Etikett: omläggning

Den rättar sig inte i ledet

Av , , Bli först att kommentera 17

Mysväder…om man inte hade en hund förstås, eller andra ärenden som kräver att man går utanför dörren.

Tänker på då man var barn, sommar i Malå, och rummet som pappa gjort i ordning uppe på vinden, i deras gamla, ombyggda hölada. Den vi kallar för lon. Där kunde det smattra rejält då det regnade, så häftigt.

Eller så sprang vi ett gäng med barn, in i lekstugan, för där kunde det bullra ännu mer, då taket inte var isolerat. Regn var väl annars inget som hejdade en från att göra precis vad som föll en in. Att bada i regn, var ju också roligt, och vattnet kändes ännu varmare än det var.

Här en bild på lon:

0601-1024x576

Och en med baksidan på lekstugan, som min farfar byggde till mig då jag var liten, av hässjestångar:

IM000545.JPG

Jag och Winstone var till veterinären igår, det har ännu inte hunnit läka ihop så han får testa ny antibiotika i 10 dagar, återbesök på måndag. Tur att killen inte verkar ha ont eller känna obehag, och inte bara det, tur för oss att vi har honom försäkrad :D

20151116_142026

Själv ska jag på omläggning idag och förhoppningsvis, får jag då veta om dom har några planer för mig. Och ja, jag ringde Folksam igår och samma som för Winstone, tur att jag har en försäkring som jag inte hade tänkt på, fast rik på den, blev man ju inte, men man tackar inte nej till sånt man får, bara för att.

Vi gick på en promenad igår, och hamnade längst garagelängorna vid Vännäsvägen. Och vi har bott och haft vårt garage där i 17 år, men jag har aldrig noterat detta, kolla in björkarna åt ena hållet:

20151116_132643

Och åt andra hållet:

20151116_132637

Vad är det där för enstöring, ett träd som inte ville vara som alla andra och rätta sig in i ledet, nä, här såg det ut att gå åt skogen med raka linjer :D

Hoppas på en bra dag för er alla, att det regnar, gör ju ingenting, för vi är ju som dom vackert brukar säga, inte gjorda av socker :D

Foto0374

 

Svårt att förklara

Av , , 2 kommentarer 12

Många frågar hur det går, och här får man fråga själv om dom menar den första operationen, den andra eller tredje :D

Den första, gastic bypass, som föranledde allt som blev efteråt, funkar precis som den ska. Inga problem, jag äter inga konstigheter, har idag gått ner 17 kilo förutom det jag gick ner innan.

Det är lite hur man äter och givetvis vad. Jag kan inte svälja sånt som jag inte kan tugga sönder. Färska räkor är en sån sak, och degiga bröd, skal och annat, men det där lär man sig ganska snabbt.

Jag sa till Nicco, då vi pratade om detta, för ett tag sedan, att det är svårt att förklara hur man egentligen tänker och fungerar. Att mycket sitter i huvudet, det har man ju förstått. Jag känner ingen glädje över att äta, det är mest nåt man nu gör, bara för att det är meningen.

Jag kan vara sugen på vissa saker, men då man sedan börjar tugga, och tugga, och tugga igen, så blir det till slut vämjeligt, nä, det var inte så gott som man trodde. Mycket har åkt i soporna.

Att äta är ju också ett av alla sätt att umgås. Man träffas, äter, dricker och har trevligt. Jo, jag kan ju göra det idag också, fast om jag tänker på något som jag skulle vilja ha, så låter det ungefär så här: Åh vad gott med en STOR entrecote och bea till.

Men vadå stor, en halv deciliter kött, det är inte speciellt stort, och hela grejen att äta, blir så annorlunda. Fast även om det kan låta negativt, så är det inte så. Detta är väl själva poängen med hela operationen.

Det vore hemskt om man inte kunde ändra sitt tänk, utan fortsatte i sin gamla hjulspår, för då skulle man nog må jättedåligt.

En av alla saker jag vet man kan äta, som mellanmål, är en hårdbröd macka, med pålägg och till det, 1 dl med något drickbart. Det var precis vad jag tog, en kväll för ett tag sedan. Och jag drack upp det sista, alldeles för fort, och det var ingen trevlig upplevelse. Det gjorde ont som tusan, och jag fick må dåligt under tio minuter, tur att det släpper :D

Det där ska jag aldrig mer göra om, sa jag till Åke. Och en vecka senare, gör jag precis så där, igen. Ja, det gäller att lära känna igen, mättnadskänslorna, fast jag har som inga. Jag är inte hungrig heller, så lättats hade det ju varit om man sluppit äta.

