Etikett: operation

Tjopptjopp så var det gjort!

Av , , 10 kommentarer 8

Jag skulle vilja säga att jag mår, oförskämt bra, men det skriver jag inte, utan jag tänker att jag är värd att göra det 😀

Nere på operationssalen, eller rummet innan, där parkerades jag en stund och killen som mötte upp därnere, skulle vara bussig och skruva på radion, så där låg jag och lyssnade på Terry Jacks, seasons in the sun, kändes lite makabert, ingen riktig go man go, låt, som kändes peppande 😀

5 andra killar preparerade mig inför the big thing, på med fulmössan, strumpor, flytt över till bordet som såg ut som Jesus korset, och lika smalt. Man utför operation i stående läge, jag antar att det är därför dom ska komma åt bättre, det dom letar efter.

Människan är ju otrolig på att repa sig, med tanke på vad man faktiskt gått igenom. Inte bara 1 operation, utan egentligen 2, dom konverterade min första operation till en annan. Man var nersövd x antal timmar, mådde pyton då jag vaknade, svettades så dom stod och torkade mig med handdukar, och sedan kom illamåendet, men dom har ju mediciner mot det också, så det gav med sig.

Hela onsdagen, försvann bara ut i ingenting. Jag var tillbaka klockan 17.30 och då fortsatte man försöka sova, och hitta ett bra läge. Men att komma till ro, då man ligger 4 personer i samma rum, alla med olika åkommor, är inte så lätt.

Det smäller i dörrar då sköterskorna kommer, lampor tänds, det viskas i mörkret, någon pratar i sömn och någon annan ligger och snarkar. Ingen klocka hade jag utan försökte gissa mig till tiden, jamen nu är det väl snart morgon, tänkte jag, då säger en sköterska till kvinnan bredvid mig, nu får du nog lägga dig, klockan är halv ett på natten…snacka om felbedömning.

Men det var ett gäng rara tanter jag hade på rummet, dom vinkade oroligt ett hej då, då jag åkte ner och önskade lycka till, och dom var ännu gladare då jag kom tillbaka, nämen nu kommer hon, välkommen, vi har varit som fundersam vart du tog vägen.

Jag träffade inte på någon annan som gjorde samma operation som jag, utan det var andra skador, ny höftkula, bäckenbens fraktur och sånt. Dom har stängt en avdelning, och därför görs det idag, inte lika många operationer som för ett halvår sedan. Synd, för det behövs nog, och att göra indragningar då det gäller sjukvård, och tro att det ska bli bättre, är ju så feltänkt som det bara kan bli, och varför tror man ens att någon vill börja med detta yrke, med såna framtidsutsikter.

Nå, dom som jobbade där var då trevliga, hela högen, omtänksamma och arbetsvilliga. På fredagen fick jag veta att jag nog skulle få åka hem, tidigast på lördag, eventuellt på söndag, detta på grund av att dom som gör denna konvertering, oftast har mycket ondare och behöver mer smärtstillande. Jag såg förmodligen ut som Eloise, där jag låg:

009

Men så kom då ronden, och dom sa att jag tillhörde den lyckosamma gruppen som verkade tåla pepparn, och jag kunde få åka hem efter att ha visat att jag fixade att dricka soppan. Vilket jag gjorde utan konstigheter, så jag tackade för mig, gick med långsamma steg ner till bilen, knäppte upp knappen och drog ner gylfen innan jag skuttade in i bilen och drog hem till Umeå.

Visst fasen känns det, men då jag gick i säng igår, kunde jag inte ligga på sidan, fast efter ett par timmar, så klarade jag av det, och har haft en hygglig natt. Tvättade håret i morse, i vanligt schampo 😀 men det tog på krafterna, så det blev soffan, på med fläkten, och en kopp med välling till det. Tänker nog gå ut på en kortare promenad, men det får bli i väldigt lugn takt, och utan hund. Eller så hakar jag på Nicco och Winstone, då dom ska gå, en bit kan jag ju följa med. Kanske man till och med får sitta ute en stund idag, om solen fortsätter värma. Så visst är kroppen förunderlig och hur den kan komma igen så fort, jag tycker det är otroligt, och jag väntar med spänning på hur man kommer att känna imorgon…Hoppas på en bra lördag, för er alla!

