Etikett: personlig assistent

Sen vet jag inte vad som hände???

Av , , Bli först att kommentera 12

Det var en trevlig julmiddag igår, och hade kunnat vara snäppet ännu bättre, om jag hade struntat i efterrätten. Jisses!!!

Jag tog lite av chokladpuddingen, 2 matskedar av citronfromage och 2 godisar. Dom där 2 godisarna lämnade jag kvar på tallriken, fick nämligen värsta hjärtklappningen, och det kändes som om maten var ända upp i halsgropen.

Nå, vi satt kvar nån timme och surrade på och sen bestämde vi att vi kanske skulle fortsätta ute på stan, men jag kände mig fortfarande inte så bra så jag bestämde mig för att jag skulle ringa taxi.

e8fd8397e4ec473b05243bab73e2c443
Vi stod samlade där utanför, och jag vet att jag sa till en kille där, jämte mig, att jag har hypoglykemi och det kan vara det som spökar. Tog fram en Dextrosol som jag tuggade på, vet att jag såg blå prickar framför ögonen och därefter vet jag inte vad som hände.

d60c29c15a634dea4a5703bf2222a603Hör röster: -Jag ringer ambulans…-Andas hon..

Jag tvingar upp ögonen och säger: Ja jag andas, NEJ ring inte ambulans, jag är ok. Fast Malin hade redan ringt och jag fick prata med en kille där och förklara vad jag trodde och han ville att jag skulle ställa mig upp medan han var kvar i luren, fick hjälp med det, tror till och med att jag blev upplyft, haha, jag hann inte med, och tänkte att där vet man att det var ett gäng personliga assistenter…man är van att lyfta :D

Övertygade killen i luren att jag skulle klara mig, och även dom som stod därute. Och taxin kom strax därefter så jag åkte hem med den. Provade sockret då jag överraskat Åke med en tidig hemgång, och ja, 3.1, det var lågt med tanke på att jag fått i mig Dextrosolen.

Och nu undrar jag förstås om jag hade så lågt socker, där utanför Droskan, att om jag hade haft diabetes och tagit insulin, så hade det där varit koma läge?

Har bara svimmat en gång tidigare i mitt liv och då var jag 18 år, så det var ett tag sedan. Dessutom har ju dietisten på kirurgen, sagt att om jag skulle hamna i ”koma” eller få för lågt socker att jag somnar, så kommer min kropp att väcka upp mig, det händer dock inte om man har diabetes och får för lågt socker, då håller insulinet sockret nere, och det blir dödligt farligt.

Näää, med facit i hand, skulle jag ha gjort som jag gjorde på Åkes julfest, då skippade jag efterrätten just för att undvika, eventuella risker att nåt sånt här skulle hända.

Typiskt, att minnet ska vara så bra, och jag är så klok, men det där minnet är väldans kort ibland och klokheten, kan övergå i nån typ av crazytime, och ”vi testar och ser vad som händer mode”.

Nu vet jag vad som kan hända, för det är faktiskt inte så ofta, så nästa gång ska jag vara mer genomtänkt :D

Nå, hem kom jag ju och jag satte på några roliga klipp, här en elak snögubbe som skrämmer folk:

Och då vi sett en halvtimme av denna snögubbe, berättade jag för Åke,att  sist jag jobbade och skulle hem, så tar jag källarutgången för den ligger på samma plan där garaget är. Just innan ytterdörren passerar man tvättstugan och där stod dörren öppen så jag visste att nån skulle kliva ut där och jag visste också att denne någon skulle bli rädd, då jag stod där.

Mycket riktigt, mannen skrek till och viftade med händerna framför sitt ansikte, sen skrattade vi bägge två och jag sa att jag VISSTE att du skulle bli rädd :D

Själv stålsatte jag mig, för jag visste att även jag skulle bli rädd av hans reaktion, även fast jag var förberedd :D

Blir chilldag idag, i think, och avslutning ikväll, i Allt för Sverige. Kanske jag bränner iväg och hämtar halsbandet, men jag vet inte det ligger i alla fall inte på nån to do list, utan we will see list.

