Etikett: ost

Vi var rätt så ensam, Winstone och jag!

Av Maria Lundmark Hällsten, 3 augusti 2019 kl 10:16, Bli först att kommentera

Vaknade strax innan fem i morse av att nån ropade: ” Övik…Övik…ÖVIK!!!

Det var Winstone som inte mådde bra, och hans hulkande lät så där. Så det var bara att kliva upp och torka, sen frågade jag honom om vi inte skulle ta och gå i säng, då viftade han på svansen och gick till dörren. Hm, inget tecken där på att gå i säng, med andra ord, utan det var bara att klä på sig och he sig ut i den tidiga morgontimmen.

Vi var nästan ensam, kom en cyklist, såg ut som en som tränade, och ville säkert vara ensam på cykelbanorna, och en annan person som lämnade ett hus och knatade iväg, min gissning var att personen varit på nån efterfest, kanske, det var känslan jag fick.

Sen kom skönaste känslan då vi kom hem, kröp ner i sängen som fortfarande var varm men rummet och jag var kall, så jag låg som i en bubbla under täcket och slocknade rätt så omgående.

Ja, Winstone låg inte där då, och han brukar inte ligga i vår säng, så bilden är riggad 😀

Provade göra nåt nytt till middag, vet inte vad jag ska kalla den, tunnbrödslasagnetacogratäng, det blev för krångligt, tacogratäng med en tunnbrödstwist, eller tunnbrödslasage med en tacotwist 😀

Stek paprika i olika färger, lök, vitlök,låt svalna. Sen rör man ner en burk majs, 2 burkar crème fraiche och tacosauce efter smak och tycke, samt riven mozzarella ost. Gör en tacofärs, jag använde anammas formbara färs (vegetarisk) och tog en påse ”vanlig” tacokrydda och ½ påse med Taco krydda hot cayenne. Jag använde dock mer färs än 4-500 gram så jag kryddade inte mer än man brukar.

Sen varvade jag crème fraiche såsen, färs, lite färsk mozzarella och tunnbröd, avslutade med crème fraiche såsen samt mer riven mozzarella på toppen och den färska osten med. In i ugnen, på 200 grader och sedan tog det väl 25 minuter, jag gasade upp värmen på slutet, vill ha färg på härligheten. Och ja, det var inget fel på den maten, nästa gång ska jag dock byta ut tunnbrödet mot mjuka tortilla bröd och se vad det blir av det.

Pysslade på med lite av varje igår, en av alla saker var att rensa våra fläktar och det, mina vänner, var ett heltids göra, speciellt som jag inte såg att den blå fläkten var öppningsbar. Så där satt jag med vatten, diskmedel och tops, och försökte gnussa den ren. Då jag gav upp och tänkte slänga den till återvinningsprylarna, så såg jag att man faktiskt kunde bryta upp den och då blev det genast enklare 😀

Återstår att få ihop den större fläkten, och det får Åke pussla ihop, det var han som delade på den så… bättre att han gör det, annars är risken överhängande, att jag får till prylarna så det kommer att fungera bakvänt eller nåt sånt där, kan bli en drönare, ”for all i know”.

Ha en fin dag, allihop!

Ett mysterium löst, ett annat kvarstår!

Av Maria Lundmark Hällsten, 9 februari 2019 kl 09:45, Bli först att kommentera

Det blev inte så mycket att sitta still igår, både det ena och det andra skulle uträttas. Fick in smset från Bo-Lage att flaskan med Vodka choklad, hade anlänt till Strömpilen, så jag satsade på att hinna hämta ut den innan kaffedejten med Helena skulle gå av stapeln.

Och den kom ju alldeles lämpligt till kvällens festligheter, har bjudit in till kaffedrink, och denna finns det recept till 😀

Extremt dåliga vägar, var det, gropigt och jäkligt, men det kan jag inte ha varit ensam om att uppleva. Och bussar i kaos som sedan ställdes in. Helenas buss var nästan 25 minuter försenad, men det är väl sånt vi får räkna med. En kaffe på Brobergs hann vi då med:

Sen var det att ta sig hem, trolla fram en middag, tur att Tina ringde lite tvärt och hann berätta vad dom skulle äta, så då fick det bli nåt liknande här, veg chiliburgare, snabblagat och gott.

