Etikett: ont

Gör inte så där då!!!

Av , , Bli först att kommentera 14

Ska iväg och jobba idag, man dör tydligen inte av en fraktur eller brutet revben, men det känns. Hade nästan värsta kvällen hittills, igår. Vet inte varför, och känns inte helt ok nu heller. Fast jag tänker inte känna efter så mycket.

Ni vet, då säger man: Ja, det gör ont om jag gör så här, eller om jag böjer det där…

Och då säger Åke: Gör inte så där då!

True, man ska alltid känna efter, även fast man vet att det kommer att göra ont. Varför? Kan ju vara därför man vill veta vart gränsen går. Det här fixar jag, men inte det där.

Nu har jag börjat kolla på Robinson, och där finns renskötaren Mathias.

https _aman-assets.b17g.net_5c77a1344bd8e51e6103b833_Mattias_444.png 1Han blir sjuk och kan inte vara med på första tävlingen, och där han står framför kameran säger han nåt i stil med: ” det är ju en sak om det är en arm man har ont i, då låt man bli att använn den, men magen sitt ju som mitt i, så he bli som svårt.

Undrar om Åke känner killen, hm…

Hämtade upp Nicco då hon slutat jobbet och vi åkte ut på Avion. Hon skulle fixa ny mobil och nytt abonnemang, och vi gick därifrån med nytt, bägge två. Jojo, fast jag ska absolut inte klaga.

Hon som jobbade där kollade upp mitt nuvarande abonnemang som upphör i juni, och då kommer jag att få betala 295:- eller nåt sånt. Men hon fixade ett nytt som jag får börja använda då, med mer surf än jag har idag (även om jag nu inte använder så mycket) men det blev billigare.

199:- i 2 år, och vill jag byta är det bara en månads uppsägning. Nu tog jag ingen ny mobil, känner inget behov av det, det får bli i framtiden, men hade jag gjort det så hade priset blivit 345:-, och det hade väl inte heller varit speciellt dyrt.

Dom har nån drive nu i helgen, så det blev ju lyckosamt!

Vi firade med en fika på tadaa… Finas:

54432531_10157007273506585_989244750542405632_nOch på kvällen sprättade jag Råstoff likören och den var god…jättegod. Inte så stark utan mer som en karamell. Kan säkert göra nån god kaffedrink av den eller med choklad, har jag också sett.

54520821_10157008856201585_2356075830016212992_n

54419833_10157008855241585_5030280304258973696_n Och med det så hoppas jag på en fin lördag, för er alla, inklusive mig själv!
48275809_10156782389461585_2306545983690899456_n

Tur man har nåt att skylla på!

Nicco besitter också såna där talanger som min kusin Jenny Krigh.

33566836_10156313791011585_874449135237857280_n Att vara mjuk, rörlig och ha styrka, är nog 3 viktiga grunder, för att klara av detta, här är det Jenny som intagit en posé:

33610100_10156315757836585_8131129512378236928_nImponerande, jag fattar inte hur kroppen är byggd att klara av nåt sånt där, men uppenbarligen så är det som man säger, övning ger färdighet. Och vem vet, det brukar ju vara mycket snack om att välja nya vägar, öppna nya dörrar…fast, hm…mja, kanske…

8d5a31e8c39f02ab800fe5bdfda5a7e3

Bild lånad på pinterrest.com

För min del är det nog dock kört…skulle jag kunna tro, man brukar ju också säga nåt om att åldern tar ut sin rätt. Lite på gott och ont. Då kan man ju alltid skylla på åldern om något verkar för riskfyllt, tänker jag :D Fast å andra sidan, det skulle ju kunna vara så här:

Screenshot 2018-04-22 10.46.01Mamma skickade ett sms nu på morgonen och frågade hur det var med min svanskota. Jag har nämligen fruktansvärt ont i den, och jag fattar inte varför. Jag har faktiskt inte ramlat, men ont har det gjort i kanske 1½-2 månader och det blir inte bättre.

Gör jätteont då jag byter ställning i stol eller soffa, eller då jag ställer mig upp, ont i benet då jag går, kan ju vara nån nervtråd som vill visa att jag lever, jag vet inte. Nå, jag svarade henne med bilden på Nicco och skrev att för mig är det likadant som igår och förrgår, men att Nicco har då tydligen inga problem med svanskotan.