Avrundar med ett tips på vad man kan göra om man har för lite att göra, som Theresé skickade igår, cool, skulle jag vilja säga, men är osäker på att vi skulle kunna få till nåt sånt där:

Picture 6 Picture 7 Picture 4

 

 

En tuting till kvällen

Av , , 2 kommentarer 10

För mig är det nu nedräkning till operationen, och jag har aldrig stött på så många förkylda människor. Nicco är en av dom och jag vill inte komma för nära. Sen har jag då hört detta om Whiskyns magiska krafter och hur många det är som brukar ta sig en liten slurk, varje dag då dom är i utlandet, för att hålla bakterier stången.

Nu är ju förkylningar, inget som har med bakterier på det sättet att göra, och jag har heller inte hittat nåt som skulle kunna motverka att man får den. Men, som sagt, jag vill inte åka dit igen, så igår, just innan sänggående, så tog jag mig en liten whisky…hurven!

Inget jag tycker om, men jag tänker ta mig en liten, varje kväll, fram till måndagen, och sedan preppa med frukt, vitlök och hålla avstånd, vad mer kan jag göra?

Nicco fick kontakt med Djurskyddet i förrgår, och igår hade någon åkt ut till Rödvikens p-plats och kollat runt. Hon hade inte sett till katten, men däremot träffat på någon som sett en katt, alldeles intill E4:an, och i närheten av rastplatsen. Så hon skulle åka ut dit idag, och ställa ut en fälla. Med bur, vatten, en filt/leksak och lite mat. Bra att dom finna, djurskyddet och alla volontärer!

Jag fick hämta Jeepen igår, och jag har skrivit det förut och jag vidhåller, den bilen kommer att följa oss in i döden. Så mycket pengar som vi slängt ut på den då vi haft den inne på verkstad, så kan vi aldrig sälja den. Positivt dock, att den nu rullar på mycket lättare och jag behöver inte längre hålla på att parera med ratten, hela tiden.

Apropå bilar så passerade vi denna lilla lastbil på väg hem från Uppsala:

20150907_121249

Potatisskaleri, minsann, undrar om dom rycker ut för att skala 3 portioner potatisar, eller ska vi gissa att dom arbetar med större order 😀

Och kolla in byggnaden som Åke fastnade för:

20150907_152724Själv tyckte jag den såg väldigt instabil ut, med krokiga stenar som håller upp alltihop.

Idag ska jag följa med mamma och gratulera en pigg 85 åring. Gunnel, hon var sambo med min morbror Börje, som gick bort -97. Hon trodde själv att det förmodligen inte skulle komma någon och gratta henne, men det kan jag sätta en slant på, att hon gissat fel 😀 Hoppas på en fin dag för er allihop!

 

Tips på vad man kan göra idag

Av , , Bli först att kommentera 10

Ska börja med att lämna ett tips till er som skulle vilja träffa min ”gammboss” och som någon gång haft högt flygande planer på att eventuellt börja flyga…bara så där. Kolla in vad som händer idag:

FLYGSPORTENS DAG

LÖRDAG 22 AUG. KL. 11-14

KOM OCH TITTA PÅ KLUBBVERKSAMHETEN UTE PÅ UMEÅ AIRPORT!

INGÅNG VIA FLYGSKLUBBSGRINDEN LÄNGST MED GAMLA OBBOLAVÄGEN.

PROVFLYG TILL SUBVENTIONERADE PRISER. MODELLFLYGUPPVISNING.

FIKA- OCH VARMKORVSFÖRSÄLJNING.

UTLOTTNING AV ETT FALLSKÄRMSHOPP.

M.M.

FRI ENTRÉ.

VÄNLIGEN LÄMNA HUNDEN HEMMA!

INSTÄLLT VID REGN.

Ja, regn, det blir det nog inte idag, så jag gissar att det är lugnt på den fronten 😀 Tänk om ni vinner ett fallskärmshopp…hur coolt vore inte det. Kanske det finns ett andra pris, vem vet, ett gratis hopp men ingen skärm, haha…nä, nu var jag elak.

