Etikett: optikern

Inte bara skottår utan även kottår i år, eller?

Av , , Bli först att kommentera 12

Tina, som sitter i karantän nere i Torrevieja, undrade om det var mindre trafik ute, här i Umeå. Och svaret är ju absolut ett ja. Fotade lite då jag och Winstone var ute igår:


På dom två översta bilderna går vi på cykelbanan mot Umestan, mitt emellan Västerslätt och vindelvägen, och å dom två undre, ser vi vännäsvägen, in mot stan och mot Västerslätt. Klockan var strax efter 8.30, så nog är det rätt lugnt, mellan varven.

Andra svängen vi gjorde, togs nere vid Tvärån, och vi stötte på något väldigt nygjort, nämligen detta:


Och det måste ju vara Mr Bäver, som är i farten! Hade varit kul om man fick se en, live, in action. 20 meter längre bort ligger dom här träden och jag skrev lite skämtsamt på FB, att här hade bävern fått till ett clean cut:


Men på riktigt är det en mänsklig trädfällare som sågat ner dom, det bedrövliga är att dom legat väldans länge nu, varför tar man inte rätt på det direkt efter arbetet är slutfört? Skulle gissa att det legat 1 månad, styvt.

På tredje promenaden, nu via mitt arbete, stötte vi på detta träd och det var knökfullt med kottar. Någon som kan säga vad det är för träd (trots uselt foto), inga barr låg under, så jag gissar på ett lövträd:


Gjorde helg, efter jag steg av mitt pass igår kväll, och idag ska jag ner på stan. Ska upp till optikern, då jag tappat gummigrejen som ska skydda näsan mot metallen i bågarna, sen beställde mamma 2 böcker från bokhandeln, som jag går in och köper.

Jag ska inte gå upp till henne med dom, utan vi träffs utanför, och gör en överlämning på bänken under balkongen. Vi ska inte utmana några öden, det är som det är, och vi får ta det som det är, också.

Hoppas på att detta virus dör ut och vi kan leva som vi gjort, fast med nya lärdomar, och kanske med större insikt, om att det är här och nu vi lever. Vi kanske skulle vara mer tacksamma för det vi har, istället för att kriga över att få mer.

Önskar er alla en trivsam fredag!

En osalig ande, eller vad?

Av , , 6 kommentarer 10

 

