Etikett: personlig assistent

Nu kastar jag lite dynga här!

Av , , Bli först att kommentera 15

Nu ska jag kasta lite dynga…igen. Bostaden i alla ära, vi har själva, en gång bott i en av deras lägenheter, på Mariehem. På den tiden dom hette Bostaden/Stiftelsen. Vi hade en trea längst upp och ni som känner till Mariehem, vet hur deras takkonstruktion ser ut.

Mariehem-nybygge-011 Mariehem-nybygge-013Bilderna tagna från vattentornet av min pappa, Krister Lundström

Platt eller snarare lutade dom inåt till mitten. Smart eller not, med tanke på vart vattnet samlas. Vi hann flytta in där innan Theresé föddes. Plötsligt upptäckte vi att klädkammaren kändes väldigt fuktig, råkade nudda en av väggarna och det var som att ta på en tvättsvamp.

Vattenskada så det stänkte om det. Och det stoppade inte där, utan efter ett tag såg vi en svampodling i halltaket, påminde om Kantareller som hängde upp och ner. Samt svarta fläckar ovanför Theresé barnsäng.

3323Vi var väl inte så gammal och klok. Utan man lämnar ju över sånt här till dom man tror, vet hur man ska hantera det. Klädkammaren målades om, och i hall och sovrum blev det nya tapeter. Vattenskadan kom sig av att någon glömt att stänga luckan uppe på taket…tydligen.

Nå, om vi haft den erfarenhet och ålder vi besitter idag, så skulle vi begärt att få en annan lägenhet, och i våran gamla, skulle det ha ställts in avfuktare eller nån typ av tork. Tapeterna lossnade uppe vid takkanten, efter några år, och dom var fläckiga där svampen suttit, så nog var underhållet, undermåligt.

Nu hoppar vi fram till dags datum, och Bostaden/Stiftelsen heter nu enbart Bostaden.

ab-bostadenJag råkar känna en person, som jobbar som personlig assistent i ett hus på Tunnelbacken, som ägs av just Bostaden. Där har boende på begäran, fått en soffa som stått utanför dörren i flera år, vinter som sommar. Många som använt den i väntan på Taxi eller färdtjänst, trötta ben kan behöva vila, oavsett årstid.

Men säg nu det som varar för evigt! Soffan var plötsligt bort buren och det var för att swoosch, hade ett arbete där, så ok, en tillfällig flytt får man väl acceptera, fast soffan kom inte tillbaka. Men några hyresgäster hjälptes åt att bära fram den igen.

Tror ni den fick vara kvar? Nä, nu har dom plötsligt bestämt att den står i vägen för snöröjningen, hm…fast soffan står under en balkong, och det är väl lite konstigt att dom efter flera år, kommit på att det snöar på vintern??? Hur kan det inte ha varit ett problem tidigare?

Bostaden säger att det finns en fällbar sittplats inomhus, där man kan vänta på taxin, visst, bra, fast den är längst in i trapphuset och du kan inte se när Taxin kommer. Anledningen till placeringen av sittplatsen, var då den sattes fast, att den INTE kunde sättas nån annanstans på grund av väggarna.

Nu kunde den plötsligt flyttas närmare dörren, men…det finns fortfarande dom som tycker det är bättre att få sitta ute och vänta, och jag undrar lite om varför man inte kan sätta 2-3 stycken såna där fällbara sitsar utomhus då, dom skulle ju inte vara i vägen, eller?

Nej, Bostaden utövar sin makt (det känner jag igen sen tidigare, jag har varit i luven på dom förut), och hävdar med bestämdhet att soffan är i vägen. Nu vill jag visa vad som stått på soffplatsen…i flera dagar:

48277458_10156790985421585_1951965595540914176_n thumbnail_IMG_1666Dom här säckarna är uppenbarligen INTE, i vägen för snöröjningen, eller?

Sen har det kommit till min kännedom, att Bostaden skickar ut en enkät en gång per år, där man får framföra sina åsikter, vad man tycker och tänker, ur alla svar dom får, dras en vinnare som får en gratishyra, och nu kan man ju undra hur många som ”törs” skriva det man retar sig på, dom lär ju aldrig vinna i alla fall. Och kan man inte se denna utlottning, som en typ av muta?

