Etikett: panik

Dom är småkusliga

Av , , 4 kommentarer 14

Vi har pratat lite om den där jätteholken vid ankdammen uppe vid NUS. Jag tyckte att man skulle sätta dit en liten skylt, typ…Här bor Flapps. Ni vet, den där gamen i djungelboken, som inte hade nåt att göra, men som skulle hitt på nå :D

2016-05-07 09.49.21Jag kan tycka att det är roligt att se på fåglar, vad dom håller på med. I söndags var det dock inte så kul då vi skulle sätta oss ute på altanen. Det var fullt med fågelfjädrar och dun, som virvlade runt härute. Vi trodde nog först att det varit en katt eller större fågel som angripit en mindre. Men så såg Åke ett märke och lite dun, på ena rutan ute på bron, så det var nog någon stackare som navigerat fel och kört rätt in där.

Jag berättade på jobbet igår om fladdermöss, som ska vara så bra att ha om man vill hålla undan myggen. Dom äter enorma mängder mygg, fast dom är ju som lite småkusliga också.

1150804_10151864994396585_1602109895_n Vi var uppe i stugan en höst och jag skulle in på lon, där det sitter två stora dörrar som brukar vara låst med hänglås.

0601-1024x576Jag skulle dit i nåt ärende och hade nyckeln med mig och ve och fasa, på låset hängde en brun fladdermus, jag som aldrig sett en livs levande sådan.

När jag i skrivande stund sätter ord på det där, så ryser jag lätt, inte för att det är något jag är rädd för, men själva överraskningen, jag var ju på väg att ta i låset :D

9efd27afef4e8127923fbce92b8c967dBild hittad på pinterest.com

Och just Malå, där vi har stugan, där finns det djur i alla dess olika slag. Insekter, skalbaggar och sånt, tillhör inte favoriterna. Skräcken lyser nog lätt i ögonen då man sitter därute och plötsligt hörs ett brummande (kan lät förknippas med en grästrimmer), man duckar i tron att det är ett jättemonster som kommer flaxande, huvva.

805e34e5f8a317c8_800x800arDetta monster hittat HÄR

Jag tror att min fjärilsfobi, sitter lite i att jag är rädd för att få dom i håret. Kommer så väl ihåg en sommar, jag hade nytvättat mitt hår, gick upp till eldstaden för att sätta igång en liten brasa. Jag är på väg in i stugan igen för att hämta något, och då kommer nåt sånt där stort as, som brummar, och landar i mitt hår.

Jag får panik, slänger huvudet framåt, och rufsar i håret, och när jag tar tag i håret, så nyper detta djur tag om hela mitt finger…fråga mig inte vad det var för nåt, jag blundade och skrek samtidigt som jag viftade i vild förtvivlan och sprang in…vet inte ens om jag tordes gå ut nåt mer, den dagen :D

Jaja, sånt händer och man får väl leva med det. Nu ska jag ut med Winstone och se vad vi kan hitta för djur…eller odjur. Ha en fin tisdag, allihop!

IMG_0706

Emil Örn…ni vet

Apropå det jag skrev om igår, människors sätt att faktiskt kunna manipulera sin egen hjärna att må bättre, eller givetvis tvärtom, men vem vill det, egentligen. Jag har egna erfarenheter, och jag kan sätta en slant på att allihop har det, men kanske inte tänker på det.

Jag hade som barn, en ständigt återkommande mardröm. Jag gissar på att jag var i 7 års åldern, drömmen handlade nämligen om Emil Örn, ni vet, den där elake uppfinnaren i Kalle Anka.

Emil_Örn

 

Emil örn

Han stod och lurpassade under bron, då man gick hemifrån oss på Mariehem, och upp på centrum. Där fälldes det ner tjocka pansar väggar, då man var mitt under bron, och man var fångad i fällan. Jag kommer ihåg att jag inte ville gå och lägga mig, drömmen var jobbig.

Men så utarbetade min alldeles egna hjärna, ett sätt att bli av med Emil. Jag gick och la mig, blundade och spelade upp hela drömmen i huvudet, men med en annan version, där jag hade hjälp från andra, att överlista Emil och den fejkade drömmen slutade med att polisen kom och knep honom…jag drömde aldrig mer, den där mardrömmen.

Jag ändrade någonting negativt, till positivt.

