Etikett: påslakan

Helt legalt, om man heter Maria

Av Maria Lundmark Hällsten, 1 oktober 2022 kl 11:20, 2 kommentarer

Teven slås på direkt Åke är uppe på fötterna. I vanlig ordning är det 10an som gäller, och denna morgon var det Ice Road Truckers. Långtradarchaffisar som ska över en is, för att kunna leverera godset. Den ständigt återkommande frågan är om isen ska hålla, eller om det blir deras sista körning…ever.

Spänningen är olidlig, det knakar och brakar, chaufförer kör med öppen dörr, för att ens ha en chans att hinna hoppa ut. Fast då dom visar i tecknad variant, vad som händer om det bildas en undervattensvåg, som sedan gör att isen brister, så spelar det nog ingen roll. Det är som kört.

Fast man kan fråga sig hur åkeriet har råd att skicka ut bilar och chaufförer med såna marginaler? Och vem sitter bredvid och filmar? Ibland på sätet, ibland filmas det utanför då bilen passerar och idag var det till och med under isen.

Jodå, nog fattar jag att man kan klippa och fejka, även sanna historier. Men här är det samma sak, varje avsnitt. Ponera att deras dagar faktiskt ser ut så där. Stress, oro, kommer dom att komma hem, måste dom ha dörren öppen för att klara livet om olyckan är framme?

Varför har då ingen vidareutvecklat bilarna dom kör med. Nånting under långtradaren som gör att dom flyter, eller inte sjunker lika snabbt. Kanske vidareutveckla krockkudden till något större? Kan man installera en katapultstol, som löser ut? Eller ett tak på hytten som blåser av och chauffören har nån typ av flytväst på sig under körning? Ja jag vet inte, men vad som helst borde rimligtvis vara bättre än det dom visar upp.

Om allt är sant, att detta är deras vardag, så måste dom ha en skyhög lön, och det har då åkeriet råd med också, eftersom dom kan förlora både bilar, chaufförer och last på en nanosekund. Undrar vad deras fraktpriser ligger på då? För nånstans ska pengar in, och ingen gör något gratis, i guess.

Nå, jag spånar bara, så här på lördag morgonen. Umeå Open 2022 är nu i full rullning. Dom fick vädret med sig denna helg. Här har jag bara printat från filmsnuttar som Mats Alfredsson lagt ut, så ni får en hum om hur det såg ut på morgonen.

Så kul för dom och så surt att det inte fick bli av då det var tänkt. Men, som sagt, det får bli kommande år istället. Håller sig regnet borta idag, tänker jag, tammetusan, ut och dra en repa här hemma, så de så. I ren trots

Städade lite i Flamingorummet, the pink one, igår. Undrar varför bäddsoffan är utbäddad

Hängde upp ett påslakan som gardin, jodå, det kan man göra om man heter Maria.

Flamingo temat är något som Tina får representera, eller vice versa, flamingos och Spanien, är Tina för mig.

Kul att det var Flamigos på denna lilla pryl. Åkes storebror Ove, gav den till Åke i julklapp, nån gång 1963-65. Han hade beställt ett gäng från dåtidens katalog, Hobbex. Tänk att den ens finns kvar.

Jag tömde även skrivbordet som står i skräprummet man måste igenom för att ta sig till det inre rummet. Första gången jag faktiskt sett hur skrivbordet ser ut. Måste vara ett gammalt bord, sa jag till Åke. Med såna där stålben.

Ja, han och Ove hade det då dom var barn. Skivan är dock utbytt till en stadigare sådan. Men här känner man absolut skillnad på Ikea/Jysk/Mio och deras bänkar och bord med lådor, kontra detta gediget byggda skrivbord som inte slekar nånstans.

Oj, och här låg en vevaxel inne i hörnet.

Och en gammal bilradio, gissar jag…

Bad Åke fixa en grej så han kunde borra fast resväskan vi fick av Theresé i födelsedagspresent, i stativet från ett värdelöst brickbord, jag hade. I love it

Jaja, jag ska inte grotta ner mig i allt skrot. Utan nu hoppas jag att ni alla får en trevlig, regnfri lördag, utan oljespill!

Kycklingfilé visst, men pannan på en kyckling, hm?

