Etikett: piltavla

Jag gjorde en liten eld show, med…

Av , , 2 kommentarer 14

Japp då var tomten på gång, ser dock ut som om Winstone funderar på mat…hur kan det komma sig?

15589928_10154797122411585_1223192778798275943_n 15665787_10154797121886585_1918859661895362610_nÄn idag stannar det folk och fotar Lennart, sist för någon dag sedan, då var det någon i bil, som bromsade in för att hinna få en bild :D

Jag kommer ihåg, som barn, och mitt allra första lilla skelett. Vi var på någon marknad, kommer inte ihåg vart, men där, i ett stånd, hängde han…ett skelett med gröna ögon, det var en nyckelring. Han stod högst upp på min önskelista och jag fick honom :D

Vet inte vart min förtjusning över just skelett, kommer ifrån, men…det roliga med den där nyckelringen är att han levde (inte bokstavligt talat) i någon sommar eller två, sedan kapade jag honom vartefter, ett ben, finns kvar, det använde jag som hänge till någon ring jag hade i örat. Jag brännmärkte honom med…fråga mig inte varför.

En viss fascination över eld, har jag nog också, alltid haft. Lågorna kan vara hypnotiska att titta på, men även lite kul att leka med. Ja, jag vet, detta är nu inget jag förespråkar, eller tycker att andra ska göra, fast jag gjorde det, fy på mig.

Uppe på lon, där jag och brorsan hade vårat rum, då vi på somrarna var i Malå, där satt jag på sena kvällstimmar eller på natten, då jag hade som mest inspiration. Jag ritade teckningar och piffade till dom med lite brända kanter. Jag gjorde mönster med aceton på bordsskivan och tuttade på, det blev som en liten elds show, kortvarig men spännande. Tur att mamma inte har internet, och läser detta :D

När jag nu skrev lon, sommarlov och Malå, så kom jag plötsligt att tänka på viss smärta. Där på sidan om lon, hängde en hängmatta, och på framsidan, en piltavla. Börjar ni förstå vad som ska komma?

Jag chillade i hängmattan medan min kusin Robin, stod och övade på lite pilkastning. Han missade tavlan…ja, till och med hela väggen, (till hans försvar så var väggen inte så där JÄTTE stor) och pilen kom flygandes genom luften och borrade sig genom hängmattetyget och in i mitt lår…jodå, återigen, tur man är norrlänning, lite smärta har inte tagit kol på mig…än.

Här är lon, förresten, men på den tiden fanns inte dessa små altaner på sidorna. Den vänstra delen (halva byggnaden) tillhörde min moster och morbror (idag mina kusiner) och den högra delen är min mammas.

images lon

Nu tänkte jag avrunda lite här, för jag kommer hela tiden på nya saker att berätta, men jag har inte tid, med detta, nu, måste börja göra andra saker om jag ska hinna med dom innan jobbet kallar. Önskar er alla en fin onsdag!

Tråkigt innehållslöst liv, eller?

Av , , 2 kommentarer 5

 

Med allt som hänt under sista halvåret har jag nog ett uppslag som skulle täcka en stor tjock bok, mycket att skriva med andra ord. Men tyvärr så kan jag nog inte göra det, det finns inblandade som förmodligen vill förbli anonyma och då får det ju vara så. Men man håller på vara rätt så trött och ibland frågar man sig hur mycket man egentligen fixar att ta?
Har man verkligen en outtömlig källa med, tips, idéer, medkänsla, förståelse, öron att fortsätta lyssna med och mun att föra sin egen och andras talan, hm… ja, jag vet inte, just nu verkar det som det, men man ska ju aldrig säga aldrig. Någon gång kanske det kommer att ta slut.
Fast å andra sidan… det sa jag igår, till en av dom som nu blivit inblandad, man kan då inte annat än tycka att det på något sätt är spännande, ingen dag är den andra lik och det händer saker HELA tiden. Och då kan det ju vara så, hade inte allt detta varit, så kanske man haft ett rätt så tråkigt och innehållslöst liv :)
Ett tråkigt liv och något som saknas däruppe i skallen, måste ju människan ha som tände eld på katten uppe på Ersboda (går att läsa på vk.se, http://www.vk.se/644827/hittade-en-ihjalbrand-katt), hur är man funtad som kan göra något sådant??? Jag som kan tycka att det är hemskt att dräpa en insekt.
Kommer ihåg en sommar då vi i vanlig ordning stod och kastade pil, denna gång råkade vi få syn på en nattfjäril som satt i närheten av piltavlan, och givetvis blev denna bruna nattfjäril målet för våra övningar på pricksäkerhet.
Och inte helt oväntat får jag in en träff… bulls eye, och jag rös över hela kroppen och tyckte det var så fruktansvärt hemskt, hur kunde jag vara så vidrigt dum. Mja, jag får skylla på att jag inte var så gammal och då tänker man väl sällan på konsekvenserna av sitt handlande, dessutom trodde jag förmodligen aldrig att jag skulle träffa eller att fjärilen skulle till flykten, innan dess.
Men inte, den gick sitt öde till mötes denna ödesdigra sommardag, och jag var den skyldige till detta, nå, men jag tycker nog att en katt är betydligt värre att ge sig på. Hoppas den som gjorde det, berättar det och får komma till någon som kan hjälpa till att få den att förstå sitt handlande så han/hon har en chans att avbryta såna här saker så det inte eskalerar till större och ännu värre saker, det kan ju bli hur galet som helst.
Önskar er alla en fin nationaldag, och nej, jag tänker inte vifta på någon flagga och sjunga nationalsången, jag ska bespara våra grannar detta och göra något helt annat :)