Etikett: personal

Till salu: Rånarluvor!!!

Av , , Bli först att kommentera 8

Känns underbart då man gjort bort en arbetarhelg, det hjälps inte. Kanske inte så fysiskt ansträngande, egentligen, jo, lite, men det är trots allt så, att man umgås ju knappast med sina vänner heller, tio timmar i sträck, och sedan fortsätter nästa dag, med tio till.

Visst beror det ju mycket på vem man jobbar hos, det finns nog inget ställe som är det andra likt, i det stora hela, och jag trivs verkligen med min brukare, fast att gå dit varje dag…njae, jag tror inte att jag skulle fixa det, seriöst, och det är nog en av alla anledningar, till varför jobbet som personlig assistent, oftast (inte alltid) är en genomgångs fas till något annat.

Själv kan jag idag, inte se mig jobba med något annat, utan jag trivs med yrket som sådant, och så länge jag får vara kvar på det här stället så stannar jag nog, men som med mycket annat, man ska aldrig vara så säker, det kan hända saker på vägen som gör att man vill gå vidare med annat.

Chefen skulle ha på sig nylonstrumbyxor igår, och jag noterade en maska som gått, längst ner vid foten, jaja, det gör ju inte så mycket, inget som syns då man har skor på sig. Men ju senare det blev, desto värre blev det, och vi bestämde oss för att dom där hade gjort sitt, jag skulle kasta bort dom.

Fast du, sa jag, kasta bort, vi kan väl återanvända, vi slänger ut en annons på blocket, överskrift: Rånarluvor!!! Ja, skulle ju kunna funka, men då sa hon att hon skulle ju vilja råna en bank. Hm…men det blir som svårt sa jag, om du ska ha en ur personalen med dig, och hur mycket ska vi involvera oss i dina förehavanden, svårt det där :) Nå, vi lade dom planerna på hyllan och slängde bort ansiktsmasken.

Solen skiner och kanhända det blir en sån där nice utesittar dag, då jag uträttat dom saker jag tänkt mig. Bland annat Djurmagazinet, måste köpa mat till Winstone, och kanske någon affär innehållandes mat, om jag kan komma på nåt vi skulle ha behövt.

Men just nu, vankas det frukost, ska ni höra, och det kommer att bli en turkisk yoghurt, med blåbär och en hårdbröd macka med ett kokt ägg på, låter fint det. Önskar er alla en fin måndag!

 

Dissad och osynlig

Av , , 2 kommentarer 17

 

Jag färdigställde en smörgåstårta igår, på jobbet, och vi hade som en lugnare dag med lite pyssel hemma, ja, förutom en snabb sväng upp på centrum då, men…
När jag lagat middagen skickade jag ett sms till Nicco och undrade om hon skulle äta hemma eller, och i så fall vilken tid. Det gick två minuter så fick jag till svar: Jag är hemma!
Ehhh, ok, jag kunde inte annat än skratta, att jag missat att hon var hemma, jag hann säga till Åke att nu känner hon sig nog både dissad och osynlig, så fick jag ett till sms, innehållande följande figur  :(
Jaja, jag tyckte nog ändå att det var värre då jag skjutsade hem henne i Camaron, från Wheels, för 1 år sedan, samma sak då, jag lagade middag och skickade ett sms och undrade vart tusan hon höll hus… samma svar då: Jag är hemma… ju. Och då hade jag ju ändå haft henne i bilen hem :)
Hehee… ja inte har det med åldern att göra, eller… mjae.
Satt uppe hos pappa igår kväll och det är fortfarande samma misär, då det gäller ljudnivån, dom borrar fram till halvsju på kvällarna, och han får ligga och ha hörselproppar på sig.
Han är en kämpe, vår pappa, och dom på avdelningen håller med, för dom förstår inte heller att han fortfarande är med oss. Utan vatten, dropp och mat i nio dagar och han fortsätter oförtrutet att ticka på. Han hade en väldigt god fysik, efter att ha jobbat i skogen sedan han var 18 år, och det är säkerligen av den anledningen han fortfarande hänger med.
Så tråkigt att det blev så här, och jag VET, helt säkert, och det sa jag också efter vi fått höra om alla skador han ådrog sig, att han kommer att fixa det här, helt säkert. Jag kunde inte se att han inte skulle klara sig, men det var innan, dom kom fram till att han har omfattande hjärnskador, som följd av hjärtstillestånden han fick då dom hämtade honom från olycksplatsen.
Sammalagt 45 minuter… och då förstår man vilka skador han nu inte kommer att överleva. Det är anledningen till varför det blev som det blev. Fruktansvärt orättvist och svårt att ta till sig, men det är fortfarande som det är, en del av livet, vissa drabbas, andra inte.
Uppe på NIVA är det då i alla fall underbar personal som gör allt för att han ska ha det så bra som möjligt, och det är fler av dom som NUS behöver, seriöst. Engagerade människor som bryr sig och som har hjärtat på rätt ställe… tack till er alla som lägger ner er själ i det ni gör!
Nu måste jag snabba på om jag ska ha frukost innan jobbet. Önskar er en fin fredag.

