Etikett: personer

Schabbelmån

Av Maria Lundmark Hällsten, 19 april 2015 kl 06:19, 6 kommentarer

Det blev inte så mycket sol igår, under dagen, utan mer det där typiska, då man gjort sina sysslor och sätter sig ner för att äta middag, DÅ…börjar solen lysa in genom fönstret och blända en, så man säger högt: OM det inte dög att komma tidigare, så inti f-n var det lönt att komma nu! Men som vanligt, vem bestämmer det?

Åke har fixat och donat ute på gården, och sedan fick jag mitt tips genomfört, Lennart har flyttat från bron, och har stigit upp i kärret. Jag har som en bild framför mig där han sitter med frack och höghatt och en piska i handen, men det vet jag inte vart jag ska gräva upp, får klura på den 😀

Gick och funderade lite på när en person gör fel, det brukar oftast vara ok, en gång och kanske två, men sen…nja, då borde man ha lärt sig. Och sedan har det ju väldigt stor betydelse om vart, eller mot vem, eller hur, detta fel har begåtts.

Ibland heter det ju så vackert att man inte får göra fel, men, så händer det i alla fall och då ska det utredas om det var den mänskliga faktorn eller annat det berodde på. Utredningar görs och förhoppningsvis hittas det på, nya rutiner som gör att felet kan undvikas.

Men visst vore det bäst, om det alltid hade funnits en schabbelmån (haha, nytt ord från mig), då det skulle finnas ett litet utrymme för just schabbel, för ofta beror nog misstagen på en liten svacka i sinnesnärvaron, för det får man i alla fall hoppas, att dom flesta vet, vad det är dom ska göra, fast tyvärr får man nog säga att det alltid kommer att finnas notoriska felprogrammerade människor, som gör saker för sin egen bekvämlighet, och inte tänker på vad andra kan komma att utsättas för, och det är ju tragiskt, men sant.

Nåja, nu ska jag inte fundera så mycket mer på det, utan fixa en liten frukost innan jag ska bege mig ut på jobb, och sen, mina vänner, efter klockan 17, gör jag helg, kunde ju inte bli bättre 😀 ha det gott, allihop!

Att drömma sig tillbaka

Av Maria Lundmark Hällsten, 18 april 2015 kl 06:13, 4 kommentarer

5.20 pip, alarmet gick igång och jag hoppade ur sängen, som värsta atleten, jag vet, jag gör det varje morgon (fast atlet kanske var en överdrift). Termometern stod på -0.4 grader så jag gick ut och satte igång motorvärmaren, det var is på rutorna. Men det ser ju ut att bli en fantastiskt fin dag, härligt, det behövs.

Läser just nu en bok med kåserier, ”Skimrande ögonblick – och dagar i grått” av Bosse Lidén och hans fru Solveig, den är lättläst.

Det var så roligt då jag läste vad Bosse gjorde som barn och även i vuxen ålder. Man fantiserar om människor man ser, man undrar vart dom bor, vad dom gör, allt utifrån kanske ett hus man ser, eller om man sitter på ett tåg/buss, och över hör ett samtal. Hur deras liv och vardag ser ut.

Då jag såg detta så slängdes jag tillbaka till 10-11 års ålder, då man läste serietidningar, och det fanns medlemssidor, jag vet så väl, att jag alltid kollade på namnen på dom som skickade in gåtor eller ville bli brevvänner etc. och med namnet i mitt huvud såg jag ett hus framför mig, där dom bodde, om dom var lyckliga, hade kompisar, ja listan kan göras lång. Jätteskumt!

Och likadant då man satt i bilen på väg till stugan, det finns platser än idag, som sätter mig i en speciell känsla då vi passerar, jag vet att jag som barn, bara ville bo där…fråga mig inte varför, jag menar, vem vill bo i Tavelsjö, förutom läget vid sjön? 😀

Sedan har jag en tanke på en bok jag skulle kunna tänka mig att knåpa ihop, den skulle handla om bussar och passagerare, men jag vet inte, vart skulle jag hitta den tiden till att göra nåt sånt, det får nog vila ett tag till, är jag rädd.

