Etikett: pappa

Han ville inte ha ett finger med i det spelet!

Av , , Bli först att kommentera 15

Såg den här bilden på FB, härom dagen:

31062168_10155521963980872_5448769965235734629_nOch jodå, Åke has been there, and done that!

11535395_881430381945818_1879530148_oNärmare bestämt 2015, just innan vi skulle ner och fira midsommar i Järlåsa, och han och Nicco höll på ute i garaget och fipplade. Nicco kom in, ville inte vara därute, och plötsligt hände det, som inte får hända. Fjädern släppte och smällde Åke på fingrarna. Inte bara smällde heller, utan skar upp 2 fingrar. Då jag bloggade om det för 3 år sedan, så skickade Nicco denna bild, och tyckte att den passade hennes pappa:

11289832_998329883524563_486765865_nKunde dock ha slutat betydligt värre. Och detta är en av anledningarna till varför vi lämnade in min Audi på verkstad, nu sist, det handlade om att byta samma sak, och Åke kom såväl ihåg känslan, och ville inte, ha ett finger med i det spelet.

Jo, det är inte riskfritt att vistas i garage, av olika anledningar!

Just i detta nu, håller jag på koka högrev, ska bli en köttsoppa hade jag tänkt, man får passa på medan solen inte skiner, varma dagar käkar man inte köttsoppa på, det vet jag, av erfarenhet. Och det skrev jag och sedan tittade solen fram genom molnen…

Blev nalta glad igår kväll då sopmaskinen plötsligt körde förbi härute på gång och cykelbanan, återstår nu att se hur långt dom sopat, men ett är då säkert, det är på gång, och snart borde ju hela Umeå vara väck på sand och smågrus.

Hoppas på en bra dag, för er alla!
31206618_10156240015921585_8939278203835383808_n

Dom gör sig bäst utomhus!

Av , , Bli först att kommentera 16

Satt ute i den gassande solen igår (ja ok, jag överdriver lite, gassande var väl att ta i, men den gav lite värme i alla fall).

30738971_10156213700426585_7981365359976382464_n Skulle vara chaufför till Nicco igår kväll, så jag fördrev tiden lite, i väntan på det, med att åka till mamma efter att vi intagit middagen. Hon hade besök av två väninnor, och vi satt ute på balkongen och drack kaffe och berättade den ena historien efter den andra.

Kom in på fåglar, och mamma berättade om en pärluggla, som dundrat in i fönstret uppe i Norum:

parluggBild hittade jag HÄR

Pappa gick ut och plockade upp ugglan och satte den på hans finger, där ugglan knep ihop klorna runt fingret och satt och såg aningens storögd ut. Pappa satte sedan upp ugglan på en stege som stod därute och där satt den en stund tills den samlat mod och sedan flaxade den iväg.

Han hade tur, hördes det som sedan…pappa alltså (ja ugglan också förstås, den överlevde ju). Tydligen så släpper inte pärlugglan greppet om dom håller fast nåt, dom tror ju att det är ett byte. Hade ju varit kul om den vägrat släppa hans finger :D

Jag berättade om den där dråpliga synen som mötte oss, den 20 september, 2014, och vi hade varit på Shang-Hai och käkat lunch med Tina och Christian. Och här saxar jag in text från det blogginlägget: ”När vi kom hem…ja jösses. Åke sätter sig ute på en stol, jag och Nicco låser upp och går in för att hälsa på Winstone som är lika glad som alltid då vi kommer hem, spelar ingen roll om vi varit borta 10 minuter eller 1 timme, plötsligt en ganska rejäl smäll utifrån köket???

Vi tittar på varandra, ungefär som: Vad f-n har nu katterna hittat på??? Nicco tvär smyger fram till köksdörren för att tro sig hinna se vad dom gör, men hon möter bägge katterna i hallen och det låter fortfarande i köket…*skräck*

Sen skriker hon…

Det är en kaja i köksfönstret…inte utanför, utan på insidan, vi skriker nog bägge två, jag tar Winstone och sätter fast honom ute, påkallar Åke som inte heller fattat vad vi hållit på med, bankat så där på fönstret, fast det var ju den lilla kajan som ville ut, inte vi.