Ha en fin tredje advent, allihop!

79815197_10157675788896585_3670518332932489216_o

Kannibaler är inte att leka med!

Av , , Bli först att kommentera 11

Börjar med en rolig historia som ”gammbossen” skickade till mig för länge sedan, och som jag delat på FB, för exakt 4 år sedan. Lite kul, är den allt :D

På ett jättestort företag har fem kannibaler anställts som handläggare.

na_5af9356bdae9a

På första arbetsdagen säger chefen:

- ‘Ni har nu fast arbete, tjänar bra och kan äta i vår matsal, så låt de andra människorna vara ifred! OK?’

Kannibalerna lovar att inte röra kollegorna. Efter fyra veckor kommer chefen igen och säger:

- ‘Det saknas en städerska, är det någon av …ER som vet vad det har blivit av henne?

… Alla kannibalerna skakar på huvudena och svär på att de inte har med saken att göra. När chefen har gått vänder sig en av kannibalerna om till de andra:

- ‘Okej, vem av ER miffon har käkat upp städtanten??’ Kannibalen längst bak svarar med låg röst och skuld i blicken:

- ‘Det var jag.’

- ‘Din förbannade jävla idiot!!!’, säger den förste,

- ‘De sista fyra veckorna har vi ätit områdeschefer, teamledare, projektledare och IT-konsulter utan att någon har märkt det. Och så skulle du prompt sätta I dig städerskan!!!???

308357058_17f3451e-9fe9-4d32-8ac9-989f4c8cc3aa

Anar jag en viss sanning i den historien? Visst tusan behövs städarna, utan dom skulle vi leva i misär, och därför är det konstigt att dom inte har bättre status och lön än vad dom har idag.

Samma sak borde gälla oss som är personliga assistenter eller som på ett eller annat sätt jobbar med att ta hand om, hjälpa och se efter, andra människor. Vårdyrken och sociala arbeten. Det borde stå högt upp på listan över viktiga yrken, där det även ska vara rätt människor på rätt plats.

Visserligen ett skumt uttalande, det borde alltid, oavsett vad man jobbar med, vara rätt person på rätt plats, men det tror vi inte en sekund på, att det stämmer överallt. Och det är ju jätte tragiskt.

För jag menar, inte vill jag bli opererad i tummen av en slaktare:

79772043_10157647191646585_4343817291952029696_o

Inte heller få goda råd om husbyggen av en som aldrig byggt hus men som är expert på att trava ved.

Däremot, kan det ibland vara till stor hjälp om många med olika bakgrunder, slår sina huvuden ihop, och kommer fram till världens bästa grejer. Då kan det ju inte vara absolut dömt, att misslyckas.

För nog kan man fundera, från gång till gång, om den människa som uppfunnit den där grejen eller den där manicken, därborta, verkligen har testat den och haft den i dom miljöer där det ska användas. Jag tillåter mig att tvivla starkt på det!

Ikväll slutar jag lite tidigare och har därför bjudit hem jag och Åke till Nicco och Georgo på pizzamiddag. Varför då, undrade Nicco, ja, svarade jag, varför ska vi bara skita ner våra tallrikar, hehee…

Och efter den gör jag helg, så skönt! Vill verkligen ha sovmorgon.

Fick sitta uppe i natt och äta sötsaker, tvitvitvi, och varmt var det typ som att sitta i 45 graders sol och sedan vara jättetrött och bara vilja sova. Ja, det var mitt blodsocker, återigen, som hastigt sjönk i botten. Sen var Winstone uppe och travade fram och tillbaka, han var dålig i magen, han. Så vi gick ut redan 6 i morse.

Nåja, som sagt var, imorgon, satsar vi på att få sova längre än till 6.

Ha en fin torsdag, allihop!
79210221_10157647123206585_962123007025741824_o

Det hade jag ingen aaaaning om!