Om ni går till er själv, ni äter något gott, blir mätta, men kan ändå ta, lite till, bara för den goda sakens skull. Det kan inte jag göra, utan ibland så har jag fått slänga den där sista matskeden, för jag vet, att den inte kommer att gå ner. Eller bara hejda mig från att dricka, jag måste vänta tills maten sjunkit undan.

Nå, det är ett världsligt ting, jag ska inte skriva problem, för det tycker jag ju inte att det är. Utan det tar bara lite tid att lära sig. Och som läkaren sa i Lycksele, jag hade ju oturen att få denna infektion, så jag ligger lite efter, med alltihop, men varje dag, är man ett steg närmare det som kommer att bli ”normalt”.

Igår fick jag inviga den nyservade symaskinen och ett par byxor och en tröja, kunde jag sy in, sånt där, är roligt :D Två påsar med kläder har hamnat i bingen vid centrum, Myrorna är det som man skänker till där. Och annat, sånt som inte varit helt ok, har man fått kasta. Tur att man har ett lager i garderoben :D

Idag är det omläggning och sedan, på eftermiddagen, synundersökning, jag har redan lagt undan bågarna jag ska ha. Min syn har blivit sämre, och det känner jag mest av då man måste köra bil i skymning eller mörker, så det är nog dags att kolla upp.

Önskar er alla en fin fredag! 

2015-01-09-2159_54b0412d9606ee26499b4e7c

Det var inte bara ett…

Av , , 2 kommentarer 15

Jag tycker någonstans att jag har allt det jag gör, utan att behöva få mer saker som ska göras…det är liksom fullt. Men det var bara ett önsketänkande, jag vet, jag är så van nu, så det kanske inte spelar någon roll, längre.

Nu börjar jag kika på försäkringar, ja, det är ju ett tag jag varit sjukskriven, och jag har en försäkring via Folksam och facket, som kan träda in. Så Folksam ska jag ringa, facket pratade jag med igår.

Åke ringde igår, då jag var ute med Winstone, Ume.net skulle komma inom 30 minuter, så vi vände hemåt, efter 55 minuter kom killen. Bytte fiberkonvertern i källaren, och kollade på vår router som han sa var trasig, den med.

In på El-giganten där jag köpte en ny router, vidare till Netonnet, där jag visade upp min mobil med sprickan på displayen, jag får en ny mobil, uppdaterad sådan, så det kallar jag service, tyvärr, blir jag dock utan, i nästan 3 veckor, tur i oturen att jag då har min reserv mobil, Samsungen, som man inte kan prata i, utan handsfree. Men den får duga.

Kommer hem, kopplar in routern, ingenting händer, hemtelefon funkar i alla fall. Ringer kirurgen, hon ska ringa upp, gör det då jag är ute med Winstone, och har förberett handsfree och hela köret, men trycker bort henne då jag plockar upp mobilen…så typiskt. Nå, hon har talat in ett meddelande och hon ringer upp igen.

Jag får komma på kirurgen idag, för omläggning, om jag inte tycker det är akut, då får jag gå via akuten. Det ser nämligen inte ut som det ska,, omläggningen efter operationen. Ja, men hur ska jag bedöma om det är akut, frågar jag. Mm, jag får hålla koll på om jag får feber eller blir illamående, ok…jaja, vi ser då, vart det barkar, säger jag och hoppas på det bästa.

Mitt i allt vill Nicco ha hämtning, om möjligt, det störtregnar ute, in i bilen och tjopp så föll baksidan på en tand, loss, jättekul. Jag ringer tandakuten, får en tid imorgon, onsdag. Alltså tala om det!

16.30 är jag less på det inte fungerande internet, så jag ringer ume.net, hon vill att jag går ner i källaren för att bryta strömmen, jag gör det och då bryts ju givetvis samtalet, hemtelefon går ju via den saken i källaren också.