Jag var till el doctore igår, med min ond(are) arm, jag har ju två, men bara en som funkar si så där. Eller funkar, kanske är fel ord, jag kan ju använda dom, men aj så ont då jag gör saker. Jag är vänsterhänt, men då det gäller styrka, så använder jag alltid högern, och det är den som jäklas mest, och nu kan jag knappt lyfta en termos, det går bara inte.

Han sjukskrev mig, fram till operationsdagen, och sedan fick jag lite piller att knapra på. Skulle vara skönt att någon gång få känna hur det normalt ska kännas, så jag hoppas dom fungerar.

Jag funderar skarpt på att köpa en handsfree till mobilen, det är också en sån där grej som är jobbig, att hålla i den vid längre samtal, det gör ju ont, för tusan. Ska kolla upp vad jag kan köpa som är vettigt och bra.

Och inte bara det, för tänk, är det någon gång man får ett samtal, kanske till och med ett viktigare sådant, så är man ute med hunden, och han gör precis numero två, då man får samtalet. Jo, försök då att hålla i kopplet, mobilen, trolla loss en påse från handtaget och sedan plocka upp tvåan utan att lägga ifrån dig något…det kräver en viss talang 😀

Vädret fortsätter vara underbart, och tyvärr är det bara att erkänna att förfallet inomhus, tilltar. Vem tusan kan vara inomhus då det ser ut som det gör, ute, jag bara undrar. Och härinne är det som vanligt 5-8 grader varmare än normalt, så det är ingen hit, att sitta inne och framför allt inte att göra något fysiskt, usch.

Nåja, jag säger som Tina sa, det kommer att komma dagar då man kan göra sånt också, ingen tvivel om den saken, och varför kasta bort såna här dagar då dom varit mer sällsynta än normalt, nä, det är bara dumt. Dessutom, med en arm, så går allt på halvfart, och varför riskera att överanstränga den också, mm, jag ska bara ta det lugnt och fint och njuta av det som är. Hoppas ni också kan göra det, på erat sätt, önskar er alla en fin dag!

Foto0785

 

Positivt kontra negativt

Av , , Bli först att kommentera 12

Trevligt igår med fika besök, men återigen kan jag undra hur det är möjligt, att dom lovar en stor fet sol, men solen lyste igenom, först då vi satt här ute, men på grannens gård, här regnade det lokalt över bordet??? Helt otroligt, men skam den som ger sig, jag tog ett paraply och höll över fikabrödet och efter en stund gav det med sig. Nicco hade fixat kaffe och servade med lite utbärning av saker, det var bra, allt tar tid.

Mindre trevligt eller okul, var att Lycksele ringde och bad så hemskt mycket om ursäkt, men dom hade schabblat till det. Dom behöver 2 läkare till min operation men dom har bara 1. Så det blev framflyttat igen, nu är datumet den 15/9 för inskrivning och operation den 16/9. Ja, vad gör man?

Man gör en Maria och säger till sköterskan, vet du vad, det tråkiga är ju att man är inställd och laddad för ett specifikt datum, sen blir det ändrat, men på lördag är vi bjudna på 50 års fest och guess what, då ska jag kalasa 😀 Och det hade jag inte gjort om jag skulle ha åkt upp till Lycksele.

En till grej, vi struntar i Sundsvall, min armbåge vill inte riktigt funka och det är tungt med markisutfällning och ihop plockning, men…så finns det då Åmselebasen, och en liten tävling där, den 12/9, 3 dagar innan the Operationday, och nu har jag anmält mig dit istället 😀

10888656_10153053472292895_1656455968829115122_n

Det blir en endagars tävling och vi kommer inte att fälla ut the big one, utan tar den lilla markisen och den fixar nästan Åke själv, så det är funkis, och är det bra väder, ja, då kanske man inte ens behöver den. Se, man kan hitta positiva saker ur det som blev negativt.