Alla skriver gott om dom, fast egentligen finns det massor av saker att anmärka på. Kanske är dags för dom att lyssna på sina hyresgäster, böja sig lite för önskemål, kompromissa och göra människorna lite gladare överlag. Det skulle vara en win win situation.

Nog om detta, fredag och solen tittar fram Vi har -12 grader här på Västerslätt, och Åke hade -18 då han passerade Tavelsjö, för 2 timmar sedan. Jag ska ut på ett ärende men har int bestämt om jag ska göra det nu, eller om jag väntar till i eftermiddag…hm, ska fundera lite.

Önskar er alla en trevlig fredag!

48277475_10156790984616585_6624141018537132032_n

Jag kan röra ihop det, nå hemskt!

Av , , 2 kommentarer 14

Nu har jag fixat ett Diplom samt fått lite utbildning som kan vara bra att ha i mitt arbete. Gjorde ett av proven igår och blev godkänd. Kändes dock lite nervöst, jag och mitt läshuvud *ojoj*.

Däremot så vet jag nu, varför jag aldrig gillat skolan, eller kanske varför jag är en som lär mig av att göra, ni vet, learing by doing, inte att läsa mig till saker.
Jag analyserar ju för fasen varje fråga, och gör man det, så finns det plötsligt fler alternativ än vad som var meningen från början…*svettigt* 😀

Hur ska man tänka här, som enskild person eller generellt, menar dom just den här situationen eller om den uppstår på annan plats? Frågorna man ställer sig själv, kan verkligen röra ihop det och 2 av dessa, fick jag ta på enbart magkänsla, även om det kändes gruvsamt. Men, jag klarade det, och då kanske man kan få fira ikväll 😀

Dessutom är det roligt att man kan få utvecklas i det man jobbar med, man står inte och trampar på samma ställe efter 7½ år, utan man lär sig hela tiden även om mycket, kan handla om att lära att känna sig själv, och att kunna vara någon annan till lags, utan att trampa den personen på fötterna. Man måste vara smidig, ödmjuk, öppen, idérik, i många fall, kanske en som pushar och är positiv, och andra gånger ska man hålla tillbaka och låta den personen ta all plats (där kommer smidigheten in).

Detta gör också att mitt yrkesval, aldrig blir tråkigt varje dag är en ny dag, man lär sig något nytt, man uppskattar vad man har själv, och man lär sig att glädjas åt det lilla. Ett roligt jobb, med andra ord, som rekommenderas varmt om man verkligen känner att detta skulle vara det rätta att få göra.

Nicco blev tillfrågad om att åka en sväng till Malå, och hon hoppade på det och åker efter jobbet idag. Mja, det kan ju vara roligt att se stugan i vinterskrud någon gång. Vi var ju upp dit nån enstaka jul, då hon var yngre, men jul och påsk, är inte riktigt samma sak. Nu är det ljusare ute och skiner solen så kan det ju vara nice att få sitta ute vid nån eldstad.

Själv är det jobb för min del, men påsk är det i vilket fall som helst så nu sitter jag och funderar på vad vi kan lyxa till helgen med, kanske man ska köpa nån god mat, lite gott till kvällen, eller nåt påskris, mja, rätt var det är, kanske jag gör båda sakerna, påskriset ska dock ej, innehålla fjädrar om dom inte är konstgjorda, sådeså.

020-1024x1024För 3 år sedan gjorde jag i alla fall denna påsk bakelse, hm…såg ju bra ut. Och för 4 år sedan, var tydligen Theresé och Sally här, och Sally hade missuppfattat ordet påskris och trott att det handlade om en påsk gris, och det hade hon aldrig sett. Dock så googlade jag den gången och hade hittat denna bilden:

easter08-madesign2Så påsk grisar, finns, dom med 😀

Önskar er alla en riktigt trevlig skärtorsdag!
0182-768x1024

Att brinna för sitt jobb

Av , , Bli först att kommentera 17

Nu i januari, har jag varit anställd i 4 år, av bolaget jag jobbar för. Lystra personlig Assistans, heter dom. Och jag måste säga, utan att skryta eller på annat sätt, fara med någon osanning, att dom är i särklass, det bästa bolaget jag haft. Och dom är dom sjunde i ordningen, vilket innebär att jag har nåt att jämför med.

25532109_10155900952331585_527342517217392178_oI got the power!!!