Av Maria Lundmark Hällsten, 16 juli 2019 kl 08:45, Bli först att kommentera

Fick ett påslakanset i percale, av Theresé, som försenad födelsedagspresent. Hade intentionen att få lägga det i sängen i söndags då vi kom hem, men jag hann inte få dom torr efter tvätten, så det fick bli en kväll senare…så sköna och mjuka.

Här en bild av setet, lånat från Hemtex hemsida, eftersom jag tyckte att bilden jag tog på vår säng inte såg så tilltalande ut eftersom jag inte har nån mangel…det vart som lite tilltufsad bild, fast jag vet inte om Hemtex bild var mindre skrövlig 😀

Fick även med ett sånt där dra – på lakan, i samma material, har aldrig haft ett sånt förut, men tänker att hädanefter, och nästa gång det ska införskaffas, så få det bli i den modellen, perfekt och enkelt.

Såg en annons på FB, och det var ett recept, titta här:

Jag började skratta då jag såg bilden, Theresé undrade vad det var som var så roligt, ja sa jag, alltså, kycklingpanna, undrar just hur många stackars kycklingar det gått åt i den grytan. Pannan på en kyckling, kan ju inte ge mer kött än hälsenan på en sparv, jussepass! 😀

Ska åka och ta bort stygnen i tumbasen, efter frukost och promenad med Winstone. Och efter det ska jag tydligen vara omplåstrad 1-2 veckor till…nalta less nu, men ska bli skönt att slippa trådarna, tror att dom hjälper till att dra i skinnet så det känns lätt obehagligt.

Och ikväll hade vi tänkt dra till minigolfen i Hedlunda dungen och spela lite med Sally, får se om jag kan hålla i en klubba, hm, tänkte jag inte ens på. Nå, kanske jag får testa att använda vänstern, kan ju bli roligt. Varnar härmed andra som kan tänkas befinna sig i närheten, skottvidden kan bli rätt så stor 😀

Hoppas solen börjar skina, inte bara här på slätten utan även på er alla andra med, nu behöver vi ljus, tycker jag, ha en fin dag, allihop!

Då upphör evigheten!

Av Maria Lundmark Hällsten, 9 mars 2019 kl 10:23, Bli först att kommentera

Inte så kul att köra bil igår, ibland svårt att se vart vägen gick, man vill inte komma ut för långt så däcken skär igenom. Fast det gick bra, i alla fall, jag hittade igen Nicco på GE och sedan åkte vi ner på Mio.

Jag köpte nåt som inte är kul att köpa men som är gott att ha, nämligen påslakan. Visst har vi såna i garderoben, men några sämre än andra och vissa av dom, hatar jag, jo, det är sant, man kan hata påslakan.

Nu passade jag på, med 300 kronor i rabatt, och köpte bomull/satin set, inte överförtjust i mönstret, men dom får duga:

Efter shopping bjöd Nicco på kaffe och Tano, Georgos hund, ville vara med på ett hörn:

Han är precis som Winstone, en japansk ras, shiba, och faktiskt lite lik, japparna i sitt beteende. Han var dock betydligt mer social än våran rabiata hund fast han är gullig, vår Winstone, jag vet 😀 Lånade bilden av Nicco, by the way:

Hämtade ut ett paket på Preem, och jag blir inte klok på hur dom paketerar varor nu för tiden:

Vilket slöseri på plats, här betalar man alltså för att skicka luft. Ja inte jag, det var fraktfritt, men down the line, är det väl alltid nån som betalar. Man kunde kanske få med mera paket om alla paketerade för att få med så mycket som möjligt.

För här handlar det då knappast om att innehållet kan krympa i hanteringen!

Och titta här, nu har vi fått svart på vitt, fast det visste vi sedan tidigare, att gravplatsen som Åke ”äger”, är för evigt, precis som det står på gravstenen:

På nyårsafton år 9999, får väl den som eventuellt finns kvar i vårat släktled, pynta för att få ha kvar den. För då är uppenbarligen evigheten/framtiden, slut 😀

Önskar er alla en fin lördag, skönt att skymta solen efter gårdagens snöande!

Har allt en förklaring?