Åke kommer in och får tag i den då den flaxat ut i hallen och satt sig i Enyas matfönster, han kommer ut på bron med den, öppnar sina händer och där gjorde den ett snyggt sorti och flaxade iväg som om inget hade hänt.

Jag vänder mig om och tittar på Eloise som sitter därinne i hallen, hennes min är obetalbar…dom största ögonen ever, och munnen lätt öppen, stel som en pinne och bara stirrar ut. Hon tänker säkert: WHAT THE FUUUDGE, var det där??? Alternativt: VAD GÖR DU??? Släpp INTE ut den, jag vill HA…

Den blev städning, så där på lördags eftermiddagen, pippin hade varit in i kök, hall, och tv rum, tippat ut någon blomma så där och bokstavligt talat, skitit i att den var inomhus. Vilken cirkus det måste ha varit här.” Slut saxat

0034 0012Jo det kan vara roligt med fåglar…ibland. Men dom gör sig bäst utomhus :D

Hoppas att solen lyser mycket hos er som den gör här, ha det gott, allihop!

Tur i oturen, eller otur i turen!

Av , , Bli först att kommentera 15

Såg lite roliga bilder igår, satiriska sådana, här är två av dom, sen kan ni klicka länken för att se flera av dom.

satirical-illustrations-gerhard-haderer-14-5ab38907bb804__700 satirical-illustrations-gerhard-haderer-70-5ab38995c755d__700Gerhard Haderer heter konstnären

Tycker att en selfie med hajen, talar ett tydligt språk :D Tänker på hur vi gör idag, och hur många vi är som vill fota vad vi gör i vardagen. Ja, inte alla, förstås, men jag tillhör nog den gruppen, jag tycker det är kul. Däremot skulle jag nog inte offra liv och lem, för den perfekta bilden.

Skulle jag göra det, så kan jag sätta en tusing på att jag dog och bilden blev så suddig att ingen fick veta vad jag fotat :D

27331694_10156011442081585_296180127597482794_nOch då kommer jag ju ihåg den där semestertrippen med mamma och pappa. Jag gissar att jag var runt 9-10 år, och resan gick någonstans i Norge, uppe bland fjälltoppar, stup och branter. Vackert som tusan, det tyckte pappa också, som redan på den tiden, fick för sig att en selfie med han hängandes utanför ett broräcke med stupen nedanför, skulle bli den ultimata bilden.

Minns att mamma var skräckslagen och det var säkert vi barn, med, kanske lite mer den där skräckblandade förtjusningen att nåt kan hända, om man har otur.
Bilden hade förmodligen blivit en kanonbild, men han hade inte så tur… Då vi kom hem till Umeå igen och han skulle plocka ut filmen för att framkalla den, så inser han att han glömt sätta i en rulle…så…ja, vad säger man, det var tider det, skulle ju inte hända idag, att man glömmer filmen, däremot finns ju inga garantier ändå, att man fastnar där man ville, det gör det ju aldrig.

Lite påskpynt blev det igår, en duk, och ett påskägg…

29542282_10156175168006585_3493584307007216220_nJa jag smyckade 2 flaskor också, som jag senare på kvällen, provsmakade, dom var inte alls dum. Jag gillar den där Absolut lime.

26231167_10156175360351585_1405347443233083037_nAvrundar med ett klipp från youtube, kolla in tjejen, vilken fantastisk gymnast, och vilken stuns i benen, otroligt:

Ha en fortsatt Glad Påsk!

Nu ska utemöblerna fram!!!