Nicco fixade skjuts så vi tog oss till brorsan och där blev jag kvar till halv två i natt, typ.

Det bjöds på kex med olika toppingar, och annat gott. inpå natt timmarna kom det fram ett hemsnickrat spel, Udden (där vi har stugor, allihop) och ja, spelet har potential, men kan också förfinas lite, Eva blev nattens vinnare.

Sivert försökte käka upp penntoppen i tron om att det var en lakritsbit, men insåg misstaget:

Johan reste sig upp för att hämta nåt i köket, och därute ropade han plötsligt nåt, vi tittade allihop på varandra och hann tänka att han alltså har lite konstigheter för sig som vi aldrig hört eller sett förut.

Han kom tillbaka, helt oberörd, som om inget hade hänt, och vi fick fundera en stund till vad han egentligen pysslade med, nästan så att vi började undra om vi hade hört fel. Men så dök det upp en gäst, det är nämligen portkod på dörren, och Sivert hade inte hört att han ringt, så han kastade snö på fönstret och Johan hörde det, öppnade fönstret och ropade och frågade om han ville komma upp, och sedan siffrorna. Så ja, Nicco, inget mysterium, vi vet nu vad han gjorde 😀

Vi kan dock inte förklara varför Sivert trodde att penntoppen var en godis, så det får förbli, kvällens mysterium, hahaa…

Ha en fin lördag, allihop!

Älgvarning!

Av Maria Lundmark Hällsten, 14 januari 2019 kl 09:27, Bli först att kommentera

Nicco påpekade att gårdagens inlägg med Åkes dubbelliv skulle ha innefattat en bild på personen i fråga, så man kunde jämföra, så ja, ok, här kommer en bild då!

Åke!

Åke som skådespelare

Och jo, vi tycker väl kanske att han ser lite smalare ut som skådis, han måste ha gått på nån flygvärdinnediet eller nåt sånt, men likt var det ändå 😀

Hämtade upp bäddmadrassen igår eftermiddag, och sen gjorde vi oss en sväng förbi Expo, jag skulle ha 2 gardinstänger till det rosa rummet, blev inte bra med dom vi hade. Nu ska vi bara få upp dom…

Här ska ni få ett tips på ett jättegott och knaprigt hårdbröd, gröna nyckelhålet är det på dom också:

Går fint att äta precis som dom är eller med ost på, goda vilket som!

Nåt annat som gick fint att äta var middagen igår. Emma (lillasyster) och Johan (hennes sambo), hade lämnat bilen här på lördagskvällen, och vid hämtningen igår, föreslog jag att vi skulle käka pizza ihop, och då kunde dom hämta upp dom innan dom kom hit. Och så blev det, perfekt!

Jag valde en Calzone Havana (med ananas) och måste undra varför dom aldrig kan blanda innehållet så det blir lite spridning på skinka, ost, tomatsås och ananas, det har ju aldrig hänt i mitt 51 åriga liv. Osten är på ena sidan och allt det andra på den andra, hm!

Avslutar med en bild på svärfar, ståendes här utanför på andra sidan vägen, innan dom byggde om hela vägen och svängen. Älgvarning på Västerslätt, jo, det har faktiskt hänt, detta var 1994.

Ha en fin dag, allihop!

Han ertappades, ståendes på bakbenen…

Av Maria Lundmark Hällsten, 9 juni 2018 kl 09:10, 2 kommentarer

Vi satt faktiskt ute igår, och det gick alldeles utmärkt. I hörnet på altan, mot bron, där sken solen och det var rätt vindstilla. 3 timmar spenderade vi där, drack kaffe och pratade om allt mellan himmel och jord.

Bland annat om glupska hundar. Anna hade en labrador med stor smak på livet. Disa hette hon och där hon var, slank det ner både det ena och det andra. Eller vad sägs om en halva ost, i ett ögonblink, där Anna inte hann med.

Eller ett halvt kilo jordnötter, och inte ett korn salt fanns kvar i skålen. En nybakad chokladkaka i långpanna som det skulle bjudas på. Anna hade dukat upp allt så fint, främmandet kom dit, nån frågade försynt varför det stod ett tomt kakfat på bordet…gissa vem som hade kaksmulor runt munnen? 😀

Nå, vi konstaterade att labbarna kanske har lite av en getmage, med andra ord med stål i, eftersom hon aldrig syntes må dåligt av det hon käkade.