I övrigt har jag inte mycket att förtälja, jag jobbar i eftermiddag, så nu tänker jag ta mig en frukost, outside, Åke och Winstone är redan ute. Ha det gott, allihop!

Upp på hästryggen igen!!!

Av , , Bli först att kommentera 11

5 år…det har gått fort, känns det som. Fast då man tänker tillbaka, på tiden strax före och efter, pappas olycka som ledde till hans död, så kändes det då…som om dagarna masade sig fram. Det var väldigt stökigt, många frågetecken, hur skulle man göra, vad gjorde man, och varför…

Men i efterhand måste jag ändå säga att det man brukar säga, ni vet, tiden som läker alla sår, det stämmer. Han är borta, och han är fortfarande saknad, men livet är uthärdligt, man går vidare, oavsett och man får acceptera att det är som det är.

22730481_10155743235746585_307429086212816224_nSen är väl människan förunderlig, man har en tendens att förtränga eller ”glömma” bort, lägga åt sidan, sånt som känns tungt, som gör ont, eller bara är smärtsamt. Och det är väl tur, att det funkar så. Annars skulle man väl aldrig ge sig ut på nya äventyr, ni vet…upp på hästryggen igen!!!

Precis som med våra tallar…man glömmer bort, varje år, hur j-vla mycket barr dom innehåller, och hur tungt det är att kratta upp dom, Men då det är gjort, så är det gjort, och sedan glömmer man bort det, tills man står där, nästa år igen :D

22555147_10155743153481585_6988268530934883353_nHade ett lunch förslag till Nicco härom dagen…en höstsallad, lite barr, några kottar, ja ni fattar, sånt man kan hitta härute, förstå vad gott! Och framför, billigt!!! :D

Jag har tillbringat morgonen i telefon, är inte riktigt klar än, sjukvård, tider som ska ändras och dubbelcheckas, jag väntar på bord och stolar, som DHL ska köra ut, men med tanke på vår roliga adress, så kände jag mig nödbedd att ringa och förvarna. Som ni vet, så heter vår brevlåda och adress, nåt helt annat än vad den egentligen skulle heta.

Infart från Timotejvägen och inte Blomstervägen 43 som brevlådan heter, fast den står inte på Blomstervägen, och 49 är siffran på huset…fruktansvärt förvirrande. Dessutom funkar det INTE att slå in Timotejvägen 49  på nån GPS, den adressen finns ju inte…fast vi bor där, hahaa… Nä, Ettan hade varit lättast, faktiskt!

21768081_10155675224416585_1034651519683049996_n 22042371_10155670392926585_8938670085644766550_oJaja, jag får väl se om dom dyker upp, eller dyker in, innan 11 ska det då vara levererat, hoppas jag.

Lite snö föll igår, men den var väldigt tillfällig. Gick ut med Winstone jätte tidigt i morse, bara för att kunna sitta hemma och vakta på leveransen. Kul att se att här, var det bara en blötfläck kvar av nedfallet, men hundra meter bort låg frosten kvar på grusstigen och det var lätt halkigt. Detta borde innebära att där vi bor, på Ettan, har vi lite varmare än övriga Västerslätt…men så trevligt :D

Hoppas på en bra dag, för er alla!

Är huvudet dumt får kroppen lida!

Av , , Bli först att kommentera 13

Vi pratade för några dagar sedan, om när man får ont någonstans, men oftast borstar bort känslan och tänker att det går över. Det gör det nog, 99% av gångerna om man nu inte lider av någon form av sjukdom som faktiskt orsakar såna smärtor.

a56f084b1a7872c36a99b48d9cdffbd9Plötsligt kan det knipa till i fotleden och man tror att den ska gå av, men på ett tag, släpper det och man får aldrig veta vad det var. Ja dom där onda ställena kan variera å det grövsta, nästa sväng är det fingrarna eller axeln, eller nåt annat bihang, som talar om att det ska göra ont. Man kanske har fel på nån central del i hjärnan som ballat ur, för annars ska väl smärta indikera att något faktiskt, är fel.