Och nej, jag vill inte avslöja hur jag skulle gå tillväga och vad den skulle handla om, men jag tror att den skulle bli väldigt intressant, faktiskt 😀

Nu frukost innan jag susar iväg på jobb, ha en fin lördag, ni alla lediga människor och ni som arbetar.

Roligt eller mindre kul, beror på

Av Maria Lundmark Hällsten, 16 april 2015 kl 08:42, 2 kommentarer

Det finns ju hur många ”roliga” klipp som helst, roliga inom citationstecken, för allt kan ju inte ha varit speciellt kul för just den personen i den stunden. På tv visas det dagligen dags och ibland sitter man bara och gapar.

Men jag undrar som allra mest, vad stackaren dessa människor tänkte??? Varför utsätter man sig för alla dessa risker…fast ja, hade dom inte gjort det, så hade man inte fått tillfället att skratta åt det heller 😀

Och lite lustigt är det att just skratt, kan vara så smittande, såg en snutt i förrgår, två personer som visar olika sätt att garva på, och jag kan inte låta bli att dra på munnen då jag ser dom 😀

Jag och Anna pratade om detta då man halkar omkull, fort som attan är man uppe på benen igen, inget medlidande söker man efter där, inte. Nä, man är snabb som tusan för man vill inte att någon ska upptäcka ens belägenhet. Man borstar skyndsamt av sig gatudammet eller snön, för att ta bort alla bevis om vad som nyss hänt.

Och värst är det väl då man fortsätter gatan fram med lättare steg än innan, fast man egentligen…har så ont i knäet att man övervägde att ringa efter skjuts hem…typ.

Vi satt här ute i höstas och det kommer en cyklist susande i 140, över vägen och där får han plötsligt sladd och tippar, hela han glider med cykeln några meter och jag hinner ju säga nåt i stil med: Aouch, han föll…det där gick inte bra!

Tror knappt Åke hann vända på huvudet och lokalisera vart det hänt, innan killen var uppe, checkade av cykeln och drog iväg i samma hastighet, men jag VET, att han hade ont, det kan jag sätta en tusing på.

Hoppas på en fin torsdag, för er alla! Och hey, kom ihåg, vid sladd, frikoppla och styr i vägens riktning, vet dock inte hur det funkar att frikoppla om man är ute på promenad 😀

Den ena dummare än den andra

Av Maria Lundmark Hällsten, 13 april 2015 kl 09:26, Bli först att kommentera

Oj vilka debatter det kan vara då det gäller dom hemlösa/tiggarna. Alla har vi åsikter, och tycker och tänker olika, det som ibland, gör det så otroligt löjligt, är då människor skriker om att tiggarna minsann, drar in si och så mycket pengar, och det är skamligt.

Jamen ursäkta, vem har förbjudit ”dig” att sätta dig ner med en tom pappmugg och tigga då??? Varsågod, säger jag, gör samma sak du, så får vi se vad du tyckte om det hela.

Jag tänker inte ge mig in i denna debatt, jag vet vad jag själv tycker, och det kommer jag förmodligen fortsätta att göra. Precis som andra kommer att fortsätta dela inlägg på FB, den ena saken dummare än den andra. Jag brukar inte idas gå in och läsa dom där inläggen, då dom oftast är hämtade från rena skämtsidorna.

Ritad av Gordon Bess

Men ibland är det bara för nöjets skull, jag kollar kommentaren, så jag får skratta lite, fast egentligen, skulle man ju inte skratta, utan tvärtom, grina och få mardrömmar, med tanke på hur vissa människor resonerar. Skulle även gissa att minst hälften av dom påstår att förintelsen aldrig hände. Jaja, det får stå för dom.

