Etikett: pappa

Jag slapp se, höra och göra, tack!

Av , , 5 kommentarer 10

Nicco fick göra/lära sig om, HLR (hjärt och lungräddning) igår på skolan. Och väl hemma så satt vi och pratade om hur man skulle göra om en sån situation skulle uppstå, där man blev tvungen att utöva sina nyss, inlärda konster. Hjärtstartaren, till exempel, som ingen kan misslyckas med…säger dom.

hjartstartare-slide-3HÄR finns den bilden och information

But how about this scenario! Hjärtstataren säger ju vad du ska göra, hela tiden, och vid ett tillfälle, säger den att du ska ta av kläderna…hm…som upplagt för misstag, om du själv börjar klä av dig, hahaa…. Nja, ok, då, risken kanske inte är så stor för det misstaget :D

Spa slutkörd

Jag började fundera på det här att man faktiskt, kan få igång ens hjärta som slutat slå…så fantastiskt, egentligen, och hur kom man ens på tanken? Hur vet man, när det är dags att ge upp…

I och med pappas olycka, så satt jag och googlade en hel del, jag kunde inte riktigt greppa vad dom hade gjort. Vad jag läst och som jag förstått det, så håller man inte på med återupplivningsförsök, mer än 13-14 minuter. Min pappa hade hjärtstillestånd i sammanlagt 45 minuter…då kanske ni förstår varför man undrar.

Å andra sidan kan jag också förstå att den som håller på att försöka rädda någons liv, har svårt för att släppa taget. Usch, man kan ju bara föreställa sig paniken att vara med om något sådant, man får verkligen hoppas att man slipper.

Nu kom jag osökt ihåg en händelse som inträffade rätt framför mina ögon. Jag vet nu att jag skrivit om det förut, men det var nog längesedan, så jag kan ta det igen :D
Jag hade följt med Nicco till skolan eller om det var förskolan, och var på väg hem. Vi bodde då på Näckrosvägen, och huset närmast HP:s och Vännäsvägen, höll på att fixas till. Det var byggnationer på taket. Och detta var ungefär denna årstid, kallt och frostigt, kan ha varit lite snö närmast husen.

Jag tittar uppåt  en kille som är och vandrar mitt uppe på taknocken och plötsligt ramlar han på ändan och börjar glida utför. PANIK!!!

Kazan's_Panic_in_the_Street_trailer_screenshot_(8)HÄR hittade jag den bilden

Han har ingen sele på sig, han kämpar och sätter ut både armar och ben för att försöka bromsa, men det hjälper inte. Allt går som i slow motion, och jag hinner tänka tusen tankar…vad ska JAG göra? Vad händer då han landar i backen? Ska jag börja springa nu eller…ska jag ropa på nån, kommer han att klara sig…

Så kommer han fram till kanten, och får ner foten i stuprännan, och där stannar han…PUH!!!

När jag skriver det här nu så ilar det i mina ben, bara genom att gå tänka hela händelsen igen, vilken färd, och jag undrar idag, vad han kände. Köpte han en trisslott, drömmer han mardrömmar, blev han religiös, sökte han ett annat jobb, på markplan? Jag antar i alla fall att om han fortsatte jobba med sitt yrke, så kom nog selen på, efter detta. Och jag var så glad, att jag inte behövde göra någonting överhuvudtaget…jag slapp se, höra och göra. Tack så mycket!

IMG_5774-300x291Önskar er alla en trivsam onsdag!

Då hade det varit dags för hispan!

Av , , Bli först att kommentera 12

Jobbarhelg till ända, så även fars dag. Jag la aldrig ut en bild på min pappa igår, hade fullt upp med annat, men här kommer en gammal bild på han och jag:

23509450_10155798168931585_3520321295281696311_oSamt en bild på bara honom i köket på Mariehem:

23380424_10155798174271585_8190081093317810067_n

Kolla in det röda vitrinskåpet, från Ikea, det sitter fortfarande kvar där :D Finns även en röd skänk som hör till, men den har mamma flyttat in i ett annat rum. Och inte nog med det, då bilden togs och då vi var barn, hade dom även köksbordet och stolarna som även dom, hörde till möblemanget. Dom har dock vikit hädan inför stolsbensdöden…

Vi firade Åke igår, med att käka middag på Restaurang Maria, jag hade bokat ett bord där. Och mer firande blev det ju då faktiskt Nicco, bjöd på hela alltet…vem hade trott det :D Tack så mycket!