Av , , Bli först att kommentera 12

Det är nån som lämnat spår efter sig, här i huset, vem kan det vara?

50914150_10156898983881585_3857345690866810880_n 51281518_10156898984376585_5759424923437105152_nSka bli spännande att se vilka framgångar Tina kommer att få med detta Torreliving Service, jag tänker att hon är ute i absolut rätt tid, hon vet vad hon gör och framförallt, hon brinner för det. Och det, mina vänner, kommer man långt på!

Jag blev uppringd häromdagen, från resursenheten här i Umeå, dom ville veta hur det gick att vara kontaktperson och sedan om jag kunde tänka mig att utöka uppdraget, fast med en annan person då.

Och ja, det kunde jag visst det, så vi ska få till en träff och se hur vi kommer överens, och sedan tar vi det därifrån. Tycker att det är spännande med människor överlag, tänk alla historier, vad vi alla upplevt och vad vi alla tycker och tänker olika.

Vi kan lära oss av andra och andra kan lära sig av oss. Vad jag tycker funkar bäst, kanske är det sämsta möjliga för nån annan. Eller så bestämmer sig den personen för att försöka och se, det kanske blev succé. Hade jag ingen aaaaning om, att man kunde göra så där!

Det händer ju även för mig, ibland, att plötsligt får man upp ögonen för hur nån annan gör, och inser att man missat nåt, varför har inte jag tänkt på det förut…döh!

36223474_10156392470686585_1088617907086163968_nAtt vara kontaktperson, eller för all del, även stödfamilj och personlig assistent, är ju en slags ära, att någon har den tilltron till en, att man kan få en annans dag, att bli så där bra, utan att det kostar något. Finns ju inget bättre, och det blir som en win win situation, även jag, mår ju bra av det.

Tina hade med sig 2 par stickade tjocksockar som hon sålde till förmånen för djur i Torrevieja, pengarna går till något gott, och jag fick något fint på fötterna.

51661635_10156898975001585_238974166487793664_nNu är jag inte så rosa och lila av mig, men dom får duga :D Älskar dom grå med svart lurvkant.

Hoppas på en bra dag för er alla!
51087999_10156898973561585_3528579211511988224_n

Nu kastar jag lite dynga här!

Av , , Bli först att kommentera 15

Nu ska jag kasta lite dynga…igen. Bostaden i alla ära, vi har själva, en gång bott i en av deras lägenheter, på Mariehem. På den tiden dom hette Bostaden/Stiftelsen. Vi hade en trea längst upp och ni som känner till Mariehem, vet hur deras takkonstruktion ser ut.

Mariehem-nybygge-011 Mariehem-nybygge-013Bilderna tagna från vattentornet av min pappa, Krister Lundström

Platt eller snarare lutade dom inåt till mitten. Smart eller not, med tanke på vart vattnet samlas. Vi hann flytta in där innan Theresé föddes. Plötsligt upptäckte vi att klädkammaren kändes väldigt fuktig, råkade nudda en av väggarna och det var som att ta på en tvättsvamp.

Vattenskada så det stänkte om det. Och det stoppade inte där, utan efter ett tag såg vi en svampodling i halltaket, påminde om Kantareller som hängde upp och ner. Samt svarta fläckar ovanför Theresé barnsäng.

3323Vi var väl inte så gammal och klok. Utan man lämnar ju över sånt här till dom man tror, vet hur man ska hantera det. Klädkammaren målades om, och i hall och sovrum blev det nya tapeter. Vattenskadan kom sig av att någon glömt att stänga luckan uppe på taket…tydligen.

Nå, om vi haft den erfarenhet och ålder vi besitter idag, så skulle vi begärt att få en annan lägenhet, och i våran gamla, skulle det ha ställts in avfuktare eller nån typ av tork. Tapeterna lossnade uppe vid takkanten, efter några år, och dom var fläckiga där svampen suttit, så nog var underhållet, undermåligt.