Av , , Bli först att kommentera 12

Vi blev ju bjudna  på våfflor hemma hos mamma, igår. Det satt fint! Inte ofta man äter det, och jag vet inte heller om man räknar det som mat, njae, mera som mellanmål då. Fast jag tänker alltid på Åke, då jag hör ordet våfflor. Jag fick tidigt i vårat förhållande veta att han egentligen inte alls, gillade våfflor, han hade nämligen förätit sig på dom.

Hans farmor bodde häruppe i huset, där Nicco nu bor. Och givet, snäll som hon var ville hon väl bjuda på ”mat”, då hon visste att Elsie (min svärmor) var på jobbet. Och våfflor kan man snabbt slänga ihop. Så våfflor stod allt som oftast på menyn. Nicke (min svärfar) och Åke, fick äta och se glada ut, fast jag har hört att dom, för att slippa tacka nej, försökte hinna laga till egen mat, innan hon hann ropa i trappen att hon ville bjuda på nåt. Hahaa…ja, vad säger man. Jag förstår ju att hon tyckte det var roligt med besök, och att laga något lättsamt, är väl att föredra då man inte orkar med så mycket annat.

Idag är det i alla fall Dialersystemens dag, och vad det är, kan ni googla på, inget man äter, i alla fall :D

På vägen från parkeringen noterade Nicco några cyklar, mja, vad säger man om detta?

28947405_10156160869536585_8352781643386198494_oJag skulle vilja citera vad en gammal kollega till mig skrev på sitt Insta om just bytet till sommartid…nåt i stil med: ”och nu ska utemöblerna fram”. Jojo, skulle väl just se fint ut, i all denna snö :D Ur led är tiden, kanske man kan säga!

Undrar om det är så, att övervägande delen av alla barn, egentligen inte alls vill sova? Det är som en fin gräns där också, mellan barn och barn, eller just den åldern då detta fenomen infaller, för att sedan tvärt vända, och då vill alla, plötsligt sova, helst hela dagarna.

Sov man borta hos någon, så hade man aldrig problem med att hålla sig vaken, eller om vi var ett gäng som skulle sova över i lekstugan, eller tälta, och ok, då var det ju nåt speciellt som hände, vi sov ju knappast i tält för jämnan. Men ändå…

Jag gillade nog inte att höra, att man skulle gå i säng, varför då, liksom, man var ju pigg. Och sedan kom den åldern då man absolut inte ville stiga upp, varför då, vad kunde vara fel med att sova till 2-3 på dagarna, hallå!!!

Och det där känner jag absolut igen, behöver bara titta på våra barn, och komma ihåg hur det var. Nicco som låg i vårat sovrum fram tills Theresé flyttade hemifrån, kunde ligga och gnola på nån melodi, halv tolv på natten, och då skulle vi stiga upp, 6 på morgonen, och hon skulle till förskolan.

Fast då jag berättade detta för fröknarna så trodde dom inte sina öron, hon som var så pigg och alert under dagarna, det var svårt att tro att hon inte var supertrött då kvällen kom. Men…det där ändrade sig med tiden, jag vet…

Mina tankar kommer ifrån ett klipp jag råkade se, nu på morgonen, och ja, se och begrunda, kanske även ni håller med om att vissa barn, är inte skapta för att sova :D

Hoppas på en bra dag, för er alla!

Alltså…mamma!!!

Av , , Bli först att kommentera 13

Jo det blev som jag hade tänkt mig. Jag och Winstone chillade ute på bron igår, i sol och värme, så underbart.

29513093_10156150911036585_1820138214409633792_n Ser ut att kunna bli en repris på det idag, men, vis av lärdom, så tar jag inte ut nåt i förskott. Innan jag har varit på promenad med W, kommit hem, spillt upp kaffe och tagit mig ut på bron, så kan värsta ovädret, ha hunnit dra in. Det skulle ju så typiskt mig och min lycka.

tömningFast jag brukar inte låta saker slå ner på mig, utan skulle det faktiskt inträffa, så skulle jag istället tänka att då kan jag göra det här istället, eller det där. Det finns alltid nåt man kan fylla dagarna med, om man bara vill.