Jag tog en kycklingfilé med klyftpotatis och det var dom största klyftorna ever, dom måste ha gjort dom på bakpotatis…men gott var det i alla fall, och såg bara fint ut.

23511126_10155798566816585_1428884224334329213_oVi tog en förmiddags promenad på jobbet, i regn och snöslask, men visst ser det ändå rätt vackert ut, vädret till trots:

23473149_10155798583916585_7232639494405990876_nOch idag får vi njuta av solstrålar, härligt, bara synd att man inte kan sätta sig utomhus…skulle nog se dumt ut, tänker jag. Konstigt är det väl ändå, för hade det varit påsk, och mera snö, då hade man kunnat göra det utan att nån hade funderat på om det var dags för hispan.

Nå, nog om detta, jag drar nog en sväng på Ikea idag, ska se om jag hittar nåt roligt till matbordet, det stora, som står i mat/finrummet. Promenad med Winstone är redan avklarad, vi gick med Nicco bort till Dragonskolan där hon nu, som en del av Volvosteget, ska gå svets i 2 veckor, jojo. Och här, en snällare bild på mig, eftersom Helena trodde att hon skulle få mardrömmar av den förra bilden jag la ut på mig :D

23476831_10155796201621585_1607328088_nÖnskar er alla en trevlig måndag!

Upp på hästryggen igen!!!

Av , , Bli först att kommentera 11

5 år…det har gått fort, känns det som. Fast då man tänker tillbaka, på tiden strax före och efter, pappas olycka som ledde till hans död, så kändes det då…som om dagarna masade sig fram. Det var väldigt stökigt, många frågetecken, hur skulle man göra, vad gjorde man, och varför…

Men i efterhand måste jag ändå säga att det man brukar säga, ni vet, tiden som läker alla sår, det stämmer. Han är borta, och han är fortfarande saknad, men livet är uthärdligt, man går vidare, oavsett och man får acceptera att det är som det är.

22730481_10155743235746585_307429086212816224_nSen är väl människan förunderlig, man har en tendens att förtränga eller ”glömma” bort, lägga åt sidan, sånt som känns tungt, som gör ont, eller bara är smärtsamt. Och det är väl tur, att det funkar så. Annars skulle man väl aldrig ge sig ut på nya äventyr, ni vet…upp på hästryggen igen!!!

Precis som med våra tallar…man glömmer bort, varje år, hur j-vla mycket barr dom innehåller, och hur tungt det är att kratta upp dom, Men då det är gjort, så är det gjort, och sedan glömmer man bort det, tills man står där, nästa år igen :D

22555147_10155743153481585_6988268530934883353_nHade ett lunch förslag till Nicco härom dagen…en höstsallad, lite barr, några kottar, ja ni fattar, sånt man kan hitta härute, förstå vad gott! Och framför, billigt!!! :D

Jag har tillbringat morgonen i telefon, är inte riktigt klar än, sjukvård, tider som ska ändras och dubbelcheckas, jag väntar på bord och stolar, som DHL ska köra ut, men med tanke på vår roliga adress, så kände jag mig nödbedd att ringa och förvarna. Som ni vet, så heter vår brevlåda och adress, nåt helt annat än vad den egentligen skulle heta.

Infart från Timotejvägen och inte Blomstervägen 43 som brevlådan heter, fast den står inte på Blomstervägen, och 49 är siffran på huset…fruktansvärt förvirrande. Dessutom funkar det INTE att slå in Timotejvägen 49  på nån GPS, den adressen finns ju inte…fast vi bor där, hahaa… Nä, Ettan hade varit lättast, faktiskt!

21768081_10155675224416585_1034651519683049996_n 22042371_10155670392926585_8938670085644766550_oJaja, jag får väl se om dom dyker upp, eller dyker in, innan 11 ska det då vara levererat, hoppas jag.

Lite snö föll igår, men den var väldigt tillfällig. Gick ut med Winstone jätte tidigt i morse, bara för att kunna sitta hemma och vakta på leveransen. Kul att se att här, var det bara en blötfläck kvar av nedfallet, men hundra meter bort låg frosten kvar på grusstigen och det var lätt halkigt. Detta borde innebära att där vi bor, på Ettan, har vi lite varmare än övriga Västerslätt…men så trevligt :D

Hoppas på en bra dag, för er alla!