Nu hoppar vi fram till dags datum, och Bostaden/Stiftelsen heter nu enbart Bostaden.

ab-bostadenJag råkar känna en person, som jobbar som personlig assistent i ett hus på Tunnelbacken, som ägs av just Bostaden. Där har boende på begäran, fått en soffa som stått utanför dörren i flera år, vinter som sommar. Många som använt den i väntan på Taxi eller färdtjänst, trötta ben kan behöva vila, oavsett årstid.

Men säg nu det som varar för evigt! Soffan var plötsligt bort buren och det var för att swoosch, hade ett arbete där, så ok, en tillfällig flytt får man väl acceptera, fast soffan kom inte tillbaka. Men några hyresgäster hjälptes åt att bära fram den igen.

Tror ni den fick vara kvar? Nä, nu har dom plötsligt bestämt att den står i vägen för snöröjningen, hm…fast soffan står under en balkong, och det är väl lite konstigt att dom efter flera år, kommit på att det snöar på vintern??? Hur kan det inte ha varit ett problem tidigare?

Bostaden säger att det finns en fällbar sittplats inomhus, där man kan vänta på taxin, visst, bra, fast den är längst in i trapphuset och du kan inte se när Taxin kommer. Anledningen till placeringen av sittplatsen, var då den sattes fast, att den INTE kunde sättas nån annanstans på grund av väggarna.

Nu kunde den plötsligt flyttas närmare dörren, men…det finns fortfarande dom som tycker det är bättre att få sitta ute och vänta, och jag undrar lite om varför man inte kan sätta 2-3 stycken såna där fällbara sitsar utomhus då, dom skulle ju inte vara i vägen, eller?

Nej, Bostaden utövar sin makt (det känner jag igen sen tidigare, jag har varit i luven på dom förut), och hävdar med bestämdhet att soffan är i vägen. Nu vill jag visa vad som stått på soffplatsen…i flera dagar:

48277458_10156790985421585_1951965595540914176_n thumbnail_IMG_1666Dom här säckarna är uppenbarligen INTE, i vägen för snöröjningen, eller?

Sen har det kommit till min kännedom, att Bostaden skickar ut en enkät en gång per år, där man får framföra sina åsikter, vad man tycker och tänker, ur alla svar dom får, dras en vinnare som får en gratishyra, och nu kan man ju undra hur många som ”törs” skriva det man retar sig på, dom lär ju aldrig vinna i alla fall. Och kan man inte se denna utlottning, som en typ av muta?

Alla skriver gott om dom, fast egentligen finns det massor av saker att anmärka på. Kanske är dags för dom att lyssna på sina hyresgäster, böja sig lite för önskemål, kompromissa och göra människorna lite gladare överlag. Det skulle vara en win win situation.

Nog om detta, fredag och solen tittar fram Vi har -12 grader här på Västerslätt, och Åke hade -18 då han passerade Tavelsjö, för 2 timmar sedan. Jag ska ut på ett ärende men har int bestämt om jag ska göra det nu, eller om jag väntar till i eftermiddag…hm, ska fundera lite.

Önskar er alla en trevlig fredag!

48277475_10156790984616585_6624141018537132032_n

Jag kan röra ihop det, nå hemskt!

Av , , 2 kommentarer 14

Nu har jag fixat ett Diplom samt fått lite utbildning som kan vara bra att ha i mitt arbete. Gjorde ett av proven igår och blev godkänd. Kändes dock lite nervöst, jag och mitt läshuvud *ojoj*.

Däremot så vet jag nu, varför jag aldrig gillat skolan, eller kanske varför jag är en som lär mig av att göra, ni vet, learing by doing, inte att läsa mig till saker.
Jag analyserar ju för fasen varje fråga, och gör man det, så finns det plötsligt fler alternativ än vad som var meningen från början…*svettigt* :D

Hur ska man tänka här, som enskild person eller generellt, menar dom just den här situationen eller om den uppstår på annan plats? Frågorna man ställer sig själv, kan verkligen röra ihop det och 2 av dessa, fick jag ta på enbart magkänsla, även om det kändes gruvsamt. Men, jag klarade det, och då kanske man kan få fira ikväll :D

Dessutom är det roligt att man kan få utvecklas i det man jobbar med, man står inte och trampar på samma ställe efter 7½ år, utan man lär sig hela tiden även om mycket, kan handla om att lära att känna sig själv, och att kunna vara någon annan till lags, utan att trampa den personen på fötterna. Man måste vara smidig, ödmjuk, öppen, idérik, i många fall, kanske en som pushar och är positiv, och andra gånger ska man hålla tillbaka och låta den personen ta all plats (där kommer smidigheten in).

