Etikett: Pippi

Mitt spöklika samtal har fått en förklaring

Av , , Bli först att kommentera 9

Ja nu kommer en förklaring på mitt spöklika samtal jag skrev om igår…som jag fick från mig själv :D Jag fick plötsligt ett sms, där på morgonsidan, från Nicco, med följande text och jag citerar: Numret som du lagt ut på din blogg, är mitt.

Hahaa…jag garvade så jag höll inte på kunna skriva ett svar på det. Ja, numret till Nicco kan jag inte utantill, det har man ju under snabbkontakter, och hennes abonnemang står ju i mitt namn, så det var inte så konstigt då att jag hade ringt mig själv, fast det nu inte var jag, utan Nicco :D

Lärdomen är väl att det mesta har en naturlig förklaring, dock inte allt, det finns en gråzon, som vi inte vet så mycket om…do,do, do doooo…(introt på femte symfonin).

Sedan har jag egentligen en fråga, eller kan man kalla det en frågeställning som andra kan grunna på, mitt svar, eller min åsikt, vet jag redan. Nu är jag tillbaka till negerkung och ”rör inte vår pippi”.

Många skyller på att dom är uppvuxna med detta, dom har alltid hört ordet negerboll, så då ska det heta så, Pippis pappa var negerkung, så de så, och då ska ingen bara få kalla honom kung, men vad händer då med alla andra ord, man fick höra eller lärde sig som barn?

Glasögonorm…mongo, cp-skadad, tjockis, benrangel…så då menar dom att det också är ok, att fortsätta använda dom orden, för det är väl inte kränkande, folk har ju använt dom i alla år??? Och nu tänker jag inte så mycket på innebörden av ordet, utan hur andra upplever det, då dom får det kastat i ansiktet. Mm…väntar ivrigt på svar, skrev hon och smålog lite lätt ironiskt, samtidigt som hon undrar om någon verkligen kommer att göra det…komma med en förklaring eller åsikt, alltså.

002

Vi hade en kursdag igår, många timmar, men det var så pass intressant att det bara kändes som hälften av tiden. Bjudna på lunch, blev vi också, inte illa. Idag har jag en affärslunch på agendan, very important, sådan, och jag vet inte hur länge den kommer att ta heller, spännande :D Ha en fin dag, ni alla, därute, det tänker jag ha.

005 007

Det var som…rackar´n!!!

Av , , Bli först att kommentera 13

Den never ending story om det ska kallas neger eller inte, florerar varje dag, inte bara på FB utan i media överhuvudtaget. Människor som retar sig på att det inte längre får heta negerbollar, men vi då….som blivit uppvuxna med det ordet? Och nu, Pippi, som inte längre får ha en negerkung till pappa, utan bara en kung.

Ja, jag vet inte vad som ska vara rätt eller inte, men så länge det är människor som kränks, av det ordet, vad är då problemet med att ta bort det? Varken du, jag eller någon annan, kan tala om för en kränkt, ledsen människa, att det den känner, inte finns. Man kan aldrig ta av en annan människa deras känslor, eller upplevelser, så är det bara.

Någon kommenterade på FB igår, att hon aldrig sett på Pippi som rasist, och jag svarade att det har hon aldrig varit, däremot var inte folk så pålästa då, så dom visste inte bättre, och somliga vet inte bättre idag heller…uppenbarligen.

Nå, då har jag fått sagt det, och fortsätter med gårdagens spökgrej (spooky). Knäck den här, ”Kul-Janne”. Vår hemtelefon…ja, vi har en sån där stenåldersgrej med ett 090 nummer i början, visar om man missat ett samtal. Det fanns två missade nummer då jag tittade efter.

Ett från min mamma, och det andra var ett mobilnummer, hm…jag brukar då, av ren nyfikenhet, kolla upp vem det är som har ringt. Eniro eller hitta bruka ju funka bra, men gissa vem som hade ringt???

001

Jag själv, tydligen, fast det där numret är det några år sedan jag slutade använda sååå…

Var till läkaren igår och jag ska få min remiss till reumaten, jag tycker som han, det är bra att antingen få utesluta eller konstatera, vad det är. Idag är det kurs via jobbet, ska faktiskt bli intressant, synd bara att det är en ledig dag som försvinner…jag gillar ju lediga dagar :D Önskar er alla en fin och bra onsdag!

Fantasier och människoöden

Av , , 2 kommentarer 8

Jag har länge tänkt, jag kanske till och med har skrivit det förut, hur otroligt många livsöden det finns, vad människor upplevt och varit med om, och som fortfarande finns här, som inte gett upp. Ibland är det ofattbara saker man får höra och samtidigt behöver man kanske inte gräva så djupt själv, för att komma ihåg det där man själv gått igenom.