Tänk att snart är vi inne i april, och nyss var det början av januari. Jag jobbar nästa helg och sen är vi där. Otroligt hur det snurrar på!
Som barn var vi nog alltid uppe i stugan i Malå under påsken. Det var skoterkörning, grillning och pimpla fisk. Skidor har aldrig varit min grej, inte min mammas heller, tydligen :D

Hon berättade nämligen, förra veckan, att hon, pappa och nån av oss barn, skulle ut och skida lite runt Nydala en vinter för x antal år sedan. Hon kom inte riktigt överens med skidorna och gav upp, tyckte att dom andra fick åka så tog hon sikte på en grop som någon grävt, där man kunde sätta sig i snön och få lite lä. Solen sken och allt var frid och fröjd…tänkte hon…

Så kom hon fram till gropen men hade inte koll på skidorna, vilket resulterade i att hon hamnade på rumpan, med skidorna rätt upp i vädret och det värsta av allt var att hon inte tog sig därifrån, hahaa…hon fick sitta så där tills dom andra kom tillbaka, alltså…mamma!!! :D

650@80Inte en bild på mamma, men...Här hittade jag bilden

Jaja, det kanske är därifrån ens egna små eskapader kommer ifrån. Man kan ju inte lyckas alltjämt. Och där lät jag som en av dom där vuxna som fanns på skolorna och som till tröst, till den som aldrig vann, sa: ”-jamen det är alltid nån som måste komma sist! Vilken tröst…not!

Hoppas på en underbar dag för er alla, om ni är ute på skidor, ett tips, ta av skidorna innan i provar att sätta er ner. Over and out från Västerslätt!

Traditioner är till för att brytas!

Av , , Bli först att kommentera 11

Jag brukar försöka hålla mig rätt så neutral, vad det gäller politiska åsikter och sånt där. Tycker att det räcker med att jag själv vet, på vilken fot jag står och vad jag känner i hjärtat. Tyvärr gäller det inte alla. Finns otroligt många, enkelspåriga människor vad det gäller tankar, åsikter och ideér, och det värsta är när dom inte själv, hör hur dom låter eller vad dom egentligen menar. För mig låter det ibland så här:

22809772_10155747129366585_566854766_nTexten är faktiskt från en barnbok, tro det eller ej :D

Hur många år har vi nu inte fått höra att folk ska ta seden dit dom kommer. Dom ska faaan vara nöjda med vad dom blir erbjudna då dom kommer hit, dom ska jävlar anamma inte tro att dom är nåt…blablabla, und so weiter (betyder och så vidare på Tyska *nickar på huvudet*).

Ponera nu, att dom som skriver sånt där, plötsligt vaknar upp imorgon till ett kaos. Inga hus, ingen mat, absolut nada. Den enda utvägen är att sjappa, fortast möjligt, och resan tar dom obönhörligen till Kina.

Där får dom en hydda att rumstera i, den ligger ute i en sumpmark, med 4 mil till närmsta större stad, men hey…det är ju bara att vara glad, dom har ju ett tak över huvudet. Fast egentligen är dom boende där, enormt besvikna, den där hyddan hade dom ju tänkt att dom skulle ha själva, så lite gnöl och gnäll är det runt huvudet på stackarna som kommer dit.

Och sen är det matdags, det serveras helstekt hund…nämen, vill dom inte ha det??? Vad tusan, varför tar dom inte sedan dit dom kommer, frågar sig folket, är dom bortskämda på nåt vis…skicka hem packet dom har inget här att göra.