Ny dag, ny vecka och nya möjligheter. Jag ska ta itu med lite som jag lagt åt sidan, det är jag fenomenalt duktig på, att hitta anledningar till att vänta lite, menar jag. Jag tycker inte om att sitta i telefonköer och slussas hit och dit, man kan ju glömma hälften av det man tänkt säga, innan man är framme hos rätt person.

Fast jag vet också att när man väl ha gjort såna där saker, så med facit i hand, brukar det gå fort att få det överstökat, och sedan undrar man varför man inte gjorde det från början…medan man hade det färskt i minnet. Hoppas på en bra dag, för er alla!

Bara 10%, snopet!

Av Maria Lundmark Hällsten, 11 april 2015 kl 09:02, 2 kommentarer

Nicco beställde glass och jordgubbar för någon dag sedan, och jag slog på stort och köpte precis det, samt strössel och havrekakor. Men titta, strösselburken, alltså nu kan jag ju inte släppa det här med att man ska luras att tro, att det man ser är på riktigt, burken stående som på hyllan i butiken, fast utan remsan runt om, det är i alla fall Dr Oetker Chocko strössel:

Och så vänder man på burken och titta vad mycket luft jag betalat för:

Eller var det strejk i strösselfabrikens påfyllnadsavdelning, månntro?

Strössel…det hade varit gott:

Nähä…inget för hundar, och det bestämmer du…

Nu vet ju jag att man bara använder 10 % av sin hjärnkapacitet. Men tror dom som gör så här, att man har 5% vilandes?

Och med det skrivet så vet jag, trots att jag nu på morgonen kanske bara satt igång 7% kapacitet, att vissa använder säkert bara hälften av det, det har man både sett, läst och klurat ut alldeles själv. Och nu tänker jag på något heeelt annat än strössel, jordgubbar och glass 😀

Men visst är det intressant ändå, och vilken outforskad dator vi går runt med, utan att använda den till fullo. Och hur vet man då den presterar mer än, låt oss säga 50%? Är det då vi får migrän, tar en Ipren och lägger oss med slutna ögon, och tjopp, där försvann allt vi satt igång.

Dessa 10% kan ju omöjligt gälla alla människor, och kanske det funkar lite olika, beroende på tid på dagen, vad man gör och vad man behöver göra. Och för vissa blir det aldrig bättre, dom som låter andra göra och tänka åt dom, och så länge andra gör detta så fortsätter dom i samma stuk och slutar utvecklas, stannar kvar i att utnyttja andra för sin egen bekvämlighet. Men tänker man efter så måste ju deras liv bli väldigt fattigt…

Ehh, nä nu lämnar jag detta innan jag gräver ner mig totalt i tanketräsket. Ser ut att bli en fin dag, kanske det poppar in någon på en kaffe därute på gården, vem vet 😀 Önskar er alla en toppen lördag!

Olika diagnoser

Av Maria Lundmark Hällsten, 8 april 2015 kl 09:32, 3 kommentarer

Vi pratade om hundar igår, en tjej som talade om att hon har en amstaff, jag är ju rätt så värdelös vad det gäller hundar och raser, så jag frågade om amstaff är själva rasen, eller är det en modellbeteckning? Hahaa…

Hon skrattade och förstod inte vad jag menade, ja, sa jag, Winstone är ju en spets, men en japansk sådan så då borde rasen vara spets och modellbeteckning, japansk 😀 Amstaff är i alla fall en terrier, fick jag lära mig, så får vi se om jag kommer att komma ihåg det.

Det är lite som diagnoser, tänker jag, det finns ju än det ena och än det andra. Bokstäver och konstiga namn på diagnoser som ställs på personer, djur också, för den delen. Och det är nog på gott och ont.

Visst måste det vara skönt att höra att det man trott har varit något galet, plötsligt har ett namn, och man får en förklaring till varför det ser ut som det gör. Men då måste diagnosen vara absolut korrekt ställd, och inte att man flera år senare får veta att det inte stämde alls.