Det är inte alls konstigt!

Av , , Bli först att kommentera 22

Att hyra bås på loppis, föranleder viss röjning i källarens alla skrymslen och vrår. Och där…fastnade jag en stund, igår. Hittade en låda med kort från en svunnen tid, kort som jag knappt visste fanns :D

Mats ”Tigern” Boström, även kallad Jularbo, då han fick fram dragspelet :D

22550061_10155728893516585_5088604419677162215_nKolla, inte är det konstigt om jag blandar ihop våra döttrar, åtminstone på gamla foton, här Theresé:

22555209_10155728892251585_1436220569845563854_nOch här, Nicco:

22548619_10155728891511585_684194933699582616_oGamla kort på min mamma och pappa:

22496268_10155728896276585_2085593872583037034_oRamlade över mitt första körkort…och lite pengar:

22520234_10155728937091585_863437530456284476_oDen här kommer jag ihåg, tjugan som man kunde vika ihop till en skjorta och svanen blev slipsen…fast jag minns inte vem, som vek ihop och gav den till mig…men den finns kvar :D

22489904_10155728898831585_7566614557924172902_nÅke har alla bokstäver i sitt körkort, alltså, han får köra alla fordonstyper, förutom Taxi då, som kräver en speciell utbildning, och här fanns bevis på att han i tidig ålder, visade stort intresse för att få framföra fordon:

22496092_10155727505126585_8179806591077556959_oIdag är det någon som fyller the big 60…så jag ska vara på kalas. Jodå! Ska bli trevligt, men jag dessförinnan ska jag hinna göra undan en del annat, som att slå in en present, för att nämna något. Kanske fixa nåt kort…hm…jaja, jag tar det vartefter det kommer.

Hoppas på en bra dag, för er alla!

Vad hände???

Av , , Bli först att kommentera 15

En skrock dag idag…tur att jag inte är skrockfull då :D Min pappa köpte det här Bismarck armbandet till min mamma, då hon fyllde 18 år, om jag inte missminner mig, och det gjorde han i Malå.

22365283_10155715332706585_7436023780573993355_n En av berlockerna, är just siffran 13:

22406043_10155715331961585_6595138075605719195_nOch då jag var ung…yngre, så hade några berlocker lossnat, bland annat just den med 13. Jag använde den som berlock på ett halsband och sa att 13 var mitt lyckonummer. Fråga mig inte varför…förmodligen för att jag ville vara tvärtemot alla andra :D

Jag fick armbandet av min mamma för x antal år sedan, jag lämnade in det hos guldsmeden som fixade dit berlockerna och lagade låsanordningen som hade gått sönder, synd bara att det så sällan används, det är inte riktigt my kind of jewellery, men det kan ju bli.

Allt har en logisk förklaring, brukar Nicco säga, fast jag vet inte jag…jag la ju ut bilder på Winstone förut, ni vet, han sitter och glor på en och samma fläck, detta göra han fortfarande, några gånger varje dag, det här är från igår:

22406044_10155714387521585_5033584834314521473_nJag vet inte om ni ser det, men ögonen får som en annan form, jag tycker det är skumt.

Och nästa skumma grej, förklara det här, Nicco, om du kan. Jag köpte den här blomman för kanske 1 år sedan, den var jämn och fin, såg nästan ut som en gran i formen, och titta nu:

22450100_10155714382816585_622649577535568489_nVilket monster den har blivit, den har inte bara vridit sig den växer upp på fönstret:

22405749_10155714382451585_2816147017668579838_nOch utmed sidan:

22366457_10155714382181585_8755113655933644657_nDessutom rasar det små skott från den så alla blommor jag hade i samma fönster, har en massa nya blommor i jorden:

22405790_10155714381356585_7668004923163165325_n 22365739_10155714381676585_4249935394006594326_nOjoj!!! Vad hände??? :D

Hoppas på en fin fredag, för er alla!

Höksyn…eller kanske inte

Av , , Bli först att kommentera 16

Jag såg ett klipp på FB och med ett leende på läpparna så kom jag ihåg tiden innan jag fick mina glasögon. Detta var bra precis 20 år sedan, vi hade hittat på att jag skulle ta mc kortet, och för det var man tvungen att göra en syntest.

