Etikett: omelett

Det var det, det!

Av , , 2 kommentarer 13

Så där ja, då var vi inne på 2015, fort var det gjort. Jag jobbade igår, men det blev bara 2 timmar så det var absolut överkomligt. Hann hem och byta om innan vi halkade iväg, ner till Lundalogén.

Foto1438 Foto1439 004 025

Vi var 18 personer, 14 vuxna och 4 barn, som började med fördrinken uppe hos Mats ”Masken” Karlsson.

013

Detta var nåt, tror jag, som han och Jitte hittat på nätet och var bartenders choice. En stark sak som Brälla tyckte påminde om matsmältningsraketen han brukar bjuda på, kryddig och stark, men god. Till detta serverades Vindelrökt älgkött, ostkrokar och nötter, en bra starter.

011

Tord och Camilla stod för förrätten, och detta var en kräftstjärts cocktail, med melon, avokado, kräftstjärtar och annat gott, kryddat med sweet chilisås, jättegott.

Huvudrätten, där Lena gjort i ordning oxfilé samt såsen, Theresé och Anders fixade salladen med granatäpple och jag hade gjort potatistårtorna. En väldigt fin kombo!

Foto1436

034 045 049

Och alltihop avrundades med efterrätt alá Helena och Mats Jonsson, en kladdkaka med jordnötssmör, grädde och hallon…helt perfekt!

Samtalsämnena var många, inte alls ovanligt då man träffas så där, och ämnet om ord från bondska, kom upp på tapeten och plättarnas eller tunnpannkakornas vara eller inte vara. Ja, det har vi ju lärt oss nu att uppåt och inåt i landet, så säger man plättar om tunnpannkakor, men inte här i Umeå.

Ja, tyckte nästan alla, man steker ju pannkakan i stek”pannan” och därför heter det tunn”pann”kaka, fast ugnsplåten är ju ingen panna, kan jag tycka, I så fall skulle den ju heta tjockplåtkaka, haha…japp. Här hemma serveras då plättar jag steker i stekpannan och pannkaka om den kommer från ugnen. Nu är jag ju född i Umeå, men med två föräldrar, båda från Malå, så har jag inte hört annat än plättar.

Det borde ju också vara likadant för en omelett, gjord i stekpanna, plättomelett, och ugnsomelett, finns ju båda delarna där med 😀

Och med mat på bordet och i samtalsämnet så avhandlades även parisare, grillkorv och korv i allmänhet…basföda för många, och kanske i synnerhet för karlar. Lättlagat, och käkar du parisare eller korv med bröd så är det lättdiskat också, sa Anders. Ja, det kan man ju hålla med om.

Och kvällen avslutades för vår del i alla fall, med att gå ut och tända upp i storgrillen, och sedan skötte ”the grillmaster” Jitte, om grillning av olika sorters korvar, det dukades upp för nyårsskål och förbereddes för lite raketer.

Foto1445055 089 098

100

Efter det tackade jag och Åke för oss och halkade hemåt, en trevlig kväll, som vanligt och nu har vi ett nytt spännande år att se fram emot, nya utmaningar och äventyr, ska bli kul. Önskar er alla en god fortsättning på allt som ska komma.

069

 

 

Ljus, ljusare, ljushuvud :)

Av , , Bli först att kommentera 13

 

God morgon! Kändes tungt att vakna till väckaren/mobilen. Jag jobbar helg och börjar därför klockan sju, piiip. Men det brukar ju vara så, att har man bara väl kommit sig till jobbet så går tiden i alla fall och tjopp så var den dagen gjord.
Det var ändå ett tag sedan jag steg upp just den här tiden och nu märkte man verkligen skillnaden på ljuset ute. Förra gången, för fyra veckor sedan, fick man famla sig fram i mörkret, och, för att inte ljuset från hallen skulle strömma in till sovrummet så stängde jag alltid den dörren då jag skulle ut och slå igång motorvärmaren… nu behövs inte det längre.
Apropå ljus (förutom att jag själv är just ett ljushuvud :)) så stod jag härute med Winstone, för 1½ vecka sedan, det var mörkt ute och jag gick en bit upp i snön, vid vår husknut och blir plötsligt varse ett ljus, in emot husväggen.
Hinner tänka att det skulle vara en lampa i källaren som lyste men kommer snabbt på att där sitter minsann inget fönster som skulle ge det ljuset ute vid knuten. Men gissa vad det var?
Vi har glömt att ta in en av dessa solcellslampor som är så populär, och nu lyser den, hur stackarn har den överlevt vintern, all snö och denna kyla som varit några dagar. Och hur hinner den få så pass med solljus på dagtid att den lyser upp på kvällen, hm… stora frågor som vi inte kommer att få svar på.
Annars blev det en trivsam fredag igår, Tina bjöd både på kaffe och omelett, jag fick en fin ljusslinga av henne (bild kommer sedan) som numer pryder hyllan i hallen. Intervjun av Folkbladet gick snabbt, vi hade betat av en del i telefonen, två fotografer var här samt en reporter. Det var ett gäng yngre förmågor och en av fotograferna skulle fota dom andra då dom gjorde intervjun.
Ska kolla hur det sedan ser ut då tidningen kommer och då kommer jag förmodligen att skriva här, om det är något jag tycker skulle ha tagits upp. Vi får se. Nu önskar jag er alla en fin lördag och fortsätter med mitt, ha de…

En andra chans

Av , , 2 kommentarer 20

 