Så kom jag osökt att tänka på Åkes mamma, Elsie, som alltid hade ett kakfat inne på arbetsbänken i köket. Här i huset hade dom ofta besök, folk som kom för att få en pratstund, en kaka och en kopp med kaffe.

Så kakfatet var som aldrig nån idé att plocka undan, utan det fylldes bara på, vartefter. Dessutom var ju Elsie en häxmästare i bakning, 7 sorter var ju bara förnamnet.

Hon tyckte inte om att Nicke (Åkes pappa), var och nallade av kakorna med jämna mellanrum, det kan ju bli lite för mycket av det goda. Fast han svor sig fri, inte gick han där och små åt av livets goda. Elsie trodde inte ord av det han påstod.

Men så en dag, ertappades Åkes hund Bronco, en karelsk björnhund:

Då han stod på bakbenen med nosen i kakfatet och norpade en liten kaka, då Elsie rundade dörren. Haha, där var tjuven, han var ju dock försiktig, en kaka då och då märktes ju inte av så fort 😀

Nu sitter Winstone ute och väntar på mig…tror jag:

Så jag går ut och tar mig en …tadaaa, kaffe.

Ha det gott, allihop!

Vart är ni…vart är vi???

Av Maria Lundmark Hällsten, 17 mars 2018 kl 11:12, Bli först att kommentera

Ja nu börjar man känna sig som en människa igen. Steg upp strax efter 8 och har städat, diskat och tvättat, druckit kaffe, ätit frukost och druckit mer kaffe…och vatten… Jomen är det fest så är det fest 😀

Dukade upp för 14 personer, jag och Nicco gjorde tilltugg, tunnbrödrullar med lax, skinka och renkött, räkor i sweetchiliröra på örtkryddade kex, ölkorvar, tacosalsa och ost på nachochips, värmda i ugnen och miniostar, ja, det fanns lite av allt möjligt att välja på:

Sivert (storebror) ringde och undrade lite försynt, vart vi var någonstans… Ehh…hemma svarade jag och såg ut som ett frågetecken??? Jag hade nämligen skrivit i inbjudan att vi skulle vara på Ettan, och Ettan är allmänt känt, åtminstone i våra kretsar för vårt hus, fast det står egentligen 49 ovanför bron och 43 på väggen runt hörnet, så ja, det kan ju bli lätt förvirrande. Han trodde att vi skulle hålla till i lokalen på Näckrosvägen 😀 Och den som först namngav vårt hus är Öhman, längre ner på Blomstervägen, han tyckte att Ettan kunde passa eftersom vi är det första huset på just Blomstervägen.

Haha, detta sa jag, då han kom med frun Eva-Britt och yngsta sonen Jonathan, samt dottern Camilla med sambon Joel, påminde mig om en gång då vi var på Angsjö campingen och dom skulle komma dit en sväng och hälsa på.

Det dröjde länge och vi började undra vart dom tagit vägen. Så ringer han och frågar, lika försynt som igår: ”vart är campingen, vi har kört runt runt här och hittar ingen skylt?” Nu blev det min tur att fråga vart tusan dom var. Mjo, inne i Bjurholm, vid ett grön villa. Japp, ok? Dom hade kört efter sin GPS och GPS:en på den tiden, gick efter faktureringsadressen, och han som då ägde och drev campingen, bodde inne i Bjurholm 😀

Chrille från mitt jobb var här, han skulle testa Vodka Lime som jag köpt men han tyckte den var aningens sur, förstår inte varför 😀

Syrran Emma och hennes sambo Johan halkade in, och sen kom Brälla, Lena och Mats ”Masken” Karlsson (killen jag var skyldig en öl eller två 😀 ). Mycket trevlig kväll och fina presenter fick hon av allihop:

Men den här stack ut, lite mer ändå:

En reservdunk, målad och stylad av Micke Lundh på Nailheads, vädligt snygg…och det var Brälla och Lena som kom med den.

Till och med Winstone var uppklädd inför the party, kolla bara:

Nä, nu ska jag ner och hänga upp tvätt och kanske ta liiite mer kaffe. Önskar er alla en trevlig lördag!