Nå, vis av dessa erfarenheter, så kniper man igen och låter det onda passera…det brukar funka så…på mig. Så lite pinsamt blev det igår, då jag och Winstone var ute och testade hans nya sele, nere vid ån:

20374693_10155496097531585_3448101232082088592_nPlötsligt infinner sig en stickande känsla på benet, jag struntar fullständigt i den och vandrar vidare, det vill inte sluta utan fortsätter och till och med ökar i smärta. Tills det faktisk kommer till den gränsen att jag måste titta ner och se på benet, och ja…ibland stämmer ju det där om att huvudet dumt, får kroppen lida…det var en blindbrems som satt och kalasade på mitt ben.

Igår bjöd Nicco och Theresé på middag…Sally sa dock att även jag bidragit, jag tände grillen :D

20292946_10155496569376585_3629211022436984551_nDet blev kycklingspett och spett med korv, samt skinkinlindad mozzarella, samt klyftpotatis, det ni!

Och ikväll, vet jag å det bestämdaste, att det vankas räkmackor, som ska intagas på Gammlia, om…OM nu inte det svänger, och börjar regna, men det tror jag inte. Önskar er alla en fin onsdag!

20376074_10155497876101585_1340527404912373037_n

Limpkoma, jodå…

Av , , 2 kommentarer 12

Ja paltkoma har man ju hört, otaliga gånger…nåt som kan inträffa då man ätit, 1 eller 2 eller alldeles för många altar, men limpkoma, känner jag mig ensam om. Fast vad vet jag :D

Jag hade med mig yoghurt, lite flingor och en limpmacka med skinka på, som lunch, då jag jobbade helg. Åt upp det, men sedan… minuten efter jag var klar, då kom limpkoman lika otippat som snöfall i juli. Nåt så fruktansvärt!

Detta har nu med operationen att göra, då man äter för fort, eller aningens too much. Man mår illa, som sjutton, det gör ont, och den här mackan, vet jag inte vart den tog, men jag blev så fruktansvärt trött, så jag höll inte på att orka hålla ögonen öppen.

Detta fenomen, eller känslan, höll i sig under 20 minuter, sedan var jag tillbaka till det normala igen och förhoppningsvis lärde jag mig en läxa, ingen limpmacka tillsammans med yoghurt, fil eller annat där jag dessutom har med flingor.

Kaffedejten med GBP gruppen, som vi skulle ha igår kväll, blev framflyttad, så jag, Åke och Nicco, for till klubben istället, för den månatliga caféträffen:

IMG_0401 IMG_0402 IMG_0407 IMG_0414 IMG_0415 IMG_0416 IMG_0417IMG_0413IMG_0409

Jag vet inte jag, men ser ni nåt udda med dom här bilderna?

IMG_0403 IMG_0404 IMG_0418 IMG_0419 IMG_0420 IMG_0421Hahaa…I told you Nicco, bilderna åker ut på bloggen :D

Önskar er alla en fin onsdag!

Svårt att förklara

Av , , 2 kommentarer 12

Många frågar hur det går, och här får man fråga själv om dom menar den första operationen, den andra eller tredje :D

Den första, gastic bypass, som föranledde allt som blev efteråt, funkar precis som den ska. Inga problem, jag äter inga konstigheter, har idag gått ner 17 kilo förutom det jag gick ner innan.

Det är lite hur man äter och givetvis vad. Jag kan inte svälja sånt som jag inte kan tugga sönder. Färska räkor är en sån sak, och degiga bröd, skal och annat, men det där lär man sig ganska snabbt.

Jag sa till Nicco, då vi pratade om detta, för ett tag sedan, att det är svårt att förklara hur man egentligen tänker och fungerar. Att mycket sitter i huvudet, det har man ju förstått. Jag känner ingen glädje över att äta, det är mest nåt man nu gör, bara för att det är meningen.

Jag kan vara sugen på vissa saker, men då man sedan börjar tugga, och tugga, och tugga igen, så blir det till slut vämjeligt, nä, det var inte så gott som man trodde. Mycket har åkt i soporna.

