så var det Cornelis vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 6 gånger under sista 26 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min före detta chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.

Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.

Maria Lundmark Hällsten