Av Maria Lundmark Hällsten, 21 september 2016 kl 07:50, Bli först att kommentera

4 timmar, höll han på med våra fönster, han var noga och jag är jättenöjd. Men då ska ni också veta att fönstret i vårat sovrum, hade jag förträngt, glömt bort…då jag beställde fönsterputsningen, men det spelar ingen roll, jag kan ta in och utsida på det.

Sedan var det 2 balkongdörrar och 2 större fönster som jag bara beställt ut och insida på, så egentligen var det inte övermäktigt arbete, kan tyckas, men vill man göra ett bra jobb, så gnussar man på så där länge 😀 Rentrivsel, heter företaget, dom anlitade jag även ifjol och kommer förmodligen fortsätta att göra det också.

Nicco tycker att vi, det vill säga jag och Åke, alltid tror att det sker övernaturliga saker här hemma, fast hon anser att det är helt naturliga grejer som kan förklaras, om man bara tänker efter. Jojo, visst visst, många saker har en lösning eller förklaring, det fattar jag med, men den här går jag bet på.

Tvättade sängkläder, och efter torktumling, så kom det ut en stor tung påse, så hårt ihopsatt att vi inte fick upp den, igår. Åke provade länge och väl innan han ens fick in fingrarna i det ihop virade hålet. Och nu är alla tyger ute, fast inte utan frågetecken.

Påslakanet har en dragkedja, den var stängd, nu har jag äntligen kunnat reda ut den. Inuti, hade den snurrat upp sig som en lian, och där fanns även 1 lakan och ett annat påslakan. Med andra ord, lakanet och det andra påslakanet, hoppade in i det röda påslakanet, sedan stängde dom dragkedjan och levde loppan därinne. Då den kom ut från torktumlaren, trodde Åke att jag hade en tvättpåse. En stor säck, så hårt ihop vriden, att den såg ut som en pengapung, som inte gick att vrida upp. Ja, så här såg det ut nu, då jag kunde lösa knuten, som Åke påbörjade igår, vi gav upp efter en kvart.

Mm, att det försvinner sockar i tvätten, det vet man ju, men att grejerna kan göra såna där cirkuskonster, det tycker jag är häftigt och snudd på, oförklarligt 😀

Jag får kaffebesök på förmiddagen, så nu ska jag se om jag ska börja packa lite lätt och ta ut lite grejer till bussen, den ska förhoppningsvis vara lastad och klar, då Nicco och Åke kommer hem från deras jobb. Och Winstone förstås…ska ju ut en sväng.

För några dagar sedan såg vyn vid ån, lite annorlunda ut, jag trodde att det var någon ny granne vi fått:

Ett lektält, förmodligen på rymmen!

Önskar er alla en trevlig onsdag!

Ett gäng hårdingar

Av Maria Lundmark Hällsten, 14 mars 2016 kl 10:18, Bli först att kommentera

Ska börja med att berätta att jag och Winstone mötte ett gäng hårdingar i förrgår. Det var 4 pensionärer i en bil, som kom körandes här:

Fortsatte hitåt:

Och svängde ner på bron över ån:

Min undran är ju förstås vart dom kom ifrån, visste dom om, att det inte var en bilväg, hade dom bara roligt, eller var dom aningens ”lost in space”?

Tur hade dom i alla fall, att dom tog sig ut på bilvägen, kunde ju ha tagit stopp om plogvallarna inte varit borttagna. Hade kunnat bli spännande att se dom backa, hela vägen tillbaka 😀

Jag och mamma åkte på IKEA igår, Nicco hade en önskan om ett nytt soffbord och jag visste att det fanns där…vilken intuition, jag har 😀

Och här kommer nu ett litet hemma hos Nicco, bild reportage, soffhäng, framifrån och från soffan:

Sminkhörna:

Detaljer lite överallt:

And then, we enter the kitchen:
And what is this?

And this???

Och det stannar ju inte där, i dagens VK, är hon porträtterad, ser ut så här, med en massa text till, förstås:

Jag köpte också två påslakan set, så vi fick in lite färg i vårt sovrum, matchar nästan gardinerna och påminner om 60-70 tal, tycker det var fint.

Nu ska jag hitta på nån bra middag till dom som kommer hem ikväll, och som jag kan ta med på jobbet, nåt lämpligt, lagomt, så där. Ha en fin måndag, allihop!