Jag drar nu detta till ytterligheter, och jag tycker absolut inte att man ska äta hundar, men jag vet samtidigt att, dom som bor i Indien, inte tycker att vi ska äta kossor, vad är skillnaden, egentligen? Varför är dom i Indien löjliga för att dom tycker så, och kan inte folket i Kina tycka att vi är knäpp?
Gamla traditioner kan sitta djupt rotade, men man brukar ju också säga att traditioner är till för att brytas. Tänk vilken utopi, om vi alla, i hela världen, gjorde det. What if…och sen väckte mamma er… :D

Nämen jag skulle önska att man kanske sätter sig in i andras situationer innan man dömer någon, eller varför döma överhuvudtaget. Kom med konkreta lösningar istället för att hota, dumförklara, eller försök att inte visa öppet, erat hjärtlösa tänkande. Ni är inte ett dugg bättre, då ni beter er på det viset. Inte för mig i alla fall.

Och nu kära vänner, apropå hjärta, så vet ni redan vilken dag det är idag, och jag snor en bild som Tina hade lånat från en FB sida och låter den tala för sig :D

27654697_1814089171998762_5883927435323583479_nÖnskar er alla en fin alla hjärtans dag!

27972446_10156049341896585_7710510272411025936_n

Kan vara obra, vet inte…än!

Av , , Bli först att kommentera 13

Nu är projekt Scapis avslutat och jag får vänta 3-4 veckor innan jag får svar på i vilket skick, man egentligen är i. Tror detta är bra att få kolla upp ordentligt, med tanke på dom gener som kommer från mammas sida. Not so good, im afraid.

dna2HÄR hittade den bilden

Min mormor bytte hjärtklaff då hon var 58 år, min moster dog i en massiv hjärtattack vid 68 års ålder, även hon hade samma problem med klaffen, och min mamma, bytte ju densamma, för snart 2 år sedan. Det roliga i den kråksången är att min mamma frågat läkarna om detta är ärftligt men fick till svar att nej, det är det inte. Hm…jojo, hon skulle nog ha frågat om oddsen istället, för att 3 stycken fått samma sak, mamma, och 2 döttrar.

Nåja, jag är ändå inte orolig på något sätt eller vis, jag är helt övertygad om att jag ärvt dom flesta av min pappas gener, och på hans sida ser det inte fullt så allvarligt ut. Dessutom, så handlar ju hälsan inte enbart om vad man ärver, utan även om hur man lever sitt liv.

På pappas sida har vi det mesta sameblodet och Theresé firade med att både få vara med i regionala nyheterna Uppland igår, samt intervju i tidning och radio. Här är länkar till det:

Sveriges Radio

Eftermiddag i P4 Uppland

Och bild har jag lånat härifrån:

Screenshot 2018-02-07 10.31.27Hittade ett recept på gahkku, det där brödet hon bakade igår, och jag har nu införskaffat torrjäst och inväntar nu bara lite inspiration och jäklar a (k)nåda :D

Här ska ni få ett av receptet som finns, jättegott till nykoke kaffe:

25 g jäst
5 dl vatten
50 g smält smör
1 dl ljus sirap
1 tsk salt
11 dl vetemjöl + lite till utbakning

Smula sönder jästen i en bunke. Rör i vatten, smör (gärna ljummet), sirap, salt och vetemjöl. Knåda till en smidig deg, 5 minuter i maskin eller cirka 10 minuter för hand, och låt jäsa under bakduk cirka 1 timme. Lägg degen på ett bakbord och dela den i 12-15 bitar. Strö ut lite mjöl och kavla ut varje degbit till en rund kaka.

Kavla sedan med kruskavel på båda sidorna, så tunt som möjligt utan att kakan går sönder. Med mjöl under kakan så går den lätt att lyfta upp. Hetta upp en torr stekpanna på medelstark värme och lägg den utkavlade kakan i pannan.

Vänd när kakan blivit lite bubblig på ovansidan och fått färg på undersidan. Cirka 1-2 minuter på varje sida. Lägg kakorna under en bakduk och sedan i plastpåse om de inte ska ätas genast, de blir snabbt hårda annars.

Man kan använda mjölk istället för vatten men går då miste om segheten i brödet.