Onsdag igår och vi åkte upp på Gamlia, måste nästan ha varit rekord, så många bilar och så mycket folk…super trevligt!!! Bilder kommer här:

001 004 006 007 008 009 010Och titta här, vilken fin bil vi hittade, ser nästan ut som Åke var sugen på att lägga ett bud på den 😀

012 015016 018 019 021 022 023 024 025 026 027 028 029 030 032 033 034 035 036 038 039 042 043 044 045 046 049 051 053 054

Ha en fin dag, allihop och må solen lysa på era huvuden och in till själen.

 

Försvaret tog semester…

Av , , 2 kommentarer 12

Ja hade allt gått som planerat, hade jag precis i denna minut, rullats in på operationen, men, någon ville att det skulle bli en annan dag. Jag skrev till min ”nyboss” igår, och meddelade att jag blir hemma, inget Lycksele, men jag tänker inte jobba heller och smitta ner min chef, utan jag bidar min tid och ser vad det bli av denna förkylning.

”Nybossen” gav mig vitlökstips, var dock aningens tveksam till att använda ren sprit i medicinskt syfte, så jag håller mig från alkoholen då 😀 Jag sa, och detta tror jag att dom flesta redan vet, då man var ung, och gick i skolan, så inte var du sjuk på skoldagarna, nä, det var loven man sparade sina sjukdomar till.

Nicco är ett jättebra exempel på det, tror inte att Theresé hade så många sjukdagar, men i så fall, var det säkert under loven, det med. Och därför skrev jag till ”nybossen” att jag hade verkligen sett fram emot gårdagen, att ligga där i Lycksele, i väntan, och bläddra i en tidning och inte behöva bry mig ett smack, om någonting överhuvudtaget…och då mina vänner, bestämde sig mitt immunförsvar, att gå på semester, right!

Och av den anledningen tänker jag aldrig mer, ens tänka tanken att lägga ner garden eller tala om för mig själv att jag ska vara ledig på ett eller annat sätt, utan jag kör på och lurar försvaret att jag ständigt ska arbeta, då borde jag ju klara mig, eller hur?

Fast det hade kunnat gå riktigt illa med mig ändå, igår…ska jag göra en lång historia väldigt kort, så fastnade jag med foten i dammsugarröret som ramlat ner mellan soffan och en radiomöbel vi har och där satt den som i ett skruvstäd, så då jag fastnade där var det inget som gav efter och jag stöp, bakom soffan och höll på bryta både lillfingret och armen på skrivaren som står där bakom och lurar. Så där kan det gå, om man ska försöka vara duktig.

Nä, jag ska hålla mig på fötterna, inte göra något i onödan, och jag ska till och med tillåta mig att gå i säng och vila, om jag känner för det. Jag blev så fruktansvärt trött igår, att jag gjorde precis det, och jag slocknade som en klubbad, kände mig lite febrig, och då jag steg upp hade jag hurven, frös lite lätt, så kanske man hade lite feber i kroppen ändå. Jag brukar aldrig kunna gå och lägga mig på dagtid, det tar som stopp, fråga mig inte varför. Jag tror nog att jag har en tanke om att man inte ska sova bort livet…lite knäppt jag vet, men det är jag i ett nötskal.

Önskar er alla en fin måndag…och man kan ju alltid hoppas att vi får se solen, någon gång under eftermiddagen eller kvällen, eftersom den lyser med sin frånvaro, just nu.

10296848_10152546049768132_1642941010501117426_n

 

 

Surt, sa räven…och jag

Av , , 4 kommentarer 11

Jag ringde till avdelningen, som i sin tur pratade med kirurgen som hälsade att narkosen inte vill söva någon som är förkyld. Har säkert med att göra med att man kan bli trång i halsen och hosta är något dom inte vill att man ska göra. Jag har torrhosta som känns ganska rejält nu, och är tät i näsan.

Så operationen är inställd…eller rättare sagt, den blir framflyttad, och nu hoppas jag att jag har turen att ändå kunna få komma in innan midsommar. Fast det kan vara snävt om tid, men hoppas kan man alltid.

