Etikett: övning

Tur man har nåt att skylla på!

Nicco besitter också såna där talanger som min kusin Jenny Krigh.

33566836_10156313791011585_874449135237857280_n Att vara mjuk, rörlig och ha styrka, är nog 3 viktiga grunder, för att klara av detta, här är det Jenny som intagit en posé:

33610100_10156315757836585_8131129512378236928_nImponerande, jag fattar inte hur kroppen är byggd att klara av nåt sånt där, men uppenbarligen så är det som man säger, övning ger färdighet. Och vem vet, det brukar ju vara mycket snack om att välja nya vägar, öppna nya dörrar…fast, hm…mja, kanske…

8d5a31e8c39f02ab800fe5bdfda5a7e3

Bild lånad på pinterrest.com

För min del är det nog dock kört…skulle jag kunna tro, man brukar ju också säga nåt om att åldern tar ut sin rätt. Lite på gott och ont. Då kan man ju alltid skylla på åldern om något verkar för riskfyllt, tänker jag :D Fast å andra sidan, det skulle ju kunna vara så här:

Screenshot 2018-04-22 10.46.01Mamma skickade ett sms nu på morgonen och frågade hur det var med min svanskota. Jag har nämligen fruktansvärt ont i den, och jag fattar inte varför. Jag har faktiskt inte ramlat, men ont har det gjort i kanske 1½-2 månader och det blir inte bättre.

Gör jätteont då jag byter ställning i stol eller soffa, eller då jag ställer mig upp, ont i benet då jag går, kan ju vara nån nervtråd som vill visa att jag lever, jag vet inte. Nå, jag svarade henne med bilden på Nicco och skrev att för mig är det likadant som igår och förrgår, men att Nicco har då tydligen inga problem med svanskotan.

I övrigt har jag inte mycket att förtälja, jag jobbar i eftermiddag, så nu tänker jag ta mig en frukost, outside, Åke och Winstone är redan ute. Ha det gott, allihop!

Han sökte sällskap…

Av , , Bli först att kommentera 14

Hade 3 tider att passa igår, började på lab där jag stötte på en äldre herre, som uppenbarligen sökte sällskap. Det var jag, han och en till kvinna i väntrummet, och en massa tomma stolar, men han ville klämma ner sig mellan oss. Sa något om kylan…var tyst någon minut, nämnde att han frös om händerna då han skrapade rutan…satt tyst.

Sen började han fråga om jag hade bil, om jag bodde i närheten…ja, sa jag, vi har hus mitt emot kyrkan på Västerslätt. Ahh, sa han, då kan jag ju komma och hälsa på…fast din gubbe är väl säkert hemma? Ehh, ja…jag kunde inte annat än skratta.

Hade blivit bjuden på lunch hos mamma, men var tvungen att återvända till vårdcentralen, då det plötsligt började ramla ut kompressorer då jag gick, huvva…vilken upplevelse, och jag ville inte heller sätta upp handen då jag inte visste hur mycket som var framme. Det var en tejp som inte överlappat ordentligt, och det var ju snabbt fixat.

Läkarbesök efter lunch, fick lite starkare tabletter att ta vid absoluta måsten, vet inte om dom var så effektiva som jag hoppats på, men upplevde i alla fall ingen brand i benet i natt, utan nu var det mest som små möss, som klöste på insidan och ville ut…men jag ser ändå ljust på framtiden, läkaren sa att det fanns goda förhoppningar om att detta kommer att gå över så fort jag blir mer rörlig. Sjukgymnasten ringde också, men just idag är det inte aktuellt med övningar, måste läka ihop först.

Efter middagen for jag, Nicco och Gustav med Camaron, en sista sväng till Biltema träffen, några bilar var det där, fast kallt, så vi gick in och köpte oss en kaffe, sen gjorde vi en runda i butiken innan en raggarsväng och sedan hem till värmen.

20151007_180851 20151007_180958

Hoppas på en bra dag, för er alla!

Har du rätta knycken?

Så lyser äntligen solen, det känns varmt utanför dörren, även om det blåser och DÅ… släpper man ner persiennerna så man slipper få f-nskapet i ögonen… så typiskt, kan hända att man gör det av en anledning till, man vill inte se skiten på fönstren :)

Vi skymtade nåt på tv:n i går som gjorde att jag fördes tillbaka i tiden, jag var nog runt 14-15 och satt på brorsans moppe uppe i stugan. Jag övade och övade för att få upp den på bakhjulen och se, det är som dom säger, övning ger färdighet. Jag fixade det till slut och det gick fint, vet dock inte om jag skulle klara det idag, men å andra sidan, såna saker brukar fastna och sedan sitta i ryggraden.