Det blev fel och…fel

Jag och Åke körde förbi smultronstället idag, ja det var där vi köpte jordgubbsplantan och smultronen, nå, just när man kommer ner där så satt det en skylt med följande text: Last Zon.

Inget konstigt med det, om man inte som jag, läste det, som om det stod på engelska last som i sista och zon, som i zon (ja jag vet att det egentligen stavas zone, men inget jag tänkte på då). Hann tvärfundera över vad stackarn dom menade med sista zonen, men jag kom på vad det var :-)

Nästa anhalt var inne i växthuset, där fick man bara gå in en bit sedan satt det en skylt där: Endast personal, och Åke läste nåt helt annorlunda, nämligen: endast pensionärer. Haha..ja där ser man.

Gaaaahhhh

Av , , 2 kommentarer 4

Det är många som ringer nu, var god vänta…

Nu har jag inte kvar mitt jobb hos Annika längre, en miss i planeringen visades sig igår då jag fick kassakorten från a-kassan.
 
Jag har trott att jag startade om på en ny stämplingsperiod då ja återigen blev arbetslös men så var tydligen inte fallet, utan nu är mina 75 dagar då jag har rätt att stämpla upp, förbrukade, vilket innebär att jag inte längre kan jobba hos Annika, för gör jag det så har denna regering bestämt att jag ska klara mig på 1489:-/månad, vilket jag/vi, inte fixar. Nä, så istället för att åtminstone kunna hålla mig sysselsatt 4 dagar/månad så ska jag nu stämpla fullt ut och inte jobba en endaste timme…konstig politik i min mening.
 
Sen när, blir det bättre av att inte kunna arbeta alls än att kunna gå ut på åtminstone några timmar. Man får eller vill ju jobba dom timmar man blir erbjuden. Detta beslut innebär dessutom att jag inte kan acceptera ett erbjudande om att vara till exempel extra personal eller vikarie vid någons sjukdom (vilket är ett ganska vanligt erbjudande då det gäller, yrket som personlig assistent), jag kan ju inte ens jobba en timme.
 
Surt sa räven och även Annika och jag håller med.

Dunderklumpen

Av , , 2 kommentarer 3

Började gårdagen med promenad längst strandpromenaden med Kerstin och Janne. Man fick njuta av solen och det var nästan så man blev sugen på varm choklad och en apelsin, vilket var något man alltid fick med sig då det var friluftsdag, men då också med en Nynäslimpmacka med ost på. Inte dumt!

Sen gick jag och Jennifer till klumpens förskola som firade 30 år, tänk att skyltar som jag gjort och som dom hängde upp ute på träd och hus, fortfarande hänger med trots att det var mer än 5 år sedan. Jag gjorde bland annat denna men masken som satt vid ratten har försvunnit.

Den hör teckningen skulle jag egentligen ha fått haft med i min blogg som heter: människan saknar vissa detaljer, för den visar exakt vad jag skrev om.

Dom hade hängt upp alla gruppkort i hallen mellan avdelningarna och där hittade vi givetvis Jennifer, hon sitter längst ner till höger. Maggan som jobbat där sedan starten sitter längst till vänster.

Inne på småbarnsavdelningen där Jennifer började sin tid hittade vi en stor, tung pärm som hette skuggprojektet. Det var ett projekt dom hade med Jennifer, Felicia, Nora och Nelina. Det fanns bilder och intervjuer som jag och Jennifer började läsa och jag lovar att vi skrattade. Så här såg ett stycke ut.

Vad är skugga?

Jennifer: Nåt man ska tänka på

Felicia: Paraply

Jennifer: Nej man ska tänka på skugga. Man ska tänka på skuggor, häxor och spöken

Felicia: Och paraply

Jennifer: Och kalsongplast.

Jag undrar fortfarande vad kalsongplast är för något och hur hon kunde hitta på det.

Sedan fick Jennifer frågan om man kunde ta fast sin skugga, först svarade hon nej, men sedan sa hon, ja om man har sylt. Intervjuaren undrade hur då och fick till svar: man tar sylten och kletar fast skuggan. Plätt som en plätt! (inte lätt som en plätt)

Vi kunde inte ha fått en bättre plats till Jennifer än på klumpen, bra personal och många fina projekt som visar stort engagemang från alla inblandade. Tack för åren vi fick ha med er!

Ps. hoppas ni fick en trevlig lördagskväll tillsammans ds.

Ha en fin söndag!