Här pratar vi om kvalité, att dom bryr sig om, inte bara sina kunder utan även oss assistenter. Inga mutor, happenings eller annat som bara är till för att täcka upp sånt som vissa bolag, inte vill, ska komma upp till ytan. Med Lystra är det betydligt mer personligt. Är det nåt som skaver, så fixar dom det på bästa möjliga sätt.
Varför jag skriver om detta nu, är att tankarna dök upp igår, då jag och min brukare hade besök, från just Lystra. Vi pratade om hur det är idag, vad vi kanske skulle ha velat ha förändrat eller hur någonting kan förbättras.

Jag tänker att väldigt mycket hänger på den personliga assistentens sätt, att se på livet och sitt yrkesval. Om man inte brinner för att hjälpa andra, eller om man inte kan se, andras behov, så tycker jag kanske att man inte borde söka sig ett jobb som assistent.

Här handlar det ju om att vistas i någon annans hem, att respektera hur dom vill ha det. Sätta sig in i andras situationer, alltid tänka, ”hur skulle jag själv, ha velat haft det” men ändå, inte göra som du skulle ha gjort, om du hade varit hemma hos dig. Utan tvärtom, acceptera att den du jobbar för, vill ha det gjort på sitt sätt. För det är ju precis så, du skulle ha velat haft det. Enkelt va?

När jag sökte mitt jobb, för 7 år sedan, hade man hört om detta att man som assistent, skulle vara någon annans armar och ben. Jag skulle vilja lägga till lite mer…

Givetvis beroende på behovet, men många gånger kanske du även ska fungera som ett socialt sällskap, vara någons öron och ögon, kunna stå upp, för någon annans rättigheter, och tyvärr, vara beredd, på att ibland stånga pannan blodig i försök att få instanser att förstå, vad som krävs, eller vad nån har rätt till.

Jag hade tänkt börja mitt inlägg med denna bild:

25507647_10155900836646585_2808157564222157900_nSom togs i morse, 5.30, jag la ut den på Instagram med texten, att detta skulle bli en lång dag. Det kändes lite så, då Åke klev upp 5, jag försökte kolla min klocka men det gick inte, den var svart, strömmen hade gått. Och med allt bök som följde efter det, så klev jag upp. Kände tacksamhet, över min julklapp som jag fick av en av mina kollegor igår, den där, stora koppen och en påse med lösvikts te, som luktade och smakade, underbart, men just i den koppen på morgonen, var det Mynta te, som lockade.

Och varje dag, jag kliver upp, eller går hem från jobbet, är jag tacksam över att jag kan gå på mina egna ben. Jag är glad, över att jag med väldigt små medel, kan göra någon annans dag, så bra den bara kan bli. Och med dom tankarna, måste det väl innebära, att jag har, ett av världens bästa yrken. När tacksamhet står överst på listan, och att man kan dela den tacksamheten med någon annan.

Sedan kan jag tillägga, att visst är det även upp till bolaget att se till att personalen trivs, känner sig trygg och både sedd och hörd. Jag tänker att det är därifrån deras namn kommer, Lystra, att lyssna och vara uppmärksam, till alla i dess närhet.

25550270_10155900949606585_4197543828017224911_nOch med dom orden, önskar jag er alla en fin torsdag, nu har väl nedräkningen börjat på allvar va…dan före dan, före dan före dopparedagen 😀
25550260_10155900955146585_4652982564240998165_n

Yrkesskador!

Av , , Bli först att kommentera 16

Jag hamnade i min mejlkorg igår, ja inte bokstavligen, men nästan 😀 Och hittade denna bild, som min ”gammboss” skickat till mig för flera år sedan, gulligt!

Skärmklipp 2017-03-23 22.38.29Fanns mycket intressant där, man kastade tillbaka några år och kom ihåg hur det var då. Men det fanns också en massa skräp, fattar inte varför man inte bara raderar med en gång, så får man lite prydligare i inkorgen.

Det har varit uppe på tapeten, lite grann, om det här med yrkesskador. Jag frågade frisörskan jag var till sist, om hon tittar på andras frisyrer och funderar kring dessa. Och javisst gjorde hon det. Ibland förfasades hon över hur folk kunde se ut, och andra gånger att dom fått till det. riktigt bra.