Och visst är det surt, då man är förberedd, packad och klar, men jag ser det ändå från den ljusa sidan, dom vill att allt ska gå enligt planerna, och en förkylning kan ställa till det, om det ska oturas. Och jag är glad att jag ringde dit för att dubbelchecka, hade varit ännu värre om man kommit dit, kört 12,5 mil, för att bli hemskickad igen. Så då vet ni…jag kommer förmodligen att äta tårta, på min födelsedag, om än, högst oplanerat och lätt motvilligt 😀

Ja, jag måste fundera på detta

Av , , 4 kommentarer 11

Dagen före dagen, och jag sitter här i soffan och har blivit…tadaa, förkyld. Nu är jag mest orolig över att bli hemskickad från Lycksele, och att dom inte vill operera mig. Har googlat lite och vad jag förstår, så är feber ett big NONO, men feber har jag inte, jag är snuvig och har lite hosta. Vad kunde ha varit mer typiskt än detta? Det var precis som om jag vetat det, långt innan, usch vad irriterad jag blir.

Nu vet jag inte om jag ska ringa dit eller åka och se vad dom säger. Det är väl narkosläkarna som bestämmer om dom vill söva en, eller inte. Jaja, jag ska tänka på saken, en stund.

Vi avslutade i alla fall gårdagen med en middag på Taormina. Jag och Åke tog en Tournedas med bearnaisesås, och Nicco, grillspett med fläskfilé. Det var gott! Åkte en runda på stan, men väldigt få var ute, inte så konstigt med tanke på det urusla vädret.

Vädret som förövrigt gjorde så att vi inte fick se JAS planen passera, så typiskt, där stod vi ute på trappan i en halvtimme men inget hände. Läste sedan att dom fick passera Umeå på mycket hög höjd, på grund av regnmolnen.

Och på kvällsidan, undgick nog ingen, åskknallarna och blixtarna…så ja, ok, lite smällar fick man ju höra, trots att det inte kom från flygplanen 😀

Jag skypade med Tina som inte alls har samma väder i Spanien som vi har här, nämeh, vad knepigt, och jag börjar ju förstå dom som tar en sista minuten resa till lite varmare breddgrader. Nästan så att jag skulle kunna tänka mig det, jag också. Nåja, nu ska jag klura ut hur jag ska göra, ni får se när vi hörs, nästa sväng och hur det blev med alltihop. Ha det gott, alla läsare och vänner!

001 002 003

Nej, nej, nej och åter nej!

Av , , 6 kommentarer 12

Jag hade en trevlig fika dejt med Helena igår, vi eller rättare sagt hon, valde ett litet gemytligt place att träffas på, Brobergs Coffee shop. Sedan kom en kompis till Helena dit och vi bara fortsatte att ha trevligt 😀

Alla frågar mig om jag känner av operationsnerverna, men nä, inte ett endaste dugg, inte ett litet pirr i magen eller någon annan svag rörelse, det är absolut lugnt. Tänkte lite på det igår kväll, hur det egentligen kan komma sig.

Jag kom snabbt fram till att det är ju jag som sökt om att få göra detta, det är dock inte jag som ska utföra ”the operation” (väldigt tur, kan jag tänka, för risken finns ju alltid att jag skulle kunna snubbla och ställa till med nåt elände), utan jag litar fullständigt på att läkarna som utför operationen, vet vad dom håller på med, gjorde man inte det, så skulle det nog vara rätt tunga orosmoln som hängde över skallen.

På kvällen pratade jag med en vän som ringde, och vi föll in på hur man bemöter vissa människor, och kanske framför allt barn. Hur pass man kan manipulera andra att göra det du vill, att dom ska göra. Låter lite skrämmande, men det handlade inte om stora saker, snarare om hur man framför, det man vill ha sagt. Jag ska se om jag kan förklara.

Våran äldsta dotter, Theresé, blev ju egentligen en liten testpilot, första barnet, inga erfarenheter överhuvudtaget, annat än en, vad man tyckte som barn, lillebror som oftast var i vägen. Man körde lite av vad den äldre generationen hade överfört på en. Maten på tallriken skulle ätas upp, inga undanflykter. Porslinsakerna man hade i bokhyllan skulle ej röras på, och så vidare.