Nå, jag ska inte fördjupa mig i ämnet, jag är ingen specialist där heller, däremot vet jag att min frilla skulle ha kunnat ha en diagnos…då man alltid gör på samma sätt men slutresultatet blir nåt man inte tänkt sig, hm…

Googlad bild

Och Winstone förstås, han får nog diagnosen… personlighetsklyvning, han tror nämligen att han är en mops, ibland, eller var det så att han moppsar sig, ja, det ska vara osagt. Ha en fin dag, allihop!

Vissa saker går över ens huvud

Av Maria Lundmark Hällsten, 22 mars 2015 kl 06:16, Bli först att kommentera

Jag har sett på film, jag har läst böcker och jag har pratat mycket med människor och lyssnat till verkliga livsöden. Och känner frustrationen, då det finns personer som kör över andra människor utan att ens blinka.

Jag kämpar verkligen med att försöka förstå, hur dom är funtade, men jag går bet, varje gång. Ingen empati, utan man sätter sig främst, i alla lägen, men…man framhärdar att man vet bäst, man ifrågasätter saker, man inte har en susning om, och sist men absolut inte minst, lögner och förtal.

Jag skulle vilja kalla såna personer för manipulativa sociopater, och kan inte låta bli att googla lite:

Kännetecken på en psykopat

Det är mycket svårt att ge någon diagnosen psykopati. Det flesta psykologer klarar inte av att ställa diagnosen på ett korrekt sätt. Psykopaten är mycket manipulativ och kan ofta dupera sin omgivning. Listan nedan kan därför inte användas av en lekman för att ställa diagnos på sig själv eller på sin omgivning. Den kan dock användas för att förstå vilka beteenden som tillsammans kännetecknar en psykopat. Enligt Hare(bok nr 2 i litteraturlistan) så kan en person som får mer än 30 poäng vara psykopat. Varje påstående som stämmer ger två poäng. Påståenden som är fel ger noll poäng. Påståenden som kan stämma ger en poäng. Maximalt kan man få 40 poäng.

Munvig och charmig

Ständigt behov av spänning och nya impulser Bristande ansvar för egna handlingar

Mytomani, ljuger lätt och trovärdigt

Svekfull och manipulativ

Egocentrisk och grandios

Saknar helt ånger och skuldkänslor

Empatistörning (dålig inlevelseförmåga)

Parasiterande livsstil/lever genom andra

Bristande kontroll över beteendet, lättväckt aggressivitet

Promiskuöst och egoistiskt sexualliv

Tidiga beteendeproblem (före tolv års ålder)

Kortsiktigt agerande, bristande långsiktig planering

Impulsivitet

Flackt känsloliv

Frekventa äktenskap och samboförhållanden

Ansvarslöst föräldraskap

Ungdomskriminalitet (före 15 års ålder)

Nya kriminella handlingar under permission. Flera typer av lagbrott bland de följande tio: inbrott, rån, narkotika, olaga frihetsberövande, mord eller mordförsök, olaga vapeninnehav, sexualbrott, grov oaktsamhet, bedrägeri, rymning från fångvårdsanstalt.

Oj…ja tyvärr, så faller vissa inom den kategorin, och man kan inte annat än tycka synd om dom människor som hamnar i klorna på dessa typer, när dom utsatta, inte heller kan värja sig själv. Det är fruktansvärt tragiskt.

Men jag försöker vara optimistiskt, och tänker ändå att synden straffar sig själv, och oftast så gör den det, då man minst anar det. Jojo, jag har inte varit världsbäst alla gånger, heller 😀 men att utnyttja andra människor, njae, där går gränsen.

Och med det sagt, så går jag vidare med en liten cool upplysning, till er alla som har en bil, det här visste ni kanske inte:

Moahaha…tro på det ni, om ni vill 😀 Nu ska jag snart dra iväg på jobbet, och sedan, efter middagen, kommer jag att göra helg, inte så dumt. Önskar er alla en trevlig söndag!

Det är jag, take it or leave it!