Skärmklipp 2017-03-25 06.10.55HÄR hittade jag den bilden

Jag är också yrkesskadad. När jag möter ett par, och då speciellt, om nån sitter i rullstol, så snappar man fort upp om det är en personlig assistent, och sedan kollar jag stolföringen. Gör dom rätt, backar dom ner från stenkanter eller kör dom bara rätt fram…hur hanterar dom allt runt omkring, ja, jag tycker mig då kunna plocka ut dom som är rätt nya i sitt yrke.

Men, vi är alla nya i början, det hjälps inte, och man lär sig på vägen, och växer in i sina uppgifter. Man må vara lite av en gammal räv i sammanhanget, men man kan fortfarande lära sig och få tips av andra. Aha, du gör så där, och jag gör så här…smart, så ska jag med, göra nästa gång.

Och apropå arbete, så ska jag jobba idag, inte planerat men…nå, och Åke har det han gör, det är det årliga swap meet på klubben, så passa på och gå dit och fynda, finns oftast mer saker än bara bil grejer, eller kika bara runt och få er en pratstund med nån av alla människor som är där.

17457895_1426736994014612_7304392209136641013_nÖnskar er alla en trevlig lördag!

Alla blir inte hjärnkirurger

Av , , 2 kommentarer 11

Det kan inte ha undgått dom som läser min blogg, att jag jobbar som personlig assistent…vill inte ha nåt annat jobb heller, utan detta är precis vad jag haft en önskan om att jobba med, ända sedan jag var i 15 års åldern.

Många barn vill ju bli vad pappa eller mamma arbetar med, hm…ja min pappa var ju egen företagare med skogstraktorer, och allt vad det innebar. Inget som lockade mig, jag var ju för tusan lite rädd för dom där stora skogsmaskinerna, då man var och snubblade på trädrötterna mitt ute i villande skogen, och plötsligt stod där en jättemaskin.

041-1024x1024Och här poserar Nicco på en av maskinerna…

Och mamma, hon var hemmafru, som det så vackert hette. Kanske kommer det därifrån då, mitt yrkesval. Jag har många år inom handel och kontor, men att jobba i någons hem, och med enkla medel, kunna göra någons dag, så bra man bara kan, det är som balsam för själen.

Och det är väl vad mamma gjort i hela hennes liv, tagit hand om oss, haft maten på bordet, fixat kläder, tvätt och städat upp. Hon har mig veterligen. aldrig önskat något annat heller.

Sen tänker jag också att detta stämmer ju aldrig in på alla, utan vissa saker kanske man föds till. Det är inte alla som blir lärare, fröknar, läkare, officierar, statsministrar eller statschef heller, för den delen 😀 Då har man nog en viss hållning till saker eller ett visst sätt att framföra sig själv. Lite disciplinerad, så där, att veta vart skåpet ska stå, och att inte låta andra, tala om det för dom, vart det skulle ha stått.

Jaja, man behöver inte ha något av dom yrkena för att veta vad man vill, men jag tror att ni förstår hur jag tänker.

Och nu tänker jag att jag tänkt och filurat klar för idag, åtminstone då vi snackar bloggen. Jag har lite att göra, och ikväll är det bastuträff, den sista för den här säsongen, och inte nog med det, jag ska klämma in en arbetstimme också, så det blir en snabbis med gänget och sedan iväg. Måste ta reda på vart vi ska hålla hus, och försöka lösa det på nåt sätt.

Ha en fin torsdag, alla mina vänner!
Och ett ps, om ni känner för lite skräck, hehee…

scare-bible-sign

Till salu: Rånarluvor!!!

Av , , Bli först att kommentera 8

Känns underbart då man gjort bort en arbetarhelg, det hjälps inte. Kanske inte så fysiskt ansträngande, egentligen, jo, lite, men det är trots allt så, att man umgås ju knappast med sina vänner heller, tio timmar i sträck, och sedan fortsätter nästa dag, med tio till.

Visst beror det ju mycket på vem man jobbar hos, det finns nog inget ställe som är det andra likt, i det stora hela, och jag trivs verkligen med min brukare, fast att gå dit varje dag…njae, jag tror inte att jag skulle fixa det, seriöst, och det är nog en av alla anledningar, till varför jobbet som personlig assistent, oftast (inte alltid) är en genomgångs fas till något annat.

Själv kan jag idag, inte se mig jobba med något annat, utan jag trivs med yrket som sådant, och så länge jag får vara kvar på det här stället så stannar jag nog, men som med mycket annat, man ska aldrig vara så säker, det kan hända saker på vägen som gör att man vill gå vidare med annat.