Detta gör också att mitt yrkesval, aldrig blir tråkigt varje dag är en ny dag, man lär sig något nytt, man uppskattar vad man har själv, och man lär sig att glädjas åt det lilla. Ett roligt jobb, med andra ord, som rekommenderas varmt om man verkligen känner att detta skulle vara det rätta att få göra.

Nicco blev tillfrågad om att åka en sväng till Malå, och hon hoppade på det och åker efter jobbet idag. Mja, det kan ju vara roligt att se stugan i vinterskrud någon gång. Vi var ju upp dit nån enstaka jul, då hon var yngre, men jul och påsk, är inte riktigt samma sak. Nu är det ljusare ute och skiner solen så kan det ju vara nice att få sitta ute vid nån eldstad.

Själv är det jobb för min del, men påsk är det i vilket fall som helst så nu sitter jag och funderar på vad vi kan lyxa till helgen med, kanske man ska köpa nån god mat, lite gott till kvällen, eller nåt påskris, mja, rätt var det är, kanske jag gör båda sakerna, påskriset ska dock ej, innehålla fjädrar om dom inte är konstgjorda, sådeså.

020-1024x1024För 3 år sedan gjorde jag i alla fall denna påsk bakelse, hm…såg ju bra ut. Och för 4 år sedan, var tydligen Theresé och Sally här, och Sally hade missuppfattat ordet påskris och trott att det handlade om en påsk gris, och det hade hon aldrig sett. Dock så googlade jag den gången och hade hittat denna bilden:

easter08-madesign2Så påsk grisar, finns, dom med :D

Önskar er alla en riktigt trevlig skärtorsdag!
0182-768x1024

Att brinna för sitt jobb

Av , , Bli först att kommentera 17

Nu i januari, har jag varit anställd i 4 år, av bolaget jag jobbar för. Lystra personlig Assistans, heter dom. Och jag måste säga, utan att skryta eller på annat sätt, fara med någon osanning, att dom är i särklass, det bästa bolaget jag haft. Och dom är dom sjunde i ordningen, vilket innebär att jag har nåt att jämför med.

25532109_10155900952331585_527342517217392178_oI got the power!!!

Här pratar vi om kvalité, att dom bryr sig om, inte bara sina kunder utan även oss assistenter. Inga mutor, happenings eller annat som bara är till för att täcka upp sånt som vissa bolag, inte vill, ska komma upp till ytan. Med Lystra är det betydligt mer personligt. Är det nåt som skaver, så fixar dom det på bästa möjliga sätt.
Varför jag skriver om detta nu, är att tankarna dök upp igår, då jag och min brukare hade besök, från just Lystra. Vi pratade om hur det är idag, vad vi kanske skulle ha velat ha förändrat eller hur någonting kan förbättras.

Jag tänker att väldigt mycket hänger på den personliga assistentens sätt, att se på livet och sitt yrkesval. Om man inte brinner för att hjälpa andra, eller om man inte kan se, andras behov, så tycker jag kanske att man inte borde söka sig ett jobb som assistent.

Här handlar det ju om att vistas i någon annans hem, att respektera hur dom vill ha det. Sätta sig in i andras situationer, alltid tänka, ”hur skulle jag själv, ha velat haft det” men ändå, inte göra som du skulle ha gjort, om du hade varit hemma hos dig. Utan tvärtom, acceptera att den du jobbar för, vill ha det gjort på sitt sätt. För det är ju precis så, du skulle ha velat haft det. Enkelt va?

