Etikett: . ögon

Snopet, snopet och nervöst

Av , , 2 kommentarer 4

 

Gjorde inte mycket igår, innan jobbet, var upp på kvantum och handlade sedan fixade jag till middagen och bara var.
Chefen och hon som jobbade igår förmiddag, hade tänkt göra sig en utflykt till Övik, dom tog sig till tågstationen och inte en meter till…hissen dit ner, funkade nämligen inte. Vad snopet det blev för dom.
Visst kan man gå runt hela alltet men då ska man ju också ha tid till det. Jag som höll en tumme för att tåget nu verkligen skulle gå, för det var ju det som var grejen, så går tåget men man tar sig inte ner dit…dåligt.
Jag blev då uppringd på jobbet igår eftermiddag, det var jourläkaren på ögonmottagningen. Han undrade om jag kunde komma dit till veckan. Inte så att han kommit på att det var ett fel på ögat utan han ville läsa på om det här med rosacean och hur det kan påverka synen, samt berätta lite om grön starr och dessutom ville han utreda lite om mina vaglar och vad man kan göra med dom.
Där fick jag bli snopen, inget jag hade förväntat mig, men jag tycker ju att det är jättebra, även fast jag redan innan var nöjd med vad jag fått veta. Vilken uppassning och engagemang, tumme upp!
Chefens fördetta berättade igår om en bil dom haft då äldsta sonen var liten, det var en Opel (veteranare) och chefen körde den för allra första gången. Givetvis blir hon stoppad av polisen och där skulle det helt plötsligt utföras en flygande besiktning.
Hon kom sedan hem med två sidor, fullskrivna av fel på bilen. Hennes man tittade på papperet och gick i taket, inget av dom fel, polisen skrivit, stämde med verkligheten, så han tog det och åkte upp till polishuset, där avskrevs sedan alla fel, vet ni vad dom berodde på?
Chefen hade i sin nervositet, gjort allt han bad om, helt fel. Skulle hon slå på blinkersen så slog hon istället på vindrutetorkaren, skulle hon blinka höger tog hon vänster osv, och ju mer fel det blev, desto nervösare blev hon, stackaren. Till och med sonen i baksätet hade blivit nervig och pipit fram ett litet, ynkligt –Mamma! Han kanske trodde att hon skulle åka in i finkan 🙂
Nu återstår det bara att önska er alla en fin fredag!

Hann mycket igår

Av , , 2 kommentarer 6

 

Jag hann med en del igår…känns det som. Började på Nordea nere på stan och fixade lite med konton och kort. Åkte vidare till Expo och köpte en fyrkantig kista som vi ska ha våra cd-skivor i. Sen brände jag iväg till myrorna.
Nicco ska nämligen ha en spegelvägg uppe hos henne. Vi hade köpt två paket på Ikea, med totalt 8 speglar, nu såg jag att det fann 3 paket på myrorna så hon kunde få en större vägg om hon ville. Jag fick dom billigt, 130:- för alla tre, men då hade jag noterat en trasig spegel. Dom är rektangulära, så egentligen behövdes det inte mer än två paket, men nu blev det som det blev.
Hon har till och med kommit fram till att hon bara vill ha tolv speglar så vi får helt enkelt ta upp resterande till stugan, där har vi ingen spegel alls, så det behövs…kanske.
På vägen hem ringde jourläkaren upp från ögon, han ville ändå titta och kunna utesluta något allvarligare fel på mitt öga så jag fick komma upp. Nu fick jag äntligen information som duger för mig.
Han hittade inga fel, överhuvudtaget, förutom en förhårdnad som blivit på hinnan och som inte är farligt, men kan väl göra min världsbild lite skev. Det kommer att gå bort.
Den stora blödningen jag haft i ögat, brukar oftast bero på att något hänt, men man kan ibland, utan att veta varför, få en sån där och dom är ofarliga så länge dom håller sig ute i kanterna. Min blödning kan ha berott på att ögat gav upp av all irritation från vaglarna.
Vidare så visste han inte ens att man kunde få rosacea i ögonen och det jag hittade på nätet sa inte mig någonting förutom att det stod: Har du rosacea i ögonen, ring genast ögonmottagningen. Därför ringde ju jag dit. Jag ville veta hur det isf hade sett ut.
Nu tog han reda på det, har man rosacea så drabbar det oftast bägge ögonen och det blir sår på hinnan och man får värk i ögonen. Så det uteslöts, och det var ju bra. Han frågade hur länge jag blivit ordinerad salvan, och jag sa vad läkaren sagt till mig: Jag skrev ju ut tre tuber.
Nu är det så att tre tuber kanske räcker i 2-3 månader, så den här läkaren fnös och sa att det verkligen inte var bra. Man ska inte använda den salvan mer än nödvändigt eftersom den innehåller antibiotika. Skrota den, sa han och speciellt om du inte ens tycker att den funkar. Så nu åkte den i soporna.
Sist men inte minst fick jag ju kolla trycket i ögonen, det var 17 på det ”onda ögat” och 13 på det andra. Allt mellan 9-20 är normalt, sa han. Min mamma har nämligen grön starr i ett öga, min farfar hade det också och min farbror fick akut grön starr, och till viss del är det ärftligt, men kan just nu uteslutas i mitt fall. Med andra ord fick jag bara veta bra saker även fast jag fortfarande sitter med mitt lätt rosafärgade öga och ser lite ovalt med det, men hej…det kommer att bli bra 🙂
Efter middagen åkte jag och Nicco på El-Giganten, Åke undrade om det inte skulle ha följt med en fjärrkontroll till hemma bio systemet, och se, det hade dom missat att skicka med. Vi fick dessutom instruktionsboken som dom också glömt bort.
In på Kappahl, Nicco fick en vintermössa och sedan brände vi upp på Mariehem och lämnade nyckeln till vår stuga. Mina föräldrar ska upp dit nu i helgen och nycklarna brukar vi vanligtvis lämna där om det skulle vara så att dom behöver komma sig in där, för vattnet eller strömmen eller nåt.
Släppte av Nicco på stan och åkte hem till nykokat kaffe, sen såg vi på superstars, det närmaste sport vi kan komma, och sen fortsatte Åke med speglarna däruppe. Snart så kanske dom sitter på plats.
I eftermiddag jobbar jag så det blir kanske inte så mycket gjort nu på förmiddagen, ska fixa kvällens middag, sen får vi se. Önskar er alla en fin dag!
 