Att äta är ju också ett av alla sätt att umgås. Man träffas, äter, dricker och har trevligt. Jo, jag kan ju göra det idag också, fast om jag tänker på något som jag skulle vilja ha, så låter det ungefär så här: Åh vad gott med en STOR entrecote och bea till.

Men vadå stor, en halv deciliter kött, det är inte speciellt stort, och hela grejen att äta, blir så annorlunda. Fast även om det kan låta negativt, så är det inte så. Detta är väl själva poängen med hela operationen.

Det vore hemskt om man inte kunde ändra sitt tänk, utan fortsatte i sin gamla hjulspår, för då skulle man nog må jättedåligt.

En av alla saker jag vet man kan äta, som mellanmål, är en hårdbröd macka, med pålägg och till det, 1 dl med något drickbart. Det var precis vad jag tog, en kväll för ett tag sedan. Och jag drack upp det sista, alldeles för fort, och det var ingen trevlig upplevelse. Det gjorde ont som tusan, och jag fick må dåligt under tio minuter, tur att det släpper :D

Det där ska jag aldrig mer göra om, sa jag till Åke. Och en vecka senare, gör jag precis så där, igen. Ja, det gäller att lära känna igen, mättnadskänslorna, fast jag har som inga. Jag är inte hungrig heller, så lättats hade det ju varit om man sluppit äta.

Om ni går till er själv, ni äter något gott, blir mätta, men kan ändå ta, lite till, bara för den goda sakens skull. Det kan inte jag göra, utan ibland så har jag fått slänga den där sista matskeden, för jag vet, att den inte kommer att gå ner. Eller bara hejda mig från att dricka, jag måste vänta tills maten sjunkit undan.

Nå, det är ett världsligt ting, jag ska inte skriva problem, för det tycker jag ju inte att det är. Utan det tar bara lite tid att lära sig. Och som läkaren sa i Lycksele, jag hade ju oturen att få denna infektion, så jag ligger lite efter, med alltihop, men varje dag, är man ett steg närmare det som kommer att bli ”normalt”.

Igår fick jag inviga den nyservade symaskinen och ett par byxor och en tröja, kunde jag sy in, sånt där, är roligt :D Två påsar med kläder har hamnat i bingen vid centrum, Myrorna är det som man skänker till där. Och annat, sånt som inte varit helt ok, har man fått kasta. Tur att man har ett lager i garderoben :D

Idag är det omläggning och sedan, på eftermiddagen, synundersökning, jag har redan lagt undan bågarna jag ska ha. Min syn har blivit sämre, och det känner jag mest av då man måste köra bil i skymning eller mörker, så det är nog dags att kolla upp.

Önskar er alla en fin fredag! 

2015-01-09-2159_54b0412d9606ee26499b4e7c

Det bidde inte på fredag

Av , , Bli först att kommentera 16

Nej jag får inte ta bort väskan på fredag, utan experten kom in, tittade lite och sa att jag skulle ha den, minst en vecka till, sedan skulle dom utvärdera och se om dom ska kunna sy ihop, allt, med en gång. Och det kan ju vara lika så bra.

Det kommer att göras under sövning, men jag får ju gå hem, samma dag, ska bara fixa skjuts, men får vänta tills jag vet när det blir av :D

När man är där och det ska läggas om, så rengör dom nere i hålet. Nu var det en ny stjärna där, som assisterade och hon undrade om man inte la en bedövning. Nä, sa kirurgen, det här går bra, hon känner inget. Och nej, jag gör ju inte det. Det känns obehagligt, det blir ett hårt tryck mot magen, ungefär som om Winstone skulle hoppa upp och sätta sig där, men ont, nä.

Då sa kirurgen, att det är bra nog lustigt ändå, att kroppen, vet inte att det saknas en bit där. Och jag håller med, visst är det konstigt, men en jädrans tur, hade varit betydligt jobbigare om det gjort ont.

Berättade detta för Åke igår kväll, och sa, då kanske det är likadant för djuren. Ja, man ser på tv om vilddjuren, det dyker upp ett lejon och sårar ett annat djur som tar sig fri, men med ett stort sår på ryggen. Jag har alltid tyckt att det sett läskigt ut och man har känt hur ont detta ska göra. Men… om dom känner som jag, så är det ingen smärta.