Det handlar ju om att inöva, antingen för att man har ett intresse av att lära, eller en sak man gör för att man måste, och sedan blir det till rutin, för dig, men för någon annan som inte gör det dagligen dags, så undrar dom hur sjutton man klarar av det.

Precis som när man vänder plättar (jaja, för er som inte vet, tunnpannkakor då) i stekpannan. Det kan jag också göra, och kommer ihåg då jag fick för mig at jag ville testa, inte alls så krångligt som det ser ut, det gäller bara att ha rätta knycken :)

Tina gick på långpromenad med Winstone igår och hon undrar om det är någon som saknar en takpanna, ser ut att ligga därnere vid hundtoan på Västerslätt:

bild 1(1)

Och ett upphittat föremål till, någon som tappat den (dock inte alltför ovanligt ”fynd”)?

bild 2

Hon har precis som vi, upptäckt att pinnar är något som söker sig till Winstone, antingen till hans käft eller så fastnar dom i pälsen:

bild(3)

Vet en dag då jag gick nere vid ån och han hittade en lååång grövre pinne. Det går ett tag så ser jag ju att den fastnat på något sätt, jag får Winstone till att stå still, svårt för honom då något sitter fast och han vill bli av med det. Pinnen sticker ut en meter åt vardera håll, under halsen, den har kommit igenom ringen på halsbandet och den sitter som i berget.

Jag hinner bli lätt oroad och undrar hur fasen jag ska få bort den, jag tar i det jag har och sliter, så lossnar den plötsligt och tur var ju det, den var så pass grov att jag inte hade kunnat bryta av den heller. Det hade varit en syn det, en vovve som springer runt med en 2 meters pinne i halsbandet och stoppar upp all trafik i bägge riktningarna, det är bred last det!

Apropå Tina, så fixade hon lite ansiktsbehandling till mig i förrgår och sminkning, detta var en del av allt hon använde:

bild 2(1)

Jag törs inte skriva något om det, då blir det väl fel, men om ni har funderingar så kan ni säkert ställa frågor och jag vidarebefordrar dom till henne.

Önskar er alla en toppen lördag!

 

Mos av allt

Av , , Bli först att kommentera 4

Igår gjorde vi en utflykt till museet. Emma (lillasyster) och hennes sambo Johan följde med liksom Jennifer, Theresé och Anders.

Det är ett ganska gemytligt ställe att trava runt på, och jag tror att min favoritvåning är den längst upp, med gamla 50-60 tals saker och den lilla biografen där man får se små filmer och foton över Umeå.
 
Visste ni till exempel att starten på Monte Carlo rallyt, en gång i tiden var på rådhusesplanaden här i Umeå? Mitt i smällkalla vintern och några körde t.o.m. ned cabbat, jo det var tider det.
 
Efter vi knallat runt där så åkte vi upp på M-hem där morsan bjöd på fika. Där blev det naturligtvis prat om både det ena och det andra, bl.a. om mat.  Åke var en av många som stod för matlagningen då han gjorde lumpen och vid ett tillfälle, under en övning så skulle det serveras potatismos. Ni vet, inte ”äkta” mos med riktig potatis, utan vatten och pulver.
 
I värsta stressen och i mörkret så upptäckte dom till sin fasa att pulvret inte skulle räcka till, det blev bara en rinnande sörja och det kunde dom ju inte servera. Dom gnuggade sina geniknölar och Åke kom på den smarta idén, att dom skulle blanda ut smeten med nyponpulver. Det var nämligen det enda pulvret som fanns. Efter viss tvekan från några så gjorde dom det, vad annars kunde dom ha gjort, att äta potatismos med sked lät inte så troligt heller.
 
Nu var det ju mörkt ute och av ca 150 stycken så var det faktiskt bara några få, som muttrade och undrade vad stackarn dom hade gjort för mos. Först sa dom väl att det skulle föreställa rotmos, men då några kom in och lyste på maten så förstod dom att det inte kunde stämma, dom var mest orolig över att det var något fel på vattnet. Åke erkände då att dom använt nyponpulvret, men fick faktiskt en eloge för det. Han var ju uppfinningsrik, och han löste ett problem. Så var det med det.
 

Nu håller Theresé och Anders på att göra sig klara för hemfärd till Järlåsa och all snö dom har där. Så nu är det väl läge att duka fram frukost så dom får i sig något innan dom åker. Ni får ha en lugn och skön söndag