Sedan kom Nicco, och jag hade ändrat min syn på saker. Tänkte lite mer på hur man själv, skulle velat haft det. Varför ska jag sitta och tjata om att prydnadssakerna är ömtåliga och något vi är rädda om, istället för att helt sonika, lyfta upp dom en hylla, så kommer hon inte åt dom.

Varför inte ge barnet mat hon tycker om, istället för att konstant prova att ge henne sånt hon bara spottar ut? Sen det här om hur många föräldrar, ställer frågor till sina barn, men svaret dom får, är inget dom vill höra. Och då undrar man ju varför, dom ens ställde frågan.

Jamen ni vet, man hämtar barnet på förskolan, står och pratar med någon fröken, säger till barnet: Ska vi gå hem då? Och som svar får du ett nej, jag vill inte, jag leker med Kajsa. Och där har dom fallit i fällan. Jo säger mamman/pappan, nu ska vi gå hem, och där mina vänner, blev det barnet överkört, och med tiden inser dom att dom frågor dom ger svar på, inte gäller. Så ett nej är inte alltid ett nej, och ett ja, kan vara ett nej.

Dom gånger jag av misstag, ställde den frågan till Nicco, och fick ett nej, fast jag ville ha ett ja, så fick jag falla till föga, och svarade då: jamen ok, då stannar vi tio minuter, men sen ska vi hem och göra ditten eller datten, och det var aldrig något problem, vad jag kan minnas.

Man kan också avleda ett barn, dom vill en sak och håller benhårt på det, men med någon annan lockelse som passar bättre, kan man få dom att ändra sin önskan. Jag vill ha en glass…mm, men vet du vad, du kan få en glass på lördag, så kan vi istället fixa en tadaa…fruktsallad alá Nicco idag, och bjuda pappa på…ja typ. Och låter då plötsligt som en ypperligt bra idé, och här jobbar man hela tiden med att allt bara flyter på istället för att alltid komma med ett NEJ, du får INTE, NEJ, du kan INTE, NEJ, det går INTE.

Och givetvis får man ju ta allt med en nypa salt, och framför allt tänka på i vilka situationer man använder sig av att manipulera eller avleda. Nu ska jag sluta babbla, avslutar med en bild jag tog sist, solen sken, och den ger ju hopp om att det kan bli en sommar, i år också. Ha det gott, allihop!

Foto2216

 

 

 

Som en fluga på väggen

Nicco satt igår och förklarade något dom hållit med på under en lektion, centrifug”saken”, nåt som sitter i ett fordon. Och dom hade fått höra fler än ett namn på denna grej.

Just ordet centrifug, gav mig minnen, långt tillbaka i tiden. Kusin Anna, bodde på den tiden i Stockholm, och jag var där några dagar en sommar. Gröna Lund var alltid ett måste, så även denna gång. Vi åkte allt som kom i vår väg, och kände oss bara på topp, tills vi upptäckte en ny åkattraktion…Centrifugen.

Man gick in genom en dörr och hamnade i ett cylinderformat rum, utan tak, och man blev uppmanad att ställa sig mot väggen. Sen satte den igång att snurra, och det gick fort. På skylten utanför, hade vi läst att gravida mammor och onyktra personer, inte skulle åka denna attraktion, men en relativt onykter kille, hade slunkit igenom, han satt som en fluga på väggen, med benen rätt ut, ungefär som om han suttit på en stol, och det sista han säger är: Det är då tur att vi har ett golv!

Sen försvinner det ner i avgrunden. Killen har vid detta laget trasslat in sig i sin kavaj och han ser inte riktigt klok ut, han ångrar nog, dessutom, sitt tilltag, han hade nog hellre velat ligga hemma i sängen, och det var snudd på, att även vi, hade dom tankarna efteråt.