Av Maria Lundmark Hällsten, 2 februari 2015 kl 08:44, 2 kommentarer

Spännande med all snö…fast inte speciellt pålitligt, man vet aldrig om man tar sig fram. Jag åkte ut på jobbet igår och där kan jag säga att det var oplogat. Tur man har fyrhjulsdrift, så man tog sin in på parkeringen, sen såg vägen, ner till stora vägen, likadan ut.

Så när jag skulle åka igen så hamnade jag bakom en bil som inte tog sig upp på storvägen, bilen var för låg och det var isigt under all snömassa. Inget rep hade han, inte jag heller, men jag föreslog, med hans tillåtelse, att jag kanske kunde putta upp honom på vägen, med Jeepen, och han köpte hela konceptet, vinkade fram mig till jag klossade bakom hans bil, sen hoppade han in och rattade medan jag bara satt och gasade lite lätt, och fort var det gjort, upp kom han och jag med 😀

Dock ska man kanske höja ett varningens finger här, som Åke sa, undrar vad som hänt om jag bonkat in bakom honom med lite mer kraft, kanske hade jag haft airbagen i fejjan då, ojdå 😀

Apropå fejjan, så gör jag ju en snabb koppling till Facebook, där människor i andra och tredje hand kan kommentera och lägga sig i, fast man inte känner människan i fråga, jag tycker det är lite löjligt, seriöst, sånt som jag tycker är roligt (kan ju vara min humor) behöver ju ingen annan kritisera, och helst inte någon som jag inte vet vem det är.

Men…hehe, jag har hittat ett redskap, man kan blocka en person, och gissa om jag gör det och känslan blir samma sak som att slänga luren i örat på personer som retar upp en 😀 Haha, ja ni får förlåta mig, men det är jag, i ett nötskal, och det är precis så jag känner det. Om det jag skriver, lägger ut, eller delar, inte passar, men gå inte in där då…enkelt va?

Ska göra ett litet tillägg, detta var en specifik händelse, och jag vill ju visst ha kommentarer på det jag skriver, till exempel här i bloggen och det behöver inte heller vara en kommentar med medhåll, tyck gärna tvärtom. Utan händelsen i sig var en färdig sak, som jag tyckte var kul…och so what, jag är inte allvarligare än så, men det gillades inte av ens vän, vän…typ.

Undrar om det blir lika spännande att ge sig ut till jobbet idag, fast nu borde då vägen vara plogad, men det snöar ju än, så vem vet hur pass dom kan hålla undan. En som blivit en riktig conehead är vår Lennart, kanske han skulle fått sig en vintermössa, hm…

Hoppas på en bra dag, för er alla!

Inget att lita på

Av Maria Lundmark Hällsten, 26 januari 2015 kl 08:25, Bli först att kommentera

Jag tycker detta är märkligt, jag känner en person, som har förmånen att åka färdtjänst om h*n behagar att göra det. En jättefin tjänst, faktiskt, där du tar dig från dörr till dörr för en billig penning. Men så var det, det här med deras områden, eller zoner, som dom kallar det. Det är dyrare efter ett visst antal kilometer, ja, det förstår man ju, men…

För att ta ett dråpligt exempel, h*n åker från sin bostad, till Plantagen, (Ersboda) och det låg utanför 1:a zonen, så det kostade 51:-. Nå, h*n betalade och såg glad ut. Hemresa, efter 30 minuter, samma adress, och samma sträcka kan man tycka, men se, nu kostade resan 38:-, och detta för att chauffören valde att inte ta E4:an, vilket den första chauffören gjorde.

Är det rimligt, att chauffören väljer körväg om det blir en dyrare resa? Jag tycker nog att dom bör välja det billigaste alternativet och inte en väg som dom tjänar 1 minut på att åka, det är inte dom som betalar. Och jag vet, in facto, att detta hänt tidigare, då jag själv åkt med personen, och då jag nämnde det för chauffören så stängde han av taxametern så det blev en vanlig 36 kronors resa vilket det kostat tidigare.