Ja, jag var till läkaren igår och jag har bestämt mig för att ge honom en andra chans, det är väl nåt alla förtjänar, men inte mer än så. Han är (eller för all del, han kanske bara låter så) engagerad, tycker att allt ska utredas, frågar om man är nöjd eller om det är nåt annat man önskar, osv.
Nu antar jag att någon redan pratat med honom, då han satt sig på sängkanten och undrade om det var något mer jag ville säga, och jag sa att jag absolut ville ha svar på alla prover och vad dom betyder. Givtevis, svarade han, och nu återstår så att se, om det blir på det sättet.
Han skulle återkomma på några dagar, och en remiss ska skickas till öron, näsa, hals. Han gjorde ett försök att på traditionellt sätt, försöka se ner till mitt struplock, men det var för svullet längre upp så det gick inte.
Det traditionella sättet var inte speciellt trevligt heller, men allt går, om man sätter den sidan till.
Jag blev kvar på vårdcentralen i 3 timmar, det var läkaren, sedan provtagningen, EKG skulle tas, och sedan skulle jag få göra en sån där spirometri test, då man andas ut det längsta man kan, för att kolla lungkapaciteten, antar jag. Jag fick i alla fall 3 A:n på raken, vilket var alldeles utmärkt, mina lungor tror jag inte jag har fel på, sa jag till tjejen som utförde testet.
Här ser du ju människan som blåst upp, både dubbelluftmadrasser, och hoppborgar (modell liten) och badbassänger rent manuellt, då jag tyckt att det tagit för lång tid att pumpa och då den elektriska pumpen, mest bara lever om, precis som dammsugare man köper billigt på Clas Ohlsson, dom låter, men dom funkar inte så bra.
Jag fick även göra ett sånt där puff test, då man blåser ut det kraftigaste man har, och det kunde man inte göra bättre än så, sa hon som skötte det testet. Så där kunde man känna sig som den stora stygga vargen som blåste omkull dom tre små grisarnas lilla halmhus 🙂
Sedan, efter all den tiden så bjöd Tina på supergod omelett, med både champinjoner och renkött, ett bra avslut på den förmiddagen.
Hon berättade om sin man som omgav sig med rottweilers förr i tiden och dom hundar han hade, lärde han att bajsa på kommando. Lät som ett skämt, då hon först berättade det, men sedan tyckte jag inte att det var så konstigt, egentligen.
Det han gjorde var att upprepa ordet bajsa, då hundarna satte sig ner för att göra det, sedan förknippade dom ordet med vad dom gjorde, och hade han någon gång bråttom och skulle rasta hunden, så var det ett väldigt bra ord att använda, så dom hann göra sina behov.
Tina var ute med deras hund Maja, och hade traskat runt i över en timme, men inget hände, hon kom tillbaka hemåt och hennes man stod på balkongen, hon ropade upp till honom och sa: Maja har inte bajsat!
Du, ropade hennes man tillbaka, jag tror Maja driver med dig. –Bajsa!!! Ropade han, och Maja satte sig ner och uträttade numero två, däruppe i slänten. Haha… så nu vet ni vad jag säger då Winstone gör tvåan 🙂
Önskar er alla en fin torsdag!

Nu har jag försmäktat…

Av , , 5 kommentarer 11

Ja nu har jag i dagarna 4, (femte dagen, blir det idag) försmäktat i denna kalla värld, utan en enda Läkerol… jösses vilket drama. Men jag har överlevt, och jag har dessutom enbart ätit mina tre mål mat om dagen, inga eller väldigt få, kolhydrater, och jag kan inte påstå att jag har varit speciellt sugen på någonting, förutom frukt. Ingen hunger, överhuvudtaget, så detta kan ju inte vara helt fel. Jag ser med spänning fram emot hur man tycker och känner om en månad.

Tina, min vän, skjutsade ut mig på jobbet igår, hon hade andra ärenden åt det hållet (jädrans tur för mig 🙂 Så jag behövde inte gå hemifrån en timme tidigare. Och Åke hämtade hem mig med Jeepen, då jag slutade klockan nio.
Nu är den fixad, inget mer sjung där bakifrån, men det kan jag ju berätta att det blev ett stort hål i plånboken efter det verkstadsbesöket, så nu kan vi aldrig sälja den bilen. Fast å andra sidan, nu vet vi ju vad vi har, och det är en väldigt bra vinterbil, det hjälps inte.
Det blev lite dramatik på jobbet igår, då vi var ute och gick, av hänsyn till min chef så kan jag av naturliga skäl, inte avslöja vad, men jag vill tacka dom som var runt omkring och som kom till vår hjälp, jag hade aldrig fixat detta ensam, och nu ska det bli ändring på torpet, så detta aldrig mer kan inträffa. Tack, ni snälla människor som ställer upp för dom som behöver det!
Jag ska tillägga här, för att avdramatisera lite, på vägen hem, så skrattade vi gott åt allt som hände och skämtade vilt om hur det hade kunnat gå, så… värre än så var det inte. Och det var väl för väl.
Nu ska jag göra mig en frukost omelett, och sedan knatar jag iväg på träningen, känns ju nästan över ambitiöst då man ställer väckarklockan för att komma sig iväg och träna, men…ska jag få in detta med mitt schema så är jag så illa tvungen, men å andra sidan, så gjorde det inte speciellt ont att stiga upp heller 🙂  Önskar er alla en fin fredag!
Maria Lundmark Hällsten