Vi känner oss rätt nöjda men i snålan (vi hade gratis biljetter), så valde vi ut en sak som såg rätt barnslig ut. Vi gick in i ett rum och där satt en stor gunga, två soffor med ett bord i mitten, där skulle vi placera oss, och sen…satte gungan igång, och vi var glad att veta att gungan inte skulle snurra runt, det fanns ju inga bälten eller annan säkerhetsanordning, men visst, vi snurrade runt runt och ut kom vi sedan, vita i våra ansikten och då var det färdigåkt.

Tilläggas bör, att det inte var gungan som snurrade runt, vi stod still, men rummet snurrade, fast vi blev inte mindre åksjuka för det 😀

Jag fick tvärt ont i skallen igår, och jag kan tala om varför. Jag har hela tiden tänkt och trott, att jag ändå skulle få komma till Lycksele innan semestern, och har varenda gång jag gått till brevlådan, varit supernoga att kolla längst ner, så inget brev skulle fastna där. Igår var det en stor hög med reklam, slängde upp den på bordet och gick igenom papperen och se, där, mitt i alltihop låg en kallelse.

Jag läggs in söndagen den 7/6 och måndagen så är det dags, för operationen. Och där fick jag i glädjen, ont i skallen 😀 Det blev som jag hade trott, fast det visste jag ju inte i förrgår, men nu vet jag.

Jag fyller år fredagen den veckan, så det blir ju en kul tårta för mig…välling, och midsommarafton blir också spännande, kanske en tallrik soppa, men hey…jag kommer då inte att ha baksmälla, det är ett som är säkert 😀

Ha en fin dag, allihop, solen skiner så då får man passa på att vistas ute en stund.

006

Frisk som en…nötskrika…

Av , , 7 kommentarer 12

Gick alldeles utomordentligt bra att ta sig till Lycksele igår, det enda jag undrade över var 3 renar som stod vid vägen, ja den ena av dom mitt på vägen, där den kliade sina horn, detta måste ju vara en grupp outsiders, då dom egentligen inte borde vara här nere ännu.

Foto2076

Sen är jag glad att jag noterat, vid tidigare tillfälle, att det fanns en extra parkering på andra sidan lasarettet, annars hade jag inte haft någonstans att ställa Buicken. Var tvungen att fota då jag kom tillbaka:

Foto2082

Alltså då jag backade in där, bredvid den andra bilen som stod där då, var jag tvungen att hoppa ut och kolla vart stolpen var, för jag kunde inte tro, att Buicken kunde vara så där lång, men här är bildbeviset för det:

Foto2083

Nästan kloss mot stolpen, och den andra bilen stod väl med nosen 20 centimeter in mellan stolpen, men inte mycket mer än så 😀

Besöket tog nästan hela dagen, sköterska skulle förklara, en sjukgymnast skulle berätta om hur man skulle göra före och efter operationen, inskrivande läkare ville göra en dubbelkoll av allt och narkosläkarna förhörde sig återigen om hälsan, dubbelcheckade proverna och så vidare.

Foto2078

Jag fick ett konstanterande, att jag egentligen är frisk som en nötkärna (möjligtvis som en nötskrika), inga fel på proverna, i gott fysiskt tillstånd och ung…haha, narkosläkaren sa det och jag svarade att det förmodligen berodde på vem hon skulle fråga.

Nå, så fick jag då veta att operationen inte blir av förrän efter sommaren, vilket jag inte hade trott, i och med all provtagning och detta besök, så upplevde hag det som att det var på gång, men…jag  ska inget säga, jag står på korttidslistan, och finns det en lucka så kan jag få den.

Detta är på gott (i alla den bemärkelsen gott kan betyda) och på ont, det goda är väl att om den blir av efter sommaren, kan jag få ha en relativt rolig midsommarafton 😀 det onda blir då att jag måste försöka fortsätta kämpa att hålla nere vikten, 11,5 kilo lättare har jag blivit hittills, och jag vill inte gå upp nåt av det.

Jaja, detta ligger i alla fall utom min kontroll, jag får acceptera att det kan bli lite hur som haver, men i slutändan blir det bra, det är jag helt övertygad om 😀

Passar på att tacka för kommentarerna jag fått på FB, alltid kul, och sedan önskar jag er alla en fin onsdag!

 

Maria Lundmark Hällsten