När jag sökte mitt jobb, för 7 år sedan, hade man hört om detta att man som assistent, skulle vara någon annans armar och ben. Jag skulle vilja lägga till lite mer…

Givetvis beroende på behovet, men många gånger kanske du även ska fungera som ett socialt sällskap, vara någons öron och ögon, kunna stå upp, för någon annans rättigheter, och tyvärr, vara beredd, på att ibland stånga pannan blodig i försök att få instanser att förstå, vad som krävs, eller vad nån har rätt till.

Jag hade tänkt börja mitt inlägg med denna bild:

25507647_10155900836646585_2808157564222157900_nSom togs i morse, 5.30, jag la ut den på Instagram med texten, att detta skulle bli en lång dag. Det kändes lite så, då Åke klev upp 5, jag försökte kolla min klocka men det gick inte, den var svart, strömmen hade gått. Och med allt bök som följde efter det, så klev jag upp. Kände tacksamhet, över min julklapp som jag fick av en av mina kollegor igår, den där, stora koppen och en påse med lösvikts te, som luktade och smakade, underbart, men just i den koppen på morgonen, var det Mynta te, som lockade.

Och varje dag, jag kliver upp, eller går hem från jobbet, är jag tacksam över att jag kan gå på mina egna ben. Jag är glad, över att jag med väldigt små medel, kan göra någon annans dag, så bra den bara kan bli. Och med dom tankarna, måste det väl innebära, att jag har, ett av världens bästa yrken. När tacksamhet står överst på listan, och att man kan dela den tacksamheten med någon annan.

Sedan kan jag tillägga, att visst är det även upp till bolaget att se till att personalen trivs, känner sig trygg och både sedd och hörd. Jag tänker att det är därifrån deras namn kommer, Lystra, att lyssna och vara uppmärksam, till alla i dess närhet.

25550270_10155900949606585_4197543828017224911_nOch med dom orden, önskar jag er alla en fin torsdag, nu har väl nedräkningen börjat på allvar va…dan före dan, före dan före dopparedagen :D
25550260_10155900955146585_4652982564240998165_n

Yrkesskador!

Av , , Bli först att kommentera 16

Jag hamnade i min mejlkorg igår, ja inte bokstavligen, men nästan :D Och hittade denna bild, som min ”gammboss” skickat till mig för flera år sedan, gulligt!

Skärmklipp 2017-03-23 22.38.29Fanns mycket intressant där, man kastade tillbaka några år och kom ihåg hur det var då. Men det fanns också en massa skräp, fattar inte varför man inte bara raderar med en gång, så får man lite prydligare i inkorgen.

Det har varit uppe på tapeten, lite grann, om det här med yrkesskador. Jag frågade frisörskan jag var till sist, om hon tittar på andras frisyrer och funderar kring dessa. Och javisst gjorde hon det. Ibland förfasades hon över hur folk kunde se ut, och andra gånger att dom fått till det. riktigt bra.

Skärmklipp 2017-03-25 06.10.55HÄR hittade jag den bilden

Jag är också yrkesskadad. När jag möter ett par, och då speciellt, om nån sitter i rullstol, så snappar man fort upp om det är en personlig assistent, och sedan kollar jag stolföringen. Gör dom rätt, backar dom ner från stenkanter eller kör dom bara rätt fram…hur hanterar dom allt runt omkring, ja, jag tycker mig då kunna plocka ut dom som är rätt nya i sitt yrke.

Men, vi är alla nya i början, det hjälps inte, och man lär sig på vägen, och växer in i sina uppgifter. Man må vara lite av en gammal räv i sammanhanget, men man kan fortfarande lära sig och få tips av andra. Aha, du gör så där, och jag gör så här…smart, så ska jag med, göra nästa gång.

Och apropå arbete, så ska jag jobba idag, inte planerat men…nå, och Åke har det han gör, det är det årliga swap meet på klubben, så passa på och gå dit och fynda, finns oftast mer saker än bara bil grejer, eller kika bara runt och få er en pratstund med nån av alla människor som är där.