Al´a Åke Lundmark

Av Maria Lundmark Hällsten, 2 september 2017 kl 09:19, Bli först att kommentera

Vi hade små planer på att åka till Hörnsjö, där dom idag har Veterandag med Fordonsutställning, loppis och minimarknad. Det är mellan 11.00 – 14.00 vid byahuset och skolan i Hörnsjö. Men…

Så blir man lite dubbelbottnad…fint väder, ja, då passar det ju med en sån utflykt, att kunna gå ute och spankulera omkring och kolla bilar med mera, fast…hur kul är det att tillbringa 1½-2 timmar i en bil, då solen skiner…hm…

Näpp, jag nöjer mig med att visa en bild som Per Landfors, fotograf på VK, tog på Camaron i onsdags:

Samt en annan bild som Mats Alfredsson fotade då vi var till Överboda:

Och med det sagt, så kommer vi att tillbringa dagen hemmavid, där vi trivs som fisken i vattnet, fågeln i skyn och barnen i en godisbutik.

Skidbackar i osten, har man väl hört talas om, då man varit oslög på att hyvla, men vad kan man då kalla snedskuren blodpudding alá Åke Lundmark?

Klura på den ni, och ha en fin lördag, allihop!
Fotograf…JAG 😀

Vad var det jag sa!!!

Av Maria Lundmark Hällsten, 14 oktober 2016 kl 07:40, Bli först att kommentera

Fick en kommentar på FB igår, om mitt blogginlägg, som delvis handlade om telefonförsäljare. Och jag svarade: Vad kul det hade varit om Ica handlarna började ringa runt och prata om ost…mjölk kanske, och nu, en ny yoghurt, den har man ju bara inte råd att missa, innehåller en massa bra saker, du vet, förebygger sjukdomar och annat elände…KÖP, eller bli sjuk!…eller…

Och sedan står dom där vid din sjukhusbädd…för du fick åka in och operera ett nageltrång, och dom säger lite spydigt…Ja, vad var det jag sa!!!

Med dom orden kommer jag ihåg min dröm, jag hade och som jag skrev om, för några år sedan. Ipren, hade kommit med en ny värktablett, den hjälpte till och med mot träskmyrflugan. Nu finns det inga såna flugor, bara i min dröm, men så skrev jag också, det finns ju Ipren, och inga träskmyrflugor, vad är det då som säger, att dom faktiskt inte hjälper, mot just dom 😀

Så här är det med väldigt mycket och många saker. Hudkrämer, salvor, vitaminer, mediciner, tandkräm, schampo, balsam, som ska förebygga eller göra gott åt din själ. Men, hur ska du veta om det hjälper dig, om du inte har nåt att jämföra med? Använd den där i 5 år, och du ser ditt resultat eller vart du landat då, men du får aldrig veta vart du hade varit om du hade låtit bli, eller hur? 😀

Jaja, jag tänker att man får gå på magkänsla, köp och använd det du tror på, huvudsaken är ju att du är nöjd med det du använder och har.

Resan till och från Lycksele gick bra. Vi gjorde Golden bar (lunch), Dollarstore (lite shopping), lasarettet (med ett års utvärdering efter operation, såg bra ut, och han diskuterade mest mitt före detta hål i buken, som läkt ihop fint, och som ska utvärderas igen, om 1 år till). Vi avslutade med en go´fika på Lilla bageriet, där man förövrigt kunde fynda bröd, skorpor och annat gott:

Jag och Tina kan lätt kalla oss för svamp nördar, inte såna man äter, utan såna man använder i köket till disk och annat. Och vi utbyter nya sorter då vi hittar såna, och på Dollarstore, fanns såna jag aldrig sett förut, Tina ska få ett paket:

Om dom sedan är så där bra och riviga som dom spanska, det tvivlar jag på…starkt, men dom var snygga 😀

Sedan blev jag, till min häpnad, uppringd av den äldre herren jag hjälpte i förrgår, han som behövde lite hjälp av ambulans personal. Han ville tacka mig för att jag hjälpt honom, det var ju schangtilt, och att han hade sinnesnärvaro att faktiskt snappa upp mitt namn, och sedan leta reda på mitt nummer, otroligt! 😀

Och vad säger man en sån gång…jag tror och hoppas, sa jag, att alla skulle göra likadant (fast jag vet, att det inte alltid är så), man vill ju själv bli hjälpt om det skulle hända nåt där du blir ställd och behöver en hjälpande hand. Och då tycker jag att man gör likadant som man själv skulle velat haft det. Simple as that!

