Bakom väggen fanns det en hel del småfåglar igår, som sprang runt och fångade flugor i gräsmattan. Jag berättade då om när vi bodde på Mariehem och Theresé var väl en si så där 4-5 år.

Man hade som svårt att låta bli att mata dom småfåglarna även om man idag vet att det knappast är så populärt att göra det, och speciellt från en balkong. Dom har ju en tendens att  skita lite hur som haver.

Nå, vi hade i alla fall matat fåglarna (tror knappast att vi var ensam om det) och dom var relativt van vid människor. Jag sa till Theresé att hon skulle kolla ut, på räcket satt nämligen en hög med fåglar och kikade in. Hon tog ett kex i näven och for ut på balkongen, sedan tryckte hon in kexet i näbben på en av fåglarna så han/hon höll på tippa av räcket.

Då kan man snacka om orädda fåglar!