Fast givetvis, dom har ju ingen som lägger om och tar hand om dom. Det får verkligen självläka, och dom ska ha tur om dom klarar sig.

Men ändå…detta stora som inte gör ont men jäklar om man skär sig på ett papper, ajajaj!!! :D

Vännäs plåt ringde igår, dom kommer hit tidigare än beräknat. På fredag eller måndag, ska det riggas byggställning och ställas hit en barack. Sen har jag för mig att han pratat om att det tar cirka 2 veckor, innan det är klart, det går ju fantastiskt fort, tycker jag.

Och det ska bli roligt att se hur det blir då det är klart. Måste nog ut och fota taket, innan dom kommer, så man får en före och en efter bild. Fast vi har en före bild…tagen av Theresé, för 2 år sedan:

599773_10150920078272060_1026164495_n

Avslutar med ett litet tips man kan praktisera och utvärdera, om man har tid och lust :D Önskar er alla en trevlig onsdag!

c36909cb1b8d6c3f5bb3791e1d04c763

 

Det blev ändring…jag visste det!

Av , , 2 kommentarer 11

Och så fort jag skrev igår, att jag mådde oförskämt bra, så tänkte jag att då kommer det att bli ändring, och det blev det. Ont, ont, ont, men…inte outhärdligt. Min gissning är att jag gjorde lite för mycket, för att jag tyckte att det inte kändes.

Jag har alltid tvättat mitt hår framåtböjd, över badkarskanten och idag, i duschen, över golvbrunnen, det är inga problem, och det var det inte igår heller. Jag dristade mig till och med till att stå framåt bockad och plockade sommarens sista smultron ute på gården, det tog inte lång stund och jag kände ingenting.

Jag tog med Nicco till affären, vi handlade och hon fick bära, då vi kom hem stod Inge-Gerd och Jan A och väntade med en fin ”välkommenhemokryapådigbukett” som nu pryder sin plats i fönstret:

Untitled

Jag testade att följa med, på promenaden, men vände hemåt igen, efter 100 meter, det blev svettigt. Och nu gör det som sagt var ont, men jag tänker att det är översträngning av magmusklerna. Jag har även hostat ett antal gånger, oskönt!!! Och jag som gruvat över att nysa, och hade till och med en backup plan om jag skulle göra det, att kittla mig i gommen eller knåda näsan så det skulle gå över, men igår hann jag bara svära i huvudet då nysen kom, fast jag var smart och höll inte igen munnen och spände mig inte alls, så det var världens konstigaste nysning, seriöst, och den kände jag inte alls av :D

Nå, utöver det, så går allt planenligt, inga konstigheter. Jag sa igår att är det nåt, jag är sugen på, så är det ett revbensspjäll, inget annat. Godis går fetbort, bara tanken på det söta, gör mig lätt illamående, nä, men en hårdbrödmacka, hade suttit fint, får vänta en vecka till, innan det blir nåt sånt, men det går bra.

Här ser ni en som kan konsten att koppla bort och njuta i soffan, Eloise:

001 003

Själv låg jag vaken, i soffan mellan 00.30 till 03.00 i natt, inte så roligt. Sen gav jag upp, gick in i sovrummet igen, lade mig på sidan (vilket inte var så skönt) och somnade. Drömde att jag fick frågan om jag skulle till Åmsele och tävla, jag svarade att det kunde jag visst göra, bara jag fick slippa ha bilbältet på mig. Sen tänkte jag att det kändes lite halvjobbigt, att åka dit igen, med lastning och lossning, nå, det var ju bara en dröm :D

Hoppas på en bra söndag, för er alla!

20150919_120724 (1)

Det brann…inte

Av , , Bli först att kommentera 7

Jag och mamma var på MIO i förrgår, jag hittade en cool duk, passar ypperligt på vårt matbord, eller vad tycks?