 

Jag visste det…I knew it!!!

Av , , Bli först att kommentera 6

 

Jag bara visste det, kan det vara för att jag är jag, som detta alltid händer, eller? När jag bokade tiden på vårdcentralen så skrev jag under övrigt att jag provat salva för vaglarna, en gång på en receptfri salva och två gånger på recept. Jag undrade om det verkligen inte fanns något annat man kunde ta för jag har vid alla tillfällen fått vaglar i det ”friska” ögat.
 
Nu skrevs det ut en salva jag aldrig provat förut, den ska inte in i själva ögat utan ska läggas på ögonlocks kanten. Jag fick lära mig av läkaren uppe på ögon, hur jag skulle göra, varje dag i början och sedan några gånger i veckan. Först lägga varmt papper över ögonen sedan använda en topz för att gnida runt vid ögonfransarna, och slutligen lägga dit salvan.
 
Nu har jag följt detta efter konstens alla regler, samt varit jätte noga med att inte använda samma saker till bägge ögonen, och vips, nu imorse så har jag en vagel i det andra ögat. Så är det att heta Maria och bo på 22:an, så de så.
 
Inte känner jag mig nå friskare heller, oj, det gör så ont att hosta, och det är bara torrhosta, lite irriterande. Speciellt hemskt är det när man vaknar av en hostattack på natten, fy, hoppas att helgen bjuder på något mirakel och man är fräsch till måndagen.
 
Vilken måne vi hade imorse, stor som den största osten och lysande som solen, rätt in i tv rummet, man blev nästan bländad av den. Och nu, en timme senare så är den försvunnen, nedstigen bakom huset mitt emot.
 
Nicco har språk på Haga, nu på morgonen och då gäller det att hinna med bussen, den går från skolan 7,50, och missar dom den så får dom cykla. Dom började att läsa tyska i fem veckor, nu är det franska och sist får dom prova på spanska. Tydligen är trenden idag spanska, så därför får dom prova på, så dom inte tar ett språk bara för att, och sedan ledsnar efter ett tag, det kan ju vara ganska bra.
 
Själv läste jag tyska…i två år, sedan hoppade jag av och tog maskinskrivning, tyskan har jag ingen som helst användning av idag, kan säga vad jag heter och vart jag bor, men sedan är det nog ingen som begriper vad jag säger. Möjligtvis har man kvar lite av maskinskrivningen, man hittar tangenterna lite fortare och använder sig av bägge händerna då man skriver. Nu har man dessutom några timmar vid datorn så det hjälper ju en hel del.
 
Nu önskar jag er en bra fredag och kom ihåg, gör inget som jag inte skulle ha gjort.
Presentation
  Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!. Bloggar om: livet, funderingar och tankar. Ålder: 56 Bor: Umeå Familj: min man Åke, döttrarna Theresé och Niccolina. Utbildning: grundskola Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse. Bästa egenskapen: empatisk och ärlig Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig. Husdjur: 1 japansk spets som heter Winstone Bil: kör en Audi quattro som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Dodge Van, Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas 😀 Intressen: dragracing, att skriva, innovationer, människor i ren allmänhet. Vi bär alla på olika historier. Senast lästa bok: Mormor hälsar och säger förlåt Senast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren. Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka. Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv. Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen. Fem bästa sakerna med Umeå: Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.
Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Mina länkar
Arkiv
RSS Nytt från vk.se
Presentation

Sysselsättning:Personlig assistent och arbetsledare
Bloggar om:livet, funderingar och tankar.
Ålder: 52
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa samt yngsta dottern Niccolina. Är även, stolt mormor till Sally Maria Johanna, som föddes 29/6-2010.
Utbildning: grundskola
Dröm:rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen:empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur:Winstone som är en japansk spets.
Bil: Kör under sommaren en Camaro årsmodell 70, (om vädret tillåter) den är gatregad men jag kör även dragracing med den. Sen har vi i familjen även en Audi Quttro, en Camaro -75 (projekt), Volvo S70 samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan ju behövas 😀
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar bilar, och nu även Niccos dragracing karriär.
Senast lästa bok:  Silvervägen
Senast sedda film: på bio så var det Cornelis vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 6 gånger under sista 26 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min före detta chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.

Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.

Maria Lundmark Hällsten