Jag gjorde den och klarade av det, men jag kisade allt jag hade för att kunna se, så nog förstod jag innerst inne att glasögon hade varit på sin plats. Nå…nu hanns det inte med nåt mc kort, jag blev gravid och dom planerna lades på hyllan, över oavslutade projekt.

Nå, jag skulle upp på Mariehem och hamnade med bilen bakom pappa. Han såg mig, men jag visste inte att det var han, förrän jag var väldigt nära bakom, så jag kunde läsa reg skylten. Han sa nåt då vi sedan pratade, och han undrade om jag inte sett att det var han. Jo, svarade jag, men du vet, jag ser ju så illa så att egentligen skulle jag haft blindkäpp då jag kör.

Det tyckte han lät så galet så han erbjöd sig att betala både synundersökning och ett par brillor, och vem tackar nej till ett sånt erbjudande. Därför har jag idag, glasögon…då jag kör bil…och ser på tv, men aldrig annars :D

Här ska ni som vill, få se klippet jag såg, som väckte minnet:

Och sedan ett dolda kameran klipp…och ja, jag vet, jag har lite sjuk humor, men jag skrattade gott och gör det än, om jag ser filmsnutten igen :D

Nu har Åke sålt bägge EU mopparna, skönt, då slipper vi ha en plats åt dom i vinter, och jag och Nicco tänker hyra oss ett dubbelbås  på loppis, why not, förhoppningsvis kan man bli av med lite saker som man inte använder längre eller som bara blivit ett felköp…bättre en slant i fickan än en massa rat i garderob och källare.

21469f1394bfe86d29f87e6dc696d78bÖnskar er alla en fin torsdag!

Vors faan ska i böre

Av , , Bli först att kommentera 14

Jag är med i en grupp på FB som handlar om Malå, minnen och bilder. Ibland dyker det upp en och annan släkting, på nån bild, eller små berättelser från det förflutna. Igår var det en man som skrivit följande, och jag citerar:

”Ett minne som dyker upp i regnrusket. Det var en gammal man som hette Tjäck. En dag upptäckte han att spåntaket på hans hus hade tagit eld och det brann ordentligt. Han rusade iväg efter en hink vatten men taket var helt övertänt. Då skulle han ha sagt ”vors faan ska i böre”. Det blev ett talesätt bland folk med ngt. problem,”i säg som gammtjäcken vors faan ska i böre”. Är det ngn. som vet ngt om denne man,var bodde han mm.” Slutcitat

Jag hade mina aningar om att han stavat fel, på efternamnet, Käck är nog mer det korrekta, och min mormor Sadura, hette just Käck innan hon träffade min morfar.

10455758_10152628338262060_4995347150589881670_nOch här är just min mormor och morfar :D

Någon skrev att denne Käck, hette Axel, och då var jag tvungen att ringa mamma för att fråga om det möjligtvis var nån släkting. Jag var bara tvåa, Theresé hade redan hunnit ringa och fråga…men visst är vi släkt, Axel var en bror till min mormor :D

Ja, då skrev jag att då måste jag återuppta detta uttryck, då något ska jävlas: ”i säg som gammtjäcken, vors faan ska i böre”. Det kan lätt komma till användning här hemma…ta bara en sån sak som då man ska städa i nåt skåp…eller i källaren…oh my…där kan man verkligen fundera, vart tusan man ska börja :D

Jag och Nicco var på Avion förra veckan, och före henne i kön stod en lite äldre kvinna och skulle betala, hon resonerade nåt med kassörskan så sa hon: Ja, annars jer det gocke dere Nickes!

Jag kunde ju inte annat än haja till, ett uttryck som min pappa alltid sa, och som jag förstått det, var det ett uttryck som var lokalt från Malå. Ja, jag skulle ju ha frågat, men blev lite paff, då hon sa det :D

Har varit mycket Avion nu, senaste dagarna, dom borde ha klippkort i ingången och efter 10 klipp blir man bjuden på nåt. God lunch åt vi igår, på Vezzo, jag och Helena. Jag tog en ceasar sallad med räkor, och hon nån ty av pasta rätt. Vi gjorde en liten avhandling, gick runt i butikerna och avslutade med en slät kopp kaffe på Finas…om nu min cappuccino kan räknas som slät :D

16252510_10154915986851585_194847520817596474_oBild lånad från min egna kollektion, från resan till Kungsängen med Tina

Önskar er alla en trevlig onsdag!
21765548_10155654132161585_6714445007417720706_o

En enda sak, vet vi med säkerhet…vi ska alla, en dag dö

Av , , 2 kommentarer 15

Då var vi återigen inne i den här perioden av minnen…septembermånad…den verkar aldrig kunna gå, obemärkt förbi, även om jag önskade att den någon gång kunde göra det.