Chefen skulle ha på sig nylonstrumbyxor igår, och jag noterade en maska som gått, längst ner vid foten, jaja, det gör ju inte så mycket, inget som syns då man har skor på sig. Men ju senare det blev, desto värre blev det, och vi bestämde oss för att dom där hade gjort sitt, jag skulle kasta bort dom.

Fast du, sa jag, kasta bort, vi kan väl återanvända, vi slänger ut en annons på blocket, överskrift: Rånarluvor!!! Ja, skulle ju kunna funka, men då sa hon att hon skulle ju vilja råna en bank. Hm…men det blir som svårt sa jag, om du ska ha en ur personalen med dig, och hur mycket ska vi involvera oss i dina förehavanden, svårt det där 🙂 Nå, vi lade dom planerna på hyllan och slängde bort ansiktsmasken.

Solen skiner och kanhända det blir en sån där nice utesittar dag, då jag uträttat dom saker jag tänkt mig. Bland annat Djurmagazinet, måste köpa mat till Winstone, och kanske någon affär innehållandes mat, om jag kan komma på nåt vi skulle ha behövt.

Men just nu, vankas det frukost, ska ni höra, och det kommer att bli en turkisk yoghurt, med blåbär och en hårdbröd macka med ett kokt ägg på, låter fint det. Önskar er alla en fin måndag!

 

Är det så, på riktigt alltså?

Av , , 2 kommentarer 11

 

Så var den helgen avklarad, min jobbarhelg. Egentligen är det ju så, som personlig assistent, att man lever ett helt vanligt liv (inom parantes, eftersom vi alla är olika), fast i någon annans hem, som man ska få till att snurra på.
Så när man kommer hem, och tycker att man jobbat på bra i tio timmar, så kan man undra vad skillnaden blir då man är ledig? Jag gör ju samma saker härhemma, fast utan lön då, tvättar, lagar mat, diskar, städar undan. Mm…
Fast det är ju en av anledningarna till varför jag valt detta yrke, finns ju inget bättre än att veta att man hjälper en annan människa så dom kan leva, något sånär, som en annan. Det kan många gånger vara ett psykiskt påfrestande jobb, då man blir mer som en kompis, och kompisar och vänner umgås inte riktigt så långa pass, om man nu kan kalla det för så.
Man tär mer på varandra, och samtidigt så vore det ju väldigt konstigt annars, och fördelen är att man VET, vad som förväntas, man VET, hur man ska ta varandra och man har med tiden lärt sig hur den andra fungerar.
Vi skrattar ofta… och mycket på jobbet, och det är guld värt.
Nu ska ni få en lite titt på min julstjärna, haha, den lever och frodas än, och växer uppåt, men inte med röda blad utan det blir grönt ovanpå:
Sedan min andra gula blomma jag köpte innan påsk, kommer inte ihåg vad den heter, men den blommar nästan hela tiden, och jag hade ju hur tur som helst, jag skulle nämligen ge mig till att klippa bort hela blomgrejen då den blommat ut, men det är därifrån den nya blomman kommer igen. Alltså från den gamla blomknoppen.
Hm… fast nu blir jag osäker, är det verkligen så in real life, eller gör blomman så bara för att den står hemma hos oss, jag kommer ju i alla fall aldrig att upphöras att förvånas över hur saker i detta hus kan bete sig, för ni kommer väl ihåg mina självplanterade gurkor. Som blev runda som bollar, den rosa julkaktusen som bytte färg, min lyckliga Lisa som fick som en hjortron utväxt, och ja…jag glömmer säkert bort att nämna fler saker, men det poppar nog upp så småningom.
Jag och Nicco gjorde årets första premiärtur med Camaron igår, jag sa till henne att det är så synd att dom inte har fri fart här i stan… oj vad man blir sugen på att trampa ner lite, men man får ta sig i kragen 🙂
Nu är ju den bilen lite lustig också (inte bara blommorna heller). När jag lade in neutralen startade vindrutetorkarna, när jag satte på blinkersen började hel lys lampan att lysa och när vi gasade iväg hemifrån, funkade inte hastighetsmätaren, men den gungade igång då vi var på väg hem…fast den gungade verkligen, så det var förmodligen inget att lita på.