Kvällen avslutades med bastugänget hemma hos Marianne…9 lotter, 0 vinster…snopet!

Och nu, en önskan till er alla om en trevlig fredag, på återstörande! Ps. vi låg efter sandbilen igår, på Lycksele vägen, så nog är det dags för vinterdäck, om ni ska inåt och uppåt i landet, vi har våra på…ds.

Otroligt och roligt

Av Maria Lundmark Hällsten, 9 juli 2016 kl 09:11, Bli först att kommentera

Det blev en intensiv men mycket trevlig dag, igår. Vi startade från Järlåsa vid åtta tiden, vi hade ju 16 mil att köra, för att ta oss till Örebro, och Lego mässan. Vilka grejer dom kan bygga, av några plastklossar, otroligt!

Ännu mer otroligt, och roligt, var att på vägen dit, fick jag ett samtal, från min ”nätkompis” Ulla, hon hade precis läst mitt blogginlägg och undrade vart jag var, och när jag skulle komma. Hon råkar nämligen bo i närheten av Örebro, så hon dök upp i folkvimlet och vi fick hänga ett tag.

Vi började med en liten tapas lunch:

Och sedan en guidad tur i stan, slottet och Svartån som rinner runt där:

Popcorn i parken:

Och en kaffe på ett gammalt kondis:

Sedan var det dags att ta sig tillbaka till mässan, där jag mötte upp Theresé och Sally, som precis varit och sett en Legofilm.

Många bilar, körde vi om på vägen dit, och flera blev det på vägen hem:

Vi stannade på ett ställe för att tanka, både bilen och kaffe/glasstarmen, och jag höll på stupa rätt in i caféet, inte helt ovanligt, men det bjuder jag på 😀 Den där stentrappan hade inte synkade trappsteg, sådeså!

Och ett sista hinder, precis innan vi kom hem igen, en fasan:

Och se, den hade en polare också, som hoppade fram då vi bromsat in:

Kvällen avslutades med ost och kex, och den här gången hade Theresé kommit ihåg kexen, det var nice 😀 När hon bjöd på det i stugan, ifjol, så hade hon glömt kexen, så då fick vi skrapa ihop det som fanns, chips och tunnbröd, nå, det gick, det med, man ska inte vara så småaktig 😀

Önskar er alla en fin dag, nu ska jag ut i solen, och kanske jag får med mig Sally. Theresé och Anders är ju på väg till Västerås, i detta nu.

Buller och bång

Av Maria Lundmark Hällsten, 23 september 2015 kl 08:49, Bli först att kommentera

Jag är befriad att gå ut med hunden i 2 veckors tid, så därför följer Winstone med Åke på jobbet. Det är väl mer en försiktighetsåtgärd, då hundar ibland kan göra små ryck, och Winstone brukar oftast vara lätt att ha att göra med, men inte alla gånger då han får syn på en fågel.

Igår morse, vaknade jag klockan 6 på morgonen, av ett buller och bång. Sen blev det knäpptyst. Jag väntade att höra en svordom från Åke som klivit upp, eller att Winstone skulle reagera, börja springa runt därute i hallen eller skälla, men ingenting.

Min första tanke var att Åke ramlat eller nåt sånt. Ja, nu var jag ju tvungen att kliva upp för att se vad som hänt. Ingen hund…ingen Åke, alltså var det ingen av dom som bullrat. Så ser jag att dom kommer och går därute, så jag öppnar dörren och berättar vad som hänt.

Jo, dom hade suttit ute på bron då dom hörde ljudet, han tyckte det lät som om det kom från källaren. JAHA…ja då visste man ju med en gång vad som hänt. Katterna hade gjort ett utbrytningsförsök.

Och mycket riktigt, när jag öppnade dörren låg den stora Coca-Cola burken som är fylld av sladdar, ljusslingor och annat jox, utan lock, en halvtrappa ner och tom på saker. Den här burken är egentligen en pall, så den väger sina kilon när den är fylld med saker.