17457895_1426736994014612_7304392209136641013_nÖnskar er alla en trevlig lördag!

Alla blir inte hjärnkirurger

Av , , 2 kommentarer 11

Det kan inte ha undgått dom som läser min blogg, att jag jobbar som personlig assistent…vill inte ha nåt annat jobb heller, utan detta är precis vad jag haft en önskan om att jobba med, ända sedan jag var i 15 års åldern.

Många barn vill ju bli vad pappa eller mamma arbetar med, hm…ja min pappa var ju egen företagare med skogstraktorer, och allt vad det innebar. Inget som lockade mig, jag var ju för tusan lite rädd för dom där stora skogsmaskinerna, då man var och snubblade på trädrötterna mitt ute i villande skogen, och plötsligt stod där en jättemaskin.

041-1024x1024Och här poserar Nicco på en av maskinerna…

Och mamma, hon var hemmafru, som det så vackert hette. Kanske kommer det därifrån då, mitt yrkesval. Jag har många år inom handel och kontor, men att jobba i någons hem, och med enkla medel, kunna göra någons dag, så bra man bara kan, det är som balsam för själen.

Och det är väl vad mamma gjort i hela hennes liv, tagit hand om oss, haft maten på bordet, fixat kläder, tvätt och städat upp. Hon har mig veterligen. aldrig önskat något annat heller.

Sen tänker jag också att detta stämmer ju aldrig in på alla, utan vissa saker kanske man föds till. Det är inte alla som blir lärare, fröknar, läkare, officierar, statsministrar eller statschef heller, för den delen :D Då har man nog en viss hållning till saker eller ett visst sätt att framföra sig själv. Lite disciplinerad, så där, att veta vart skåpet ska stå, och att inte låta andra, tala om det för dom, vart det skulle ha stått.

Jaja, man behöver inte ha något av dom yrkena för att veta vad man vill, men jag tror att ni förstår hur jag tänker.

Och nu tänker jag att jag tänkt och filurat klar för idag, åtminstone då vi snackar bloggen. Jag har lite att göra, och ikväll är det bastuträff, den sista för den här säsongen, och inte nog med det, jag ska klämma in en arbetstimme också, så det blir en snabbis med gänget och sedan iväg. Måste ta reda på vart vi ska hålla hus, och försöka lösa det på nåt sätt.

Ha en fin torsdag, alla mina vänner!
Och ett ps, om ni känner för lite skräck, hehee…

scare-bible-sign

Till salu: Rånarluvor!!!

Av , , Bli först att kommentera 8

Känns underbart då man gjort bort en arbetarhelg, det hjälps inte. Kanske inte så fysiskt ansträngande, egentligen, jo, lite, men det är trots allt så, att man umgås ju knappast med sina vänner heller, tio timmar i sträck, och sedan fortsätter nästa dag, med tio till.

Visst beror det ju mycket på vem man jobbar hos, det finns nog inget ställe som är det andra likt, i det stora hela, och jag trivs verkligen med min brukare, fast att gå dit varje dag…njae, jag tror inte att jag skulle fixa det, seriöst, och det är nog en av alla anledningar, till varför jobbet som personlig assistent, oftast (inte alltid) är en genomgångs fas till något annat.

Själv kan jag idag, inte se mig jobba med något annat, utan jag trivs med yrket som sådant, och så länge jag får vara kvar på det här stället så stannar jag nog, men som med mycket annat, man ska aldrig vara så säker, det kan hända saker på vägen som gör att man vill gå vidare med annat.

Chefen skulle ha på sig nylonstrumbyxor igår, och jag noterade en maska som gått, längst ner vid foten, jaja, det gör ju inte så mycket, inget som syns då man har skor på sig. Men ju senare det blev, desto värre blev det, och vi bestämde oss för att dom där hade gjort sitt, jag skulle kasta bort dom.