I förrgår, för 5 år sedan, var min pappa med om olyckan som sedan tog hans liv. Och i och med detta, så är det dessutom mer än 1 dag, då man slängs tillbaka. Det är dagen för olyckan, dagen då läkarna gav upp hoppet, dagen då han dog och sedan dagen för begravning.

Jag vet ju absolut, att vi inte är ensamma om att uppleva dessa saker, sorg, glada minnen, vad man själv har för minnen av den personen, vad andra har sagt, vad man gjorde och varför.

Ibland är det bra att älta, man matar in, man pratar om det, man skriver om det, som jag har gjort, och det blir absolut bättre med tiden. Eller ja, det är förmodligen så att vi lär oss, att hantera smärtan, sorgen och saknaden på ett annat sätt, än då allt är nytt. Då vet man ingenting, utan man får gissa sig fram.

Man spekulerar, man frågar, man undrar…men i slutändan, får du aldrig några svar, utan man får lov att acceptera att livet är som det är, det enda vi vet med absolut säkerhet, är att vi alla, en dag, på ett eller annat sätt, kommer att dö. Och när vi gjort det, så är vi lyckligt ovetandes om vad vi lämnar efter oss.

Min pappa hade en favorit låt, och den hade vi velat spela på hans begravning, men ingen lyckades fixa fram noter och text, så det blev aldrig av. Men här kommer den…direkt från youtube, och den får bli min hyllning detta år och denna månad, till min pappa:

Önskar er alla en fin tisdag!

21728503_10155633343556585_7352749361778855132_nFotade gjorde Theresé Hällsten

Ljud, minnen, dofter…

Av , , 2 kommentarer 19

Jag träffade Helena över en kopp kaffe, så där, lite tvärt, i fredags.

18056164_10155175531276585_6186875234232777496_oOch vi pratade om ljud, kan vara en mobilsignal, men även musik, och vilka minnen dom kan väcka. Ibland är det till och med så att man kan känna en doft, då man hör en låt…för att man förknippar den så starkt, till just den händelsen. Och innehöll den en doft, ja, då sitter den där :D

För mig betyder E.L.O, Electric Light Orchestra, en hel del. Jag fick brorsan skivor, då vi var i tonåren, och dom spelades rätt så mycket. Sen köpte jag en cd skiva av dom, sommaren 2012, i Arvidsjaur. Den satte jag i cd växlaren, i Jeepen, och den sitter där än.

2012, var hösten då min pappa var med om den ödesdigra olyckan, då vi varje dag, i 6 veckors tid, åkte upp till lasarettet. Och jag spelade dessa låtar på den skivan, varje gång…

Nu kan man ju tänka att jag idag, inte härdar att lyssna på dom, men tvärtemot…jag tyckte då, att låtarna ingav hopp, dom var stärkande på nåt konstigt sätt, och den känslan, är precis vad jag känner idag, då jag lyssnar på dom, vilket jag gör, garanterat, minst 1 gång i veckan. Mja, rena rama terapi skivan :D

Men visst är det fantastiskt att musik…ljud, kan göra skillnad, och det var väl bra att just jag fick ut nåt positivt av E.L.O, det kunde ju lätt ha blivit tvärtom, och det hade inte varit roligt.

Idag är det Classic Car meet i Överboda, så vi funderar på att åka dit. Nåt vi aldrig varit på, men nån gång ska väl vara den första. Åke har bytt generator på Camaron, så då får man testa att den funkar som den ska, och Åke tar Amazonen, får väl passa på att skylta om att den är till salu…kan ju finnas nån där som är intresserad av den.

20645546_10155540872186585_2636507789057827978_oMå solen fortsätta lysa på våra huvuden, och ha en fin dag, allihop!

21055989_10155586480106585_6550726567275396205_o

Scenen utspelas framför våra ögon…varje dag

Av , , Bli först att kommentera 14

Nu ska jag se, om jag kan låta bli att lägga mig i andras uppfostran av deras barn…hm…jo, men det kan jag, däremot så får väl alla ha sina åsikter, gissar jag.
När man sitter ute på vår gård, så passerar det x antal bilar, bussar, ibland lastbilar, drösar med cyklister och ett och annat barn på skateboards, kickboards, sparkcyklar och cyklar för nybörjare…ni vet, dom där utan trampor. Och för det mesta, då det gäller barn på cyklar, så har dom även med sig en förälder, eller två.