Önskar er alla en fin dag!
27749969_10156029999611585_1331730108206598704_n
 

Det måste vara detaljerna som gör det!

Av , , Bli först att kommentera 12

Fick en fråga igår om jag var lik min pappa. Hm, sa jag, det beror nog på vem du frågar. Är det nån på min pappas sida så säger dom förmodligen att vi är lik, på ett eller annat sätt. Och fråga någon på min mammas sida, så blir svaret detsamma, fast att jag har likheter med henne.

Inte så konstigt egentligen, jag härstammar ju från bägge två :D Dessutom tror jag att likheter inte bara sitter i utseendet, utan även saker vi gör, eller säger, som påminner om våra föräldrar eller dom som står oss nära.

Detta gör också att dom som är adopterade, eller kommit till på annat sätt, till exempel via äggdonationer, även dom, kan likna sina föräldrar även fast det inte finns blodsband. Minspelet kan vara väldigt likt.

Sen ser vi alla på olika sätt, har jag förstått. Jag som är sämst på att känna igen människor, ser mer på detaljer, och ibland ser man nåt på tv eller i nån tidning och jag säger, kolla, vad lik den där är XXXX. Och Åke eller Nicco eller vem det än må vara, svarar: Nähä, vart är dom lik någonstans?

19904978_10155990653426585_563412196082342299_n 26991838_10155990653066585_3949125783688644171_nOch sedan börjar vi diskutera på vilket sätt människan liknar någon annan människa. Roligast är ju då vi ser nån och säger i mun på varandra att den där ser ju ut som XXXX, men sen kan vi ändå inte säga vad i hela världen det var, som gjorde att dom var lik, även fast vi tänkte samma sak.

Det måste väl handla om detaljer, det är dom små sakerna som betyder nåt :D

Har nu hunnit vara ute och trampa i snön med Winstone och ska snart iväg till vårdcentralen på min så kallade 2 års kontroll, efter gastic bypass, fast idag har det egentligen gått 2½ år, dom ligger lite efter. Nåja, huvudsaken det blir gjort.

Hoppas på en bra dag, för er alla!
26994139_10155990654186585_5931719206730164587_n

Jag slapp se, höra och göra, tack!

Av , , 5 kommentarer 10

Nicco fick göra/lära sig om, HLR (hjärt och lungräddning) igår på skolan. Och väl hemma så satt vi och pratade om hur man skulle göra om en sån situation skulle uppstå, där man blev tvungen att utöva sina nyss, inlärda konster. Hjärtstartaren, till exempel, som ingen kan misslyckas med…säger dom.

hjartstartare-slide-3HÄR finns den bilden och information

But how about this scenario! Hjärtstataren säger ju vad du ska göra, hela tiden, och vid ett tillfälle, säger den att du ska ta av kläderna…hm…som upplagt för misstag, om du själv börjar klä av dig, hahaa…. Nja, ok, då, risken kanske inte är så stor för det misstaget :D

Spa slutkörd

Jag började fundera på det här att man faktiskt, kan få igång ens hjärta som slutat slå…så fantastiskt, egentligen, och hur kom man ens på tanken? Hur vet man, när det är dags att ge upp…

I och med pappas olycka, så satt jag och googlade en hel del, jag kunde inte riktigt greppa vad dom hade gjort. Vad jag läst och som jag förstått det, så håller man inte på med återupplivningsförsök, mer än 13-14 minuter. Min pappa hade hjärtstillestånd i sammanlagt 45 minuter…då kanske ni förstår varför man undrar.

Å andra sidan kan jag också förstå att den som håller på att försöka rädda någons liv, har svårt för att släppa taget. Usch, man kan ju bara föreställa sig paniken att vara med om något sådant, man får verkligen hoppas att man slipper.