Det behöver inte heller, nödvändigtvis handla om tragedier, det kan ju vara en person som sitter där på bussen, som nyss vunnit 2 miljoner på travet, eller en annan du möter på gatan som är på väg att träffa sin vän som varit försvunnen på dom 7 haven i 40 år men nu har hittat hem.

Kommer ihåg då man var liten, och man hade drömmar och fantasier, idoler man såg upp till, och jag vet att min kompis och jag ibland satt och fantiserade om vilket bra liv vi hade haft. Om vi nu varit den människan. Nu vet jag att det inte handlade så mycket om att vi hade ett sämre liv, vi hade nog bägge två en bra, trygg uppväxt, men det blev som spännande om man tänkte tanken att man hade kunnat byta liv.

Min farmor var ju världsbäst, hon höjde aldrig rösten, bjöd på sig själv och givetvis på godsaker och grejer, jag skulle inte bytt ut henne för allt smör i Småland, men ändå vet jag att vi sa: Tänk om vi hade haft Astrid Lindgren, som vår farmor… vad spännande det hade varit.

Idag vet jag inte vad det hade varit för spännande med det, vi trodde kanske att hon var Pippis vapendragare och hade alla sina sagofigurer i levande livet, hemma hos henne, för hon var ju inte förmer, än någon annan. Men hon lät ju så gullig och rar.

Att byta liv med någon annan människa, skulle jag aldrig göra… även om man kunde, man vet ju liksom vad man har, men aldrig vad man skulle få. Utsidan på en person säger ingenting om vad den personen varit med om, eller hur den har det i verkligheten, man kan alltid måla upp en fasad som ser bra ut, men insidan kanske krackelerar och håller på gå sönder.

Jaja, jag vet inte riktigt vart jag ville komma med det här… kanske bara att man får arbeta med det man har, och utgå ifrån det läget man är i, en tröst man ofta kör med är ju att det finns alltid dom som har det värre, ja, det fattar man ju, för så länge man kan göra sig förstådd med omgivningen, så har man det bättre än en som inte finns med oss annat än i tanken, om ens det.

Sen kan man aldrig jämföra sina egna erfarenheter med andras, vi är olika individer, allihop, och tolkar in saker på olika sätt och vis. Vi löser också det mesta på det sättet vi vet bäst, även om det inte alla gånger är det lättaste sättet eller för all del, det rätta, för hur ska vi veta det innan vi provat på?

Igår vart det ju returmarknaden i Vännäsby, för jag och Tina. Jag hittade 4 glas som jag ska använda då vi är ett litet sällskap som ska dricka typ en kaffedrink:

015

Ja sa Åke, då han frågade vad jag köpt, -Precis som om vi behövde glasen. Nä sa jag, men det var inget större hemmansköp heller, 40 spänn kan jag nog undvara :)

Sen bjöd Tina på lunch, ute på MIX på Mariedal, det var inte alls dumt och salladsbuffén var fräsch och god, och även den andra maten förstås.  Vilken polare va… som bjuder på både skjuts och lunch, det är ju hur bra som helst :)

Och kvällen avslutades med bastun på ”gammgården”, och det blev nog första gången vi inte vann något överhuvudtaget, på våra triss lotter… vi blev nog bara skyldiga, för vad annars kan man bli då man inte får nåt x 2?

Nu ska vi ta en sista bastukväll för i år, den 3/12 och då bestämmer vi vart vi ska gå och käka för våra vinstpengar, men vi lägger det i januari, det blev så mycket annat nu i december, så vi fick inte till en bra dag/kväll då alla kunde.

Nu hoppas jag att ni får en bra onsdag, det tänker jag försöka få till, så hörs och störs vi sedan!

En kille med många ansikten

Av , , 2 kommentarer 6

 

Jag har alltid undrat över vem som spelade Karlsson på taket, Pippi vet man, Tjorven, vet man, men Karlsson har alltid varit i skymundan…tror jag då i alla fall.
Nå, en som jag hade kunnat tänka mig, som Karlsson, är Lasse Kronér, fråga mig inte varför, eller kan det vara så att det finns vissa likheter :-)
Vi såg på Doobidoo igår, givetvis med Lasse som programledare, han gjorde en liten snurr på golvet och tadaaa….han såg exakt ut som Alfons Åbergs pappa, hm…med andra ord, en kille med många ansikten.
Nu har jag slagit upp vem som spelade Karlsson, och det var inte Lasse, utan en kille som heter Mats Johan Wikström, så långt ifrån Lasse man nu kan komma. Seee yaaa!
2 kommentarer
Etiketter: , , , ,