Etikett: olyckor

Då var det färdiglekt!

Av , , Bli först att kommentera 13

Har det att göra med åldern, då man börjar tänka på följder av vad som kan hända om man gör så här eller så där? Eller är man bara en mes propp, månntro.

Nu ser jag såna här bauta snöklumpar lite varstans, och många gånger placerade högt upp på nån snöhög.

55451733_10157005900531585_4984001060981964800_nDen här specifika klumpen är nästan lika hög, som jag. Nej, jag har inte klättrat upp och mätt, men jag uppskattar storleken på ett ungefär, en bild ljuger ju ibland rätt så ofta:

48364961_10155807657507470_2286269228338118656_nJag VET, in facto, att om jag hade varit i 8-9 års åldern så hade jag stått däruppe och försökt putta ner den där klumpen…tveklöst, och jag hade inte varit ensam heller. Och där tänker jag då ett steg längre, idag. What if, nån stackare står under och ska testa att hålla emot, eller för all del, ta emot den där snöklumpen som säkerligen väger sina modiga kilon.

Vet också att man kan inte bädda in barn i bomull, dom måste testa och lära sig själv, fast jag tycker att man också, som vuxen kan försöka tänka följder och göra vägen lite enklare. Ofta är det tillfällen som ges, då man gör saker som sedan inte blev så bra.

När jag funderade på detta igår, så kom jag ihåg tjafset på förskolan där Nicco gick, och hur vuxna då, resonerade. Idioti! Dom hade en kulle på gården där det åktes skranor på vintern.

50654746_10156874679841585_2745864002121760768_nSkranbanan, om den följde den naturliga vägen, slutade vid ett träd. Och där ville då förskollärarna undvika brutna ben och skallskador, så dom var förutseende och band fast skranorna som skydd runt stammen.

Men det gällde ju att vara observant ändå och lättast var väl att få såga ner det där trädet. Så dom kontaktade Umeå kommun. Gissa svaret…och det var en vuxen där i luren.

54730035_10157006660021585_7274041064447541248_n-Vet ni hur långt tid det tar för ett träd att växa upp? Så nej, det sågas inte ner nåt träd, och har ni problem med det så kan vi istället komma och gräva bort kullen.
Jo, det är sant! Visst, det var ju bra tänkt att undanröja en fara, ingen kulle så kunde ju knappast nån åka ner och hamna i ett träd, fast…barn måste väl ändå få tillfälle att leka också.

På samma förskola, flera år senare, och jag passerade och gick in och pratade lite. Jag noterade att det inte fanns några gungor uppe och frågade om dom höll på göra nytt. Nopp, det fanns inte tillräckligt med personal, så gungorna plockades ner för att undanröja en potentiell fara om barn gungade men utan uppsikt.

Så galet! Och jag förstår ju att det inte sitter i personalen, utan i pengar och tyvärr så är det alltid nån som ska drabbas av besparingar. Och den här gången blev det barnen. Medan jag tänker på hur många som är arbetslösa och satt i olika projekt, men låt dom gå och göra praktik där det behövs folk, även om dom ska gå utöver, ordinarie personal, så ser ju 4 ögon, mer än 2. Har jag rätt eller har jag rätt.

Hoppas på en fin fredag, för er alla!

Och jag citerar, Fredrik Ekdala…

Jag läste följande på FB igår och frågade killen som skrivit dom kloka orden, om jag skulle kunna få dela dom. Och ja, det fick jag gärna. Han heter Fredrik Ekdala  och för 4 år sedan startade han facebooksidan ”Mitt mentala raffset” där han försöker sprida så mycket glädje och inspiration som möjligt.

Och nu citerar jag:

”Hat och empati är inte samma sak!
Men hallå – det vet väl alla, tänker du. Men det verkar faktiskt inte så. I mitt nyhetsflöde dyker det ibland upp bilder och statusar som handlar om olika hemska orättfärdigheter. Det kan gälla djurmisshandel, utnyttjande av barn, missförhållanden inom vården m.m. Läser man kommentarerna så dröjer det inte länge förrän ordet ”hatar” dyker upp. Ofta ser jag kommentarer i stil med ”sådana äckel har förbrukat sin rätt att leva”, ”jag hatar sådana svin”… Stämningen piskas upp och hatet mot förövaren växer. Om man då inte hakar på i mobben så blir man anklagad för att man inte tycker synd om offren. ”Har du ingen empati för det stackars offret?” Jo, det har jag, men empati för offren och hat mot förövaren är två helt olika saker. Graden av empati till offren mäts INTE i hur mycket du kan hata förövaren!