Den vill man inte göra, ouppvärmd

Av Maria Lundmark Hällsten, 8 februari 2016 kl 09:34, Bli först att kommentera

Vad tråkigt att det var tvunget att börja regna igår. Jag höll på dratta på ändan tio gånger under en 200 meters promenad från huset till garaget, då jag skulle åka hem, igår kväll, efter jobbarpasset. Det var dock inte lika halkigt här, på slätten, men det var igår, det. Idag ser det lika slirigt ut, här.

Som barn var det annorlunda, då spelade vädret, nästan aldrig någon roll. Första snön, eller snö och snö, det räckte med den första rimfrosten och man var redan ivrig på att få ta fram pulkan.

Var det sommar och det satte igång att regna, ja, ner och bada, fanns inget bättre, smatter på skallen, vattnet kändes varmare, och ingen på stranden, som man upplevde var i vägen, det var ingen som ville vara där, just i regnet 😀

Halkigt ute, då tävlades det i vem som kunde ta sig längst, utan att röra fötterna eller trilla omkull. Ingenting, var ett hinder!

Nu retar man sig på att man inte kan gå, i normal takt. Det tar längre tid att ta sig fram, och det finns en potentiell risk att man blir blöt på knäna, om man har oturen att få glid under skorna, broddarna till trots. Inte nog med det, vi har ju även den där ofrivilliga spagaten, den vill man inte vara med om, ouppvärmd 😀

Nåja, vädret är lika ombytligt som färgerna i socklådan. Och när jag nu skrev sockar/strumpor, så gled tanken över till tvätt, eftersom det är i maskinerna som dom flesta sockor försvinner…spårlöst.

Jag tvättade igår, och allt jag hade i maskinen, och nu menar jag verkligen ALLT, åkte in i ett påslakan, så det blev tufft att få ut det ur maskinen. Det var ju som en stor, tung tygsäck. Alltså hur är det möjligt? Att hitta en eller annan socka, eller andra små tygsaker i ett påslakan, är ju inge ovanligt, men hur alla handdukar, lakan och örngott, kunde hamna däri, det kommer jag att grunna över.

Vi avrundade gårdagskvällen med veckofinal i Farmen, kaffe och en underbart god, semmelkladdkaka, här får ni receptet på den:

8 bitar
Ingredienser
150 g smör
100 g mandelmassa
2 tsk kardemummakärnor (jag tog en dryg tesked mald kardemumma)
2 1/2 dl strösocker
3 st ägg
2 1/2 dl vetemjöl
2 tsk vaniljsocker
1 krm salt
Topping
75 g mandelflagor
2 dl vispgrädde
Florsocker (jag skipade florsockret)
Smör till formen

Gör så här

Sätt ugnen på 175 grader.
Smält smöret. Riv mandelmassan. Mortla kardemummakärnorna.
Rör samman alla ingredienser till kakan i en bunke.
Spänn fast ett bakplåtspapper i botten av en springform, ca 20 cm i diameter. Smöra insidan av kanterna.
Häll smeten i formen och grädda sedan i mitten av ugnen ca 20-25 min.
Låt kakan svalna.
Rosta mandelflagorna i en stekpanna. Häll av på en tallrik och låt svalna.
Vispa grädden lätt.
Bred ut grädden över den avsvalnade kakan. Strö över mandelflagorna och pudra över lite florsocker. Klart att servera!
Ha en fin måndag, ni alla hårt arbetande människor, och ni andra med, inklusive jag 😀

Okula ljus

Av Maria Lundmark Hällsten, 25 januari 2016 kl 08:19, 2 kommentarer

Sist jag var på Dollarstore, hittade jag värmeljus, stora eller tjockare än vad som numer, är kutym. Men billigast är inte alltid bäst, och det har jag blivit varse, kolla hur dom ser ut, och då har jag haft dom i en vanlig städskåp i köket:

Jättekul, formen på vissa av dom är så udda att dom inte passar i värmeljus behållarna, och gör dom det så brinner dom väldigt ojämnt, kan ju bero på att veken inte längre är centrerad. Näpp, inga fler såna ljus här.