Sedan hade dom fått med sig en plastlåda som jag hade stående där med lite ugnsformar i glas, och annat roligt, som kan låta. Inget var dock trasigt, men lite kaotiskt såg det ut. Att dom aldrig ger sig!

Vi är helt oskyldig…vadå, det ser ni ju!

Nå, det roliga i kråksången, var att där, i en sladdhärva låg batteriladdaren till min el cykel, och den skulle vi leta efter, och så mycket kan jag säga, att där, hade vi aldrig kollat, så inget ont som inte har något gott med sig 😀

Apropå gott, idag fick jag äta min första hårdbrödmacka, och den var god 😀 Tog väl en halvtimme att få i sig den, men det var det värt. Och middag idag, blir en bit kalvsylta med en potatis…ja jag längtar 😀 Om nu Lycksele lasaretts våg, är synkad med våran våg (inte så troligt men) så har jag tappat 7 kilo, på 7 dagar.

Jag kan dock inte påstå att det känns så, men det har säkert med svullnad att göra, jag tycker det mer är som om man är gravid. Och det, mina vänner, är jag inte. Jaja, jag ska ta bort agrafferna om 1 vecka, så då ska jag kolla vikten där också. Spännande!

Önskar er alla en bra dag, regnet till trots!

Jag vet hur man kan roa sig

Av Maria Lundmark Hällsten, 19 februari 2015 kl 08:40, 4 kommentarer

Jag kan allt roa mig om jag är på det humöret. Läser alltid igenom mina blogginlägg och igår så tänkte jag testa att översätta ett stycke , med hjälp av Google översätt. Lite skoj faktiskt, och ja, vi vet väl, dom flesta av oss, att den inte översätter helt korrekt 😀

Jag plockade ut detta stycke:

Åmsele var halvvägs, Rökå vägen, med dom härliga guppen, som vi kallade dom, var roligast under hela resan, pappa gasade på och höll inte den lagstadgade hastigheten därefter, och vi formligen flög över kullarna…det hirade i magen och alla skrattade. Kanske inte mamma då, hon var ju åkrädd 😀

Och det översattes till Engelska och såg då ut så här:

Åmsele was halfway, smoke road, with those lovely bumps, as we called them, was the most fun during the whole trip, Dad stepped on the gas and did not keep the statutory rate thereafter, and we literally flew over the hills.

Och jag kunde ju inte låta bli att sedan ta den översatta texten och översätta den igen, till Svenska, och nu hade dom fått till det:

Åmsele var halvvägs, rök väg, med dessa härliga gupp, som vi kallade dem, var det roligaste under hela resan, pappa klev på gasen och höll inte den lagstadgade räntan därefter och vi flög bokstavligen över kullarna.

Niccolina gjorde miner åt mig och min mobil…och detta var för 2 år sedan…faktiskt! 😀

Haha…japp, och så där brukar ju dessa mejl se ut, där dom lovar en evigt liv, guld och gröna skogar för att man fått ärva en slant på andra sidan jordklotet, men för att få pengarna måste man mejla tillbaka en massa uppgifter.

Likadant med mejlen man får från Nordea, Swedbank, Telia etcetera, med dåligt översatt svenska, man förstår direkt att något är galet, eller har dom möjligtvis festat till lite på kontoret, då mejlet skrevs…njae, jag skulle tro på alternativet, bluffmejl.

Igår var det bjudning hemma hos Marianne istället för nere i bastun, hon bjöd på kaffe och kaka, och lite ostar och kex för den som ville. Triss skrapet inbringade hela 60 kronor på Kerstins lott, Åke frågade då jag kom hem hur mycket vi vann…vann sa jag, är väl en överdrift, man kanske hellre skulle säga 60 kronor mindre minus…typ 😀

Vi blev där i 3½ timme, jisses vad tiden flyger iväg då vi sitter och surrar…trevligt 😀 Önskar er alla en fin torsdag!

Etikett: ost

Vi var rätt så ensam, Winstone och jag!

Ett mysterium löst, ett annat kvarstår!

Älgvarning!

Han ertappades, ståendes på bakbenen…

Vart är ni…vart är vi???

Al´a Åke Lundmark

Vad var det jag sa!!!

Otroligt och roligt

Buller och bång

Jag vet hur man kan roa sig

Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök

Mina länkar

Arkiv

Nytt från vk.se

Presentation

Maria Lundmark Hällsten