Nu ska jag äta frukost, sedan står träning på schemat, men dessförinnan blir det en liten promenad med Winstone så han får trötta ut sig lite. Önskar er alla en fin måndag

DD som i dödsdag

Av , , 4 kommentarer 13

 

Såg en snabb notis i förrgår om någon sjuk kvinna som anmodades att göra något från försäkringskassan och därunder stod det om en cancersjuk kille som skulle måsta anmäla sin dödsdag.
Jag letade efter den notisen idag men hittade den inte på vk.se däremot googlade jag och fann detta:
Krävde intyg av cancersjuk man
Försäkringskassan har krävt att en 23-årig cancersjuk man lämnar in ett skriftligt intyg med det datum då han förväntas avlida.
Publicerad 26 februari 2013 – 01:39–Uppdaterad 26 februari 2013 – 15:14
När mannen ansökte om att få flytta hem, för att tillbringa sin sista tid i livet där, ansåg kassan att han inte var tilläckligt sjuk och krävde då in intyget, enligt sajten Nyheter 24. Försäkringskassan beklagar det inträffade och mannen kommer att få sin sjukpenning.
Man upphörs då aldrig att förvånas över liknande dumheter eller vad man nu ska kalla dom, vem är så idiotisk att man ber om en sån sak? Vad förväntar dom att man ska göra??? Ta fram miniräknaren, höfta till med ett datum och få be att återkomma om man nu skulle råka leva över, den utsatta dagen, ja jag vet inte, man kan ju dåna för mindre.
Vet att såna här tragiska fel kan uppstå då det inte är en människa som sitter bakom, utan saker och ting sker via dator eller elektroniskt, men från början, kommer det ju från något mänskligt.
Ta försäkringskassans uträkningar då det gäller rätten till personlig assistent och hur många timmar man kan bli beviljad. Då man ska svara på frågor om hur lång tid man använder till att borsta tänderna, hur många minuter tar det att tvätta kläder, behövs det assistans vid måltid och hur mycket.
Om brukaren sover någon gång mitt på dagen… hur länge, och där kan brukaren bli av med assistanstid om försäkringskassan fastslår att dom sover/vilar för länge och därmed inte behöver hjälp just den tiden. Men hallå… ingen människa på jorden kan ju säga hur länge man sover/vilar, det är skrämmande.
Nå, förövrigt kan jag också meddela att då jag googlade efter notisen om dödsdagen hittade jag flera sidor där man ska räkna ut sin egen dödsdag…ehhh ok, och på en av sidorna skulle man tydligen kunna få veta dagen D om man betalade 199:-, jag tror jag smäller av… seriöst.
Näpp, den dagen jag dör så dör jag, och därmed punkt, jag behöver inte veta när eller var, det får jag ju veta då, eller hur, om nu inte försäkringskassan vill veta det innan, då får jag väl som sagt var, höfta till med något.
Träffade Anna igår och vi tog en kaffe på Mecka, det var inte alls som på gamla tiden, därinne, men trevligt var det ju ändå och två timmar försvann i ett nafs. Kom hem och var slaskblöt om skorna, och inte vet jag om dom hinner torka upp innan dagens arbete, känner mig i behov att köpa ett par nya skor.
Stod ju på skohuset och provade ett par men blev tvärsnål och struntade i dom… det var dumt. Det är precis som med julsaker dom rear ut, man vill inte köpa dom då man precis plockat undan julen, och här tänkte jag väl att jag skulleklara mig till all snö smält bort och kunde köpa vinterskorna efter sommaren och hösten, men ibland bedrar man sig nå så gruvligt.
Jaja, det är som det är, och jag är fortfarande utan Jeep, dom skulle beställa ett hjullager som dom skulle få hem idag och har jag tur hinner dom fixa det innan jag ska iväg och jobba. Önskar er alla en fin fredag!

Vem f-n är Lena Larsson???

Av , , 2 kommentarer 8

 

När man jobbar som personlig assistent och har eller gör vissa utlägg, såsom, bilresor, fika, bio eller vad det nu kan var för något, så får man igen dom pengarna efter att man fyllt i en liten rapport och skickar med kvitton.
 
Igår skulle vi fylla i en sådan och noterade att på alla såna papper, finns det en grå ruta där det står Lena Larsson, vad hon har haft för utlägg och vad hon vill ha för ersättning, hu…och vem f-n är Lena Larsson, undrade ”nychefen”, snacka om en som får in en massa pengar utan att lyfta ett finger. Varje gång man skickar in en rapport så får hon en slant, orättvis eller vad?
 