011

Sedan var vi in på BOOM, där dom har utförsäljning, jag är ledsen, men hittar jag nåt med schackrutor, så vill jag gärna ha det. Detta är en filt, randig på baksidan, men jag ska inte ha den i soffan, utan som överkast i vår säng i bussen, där passar storleken in, samt temat, kanske :D

008

Nå, efter det, gick vi in på Victoria och tog oss en kaffe, där vi satt, så började min vänsterfot, kännas varm. Jag brydde mig inte speciellt, utan tänkte att ibland, kan det ju bli så där, en konstig känsla någonstans, ett stick, nåt dovt, ja, man hinner undra vad det är och sedan går det över och kommer aldrig mer tillbaka.

Det gav sig inte, utan till slut var jag tvungen att titta ner på foten och se om det brann, i skon, eller precis bredvid…men ingenting. Sen klingade det av och försvann.

Fast nu kom det här tillbaka, först då jag var ute med Winstone, sen på kvällen då vi satt och åt middag, igår, och i natt. Känslan är att foten är i närheten av en värmekälla, eller att man stoppar ner den i aningens för varmt vatten, eller att jag sitter med foten, alldeles intill en öppen brasa.

Jag googlade och hittade faktiskt detta fenomen, men det stämmer inte riktigt, jag har inte ont, min fot är inte röd, inte heller varm på utsidan, även om känslan är så. Nej, jag vet inte vad detta ska betyda. Det är väl bara att vänta och se, rätt var det är så kanske man självantänder :D

Eva-Marie kom hit igår, vi var inte klasskompisar men det var på den tiden, vi lärde känna varandra. Det var ett trevligt besök, mycket att prata om, jag hann inte ens visa henne boken med mina urklipp, där finns nämligen ett par biobiljetter jag sparat, på filmer vi sett tillsammans. Hon hade med sig en fin blomma, lite kul också, att jag ville köpa en att ha därute på bron, och nu behöver jag inte det heller :D

20150827_180507

Önskar er alla en toppen fredag!

 

Ajajaj, kvällen slutade inte bra

Jag fick ett uppdrag av Theresé, att fota borta vid I20 området, hon har nämligen kommit över ett gammalt foto därifrån, och blev osäker om det verkligen kunde vara taget i Umeå. Mitt uppdrag misslyckades första gången, då hon blandade in Hagaskolan i samtalet och jag trodde att det var åt det hållet jag skulle fota.

Men jag fick då tillfälle att göra om promenaden igår, och nu fick jag till det, till och med Mats ”masken” Karlsson fastnade på en av bilderna, kan ni tänka er :D

Foto2311 Foto2316 Foto2322 Foto2323

Jag stötte även på en gravsten, om det nu kan vara det, på baksidan av ett av husen:

Foto2320

Jag har googlat för att se om det stod något om denna sten, men hittar ingenting. Jag gick inte ner dit, av en enda anledning, jag ska hålla min nyfikenhet vaken och gå förbi där, nästa gång :D

Åke och Nicco tillbringade nästan hela dagen och kvällen i garaget, och tyvärr slutade det på ett ont sätt:

11535395_881430381945818_1879530148_o

Åke fick en skruv eller vad det nu kan vara (jag är inte så insatt i det hela) att släppa eller gå sönder, det har nåt med fjäder och annat att göra, så när den där slapp, eller gick sönder blev det en stor smäll och han kom in på 1 minut och ville ha hjälp. 2 fingrar blev ordentligt skurna, och jag undrar om han inte blir tvungen att gå in på vårdcentralen idag, för hur ska han kunna jobba och dra en pall lyft, med dom fingrarna, samt växla lastbilen.

Nicco skickade den här bilden och sa att det var pappa, som liten:

11289832_998329883524563_486765865_n

Idag ska jag åka ut på båsloppisen en sista sväng och på onsdag ska jag ta igen allt som inte blivit sålt. Jag skulle kunna tänka mig att hyra in mig där igen, någon gång till hösten eller närmare jul, vi får se. Testade sälja några av mina gamla plåt ölburkar, 10:-/styck och det fick jag, så jag slänger ut några fler såna, bra pant, men å andra sidan har jag hängt fast vid dom, i över 30 år, sååå…

Foto2326

Önskar er alla en fin måndag!

11639225_881430391945817_119904120_o 11639378_881430401945816_1359707787_oNicco var fotograf