Vet att jag bloggat om just värmeljus, för x antal år sedan, och det var då dom plötsligt krympt, med typ, hälften, och man kunde inte längre blåsa ut dom och tända på nytt. Nu får man ju välja, om det är såna man vill ha, eller dom som det är lite mer i. Så upptäckte jag en annan typ, som jag har köpt, någonstans i världen, och byttan är lika stor som dom jag vill ha, men…

Nu har dom plötsligt sparat in på stearinet, det når inte upp till kanten, utan håller sig några mm under. Snacka om spariver, och det må ju så vara, men inget blir ju någonsin billigare, vi får allt betala samma pris eller mer, för att egentligen, få mindre.

Jag fixade nya ”gardiner” till Niccos sovrum igår:

Ja, det är ju ett påslakan förstås 😀 Och en liten kul ljusstake, till hon som gillar djur:

Och visst har ni sett, djuret som gillar snö? Kolla in h*n som njuter i fulla drag:

Ha en fin måndag, allihop!

He och ho

Av Maria Lundmark Hällsten, 18 november 2015 kl 08:07, Bli först att kommentera

För någon vecka sedan då jag var på Maxi och handlade så var det en kvinna där som pratade engelska och frågade om jag kunde hjälpa henne. Hon höll i ett påslakan set och undrade vad innehållet var.

Hm…och plötsligt hade ju min engelska försvunnit, jisses, vad heter påslakan på engelska…och örngott, hur skulle jag förklara att täcket skulle in i påslakanet, jag visste ju inte ens vad täcke hette.

Nå, det löste sig, jag gestikulerade och visade att det var saker som skulle in där så hon förstod till slut vad jag menade. Nu pratade Nicco igår, om nåt som står på nätet, ja, hur vi direkt översätter vissa saker, och det kan ju bli hur dråpligt som helst.

Någon som hade sagt att här i Sverige finns det ju ordspråk, som till exempel: Close, doesn’t shoot the rabbit.

Och jag kom osökt att tänka på krönikören som skrev om sitt Amerika besök, som blev överförtjust i margarinet, Lätt & Lagom. Då han sedan skulle köpa det och behövde hjälp, så förklarade han att det hette, typ, Light but not to heavy.

Vidare undrar jag ju nu om jag skulle ha sagt till kvinnan på Maxi att setet hon höll i, innehöll, one bagsheet och two eaglegood. Då hade hon förmodligen, inte fattat ett dugg 😀

Påslakan heter förövrigt duvets, och örngott, pillowcases, något som jag faktiskt inte hade en aning om.

Och jag undrar vad en engelsman eller amerikan tänker då det står till exempel fartkamera, farthinder…fart på engelska betyder ju något heeelt annat 😀

Sen var det ju detta om vårt ord lagom, som vi är rätt ensam om. Fast vi har ju fler ord som vi är ensam om, sa jag till Nicco. Ni vet, he och ho. Det ersätter ju en väldans många ord, som till exempel, la, satte, hängde, och ho är ju en fråga om vart, det hänger, ligger eller sitter. Varför göra det krångligt för sig 😀

Igår var jag på kirurgen igen, för vilken gång i ordningen, vet jag inte. The expert sa att hon tyckte att jag skulle ha väskan i 2 veckor till, sedan, ska det få självläka. Problemet att sy ihop ett hål, som är runt, är att det egentligen saknas ett stycke, och då kommer det att bli två saker som sticker ut, på bägge sidorna. Ungefär som om man tänker att en boll, inte kan vikas ut, utan att det spricker upp i kanterna.

Nå, vi gör och kör på det dom säger och hoppas att det bli bra, till slut.

Jag ska också berätta att jag kontaktat T3, och vi kommer att bli kompenserade för dom 2 veckorna det tog att fixa telefonin och internet…det kallar jag service 😀

Önskar er alla en toppen onsdag!

Det är som Bermuda triangeln…

Av Maria Lundmark Hällsten, 4 oktober 2015 kl 15:23, Bli först att kommentera

Äntligen hemma…igen 😀 Skulle inställa mig på avdelningen i morse, så jag var där 8.30, la om såret och fick lämna prov, sen började väntan på ronden. Vid 12 fick jag veta att läkaren var där, en halvtimme senare försvann hon, det hade kommit in en akutoperation, så hon hade ju inget val, inte jag heller.