Fast du, sa jag, kasta bort, vi kan väl återanvända, vi slänger ut en annons på blocket, överskrift: Rånarluvor!!! Ja, skulle ju kunna funka, men då sa hon att hon skulle ju vilja råna en bank. Hm…men det blir som svårt sa jag, om du ska ha en ur personalen med dig, och hur mycket ska vi involvera oss i dina förehavanden, svårt det där :) Nå, vi lade dom planerna på hyllan och slängde bort ansiktsmasken.

Solen skiner och kanhända det blir en sån där nice utesittar dag, då jag uträttat dom saker jag tänkt mig. Bland annat Djurmagazinet, måste köpa mat till Winstone, och kanske någon affär innehållandes mat, om jag kan komma på nåt vi skulle ha behövt.

Men just nu, vankas det frukost, ska ni höra, och det kommer att bli en turkisk yoghurt, med blåbär och en hårdbröd macka med ett kokt ägg på, låter fint det. Önskar er alla en fin måndag!

 

Är det så, på riktigt alltså?

Av , , 2 kommentarer 11

 

Så var den helgen avklarad, min jobbarhelg. Egentligen är det ju så, som personlig assistent, att man lever ett helt vanligt liv (inom parantes, eftersom vi alla är olika), fast i någon annans hem, som man ska få till att snurra på.
Så när man kommer hem, och tycker att man jobbat på bra i tio timmar, så kan man undra vad skillnaden blir då man är ledig? Jag gör ju samma saker härhemma, fast utan lön då, tvättar, lagar mat, diskar, städar undan. Mm…
Fast det är ju en av anledningarna till varför jag valt detta yrke, finns ju inget bättre än att veta att man hjälper en annan människa så dom kan leva, något sånär, som en annan. Det kan många gånger vara ett psykiskt påfrestande jobb, då man blir mer som en kompis, och kompisar och vänner umgås inte riktigt så långa pass, om man nu kan kalla det för så.
Man tär mer på varandra, och samtidigt så vore det ju väldigt konstigt annars, och fördelen är att man VET, vad som förväntas, man VET, hur man ska ta varandra och man har med tiden lärt sig hur den andra fungerar.
Vi skrattar ofta… och mycket på jobbet, och det är guld värt.
Nu ska ni få en lite titt på min julstjärna, haha, den lever och frodas än, och växer uppåt, men inte med röda blad utan det blir grönt ovanpå:
Sedan min andra gula blomma jag köpte innan påsk, kommer inte ihåg vad den heter, men den blommar nästan hela tiden, och jag hade ju hur tur som helst, jag skulle nämligen ge mig till att klippa bort hela blomgrejen då den blommat ut, men det är därifrån den nya blomman kommer igen. Alltså från den gamla blomknoppen.
Hm… fast nu blir jag osäker, är det verkligen så in real life, eller gör blomman så bara för att den står hemma hos oss, jag kommer ju i alla fall aldrig att upphöras att förvånas över hur saker i detta hus kan bete sig, för ni kommer väl ihåg mina självplanterade gurkor. Som blev runda som bollar, den rosa julkaktusen som bytte färg, min lyckliga Lisa som fick som en hjortron utväxt, och ja…jag glömmer säkert bort att nämna fler saker, men det poppar nog upp så småningom.
Jag och Nicco gjorde årets första premiärtur med Camaron igår, jag sa till henne att det är så synd att dom inte har fri fart här i stan… oj vad man blir sugen på att trampa ner lite, men man får ta sig i kragen :)
Nu är ju den bilen lite lustig också (inte bara blommorna heller). När jag lade in neutralen startade vindrutetorkarna, när jag satte på blinkersen började hel lys lampan att lysa och när vi gasade iväg hemifrån, funkade inte hastighetsmätaren, men den gungade igång då vi var på väg hem…fast den gungade verkligen, så det var förmodligen inget att lita på.

Nu ska jag äta frukost, sedan står träning på schemat, men dessförinnan blir det en liten promenad med Winstone så han får trötta ut sig lite. Önskar er alla en fin måndag