Nu har jag kollat synen… det var rätt så intressant, måste jag säga. Optikern visade, förklarade och gjorde till och med lite mer saker, så där bara för skoj skull, överkurs, och för att visa vad mitt brytningsfel kan ställa till med.
Jag har brytningsfel på vänsterögat och nu hade det gått från -1 till -2 och det var ett rätt så stort hopp. Men inget jag tänkt på, överhuvudtaget, men det beror ju på att det andra ögat kompenserar felet, men det är också därför, jag brukar lägga igen vänsterögat då jag läser på kvällarna, innan jag somnar, för då brukar det köra ihop sig.
Med mina nya glasögon kommer jag att se bättre än vad många gör, han sa att om man kan läsa den minsta raden, så är det överkurs, och det gick hur bra som helst. Så nu ni, kommer jag att se mer, än dom minsta detaljerna, moahaha…
Jag hade kollat in några bågar då vi var dit i lördags, och ett par Converse bågar, hade jag fastnat för, jag hade helst velat ha ett par svarta, men dessa fanns bara i blått, men med en detalj på sidan, nämligen ett streck i orange… så jag kunde inte låta bli, det fick bli dom.
Jag sa till Nicco i lördags, att jag kollat in ett par Converse, som jag trodde att jag ville ha (ja, vi pratade om glasögonen så jag trodde att hon hängde med i diskussionen), hon fnös och sa: Men hallå, ska DU, ha Converse??? Nä, jag får inte ha det, men du ska köpa det.
Jag fattade inte riktigt vad hon menade först, men så plingade det till i boxen, hon trodde att jag pratade om tygskorna och såna, kan jag lova, att jag ALDRIG kommer att köpa till mig själv. Jag skulle aldrig betala flera hundralappar för några tygskor som man kan nöta sönder på ett ögonblink. Nicco har visserligen såna, men dom är köpta för en billigare penning, men jag kan fortfarande inte tycka att det är ok skor att ha.
Tina hade igår en undran över Jan A:s (numera ”kul-Jannes”) teori om vad som försiggår i vårat hus och med alla saker som händer runt omkring. Jo, det är så här, att vi för X antal år sedan, köpte en liten annorlunda prydnadssak, och vi vet inte alls vad den ska användas till, kolla på dessa bilder:
Huvudet kan alltså skruvas av och det ser ut som om man ska hälla ut något genom den, eller ha för rökelser… ja, vi vet inte. Jag hade lagt ut detta för några år sedan på bloggen och en kvinna/tjej, kommenterade och skrev att detta mycket väl kunde vara en urna, som man använder sig mycket av i utlandet, och då förvaras ju askan i den tills man hittar en lämplig plats att strö ut den på.
Och nu menar ”Kul-Janne” att det kanske ”spökar” lite, då vi har den i vår ägo… jojo, jag har till och med erbjudit, här på bloggen, folk att köpa den av oss, men ingen har nappat, är dom månne rädda för den, eller bara totalt ointresserade?
Ett tag var jag sugen på att gräva ner den i blomlandet på ”gammgården”, men så sa jag, tänk er hemska tanke om alla blommor dog och det började osa död och förruttnelse där då, nä, det ville jag inte medverka till, så den hänger fortfarande med oss här hemma, och om det var en osalig ande i den, tycker jag den ska krypa tillbaka dit och bara njuta av den värme vi kan erbjuda och vara glad åt att den slipper ligga nergrävd… sådeså 🙂
Önskar er alla en fin torsdag!

Opoppat

Av , , Bli först att kommentera 3

 

Tog en sista tur med Camaron igår, nu är det dags att ställa undan den för vintern. När vi ätit middagen så åkte vi ner på stan, Åke skulle ju till optikern och jag och Nicco passade på att gå på Lagerhaus, för att leta efter en present till Niccos kusin som fyllde tretton år igår.
 
Efter inköpet och provandet av bågar så åkte vi hem till dom. Där var snudd på, fullt hus. Dom försökte sig på att få igång en sån där brinnande sak som ska stå på tårtan och det var inte det lättaste, då kom morsan på, hur det var första gången hon skulle poppa popcorn.
 
Detta var någon gång i slutet av 60 talet, hon och pappa hade för första gången fått smaka på popcorn, hemma hos några bekanta. Det var så enkelt att poppa och mamma tyckte att det var gott så när hon sedan stötte på en popcorns påse på affären så gjorde hon slag i saken och köpte hem den.
 
När det då var dags att poppa så hade hon ju faktiskt inte en susning över hur man skulle göra, hon tog helt sonika påsen, öppnade den och hällde över i en skål och sedan satte hon sig att vänta på att det skulle börja poppa upp ur skålen.
 
Som ni förstår blev det en hel del väntande och inget som hände. Till slut fick hon ta hundbenet och ringa upp dom där vännerna som hade bjudit dom på popcornen och förklara att denna påse måste ha varit ett måndagsexemplar, då inget hände. Du, sade vännen, man måste använda sig av en kastrull, dom ska värmas upp.
 
Så lätt var det, men det är klart, när man gör något för första gången och det enda man snappat upp var att dom skulle hällas i något, så var det kanske inte så tvärenkelt. Man kan ju också undra varför dom inte kommit på en sån sak, det vore väl väldigt smidigt att bara behöva en skål, jag menar, mikropopcorn finns ju redan, hur svårt kan det vara 🙂
 
Näpp, nu får ni ha det så bra idag, själv ska jag inte planera någonting, förutom en promenad i solen. See yaaa!
Maria Lundmark Hällsten