Jag ringer upp igen och får prata med någon annan, hon hittar felet…killen som var hit på förmiddagen glömde att rapportera att konvertern var bytt, så ett klick från henne och det funkar som det ska, ojoj, inte underligt att man kan känna sig snurrig ibland.

Mina händer ömmar efter alla stick jag fått, inte konstigt att dom ser ut som dom gör, eller vad tycker ni?

002 004

Nu ska jag strax med Winstone till veterinären, jo det var ju det jag sa, det är inte bara ett…

Ikväll är det ”hemma hos” Marianne, med triss. Kolla in här, vilka talanger jag besitter, inte alla gånger dock, som jag skrapar enbart 3 rutor och får fram en vinst summa :D

20151031_163658

Ha det gott, allihop!

Vi travade på…

Av , , Bli först att kommentera 14

Nä, det bidde ingen operation igår, utan nu säger dom tidigast den 6/11. Däremot ska jag upp dit idag, men inte till kirurgen utan akuten. Kan ni tänka. Han som lagt om detta, jobbar därnere i veckan så det fanns inga andra alternativ. Ta med en bok, sa hon, så är du garderad, kommer det in akuta patienter så lär jag ju få vänta. Så jag hoppas att folk tar det lugnt på morgonen, så ska ju det där vara klart på en stund.

Jag och Sally travade iväg till Hedlundadungen igår, och skulle kolla om den nya lekplatsen var klar, vi hittade några röda saker, utspridda på gräsmattan, och dom var ju kul att klättra på:

2015-10-29 09.53.20 2015-10-29 09.54.28 2015-10-29 09.54.42 2015-10-29 09.56.52

Fast den stora parken jobbades det på, för fullt:

2015-10-29 09.56.34 2015-10-29 09.56.40

Så då knatade vi tillbaka och svängde av, upp mot vår gamla gård, där finns det ju åtminstone ett hus att klättra i:

2015-10-29 10.14.57 2015-10-29 10.11.48

Efter lunch så skulle Sally bjuda oss, jag och Nicco, på Ullas kondis, och det var klart att hon fick göra det. Hon valde en halloween bakelse med en vampyr på:

2015-10-29 13.55.44

Och efter det så åkte vi till Myrorna, där Nicco testade ny vinterjacka:

2015-10-29 15.26.00 2015-10-29 15.27.08

Eller nja, hon var inte så förtjust i schabraket :D

Plantagen fick också påhälsning, och nu har min gamla garderobsblomma fått vika hädan för en stor fredskalla.

Brälla och Lena kom förbi på en tvärkik, och sen gick jag över till Laila och gänget för att skrapa trisslotten, ingen vinst överhuvudtaget, jag hade inte ens ett enda par…bara det borde ju ge en slant, tycker man.

Idag åker Sally hem, dagarna small bara till. Igår morse kom hon ner 6.20, så jag sa till henne att komma och lägga sig i sängen en stund, det gjorde hon. Men man kan ju inte somna om, man börjar prata. Och vi hade ett samtal om djur, som absolut inte får lämnas ensam en längre stund.

Nä, sa hon, katterna får man inte lämna, inte hundar heller, och i bilen kan det bli alldeles för varmt. Det kan ju till och med bli för kallt, resonerade hon, men, sa hon vis som en uggla, det finns ett ställe där man får lämna alla…på kyrkogården.

Jojo, vart hon fick det ifrån, vet jag inte, men det är så sant som det var sagt. Önskar er alla en fin fredag!

Dom roar våra djur

Av , , Bli först att kommentera 12

Igår klockan 7 på morgonen kom första lasset med delar till ställningen som nu är rest mot vår husfasad. Och jag trodde, seriöst, att Winstone var sjuk. En traktor som kör in och ut på gården, folk som går under fönstret och pratar, men han kikar tvärt ut genom fönstret, och lägger sig i soffan, utan ett endaste pip.

Han som skäller om grannen smäller igen bildörren för hårt. Otroligt!

004

Så pratade jag med en av killarna härute och berättade att jag blev så överraskad då han inte skällt ut dom. Ja sa killen, han hade sett Winstone en sväng i fönstret, men sen, sa han, satt en katt där och tittade på deras arbete. Kul att dom kan roa våra små djur också :D

Nå, vi får se vad han gör på måndag, då det kommer mer saker. Fast han kanske inte är så brydd, och det vore ju skönt, för oss alla.