Tur att ”mitt” rum stod kvar som jag lämnade det igår, så jag kunde krypa ner mellan täcket och slå igång tv apparaten.

Och nu en fundering, så här på söndags eftermiddagen. Vad har landstinget köpt in för sängkläder? Dom är sydda så avigsidan är framme på ena sidan, och den räta sidan på den andra, men alltså, hur kan det komma sig? Min kudde, ena sidan:

Och min kudde, andra sidan:

Även påslakanet är sytt på samma vis. Och jag fick visserligen svar på en liten fråga jag ställde mig själv så jag var i Lycksele, jag trodde nämligen att dom höll på göra indragningar på tvätten och ren bäddade genom att sno på sakerna. Men så är alltså inte fallet.

Jag hade idag, 43 i sänka och detta var första dagen som jag själv börjat tillverka vita blodkroppar, vilket dom tyckte var fantastiskt bra. Jag är nu officiellt utskriven och har inte kvar mitt rum längre. Imorgon ska jag inställa mig på vårdcentralen så få dom ta över, på onsdag provtagning och fredag besök på kirurgmottagningen. Det låter som en bra plan, tycker jag.

Tur att jag skriver upp det här också, som en typ av agenda, för vet ni vad:

Moahaha…ha det gott, allihop!

Tunn och skör som finaste silke

Av Maria Lundmark Hällsten, 8 september 2010 kl 07:35, 2 kommentarer

Ni vet när man har påslakan och lakan som är tvättade så många gånger och dom har blivit så mjuka så att det känns som om man låg på den allra mjukaste bomull, sen vänder man sig och utan ett ljud har lakanet spruckit sönder, eller man har tänkt använda foten till att rätta till täcket och *tjopp* så åkte foten igenom påslakanet, för att det blivit så tunt. Såna jeans och en sån jeansväst har jag.

Jag sa vid något tillfälle att min väst är så tunn och nött att den kommer att falla sönder om någon stirrar för mycket på den. Här om dagen stod Nicco och tittade konstigt på min väst, jag kollade ner och undrade vad som var fel. -Du mamma, sa hon, skulle verkligen västen gå sönder om man stirrade på den! Haha, hon gjorde ett allvarligt försök men det gick inte.

Varför är det alltid så? Precis när grejerna är så skön, mjuk och följsam, ja då ska dom gå sönder och att laga dom är inte värt det. Det är bara att jaga nytt. Men nu är snart väst vädret över så jag lär väl inte behöva någon ny…på ett tag…kanske.

Nicco har fått en ny kompis:

Åke blev tillfrågad igår om han ville ha ett skellett, så han ringde och frågade vad jag tyckte, jag skrattade och sa att alltid kan vi väl hitta någon plats till den, man kanske skulle ha hakat på den, i fronten på bussen….jag sa att vi skulle slänga in den under bussen, kanske sätta på den Åkes boots och sedan knäppa kort på eländet, lägga ut den på bloggen och skriva att nu är Åke less på att ligga där under och skruva.

Nu är det inget riktigt skellett, utan den är i lite tjockare plast, så om ni tycker att det är makabert att ha en döing i rummet så kan ni ta ett djupt andetag och pusta ut. Ja, makabert kan man ju tycka ändå, själv anser jag bara att det är en kul grej. Sen får vi se om den blir en sån där dammsamlare, då kanske den åker ut.

I eftermiddag ska jag, Kerstin, Ingegerd och Birgitta göra en liten repris på Expo och sedan fika Nybro café. Eventuellt kanske vi åker en sväng på myrorna, det beror väl på vad dom andra tycker, vi får se. Ni får ha en bra dag, precis som igår har då i alla fall jag tänkt ha det!

Etikett: påslakan

Helt legalt, om man heter Maria

Kycklingfilé visst, men pannan på en kyckling, hm?

Då upphör evigheten!

Har allt en förklaring?

Ett gäng hårdingar

Den vill man inte göra, ouppvärmd

Okula ljus

He och ho

Det är som Bermuda triangeln…

Tunn och skör som finaste silke

Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök

Mina länkar

Arkiv

Nytt från vk.se

Presentation

Maria Lundmark Hällsten