Nu kom jag osökt ihåg en händelse som inträffade rätt framför mina ögon. Jag vet nu att jag skrivit om det förut, men det var nog längesedan, så jag kan ta det igen :D
Jag hade följt med Nicco till skolan eller om det var förskolan, och var på väg hem. Vi bodde då på Näckrosvägen, och huset närmast HP:s och Vännäsvägen, höll på att fixas till. Det var byggnationer på taket. Och detta var ungefär denna årstid, kallt och frostigt, kan ha varit lite snö närmast husen.

Jag tittar uppåt  en kille som är och vandrar mitt uppe på taknocken och plötsligt ramlar han på ändan och börjar glida utför. PANIK!!!

Kazan's_Panic_in_the_Street_trailer_screenshot_(8)HÄR hittade jag den bilden

Han har ingen sele på sig, han kämpar och sätter ut både armar och ben för att försöka bromsa, men det hjälper inte. Allt går som i slow motion, och jag hinner tänka tusen tankar…vad ska JAG göra? Vad händer då han landar i backen? Ska jag börja springa nu eller…ska jag ropa på nån, kommer han att klara sig…

Så kommer han fram till kanten, och får ner foten i stuprännan, och där stannar han…PUH!!!

När jag skriver det här nu så ilar det i mina ben, bara genom att gå tänka hela händelsen igen, vilken färd, och jag undrar idag, vad han kände. Köpte han en trisslott, drömmer han mardrömmar, blev han religiös, sökte han ett annat jobb, på markplan? Jag antar i alla fall att om han fortsatte jobba med sitt yrke, så kom nog selen på, efter detta. Och jag var så glad, att jag inte behövde göra någonting överhuvudtaget…jag slapp se, höra och göra. Tack så mycket!

IMG_5774-300x291Önskar er alla en trivsam onsdag!

Då hade det varit dags för hispan!

Av , , Bli först att kommentera 12

Jobbarhelg till ända, så även fars dag. Jag la aldrig ut en bild på min pappa igår, hade fullt upp med annat, men här kommer en gammal bild på han och jag:

23509450_10155798168931585_3520321295281696311_oSamt en bild på bara honom i köket på Mariehem:

23380424_10155798174271585_8190081093317810067_n

Kolla in det röda vitrinskåpet, från Ikea, det sitter fortfarande kvar där :D Finns även en röd skänk som hör till, men den har mamma flyttat in i ett annat rum. Och inte nog med det, då bilden togs och då vi var barn, hade dom även köksbordet och stolarna som även dom, hörde till möblemanget. Dom har dock vikit hädan inför stolsbensdöden…

Vi firade Åke igår, med att käka middag på Restaurang Maria, jag hade bokat ett bord där. Och mer firande blev det ju då faktiskt Nicco, bjöd på hela alltet…vem hade trott det :D Tack så mycket!

Jag tog en kycklingfilé med klyftpotatis och det var dom största klyftorna ever, dom måste ha gjort dom på bakpotatis…men gott var det i alla fall, och såg bara fint ut.

23511126_10155798566816585_1428884224334329213_oVi tog en förmiddags promenad på jobbet, i regn och snöslask, men visst ser det ändå rätt vackert ut, vädret till trots:

23473149_10155798583916585_7232639494405990876_nOch idag får vi njuta av solstrålar, härligt, bara synd att man inte kan sätta sig utomhus…skulle nog se dumt ut, tänker jag. Konstigt är det väl ändå, för hade det varit påsk, och mera snö, då hade man kunnat göra det utan att nån hade funderat på om det var dags för hispan.

Nå, nog om detta, jag drar nog en sväng på Ikea idag, ska se om jag hittar nåt roligt till matbordet, det stora, som står i mat/finrummet. Promenad med Winstone är redan avklarad, vi gick med Nicco bort till Dragonskolan där hon nu, som en del av Volvosteget, ska gå svets i 2 veckor, jojo. Och här, en snällare bild på mig, eftersom Helena trodde att hon skulle få mardrömmar av den förra bilden jag la ut på mig :D

23476831_10155796201621585_1607328088_nÖnskar er alla en trevlig måndag!