Ja just ja…Adam lyckades ju även pricka in att vara här under vintern och fick se både cyklist och skidåkare, passera vårt grindhål, inom loppet av någon minut…he was in chock!!! :D

Nå, så sitter jag ute igår, jag hör någon som ropar, och ropet stegras till vrål, så tittar jag upp och ut från Ica parkeringen, kommer en pojke på cykel utan trampor…i full karriär. Efter springer mamman (gissar jag), höggravid och försöker få tag i pojken men han ger tusan i vad hon skriker.

HÖR DU MIG? HÖR DU MIG? Skriker hon…nä, uppenbarligen inte, eller så tänker jag att han har lagt på, han vill inte höra.

8272075_f520

HÄR är den bilden

Ut på vägen där det kommer flera bilar, och lyckligtvis ser dom pojken. Mamman får tag i honom, mitt på vägbanan, och där stannar dom och tjafsar…uppehåller trafiken…hon har även en hund i koppel, som står 1½ meter bakom mamman.

Dom förflyttar sig till refugen, men ingen bil kan ju fortfarande köra, med en hund på ena sidan, och en labil mamma med en ännu instabilare son, som ingen vet vart han tänker fara.

Så går dom äntligen över hela vägen, hon släpper pojken, som lägger i högsta växeln och susar iväg, åt vårt håll. Jag hör att hon säger nej, vi ska ditåt. Sen passerar han över vår väg, i 120, inte en blick åt höger eller vänster, full fart…spar tid.

Nu dyker det upp en annan tjej, jag gissar att det är en väninnan till mamman. Hon ropar hela tiden pojkens namn…-Sören…jag vill bara säga en sak! Sören! Sören! Sören, jag vill bara säga en sak. Så går rösten upp i falsett och plötsligt börjar hon springa. *Sören är förövrigt ett fingerat namn. :D

Ja, jag vet varför hon springer, han stannar förmodligen inte och far med sparcykeln över nästa väg, utan att se sig för…OJOJ!!!

Ni hör ju, världens dramatik på vår gata i stan! Det värsta är, att jag kan känna med mamman, paniken, man är livrädd att barnet ska bli överkört, man får tunnelseende, därför ser inte hon allt, som jag sitter och noterar.

När jag sedan berättar händelsen för Nicco, så säger jag att hade det där varit jag, så hade jag greppat pojken och gått över vägen med honom, SEN…hade jag haft ett samtal med honom, och frågat om han ville behålla cykeln, eller om vi skulle slänga bort den. Två alternativ, och ville han ha kvar den, så skulle han bli tvungen att lyssna…jag skulle berätta om hur farligt han betedde sig, och konsekvenser som kan bli, om man inte lyssnar.

Sedan hade jag avlett honom, hela vägen, med att fråga saker, jag skulle berömma honom om hur duktig han var på cykeln, och kanske hur snäll han var som nu lyssnade blablabla…ja, ni förstår.

Sen förstår även jag, att det jag säger att jag skulle göra, kanske inte alls hade funkat ändå, av andra anledningar. Han kan ju ha problem som vi inte vet…men då hade jag förmodligen tagit av honom cykeln…punkt slut, end of discussion!

MinionsHÄR är bilden lånad

Vilken dramatik vi kan se från vår gård, tyvärr är detta ingen happening, utan jag ser varje dag, barn som cyklar rätt över, dom har föräldrarna med sig, 20 meter bakom…ingen koll, överhuvudtaget. Ursäkta men jag tycker det är fruktansvärt dåligt. Kliv av cykeln, och visa era barn att det är precis så dom ska göra. När dom är tillräckligt vuxna att kunna hantera en cykel, samt ha vidvinkelseende och kan beräkna en bils hastighet, då kan dom klara sig själv…dom flesta i alla fall, hommelkusar finns det överallt.

p-1-a-farting-minion-on-a-hoverboard-is-the-greatest-toy-you-never-knew-you-hadBild lånad HÄR

Önskar er alla en trevlig fredag!
20770204_10155553124111585_7173803855159443671_n