Vi käkade middag på West side igår, jag kände inte för att laga till mat hemma, då jag gjort bort en arbetarhelg nu. Man blir lite slut på, och jag iddes inte komma på vad som kunde vara mer lättlagat än att få maten serverad utan att behöva starta upp en spis (smart tänkt, Maria).

Och kvällen avslutades med kaffe och Farmen veckofinal, intrigerna tätnar, jojo. Nä, egentligen fattar jag inte varför jag kan tycka att det är fascinerande att se på den såpan, förhållandevis vuxna människor som inte kan bete sig, bättre än så där. Fast när man sitter i soffan så vet man egentligen inte hur dom upplevt alltihop, vi får ju bara se en bråkdel av allt som händer. Dessutom umgås dom med en grupp människor som dom inte själv har valt.

Och givetvis, tv produktionen har väl knappast totat ihop en grupp som skulle vara som hand i handske, dom väljer naturligtvis personer som är varandras olikheter, annars blev det väl inget att se på, tyvärr, och lite konstigt. Vi dras onekligen till det turbulenta och det ej förutsägbara, det är mest spännande 😀

Hoppas på en fin måndag, för er allihop!

Undrar om han lever än?

Av Maria Lundmark Hällsten, 12 januari 2015 kl 08:20, Bli först att kommentera

Det brukar, titt som tätt poppa upp olika saker på FB, där man ska gilla eller dela saker, om man saknar någon i himlen, om man älskar sin dotter, sin son, eller om man hatar cancer, ja, ni fattar. Jag brukar av princip aldrig gilla såna saker, kanske för att det kommer från vad någon annan skrivit. Det är inte mina ord, även om innebörden oftast är sann.

Ibland är det roliga saker som står, men avslutas med att man ska dela innan viss tid eller man ska skicka vidare till si eller så många, annars drabbas man av olycka och annat. Skitlöjligt, säger jag, och bryr mig inte om att göra det som står, why should I?

Men det påminner onekligen om dessa kedjebrev som florerade på min tid som barn, typ, 8-10 årsåldern. Man fick ett vykort från någon man kände och skulle skicka vidare 4-10 vykort till okända personer och det skulle resultera i att man fick tusen åter, ungefär.

Jag vet att man fick tjata sig till att få vara med, man ville inte känna sig jäklig och bryta en kedja, men det kostade ju en del också. Både vykort, frimärken och lite jobb. Jag har fått två hela vykort som var från ett kedjebrevs svar, så jag gissar att det var några stycken som inte ville hålla kedjan vid liv 😀

Det fanns dock en sak som jag tyckte var lite roligt…Herman, surdegen som skulle skötas om i x antal dagar, sedan delas upp i kanske 4 bitar och delas vidare till andra som skulle sköta om, föda upp och fortsätta ”the mission”. Delen man behöll själv, blev en super god sockerkaka, faktiskt. Jag tror, om jag nu inte missminner mig totalt, att det var Nicco som kom hem med Herman. Men jag har aldrig hört talas om honom sedan, undrar om han lever vidare idag?

Kallt, kallt KALLT idag, och blåst på det, inte kul. Men vi gillar läget och tar oss igenom detta också. Lite kontraster blev det för Tina och Christian som jag hämtade upp på flyget igår, hemkomna från Spanien, och det förstår man ju, även om det inte är högsommar där, men knappast några minusgrader eller ens i närheten.

Åke gick just ut på bron för en cigg, Winstone undrar vart sjutton han tog vägen 😀

Önskar er alla en toppen måndag!

Etikett: personer

Schabbelmån

Att drömma sig tillbaka

Roligt eller mindre kul, beror på

Den ena dummare än den andra

Bara 10%, snopet!

Olika diagnoser

Vissa saker går över ens huvud

Det är jag, take it or leave it!

Inget att lita på

Undrar om han lever än?

Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök

Mina länkar

Arkiv

Nytt från vk.se

Presentation

Maria Lundmark Hällsten