Visst kan man känna hopplös frustration över meningslösa övergrepp och orättvisor. Men det är inte samma sak som empati gentemot de som råkar ut för det. Hur skulle man i så fall göra när det inte finns någon förövare att rikta hatet mot? Vi kan ju bli offer för hemska orättfärdigheter såsom sjukdomar och olyckor. Vem ska vi då hata? Vem ska jag hata för att jag är sjuk?

Att du hatar folk som misshandlar djur betyder inte att du älskar djur – det betyder bara, att du hatar folk som misshandlar djur. Hat och empati är två separata känslor. Och vill du visa empati med offren, så gör då det istället för att visa hat mot förövaren. Döp inte din fb-grupp till ”Alla vi som hatar djurmisshandel” utan döp den till ”Alla vi som värnar om djuren”. Tala inte om vad du vill göra MOT förövaren – tala om vad du vill göra FÖR offret. Låt oss visa mer av empati och kärlek – och mindre av hat och ilska.”

Mvh, Fredrik Ekdala

Impad av Staffan Ling, joda…

Av , , 7 kommentarer 3

På tal om min gamla klasskompis så hade vi, då vi gick i 4-5:an, som en del av undervisningen, i uppdrag att klippa ur tidningsartiklar och ta med till skolan, där vi skulle läsa upp dom senaste nyheterna. Detta gjorde man två och två, en gång i veckan.

När det var min och Annicas tur så blev vi tillfrågade av Sveriges radio, om vi kunde ställa upp på en intervju där vi skulle prata om just dessa nyheter. Vi skulle ta med oss urklippen vi hade tagit till skolan. Ja det lät ju spännande så vi tackade ja till detta.
 
Den första vi mötte när vi steg in genom dörren på SR var Staffan Ling, han svepte förbi i korridoren och sa: Tjenamoss i lingonskogen! Tror ni vi vart impade, Staffan hade hejat på oss, precis som om han kände oss, WOW…(vi blev det, seriöst *nicka*)
 
Sen blev det utfrågning om hur man letade upp nyheter osv. Vi fick läsa upp dom klippen vi hade och man kan inte annat än skratta. Det handlade genomgående om olyckor, stölder och nån gubbe som fallit ner i en gödselgrop. Intervjuaren frågade om vi bara hade såna nyheter, vårat svar blev: Ja, annars handlar det bara om politik och Olof Palme, och det är så tråkigt.
 
Jag kom att tänka på denna intervju igår, man tycker att det idag är så mycket våld som visas på tv:n, är det inte där så är det tvspel eller på datorn. Jag tror att olyckor på något sätt alltid har fascinerat människor av någon outgrundlig anledning. Inte för att jag vet om vi tyckte att det var roliga klipp vi hade hittat men man tyckte att dom var spännande på något vis. Visst är det konstigt? Precis som det här med plastpistoler som folk köper till sina barn, många tycker att det är fel att uppmana till att leka krig eller vad det nu kan vara och att dessa pistoler/gevär, är så verklighetstrogna. Men barn har väl i alla tider lekt på detta vis, får dom inte leksakerna av föräldrarna så tillverkas dom av grenar eller pinnar som dom hittar. Sen kan man kan undra varför det är på det sättet, varför själva pangandet skulle vara så intressant. Hm, nåt att fundera på under helgen…eller kanske inte.
 
Jag fundera mer på vart man ska lämna igen sina hallon av märket Euroshopper, som nu Ica så snällt återkallar. Kan man lämna in dom på en Ica butik som inte ens har dom i sitt sortiment, måste man ha kvar sitt kvitto, får man igen pengarna, other was? Eller ska man bara strunta i det och kasta bort dom, alternativt äta upp dom trots smittorisken, eller kan dom vara smittade, vi har ju faktiskt ätit ur dom vid ett tillfälle och vi blev inte sjuka? Många frågor…kanske man skulle ha testat 118 800, men då kostar det väl lika mycket som man eventuellt skulle få igen för sina hallon :-)
 
Önskar er en fin fredag!