Jo, jag vet, Lena Larsson står som exempel, för att man ska veta på ett ungefär hur man ska fylla i rapporten, eller i alla fall så hoppas vi att det är så, annars tycker jag att dom kan byta namn och skriva dit mitt istället 🙂
 
När jag skulle åka från jobbet igår hade det parkerat en ärthjärna, bredvid cheven, jag hade 15 cm tillgodo på passagerarsidan, och jag fick sitta och vara livrädd för att bilen skulle börja slira och glida in i sidan på den. Nu vet jag att jag, på grund av den dåliga skottningen, inkräktade på den andres plats…litegrann, det har nu aldrig stått en bil där på hela tiden heller så jag trodde inte att platsen var uthyrd, men i alla fall, hur kan man vara så dum, det begriper jag inte. Den bilen hade ingen på sin sida heller och där har det inte stått en bil parkerad under hela tiden jag jobbat där. Så lite space kunde han ha lämnat.
 
Detta innebär nu att jag kommer att åka ut aningens tidigare på jobbet idag, spade har jag med mig och jag kommer att skotta i ursinne och slänga all snö jag hittar, ut på vägen. Sen kommer jag att parkera ända upp mot björken samt ta med en sax och klippa av alla grenar som jag fått i skallen varenda dag jag klivit ut ur bilen, nu är jag less. 
 
Dags för frukost och avfärd, hoppas ni får en bra dag, det tänker jag ordna mig, parkeringen till trots 🙂

Frågor utan svar

Av , , 4 kommentarer 3

 

Jag vet att jag låter otroligt tjatig, men jag är så naiv, att jag tror att människor är olika och kan ändra sig, men tydligen inte dom som jobbar på Unionen.
 
Jag har fått ett glädjebesked, jag har nämligen trott att jag bara har 50 stämpeldagar kvar och ingen ny period. Detta innebär att jag egentligen är tvingad att praktisera med en lön på 65% av min ursprungliga lön, och göra detta ända fram till jag får ett nytt jobb, ha detta nya jobb i minst 6 månader, sedan har jag en ny period.
 
Det absolut ultimata är ju givetvis en anställning, tro inget annat, men detta med stämpeldagar är en viss trygghet, samt, inte att förglömma, med en ny period får jag ju tillbaka dessa 75 dagar som jag får jobba och har chans att stämpla upp. Då ges helt plötsligt tillfälle för mig att kunna söka dessa jobb som vikarie eller inhoppare, som personlig assistent, vilket jag inte kunnat söka tidigare, och jag får därmed en chans att visa vad jag går för.
 
Nå, nu stod det i detta brev från Unionen att dom tror sig se att jag har rätt till en ny period och vill att jag skickar in ett arbetsgivarintyg (det som dom faktiskt fick i januari i år), samt att man automatiskt får ytterligare 150 dagar om man har barn under 18 år…say what??? Det hade jag ingen aning om.
 
Mejlar till Annika och skriver att jag vill ha ett arbetsgivarintyg, hon ringer och säger att hennes dator med alla uppgifter har brunnit…tro mig, detta är ingen ovanlighet, hos en person där till och med faxen till telefonen har virus. Så hon ber mig mejla till Unionen att dom skickar en kopia på papperet.
 
Det är precis vad jag gör, och jag lägger till en fråga i mejlet, måste jag anmäla att jag har barn under 18 år eller får man dessa 150 dagar automatiskt?
 
Igår fick jag svaret, i ämnesraden på mejlet: Jag skickar arbetsgivarintyget.
 
Åhh så dom är effektiva på Unionen, varför varför varför, kan dom aldrig svara på mer än en fråga??? Nä, det blir att ringa upp dom idag, verkar vara enda chansen att kunna få ett svar, men det kanske jag inte heller ska skriva, jag har som ni vet, haft otaliga samtal med dom tidigare utan att kunnat få vettiga svar.
 
Imorgon ska jag jobba igen, jag pratade med förskolan samt vårdcentralen igår och dom tyckte att jag tar en dag till hemma och sedan får vi se hur det går. Men mest smittsam är man tydligen i början av en förkylning, och givetvis ska man inte hosta eller nysa i ansiktet på någon. Så då återgår vi till dom normala rutinerna igen…skönt. Ni får ha en bra dag!
Maria Lundmark Hällsten