Jag höll på att få åka hem med oförrättat uppdrag igår. Då jag anmälde mig i luckan på kirurgen så fanns inte min tid kvar. Hon fick lov att gå och kolla. Sen kommer en sköterska och säger att jag inte ska omläggas, utan jag ska vänta några dagar, dom skulle lämna det orört. Order uppifrån!

Men du menar väl inte att jag ska gå med samma kompressor i flera dagar, frågade jag. Jamen hur känns det då, undrade hon. Ja, äckligt, vad skulle jag säga. Dessutom, sa jag, så pratade jag med en läkare dagen innan och hon sa, att den tiden skulle stå kvar.

Ja, då skulle hon dubbelkolla, och det var väl tur. För visst skulle det göras en omläggning, men någon hade lyckats fippla bort min tid. Tråkigt att det inte kan finnas resurser där man får träffa en och samma hela tiden. Det vore som enklare då.

Idag tänkte vi göra en liten road trip till Rödå Antik Rödåsel, dom har öppet mellan 11-16, alltid kul att gå runt och se vad man kan hitta för roligt, fast man behöver inte handla varje gång heller, bara roligt att se saker man känner igen eller aldrig i livet sett förut :D

46cfaa3a6be8ace485c5165373861bfd

Ha det gott, allihop!

 

Trevligt, trevligt…och roliga minnen

Av , , Bli först att kommentera 13

Fick en omläggning igår, väskan får vara kvar, åtminstone en vecka till. Sedan är deras nuvarande planer, att dom ska testa att sy ihop hålet, lite, men inte helt, på fredag. Dom är fortfarande rädd för att det kan komma dit bakterier och dom vill vi inte ha. Känns i alla fall skönare att ha det så här, väskan till trots, det sliter inte lika mycket på magen.

Efter det besöket, åkte jag till Eva-Marie, och fick se hur fint dom har det hemma. Kaffe drickande och prat i massor, jätte trevligt, vi har några minnen ihop :D Och jag var ju tvungen att plocka fram min lilla klipp och klisterbok då jag kom hem, vet att hennes namn stod med på nån sida:

006 008

Vem Spanar´n var, vet jag inte :D

Hittade detta lilla intressanta kvitto också:

007
Det var en fråga i ”vem vill bli miljonär” som handlade om tenniströjor och vilket märke som hörde till det. Svaret var Lacoste, och det visste jag, för det var märket på den tröja jag köpte då, och som gick sönder, första kvällen.

Lacoste_logo.svg

Ja, den gick inte sönder bara så där, utan jag hjälpte nog till. Vi var nämligen på Gröna Lund och jag ramlade i den där rullande tunneln…så även om tröjan var i bra kvalité så pallade den inte ett varv i sandpapperstunneln. Sedan fick min pappa ärva tröjan, mamma lagade den lilla nötningen, och jag tror att den hängde med, x antal år.

Nu har jag under dagarna 3, hållit på med projekt byta hylla i köket med den i matrummet. Nu är den vit, den som står i köket, och den kommer att matcha, det vita lilla vitrinskåpet som jag beställt och får hem till veckan:

002 003

Och den svarta hyllan är numer, barhylla i matrummet, ångrar dock svart…hade varit snyggare med vita hyllor, nå, den matchar då duken på bordet.

009 011

Hoppas ni får en bra lördag, allihop!

 

Han sökte sällskap…

Av , , Bli först att kommentera 14

Hade 3 tider att passa igår, började på lab där jag stötte på en äldre herre, som uppenbarligen sökte sällskap. Det var jag, han och en till kvinna i väntrummet, och en massa tomma stolar, men han ville klämma ner sig mellan oss. Sa något om kylan…var tyst någon minut, nämnde att han frös om händerna då han skrapade rutan…satt tyst.

Sen började han fråga om jag hade bil, om jag bodde i närheten…ja, sa jag, vi har hus mitt emot kyrkan på Västerslätt. Ahh, sa han, då kan jag ju komma och hälsa på…fast din gubbe är väl säkert hemma? Ehh, ja…jag kunde inte annat än skratta.

Hade blivit bjuden på lunch hos mamma, men var tvungen att återvända till vårdcentralen, då det plötsligt började ramla ut kompressorer då jag gick, huvva…vilken upplevelse, och jag ville inte heller sätta upp handen då jag inte visste hur mycket som var framme. Det var en tejp som inte överlappat ordentligt, och det var ju snabbt fixat.