Samma sak kan jag nog säga om min spindelfobi, som jag hade. Den blev ju bara värre och värre, och till slut tyckte jag att det var jättejobbigt att åka upp till stugan. Där finns det spindlar, säkert jordens alla arter. Tänk er då att gå in i en stuga, med väldigt lågt tak, och panel både golv väggar och tak, fy fasen.

Och nu slutade min fobi med att jag blev förbannad…riktigt arg, för jag var less på att låta mig styras av rädslan över dessa små kryp. Jag sa med hög röst och stora bokstäver, att nästa spindel som dök upp, skulle få skylla sig själv. Och det fick den, han kom tassande över köksbordet där vi satt och jag drämde näven rätt över spindeln så han blev 20 gånger så stor, och jag överlevde.

Där fick jag bevisat att en liten spindel, inte kan göra mig så mycket skada, som jag kan göra den. Och idag, kan jag till och med rädda nån stackare som råkar hamna på mig, man borstar bara ner den. Lite beroende dock, på storleken, jag älskar dom inte, men jag styrs inte av dom, och jag får inte panik då jag ser en.

Synd bara att den fobin övergick till fjärilsfobi, men å andra sidan, för att vara positiv, dom ser man inte varje dag, kanske inte ens en gång i veckan :D

Och där tänker jag också, att jag ändrade mitt sätt att tänka på spindlarna, och då försvann även rädslan och det negativa.

Mycket intressant, faktiskt, jag var till min ”gammboss” igår, och vi pratade om just det här. Hon hade förövrigt hittat texten på nätet, naturligtvis, men kom inte riktigt ihåg vart, fast man kan googla på hans namn, så dyker det säkert upp en massa skriverier. Nisse Simonsson, heter killen.

Gamlia blev inställt för vår del, jag fick ett arbetspass, men vi åkte ut på kvällssidan och gjorde en sväng på stan, Winstone gillar att åka vildkatten:

Foto2265 Foto2266

Önskar er alla en toppen dag!

 

En efterlysning, sprid gärna vidare!

Av , , Bli först att kommentera 7

Nu ska jag börja med efterlysning. Det är en japansk spets som kommit bort, uppe i Norsjö, han heter Quattro. Efterlysningen kan ni kolla på under den här länken: http://vk.lokus.se/Visa/Vasterbotten/Prylar/Forlorat/Japansk-spets-vid-namn-Quattro-saknas-_6547062/

Det var mamma som berättade att hon sett annonsen igår, och givetvis, tack vare att vi har samma ras så hajade hon till då hon såg bilden. Och man vill väl hjälpa så gott man kan, att sprida ordet, så jag gör det här, och har även kontaktat ägaren som skrev att dom lagt ut en vädjan på FB. Måste kännas hemskt att inte veta vart hunden är, man kan ju tänka sig in i den situationen själv.

Och nu, apropå hundar och mamma, så var hon och Bosse hit igår, dom hade med sig en saffranskrans och jag kokade kaffe. Sen skulle dom åka på Strömpilen, även jag, så vi for iväg samtidigt. Jag hinner ner på järnvägstorget, så ringer hon på min mobil.

Hon hade delat den där saffrans kransen, och ena biten skulle Åke och Nicco få, och den andra delen skulle hon ta med hem. Men hon glömde den, och nu var hon jätteorolig över att hon lagt ifrån sig den, väldigt långt ner, typ i noshöjd på Winstone och vad skulle nu hända? Tänk om han äter upp påsen och den fastnar…ja sa jag, sen är ju saffran rena giftet för hundar, jag åker hem igen, sa jag, och kollar.

Vi lägger på, då får jag ett sms om att jag har ett röstmeddelande, jag ringer upp och hör mamma (fniss) och jag citerar: Näää, hon har en sån där röstbrevlåda…herregud…MARIA, DU MÅSTE RINGA MIG!!! Slutcitat, och tänk er också att detta sas i panik.

Jag kan inte annat än skratta, paniken över den glömda saffranskransen och vad den hade för potentialer att ställa till med för elände. Det gick bra…hon hade inte alls glömt den i noshöjd, utan lagt den uppe på hatthyllan :D

Ingen vinst överhuvudtaget, i bastun, 6 lotter skrapades men ingenting x fem, var det enda eller ingen triss och stjärna, lika dåligt det. Jaja, vi gråter inte, utan skrattar för det mesta ändå :D

Önskar er alla en fin torsdag!

001 027