Läkarbesök efter lunch, fick lite starkare tabletter att ta vid absoluta måsten, vet inte om dom var så effektiva som jag hoppats på, men upplevde i alla fall ingen brand i benet i natt, utan nu var det mest som små möss, som klöste på insidan och ville ut…men jag ser ändå ljust på framtiden, läkaren sa att det fanns goda förhoppningar om att detta kommer att gå över så fort jag blir mer rörlig. Sjukgymnasten ringde också, men just idag är det inte aktuellt med övningar, måste läka ihop först.

Efter middagen for jag, Nicco och Gustav med Camaron, en sista sväng till Biltema träffen, några bilar var det där, fast kallt, så vi gick in och köpte oss en kaffe, sen gjorde vi en runda i butiken innan en raggarsväng och sedan hem till värmen.

20151007_180851 20151007_180958

Hoppas på en bra dag, för er alla!

Den lille elake draken…

Av , , 4 kommentarer 14

Det går åt rätt håll :D Jag fick äntligen komma mig hem, om än på permis, men planerna är då att jag blir utskriven imorgon eller på måndag, beroende på vem och hur omläggningen ska göras.

Såret/hålet skulle läggas om i morse och sköterskan frågade mig om läkaren på avdelningen fått se på såret. Nja, sa jag, jag vet inte. Hon ville att hon skulle få göra det., och gick och hämtade henne.

Ja sa hon, då hon kikade ner, jag vet ju att hålet skulle vara stort…men sååå här stort, det visste hon inte. Sedan hördes ett svagt eko, nere i magen på mig, (skämtar bara). Dom började dividera och trodde nog inte att hemsjukvården skulle fixa denna omläggning. Och dom tyckte att hålet skulle sys igen.

Sen blev det en evig väntan på ronden, dom kom först vid ett tiden. Läkaren bestämde följande, jag skulle få åka hem på permis, komma tillbaka imorgon för omläggning, provtagning och lite check up. Sedan får jag om jag skrivs ut, med mig hem en papperslunta med saker om vad som gjorts och vad som ska göras. Mediciner fick jag också med mig hem.

Hålet ska inte sys igen utan det ville dom ska självläka. Och jag kan förstå det, finns det bakterier kvar så är vi på ruta ett igen om det sys igen, men min undran är ju hur fasen det där ska kunna dra ihop…jaja, dom måste ju veta vad som är bäst.

Jag hade i alla fall 200 i sänka på måndag, det fick jag ju aldrig veta eftersom datorn inte funkade på vårdcentralen. I väntrummet på akuten, i tisdags, ringde läkaren och bad om ursäkt, hade hon sett svaren i måndags hade hon skickat upp mig då. Inne på rummet togs fler prover och där hade jag då 330 i sänka.

Inte så konstigt då, med hjärtklappning och kallsvettningar!

På ronden under onsdags eftermiddagen, talade läkaren om hur risig jag var, jag frågade hur hög sänkan var, han svarade inte i siffror utan att sa: Proverna är skyhöga (aha tänkte jag, deras mätare kanske inte går längre)och du mår absolut inte bra. Spelar ingen roll hur en person är, proverna talar om i vilket skick kroppen är, och du är ruggigt dålig.

Och där bestämdes det att dom var tvungna att öppna upp buken. Ja, det är ju ett under att dom kan göra såna här saker, och man tackar sin lyckliga att hjälp finns att få.

När jag åkte hem nu så hade jag siffran 93, vilket dom tyckte var absolut ett under, att jag hade kunnat repa mig så pass fort. Jag pratade med ”gammbossen” och sa att jag skulle skriva ett inlägg om draken i magen. Så jag gör det nu, lite kort.

Det var alltså känslan utanpå magen, att det fanns en liten elak drake därinne. När jag la handen på magen kunde jag känna hans hårda pansarfjäll han hade på huvudet, huden blev röd och varm, när han sände iväg eldsflammor, så där lämpligt, kanske med nån minuts mellanrum, men nu…är han väck :D Ha en fin lördagskväll, det tänker jag ha! Och tack för alla era kommentarer, dom värmer!

79161Bild lånad från google